Jobbig & farlig promenad i skogen, men lite skönt var det ändå

Malin övertalade mig att följa med på en längre promenad i skogen, något jag kände att jag ångrade flera gånger. 😛 Haha, men det var lite skönt också, & nu behöver jag inte ha dåligt samvete för Zoom, som vid det här laget ligger däckad i soffan bredvid mig. Själv har jag precis duschat klart & sitter i soffan & ska se på fotbollen på tv:n. 🙂

Finaste Zoomen skötte sig galant!

Bortsett från att det var galet varmt så höll vi alla på att trampa på en huggorm!! Den var liten, så jag missade den (hur nu det gick till med tanke på att jag ”letar” ormar hela tiden jag går vid skog) & Zoom höll på att trampa på den. Men jag & Zoomen kom förbi, när Erik & Jax gick förbi så följde den dem med sitt huvud & jag trodde för en stund att den skulle hugga. Men dem kom förbi, sen var det Malin & Algot som skulle förbi också, men det gick bra då den gick ut en bit i gräset. Läskigt värre!!

Lite bus på ängen.

Hundarna fick gå mestadels i koppel, något jag inte brukar ha på Zoom i skogen, men idag fick det bli så eftersom vi gick på en ”populär” stig. Självklart mötte vi inte någon, men hade vi haft dem lösa hela tiden så hade det banne mig kommit flera stycken! Haha. Koppelträning kanske är bra emellanåt?

Koppelgående som sagt.

Underbart i skogen idag!

Idag har vi gått en promenad i skogen med tjejligan, helt underbart! 😀 Alla njöt av den, så vi borde åka ut oftare. Fast det har ju varit tokvarmt länge, så det är först nu när det är svalare ute som man kan gå på promenad dagtid.

Till helgen åker vi hemifrån & blir borta nästan en vecka. Både jag & Zoomen behöver komma bort ett tag av olika anledningar. Så jag ser fram emot resan, hoppas att den blir lika lyckad som jag hoppas!

Blir det en rallylydnadsdebut snart tro?

Dem senaste dagarna har jag varit extremt orkeslös & inte mått så bra. 🙁 Kroppen har inte alls samarbetat & jag har fått gå & lägga mig flera gånger på dagarna, trots att jag sover hela nätterna. Jag vet inte om det beror på vädret eller vad det kan vara. Jag bara hoppas att det vänder snart!

Igår bet jag ändå ihop & åkte ner till hundpromenaden i stan, eller ja, vi möts i stan, sen går vi olika rundor omkring stan. Jag var inte alls taggad på det, men åkte som sagt dit ändå & det är jag glad för eftersom jag mådde så mycket bättre efteråt, eller ja, redan efter en kort tid från det att promenaden startade.

Idag har jag mått, om möjligt, ännu sämre. Har inte varit uppe särskilt många timmar sammanlagt & det är inte alls roligt när kroppen strejkar. 🙁 Så jag hade bestämt mig för att inte åka till träningen idag, men jag ändrade mig även idag & jösses vad bra! 😀 Jag är så himla stolt över mig själv att jag vann kampen i mitt huvud, så ni anar inte. Och träningen gick super, vi körde en rallylydnadsbana & Zoom fick även träffa vilt för första gången. Han tyckte att kråkorna var spännande, men samtidigt liiite läskiga. 😛 En kort film på det ”mötet” finns på min Instagram.

Superfin kontakt!

Efter träningen så gick vi en promenad i skogen & det är så härligt att alla hundarna bara accepterar nya hundar utan större problem, så att man kan gå tillsammans utan att behöva oroa sig för att det ska bli bråk. Zoom sprang med dem flesta, tills han insåg att border collien Min var en tik. 😛 Haha, han fjäskade en del om jag säger så. 😉

Hela ligan! Linus, Min, Zoom, Algot & Jax. 🙂

Nu har vi landat hemma & Zoomen sover. Själv ska jag försöka lägga mig ganska snart, även om jag JUST NU inte är trött. Ute blåser & regnar det & det är så mysigt när man sitter inne & är nöjd över att ha gjort saker, för då kan det regna bäst det vill!

Såhär kan en fotostund med Zoom se ut

Tänk att det aldrig blir som man vill. Det har varit galet varmt den senaste tiden så varken jag eller Zoom har orkat gjort nånting. Igår när jag pratade med Malin så bestämde vi att idag skulle vi åka & bada med hundarna. Och jag såg fram emot det.

Men idag var det såklart inget badväder för oss. 🙁 Eller ja, det var en del moln & sådär så vi åka ut till ängen & vattnet för att fota hundarna & låta dem bada.

Zoom var på allt annat än fotohumör. 🙁 Han ville istället för att fotas, äta & rulla sig i fågelbajs…Snacka om att han låste sig fast på det! Lite kort blev det & här kommer mina favoriter!

Ett av Zoomens favorittrick – peeka-boo!

