Mina hjärtan

Koi har anpassat sig jättebra till mitt & Zoomens liv. 🙂 Vi har varit i skogen, träffat andra vovvar, lekt, ätit godis m.m. Och självklart sover hon på min kudde på nätterna. 😛 Haha.

Idag testade vi att träna lite tillsammans med Malin & Jenny utomhus. Koi tränade på att komma när jag ropar på henne, & Zoom fick köra lite freestylemoves. Zoomen var inte jättetaggad på träningen & det gjorde att jag inte heller blev det. 🙁 Han ville dock köra ”mellan” hela tiden, så vi la ner den mesta tiden där. Den hunden som inte tränade fick snällt sitta uppbunden & det var ljudliga protester från dem båda, så himla avundsjuka.

Nu blir det förhoppningsvis lugnt ett par timmar, jag är helt slut & behöver återhämta mig. Det tar på krafterna att ha valp! Men det går så bra så, jag ångrar inte mitt beslut alls. Det här känns rätt – det här är lycka för mig!

Lycklig trots allt

Tiden går & saker & ting händer, men det är ju så livet är. Jag fick inga fler ”påhopp” i samband med Dee’s årsdag, vilket var väldigt skönt. Kanske fattar dem nu att det inte är någon idé?

Sen snart 2 veckor tillbaka så är jag dunderförkyld! Tät i näsan, hosta, ont i halsen, feber & allmänt hängig. Nu börjar det dock gå åt rätt håll, äntligen. Under tiden jag har varit sjuk nu så har jag ju inte kunnat träna nåt på gymmet. Och maten har skitit sig totalt, så jag lär ju få börja om från början igen. Har liksom inte haft några krafter till att laga mat varje dag, men så kan det vara.

Under tiden som jag har varit sjuk så har även Zoom haft det jättetråkigt. Jag har umgåtts en del med Carina så att han har kunnat leka med nån av tjejerna. Plus att jag har haft Rally här ett par nätter, & då ska ni veta att Zoomen är i sjunde himlen! Han blir så superdupermegaglad när jag har nån annan hund här, & lika ledsen som glad blir han när dem åker hem.

Jag har passat på att rensa klädkammaren, kan villigt erkänna att det var MASSOR av saker där som jag egentligen inte behöver! Och plötsligt så kändes min hall ganska liten…

Känns mycket bättre nu, den är inte helt klar, men jag orkade inte allt, så jag får ta det lite som det kommer. 🙂 Jag har ju gått om tid på mig.

Idag har vi varit i hallen & tränat agility! 😀 ÄNTLIGEN sa Zoom!! Han var helt vild, lyssnade på ett halvt öra emellanåt, men så himla glad. Vi körde små kombinationer & testade flera olika hinder & han var superduktig. Min förkylning är dock inte lika imponerande efter träningen.

Igår hände en creepy sak. Jag tappade känseln i höger sida av ansiktet. Först var det mungipan som inte ”hängde med”, men jag tänkte att det går nog över. Men så igår blev det samma sak fast med ögat! Jag ringde 1177 för att rådfråga & stackars tanten i telefonen höll på att flippa! Hon frågade om jag hade nån som kunde göra mig DIREKT till akuten, eller om hon skulle skicka en ambulans. Jag såg dock inte lika allvarligt på det, utan tog bilen själv (för synen är det inget fel på!), efter att jag hade lämnat av Zoom hos Carina. Väl på akuten så fick jag träffa en läkare väldigt snabbt & hon förklarade att det var nånting som hette Bells pares. Man vet inte varför man kan få så, men det går över, med hjälp av kortison & ögondroppar. Det kan vara så att det utlöstes eftersom jag har ett virus i kroppen. Dem tog även ett blodprov för att utesluta borrelia. Jag måste sova med en typ av ”mask” över ena ögat så att det inte torkar ut. Så för enkelhetens skull så kan man säga att höger ögonlock är förlamat.

