Stadsträningen fortsätter

Både igår & idag har vi varit på stan & miljötränat. Igår var vi ensamma & då var Zoom mer osäker än han var idag när tjejligan var med. Han blir så himla stressad, flåsar & drar som satan i kopplet. Men det blir bättre, små små steg hela tiden (när tjejligan är med), så jag hoppas att rädslan släpper snart. Jag vet ju vad den beror på, den är ju inte ärftlig, för innan han blev skrämd så var han ju inte rädd för nåt. Jag vill ha tillbaka den säkerheten, även om jag är fullt medveten om att det kommer att ta tid.

Har som plan att åka ner till stan imorrn igen, om det är bra väder. Både igår & idag har solen lyst från en blå himmel & det känns verkligen att våren äntligen är på väg. Ett annat bra vårtecken är när allt grus på marken tas bort – för då börjar inlinessäsongen!! 😀 Men eftersom Zoom inte får köra fullt ut så väljer jag att avvakta med inlinesen, tills dess att han får springa ordentligt.

Är riktigt träningssugen, men mina 2 polare här i stan är båda sjuka. 🙁 Så jag får roa mig på egen hand, med min älskade Zoom. Funderar på att gå till grusplanen senare idag & köra ett träningspass. Om nu inte Zoom är trött resten av dagen, men det brukar han inte bli efter att ha varit på stan. Han är jättetrött en stund, men efter att ha sovit lite så brukar han studsa omkring igen. 😉

Miljöträning på stan för Zoom & tjejligan

Det har verkligen varit superfint väder hela dagen, så jag & Carina tog en miljöträningspromenad på stan. 🙂 Hundarna skötte sig galant! 😀 Zoomen var såpass säker att han vågade ta emot godisar HELA TIDEN. Med andra ord var han bättre idag än han var senast. Skönt att det går åt rätt håll! <3 Ser redan fram emot nästa stadspromenad. 😀

Efter promenaden så följde vi med Carina & tjejligan hem där vi planerade saker i framtiden. Det kommer att bli galet skoj! Längtar som satan, snälla, kan inte tiden gå lite snabbare?!

Fy fan vad skönt!

Rehaben idag gick bättre än bäst! Ingen hälta, inga smärtreaktioner, ingenting. Så fysioterapeuten sa att man kan klassa honom som frisk! 😀 Han behöver ingen mer rehab i det syftet, men att simma skadar ju aldrig så jag köpte ett 10-kort på simmet. Så simning 1 gång/vecka & om 3 veckor ska vi tillbaka till fysioterapeuten för en extra koll. Fysioterapeuten var chockad över hur snabbt han blev bra, med tanke på att han hade en fraktur. Själv är jag bara glad över att allt går åt rätt håll nu, snart kommer våren & då kan vi ta dem där underbara promenaderna med hundarna lösa & fria, som på bilden nedan.

Jo, måste ju berätta en sak till. 😛 När vi typ var klara på rehaben så fick Zoom syn på klockan som hängde högt uppe på en vägg. Han satt som en staty & kollade på sekundvisaren, haha. Undra vad han tänkte då, för fokuserad, jag det var han verkligen.

Det känns verkligen bra, som att jag ser ljuset i tunneln, & det är inte alls långt borta. 🙂 Min finaste Zoom, finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket jag älskar honom & hur mycket han betyder för mig, så jag tänker inte ens försöka. Jag är så himla glad över att jag hittade honom & att Ida ville sälja honom till mig. <3 En lyckoträff, helt enkelt.

Tar det aldrig slut?!

Det är nästan pinsamt att åka in till djursjukhuset, för jag är ju där så förbannat ofta!! 🙁 Hade gärna lagt pengarna på roliga saker, som träningar, utställningar, andra tävlingar m.m. istället för att betala den ena fakturan efter den andra på olika djursjukhus.