När man tänker att hunden ska kolla in i kameran…

Sådär ja!

Min fina grabb!

”Ibland måste man gå långt ut för att nå det man vill ha.” /Zoom

Sen blev det bollkastning i vattnet & Zoom visade hur mycket lundehund han är. 😛 Här springer han efter bollen…

…Bollen är fångad…Nu på väg mot ett nytt mål…

…Tänker då inte stanna i vattnet! Springer upp i leran på land…

…Och ut på ängen. (Behöver jag säga att jag fick jaga honom för att få tillbaka bollen?)

Min Zoom!

Han är så jäkla snygg! <3

Gillar den här bilden. 🙂

Tack till Malin & Erik som följde med. Alltid lika roligt att umgås med er! <3

Våga prova eller stanna kvar?

Alltid dessa val. Hur man än vrider & vänder på saker & ting så tvingas man att fatta beslut, vare sig man vill det eller inte. ”Beslutsångest deluxe” är något jag lider av. Men så tänker jag såhär, om det jag har gjort har känts bra, varför testa nånting nytt? Det känns ju mer ”säkert” att hålla sig till gamla vanor, eller hur? Fast då vet man ju inte vad man eventuellt missar för att man var rädd att chansa på det nya. Klurigt, minst sagt.

Nu när det råder värmebölja så blir det inte mycket gjort på dagarna. Eller ja, inte utomhus iaf. 😉 Jag & Carina umgås typ hela tiden & det är skoj. Trivs bra i hennes sällskap & Zoomen älskar sin tjejliga. <3

Idag har vi varit & badat, eller ja, vi SKULLE bada, men vattnet var så äckligt att vi hoppade över badet. Zoom fick dock simträna ute med flytvästen, & då var ju jag ute & höll i honom eftersom han inte vill simma själv i flera minuter. 😛 Fick bära honom upp ur vattnet när han var klar, p.g.a. alla dem gula frö/pollen-äckliga sakerna. Annars hade jag fått med mig en gul hund hem! Gissa hur Clara såg ut? 😛 Haha, hon älskar verkligen vatten över allt annat.

Har inga bestämda planer för resten av den här veckan, så jag & Zoomen kan ta dagarna som dem kommer & göra sånt vi vill göra. 🙂 Det är både skönt & jobbigt. Jag gillar rutiner, men är ändå väldigt spontan & impulsiv av mig. Så det kan liksom sluta precis hur som helst, precis när som helst. 😛 Haha, välkommen till mitt liv! 😉

Vart fan är världen på väg?

Under senare delen av mitt liv så har jag varit väldigt ”öppen” med det mesta. Jag har skrivit oändligt mycket i olika bloggar & sökt efter tips & råd från andra som förstår, oavsett vad det har gällt just då. Men allt förändras.

Ni som brukar följa mig vet att det blev ett rent helvete för mig när jag tog bort min senaste bc, p.g.a. sjukdom. Folk från flera olika länder hotade mig & ja, det blev ett jävla liv kan man minst sagt säga! Men jag är inte ute efter att dra upp all den skiten nu, så låt oss gå vidare.

Jag önskar att jag kunde vara så öppen jag vill vara, jag vill kunna uppdatera bloggen varje dag & skriva om allting som händer & sker. Jag vill våga stå stadigt på benen igen & dela med mig av allt jag möter. Jag vill kunna skriva om Zoom riskfritt, & allt det som vi gör tillsammans. Men jag vågar inte.

Jag har flera gånger fått höra hur hemsk jag är & till slut orkar man inte höra mer, benen viker sig & så ligger man där på marken samtidigt som andra står & sparkar på en så mycket dem orkar. Varför finns det så mycket hat? Varför kan man inte bara vara snäll? Och om man nu tycker olika (vilket folk såklart alltid gör) så kan man väl säga det på ett snällt sätt? Eller inte säga nånting alls. Men nej då, det ska huggas & hackas i småbitar, om & om igen, tills inget finns kvar. Vart fan är världen på väg?!

Som sagt, jag saknar att skriva. Det har alltid fått mig att må bättre, klara ut lite tankar & funderingar, sätt ord på saker & kunna reflektera över allt. Det har inte bara hjälpt mig som person, utan även om hundägare & hundtränare. Det har med andra ord varit väldigt givande för mig på alla sätt.

Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.

 

Men kan ändå avsluta med ett par bilder från den senaste veckan. Det har varit toppenväder så vi har varit ute en del. 🙂

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Det närmar sig

Tiden bara går & plötsligt så händer det roliga saker! 😀 Jag & Zoom har tävlingar/utställningar bokade varje helg i 9 veckor, om det inte blir några ändringar. Förra helgen var det ju debut i freestyle i Ulricehamn, nu på lördag är det utställning i Västerås & nästa helg är det freestyle i Kumla.