Resten av den här dagen blir lugn, jag räknar med att hostan kommer att bli värre eftersom jag har sprungit lite samt burit tungt. Men jag överlever nog. 😉

Så trots allt som händer just nu så är jag så himla lycklig! 😀 Det spelar ingen roll att jag är sjuk & egentligen inte orkar så mycket, för viljan ger mig kraft. Det har varit såhär ett par veckor nu, bortsett från mycket små dippar, & det är så SKÖNT att känna sig så lugn inombords. Jag vet att jag är på rätt väg genom mycket här i livet & jag längtar efter att se vad framtiden har att erbjuda. 🙂

Perfekt lycka – jag & min Zoom

Vill börja med att tacka alla för ert stöd efter förra inlägget. Det var många som reagerade starkt & det rörde mig. Så himla SKÖNT att inte vara ensam i allt det här. Skönt att höra att det är fler som drabbas av sånt här, även om jag såklart önskar att ingen behövde göra det! Världen är grym emellanåt, men med rätt stöd & hjälp så kan man ta sig igenom den.

Idag gjorde jag klart det sista med filmen som jag har sysslat med några dagar. Det har varit riktigt roligt att göra den & jag är nöjd med resultatet. Tyvärr får jag den inte att funka i mobilen, utan man kan bara se den på en dator. 🙁 Någon som vet om & hur man kan ändra det? Eller går det helt enkelt inte? Här är den iaf, för er som är inne på datorer.

Zoomen har haft fullt upp idag & kommer med största säkerhet att sova skönt inatt. 😛 Först passade vi Jax & Algot, så Zoom & Jax lekte oavbrutet i typ 3 timmar!! Jag fattar inte hur dem orkade, men men, man kan inte förstå allt här i livet.

Efter det så åkte vi till djuraffären & köpte med hundmat & kycklinghalsar från Mush. Och sen blev vi kvar hos tjejligan & gänget. 😛 Vi har ätit tacos & sett på en bra serie, så det är inte ett dugg synd om oss idag! 😉

Lilla räven sover redan, det är kanske rena rama vild-western i hans huvud vid det här laget? 😛 Haha, min lilla knäppis, shit vad jag älskar honom! <3

En bild från gårdagens träning i hallen.

Jag är lycklig på riktigt

Känslan som jag känner just nu & har känt dem senaste dagarna är magisk. Jag kan inte minnas att jag har känt såhär någon gång tidigare i livet. Allt känns bara helt fantastiskt. Jag har en underbar familj & grymma vänner, som alla ställer upp när det behövs. <3 Jag har en lägenhet som jag trivs superbra i, & sist, men inte minst; jag har Zoom!

Jag vet att jag har skrivit det förut, så med risk att låta tjatig, så säger jag bara att han är perfekt. Eller ja, så perfekt någon kan bli (någon liten brist har vi ju allihop). Han söker mer kontakt med mig för varje dag som går, & blir allt bättre på inkallningar när vi är i skogen. Han älskar våra korta träningspass inomhus & framtiden så oerhört ljus ut. 🙂

Det måste vara såhär lycka känns, för ja, jag är så lycklig man kan vara!

Avsändare sökes

Vad roligt det är att få massa julkort! 😀 Jag blir lika glad varje gång jag upptäcker att jag har fått ett nytt. 😉 Hoppas att ni blir lika glada över mitt. 😛 Ibland behövs det inte så mycket för att göra en glad.

Idag fick jag även 2 paket!! 😀 Lyckan är fullständig, haha. Ett var från Ingrid & det var ett koppel som jag köpte av henne för typ 20:- det var helt klart värt pengarna för det var superfint & kommer att bli ännu snyggare på Zoom! 😀

Det andra paketet fick tårarna att rinna.

Men jag vet inte vem det är ifrån?! :O Det stod ingenting på paketet eller sådär. Så vem har skickat det supersnygga halsbandet med gravering på? Måste ju tacka den personen som gjorde mig så himla glad. 🙂

En annan sak som har gjort mig mycket glad idag är några filmer på valparna. <3 Speciellt den när de leker med en kattleksak, plastboll med bjällra i. Mitt hjärta har smält många gånger vid det här laget, & fler lär det bli. Vill ni också se filmen så gå in på den här länken. (Syns dem inte direkt så testa att uppdatera sidan.)

Lyckan inombords

Idag är det exakt 3 veckor kvar tills jag får hämta hem min Zoom! 😀 Nån av dessa gudomliga valpar kommer jag snart att dela tillvaron med.

Det går inte att beskriva lyckan inombords. Såhär länge har jag inte levt utan hund sen jag skaffade Magic. <3 Och det är riktigt jobbigt stundtals.