Jag trivs med att ha mycket att göra, samtidigt som det kan bli för mycket för huvudet & då kraschar jag fullständigt. Så MYCKET VILA på veckodagarna, annars kommer jag aldrig att orka. Men om det nu är så, att jag riskerar att krascha när jag har så här mycket planerat, varför har jag det då? Jo, för att tävla är det allra bästa jag vet & mår bra av det! Även om jag under resten av tiden kanske inte mår så bra så är det värt det! Utan tvekan.

Vi kämpar på med simningen 1 gång/vecka, & det går sådär…Nästa vecka har jag bokat tid till fysioterapeuten också för att kolla igenom honom ordentligt samt att hon får se när han simmar. Han stressar upp sig så himla mycket att han inte orkar simma några längre stunder. 🙁 Så om inte fysioterapeuten har någon bra idé så kommer jag att testa Annika’s sätt – vara i poolen med honom. Vill ju inte att han ska ha panik hela tiden när han simmar, för det är verkligen inte schysst. Men än har jag inte gett upp.

En annan sak jag har fixat den här veckan är trycket på min nya träningsväst!! 😀 Jag är supernöjd med den, & den är helt i reflex så den är dubbelt så bra! 😉 Loggan där är min nya logga som kommer att tryckas på kläder samt bildekaler. Så himla roligt att ha en bild på Magic, som kenneln är döpt efter & som visade mig hundvärlden på riktigt. Visst älskar jag Zoom sjukt mycket & skulle kunna ha en bild på honom, men som sagt, Magic kommer alltid att vara min FÖRSTA.

Idag har Zoomen (äntligen!) fått springa lös med tjejligan & leka med dem & jösses vad glad han var! 😀 Vi var vid en liten strand så hundarna kunde få gå i vattnet om dem ville, så gissa vart Clara var? 😛 Dem hittade även mycket fågelbajs som dem alla rullade sig i, så direkt hem till duschen, för samtliga. Nu luktar alla jättegott. 🙂

Om ett par timmar är det tänkt att jag ska åka ut till brukshundklubben & träna med Malin & Emma, men börjar det regna massor så stannar vi hemma. Vi har ju faktiskt inte legat på latsidan alls idag, varken jag eller Zoom. För förutom tiden på stranden & badandet av 5 hundar så har jag dammsugit lägenheten, plockat upp alla leksaker samt rensat lite på bordet. Så jag kan med gott samvete stanna i soffan om vädret inte samarbetar.

Känslan på topp – poängen på bott

Ja, så kan man kort förklara dagens freestyletävling, den allra första för Zoom & min comeback efter att inte ha tävlat på 4-5 år!! Dem senaste gångerna vi har tränat program så har han stuckit av planen, hittat nåt mer intressant eller bara inte känt för att samarbeta. Ibland har vi lyckats bra även på träning, men långt ifrån alltid. Så mitt mål med Zoom den här dagen var att få honom att stanna kvar på planen, något som vi lyckades med!

Som vanligt när jag tävlar freestyle så har jag en ”plan B” i huvudet hela tiden, så någon i publiken står med en leksak som han älskar, redo att kasta in den till mig om jag vinkar till personen. Detta för att kunna belöna på planen & få hunden att se positivt på hela saken, & detta gjorde jag även idag. MEN jag behövde aldrig använda den, jag fick honom att stanna ändå! 😀 Och visst, vi fick många missar & det hackade sig fram lite här & där, men jag är så nöjd över Zoom att jag blir tårögd bara jag tänker på det. <3 Såhär såg vår första start ut!

Vi startade en klass till, men då hade lundehundshjärnan stängt av & var svår att nå. Men han var fortfarande superduperglad & jag fick honom att stanna utan leksak även denna gång, fast istället så lekte jag med mina händer. Jag insåg snabbt att det inte skulle funka så jag valde att diska oss genom att då ta i honom, ”butta” honom åt sidan så som han går igång på. Och jag är övertygad om att vi båda trivdes bra där. 🙂

Trots poäng i botten så fick vi fina kommentarer från domarna:

*Domare 1: Lite okoncentrerad, men matte är duktig & ”räddar” det hela väl. Bra låtval som passar denna busiga vovve bra! 🙂

*Domare 2: Fint slalom & fin glädje. Du jobbar så fint & mjukt med hunden. Träna lite mer fokus & miljöträning.

Jag kan villigt erkänna att jag ibland på träning ”tappar humöret” mot Zoom, inte så att jag blir elak mot honom, verkligen inte, men jag blir irriterad när det känns som att han bara skiter i mig, något han är jättekänslig för! Så att få dem där orden från domarna värmde oerhört mycket! Det visar ju att vi är på helt rätt väg, något som Malin har tjatat om flera gånger under en längre tid. 😛 Men vissa saker har jag svårt att förändra, det bara är så, men det betyder ju inte att jag inte försöker.

Vi båda är helt slut efter denna resan, så imorrn blir det en dag i sömnens tecken tror jag. För jag antar att det inte bara är jag som kommer att vara superseg då? 😉