Innan jag hittade den här kenneln & de här valparna så fick jag panikångestattacker varje dag för att jag saknade Dee så himla mycket. Det gjorde inte bara om inombords, utan det var även fysiskt smärtsamt att sakna henne. Hon betydde hur mycket som helst för mig, tillsammans skulle vi ju ta över världen (ungefär iaf). Men i mitt liv blir sällan allt som jag har tänkt mig. Det gäller liksom att vara flexibel.

Jag hoppas att jag nu kan börja om mitt liv, eller nej, man kan inte ändra redan skriven text, men man kan vända blad & börja på ett nytt kapitel, & det är precis det jag tänker göra. Ett liv som är så värt att leva, ett liv där man ser fram emot nästa dag. Jag har kommit ganska långt på vägen på kort tid nu, men jag känner ändå att det är PÅ RIKTIGT. Det är inte bara tillfälligt, jag har varit med förr, jag kan känna skillnaden.

En viktig faktor som har fått mig att komma hit där jag står idag är alla underbara människor som finns runt omkring mig! Det skulle aldrig ha gått utan dem! Malin, Carina, Hanna, familjen m.fl. Jag hoppas att vi får många fina år tillsammans, together we gonna rock the world.

ÄNTLIGEN sa Dee!!

Idag fick Dee vara fri en stund med Jax, & jäklar vad de sprang!! 🙂 Man såg glädjen i Dee’s ögon, den som jag inte har sett på så länge. Hon var nöjd, oj, vad nöjd hon var.

dsc_1095 dsc_1035 dsc_1131 dsc_1249 dsc_1263

Väntar just nu på att veterinären ska ringa upp mig, jag ska kolla vad det var mer för fel på magen, förutom den kroniska gastriten. Sen ska jag fråga honom vad alternativen är, om dem fortfarande är Atopica eller somna in. Kanske finns det nåt annat alternativ ändå?

Jag vet inte, när jag såg henne springa idag så var hon så fri & lycklig, precis som en hund ska vara & om jag behåller henne så kommer det att ta lång tid innan hon får leva ett sånt liv igen, med tanke på sin senskada (som för övrigt inte alls har märkts av än). Om jag väljer att ta bort henne så slipper hon lida mer, men samtidigt förlorar jag min bästa vän & följeslagare. Jag får en del skit från folk om att jag inte ”får” ta bort henne, men ingen känner henne som jag gör, ingen ser hur dåligt hon mår när hon är hemma. För ja, det är bara hemma hon visar sig svag, det är mest då man ser hur hon lider. Det är så förbannat svårt, hade jag inte älskat henne så mycket som jag gör så hade det varit mycket lättare.

Måste dock tacka alla er som stöttar mig i det här, det sista jag behöver är påhopp från personer som tror sig veta & känna min hund bättre än vad jag gör. Jag vet att det här är ett oerhört känsligt ämne, men vissa respekterar inte att man tänker annorlunda jämfört med dem.

Mitt hjärta säger behåll henne. Min hjärna säger släpp henne fri, låt henne slippa smärtan & all klåda som driver henne till vansinne. Och tillsammans blir det bara seriekrock inombords. 🙁

Det finns hopp!!

Åh, jag är så glad, dagens besök hos Stefan Rosén på ReDog är inget jag ångrar på nåt sätt! Han såg (precis som alla andra) att hon avlastar vänster bak i alla rörelser, men han tror INTE att problemet sitter i ryggen! Han ifrågasatte hur Strömsholm kan säga en sån sak som att hon aldrig skulle hålla för agility, när dem inte vet vad felet är. Hur som helst så kände han igenom henne ordentligt & Stefan tror att Dee har en senskada, & att smärtan i ryggen har tillkommit eftersom hon felbelastar sig så mycket. För att säkerhetsställa detta så ska hon tillbaka till ReDog nästa torsdag för ultraljud där vi ska mäta senan bland annat. Sen ska hon även få laser där 1 gång/vecka i 5 veckor framöver. Det blir med andra ord en hel del åkande, men det är hon värd, tusen gånger om! <3

Hemma ska hon gå 4 stycken 20 minuters promenader/dag med benviktsmanschetter som sitter hårt, detta för att avlasta senorna i bakbenen. Hon ska enbart gå på så hårda underlag som möjligt, så asfalt & kortklippta gräsmattor för att göra sina behov är det som tillåts numera.

Stefan tror att hon kan bli helt återställd & även kunna tävla agility framöver!! 😀 Och jag tror på Stefan!! Med andra ord tror vi båda på att Dee har långt kvar i livet & hon har en god prognos.

20160830_131250

En sten har helt klart fallit från hjärtat, eller snarare ett klippblock! Jag åkte dit med rädslan att få beskedet att hon aldrig skulle kunna bli bra igen, & så får jag beskedet att hon förmodligen blir helt återställd! Det är helt sjukt! Men oj så glad jag är. 🙂 Nu har jag helt plötsligt krafter till att fixa med lite andra saker som behöver göras. Det här var verkligen vad jag behövde just nu!! 😀

Vad tror ni?

Idag fick Dee springa & leka med Jax igen & lyckan var total. Jäklar vad dem sprang i snön, helt underbart var det att titta på dem. 🙂

20160125_143434

Efter motioneringen av Dee så åkte vi hem till Carina & c.o. där jag myste mycket med Rally & hennes stora mage. Jag undrar hur många valpar som döljer sig där inne. Tanken att röntga henne lockar, men jag tror att jag skippar det. Onödig kostnad, förr eller senare får jag ju ändå veta hur många dem är. Tålamod, åter igen.

20160125_170933

Imorrn ska dem sista grejerna till valparna inhandlas & sen är det helt klart. Förutom att jag & Dee ska flytta dit också. 😉 Känns galet på ett sätt, & väldigt spännande. Jag GISSAR på att Rally valpar på måndag den 8:e Februari & att hon får 4 stycken valpar. Jag HOPPAS att hon valpar vilken annan dag som helst & gärna fler än 4 valpar. 😉 Vad tror ni? En lundehund kan valpa från dygn 56 utan att det är konstigt, men dem kan också bära valparna i 61 dygn. Söndag den 7:e Februari är det dygn 56. Och om dem bär på en stor kull så valpar dem ofta tidigare än om det är en liten kull. Så kom igen nu, gissa vad ni tror! 🙂

Tårar av lycka

Ja jösses, min lilla Dee har varit superduperduktig idag på träningen! 😀 Jag är fortfarande helt lyrisk, hon var så fantastiskt duktig! <3

20150916_145549

Vi började med att köra igenom vårt freestyleprogram & där gjorde hon många fina delar & hade det varit tävling så hade vi fått en uppflyttning, det är jag övertygad om. Jag trodde verkligen inte att hon skulle gå så himla bra som hon gjorde eftersom det var såpass längesen vi körde hela programmet till musik. Men hon kan min tjej! 😀

Sen tränade vi på slalom, & även där slog hon på stort! 😀 8 pinnars slalom UTAN bågar!! 😀 😀 😀 Förstår ni hur stolt jag är över henne?! Vi hade bågarna på först, men plockade bort dem en & en, sen körde hon utan bågar flera gånger.

Lite teknikhoppning hann vi också med. Lite studs för Dee som inte har ett superbra ögonmått. 😛 Hon hoppar gärna av (mycket) för tidigt istället för att komma nära hindret, vilket då i den här övningen gjorde att hon nästan landade på hindret.

Här är en liten film från agilitydelarna, titta & njut. 😉

Nu är Dee trött & ligger & sover, själv ska jag snart fixa nånting att äta. Imorrn får jag träffa Rally igen eftersom hon ska in till djursjukhuset för ännu en laserbehandling. Hon har ”bara” 4 behandlingar kvar innan återbesöket på ReDog, så vi har kommit mer än halvvägs. *Äntligen*

Jag är spänd inför återbesöket, för då får jag veta om jag kan para henne nu till hösten eller om jag måste vänta tills vårlöpet. Jag vill så gärna att det ska gå bra nu, men det avgör veterinären & jag har fullt förtroende för henne. Så säger hon att det går bra så kommer jag inte att tveka.

Fick precis ett sms som rörde mig till tårar, såhär stod det: ”Hej Malin. Jag tar din bil på fredag. Sen hade jag sån tur så jag vann 2 000:- på hästarna som jag skänker till dig. Mamma vet om det.” Seriöst, fattar ni hur GLAD jag blev?! 😀 Vilken underbar dag, snälla låt det få fortsätta såhär!