Upptäckte ju ett skavsår på ena klon igår när jag tog av bandaget, & jag lät det mest vara. Han ville slicka på det hela tiden, så han fick ha tratt på sig, även hela natten. När jag tog bort det svarta skyddet på morgonen så såg det ut såhär:

Så det var bara att ringa till djursjukhuset (igen) & fråga om vi skulle komma in. Och självklart ville dem titta på det. Så han blev drogad då det är det enda sättet för folk att få titta ordentligt. Så veterinären tvättade rent & så skickade dem med lite ”slem” som jag ska smeta på, samt lite kompresser & vetflex-linda som jag ska sätta på när han går ut. Annars ska allt vara helt öppet, så ja, stackars Zoom kommer att få ha den där jävla tratten dygnet runt nu. 🙁 Jag tycker så synd om han, men vad kan jag göra mer? Jag försöker på alla sätt & vis att göra det så bra som möjligt för honom, men ibland känner jag mig inte tillräcklig. Vi pratade om att byta ut tratten mot en krage, men veterinären tyckte inte att det var nån bra idé. När det gäller skador på tassar så når hunden dem såren trots att dem har kragen på sig, därför får han ha tratt.

Nu hoppas vi på snabb läkning av både tassen & hasen. Sen vill vi gärna slippa fler skador & sjukdomar, det räcker nu! Vi vill ju ha roligt, inte åka till djursjukhuset minst 1 ggr/vecka för olika behandlingar. Nej, vi vill åka land & rike runt på tävlingar. 😉 Men innan vi kan göra det så måste allt som sagt läka & bli bra, sen träna upp lite muskler & sen kör vi! 😀

Svåra kommandon

Det finns en väldigt rolig ”funktion” på Facebook, där man kan se vad man skrev/delade samma dag fast för några år sedan. Oftast så är det bara positivt, men ibland, som idag, så gör saknaden efter Dee ondare än vanligt. För jag la ut en liten film på henne när vi tränade, tyvärr finns inte filmen på YouTube utan den finns bara på min Facebook. En annan film som rör mig till tårar är den här:

Igår var jag & Malin ute & tränade freestyle med våra grabbar. Zoom hade vax i öronen, myror i hela kroppen samt studsbollar i huvudet. Det verkligen gick INTE att träna. 🙁 Jag blev frustrerad, men inte arg. För han var gaaaanska söt när han sprang runt runt som om det brann i baken på honom. 😛 Haha. Och detta usla träningspass fick mig helt klart att börja fundera på att kanske byta program, eller iaf göra om det. :/ Det är i början som det skit sig, för när man kör så kan han inte ”sitt” eller ”stanna”. Vi alla vet ju att det är det svåraste en hund kan göra, eller hur? 😛 Vi avslutade passet med sitt & stanna & då helt plötsligt kunde alla det. :O Det gjorde en ju inte mer frustrerad, haha.

När det är dags för rasspecialen så kommer jag att få motionera Zoomen innan uppvisningen, annars får han väl sånt där ”pudelfnatt” igen & bara springer som en galning. 😛 I värsta fall får Rally ta över alla uppvisningar, så jag har ju en plan B. 😉

Ikväll väntar agilitytävling på Skutberget här i Karlstad. Carina ska starta sitt första tävlingslopp med Rally & jag är så glad över det! 😀 För hon vill ju ut & tävla lite, & Rally ÄLSKAR det så det känns enbart positivt. Och den här träningstävlingen är perfekt att börja på. För ingen stress, press eller så, utan alla stöttar varandra & man får en bra upplevelse av tävlingen, även om loppet kanske skiter sig helt. 😛 Lilla Zoomen ska såklart följa med & miljöträna sig lite. Sånt kan man aldrig få för mycket av!

Jodå, vi lever

Snacka om att bloggen hamnar i skymundan nu för tiden. Jag uppdaterar Instagram typ varje dag, för där går det snabbare att uppdatera än vad det gör här. Men jag ska försöka bli bättre, ändra lite gamla texter & sådär.

Träningen med Zoom fortsätter dock som vanligt. Vissa dagar tränar vi lite mer & vissa lite mindre. Han älskar det fortfarande lika mycket, så han är en fröjd att träna. <3 Han bjuder på ganska många beteenden när vi shejpar så det blir liksom aldrig tråkigt. Vissa trick vet jag inte hur jag ska få honom att förstå vad jag vill, men det kommer nog med tiden, det felet ligger ju hos mig & inte hos honom. 😉

Vi har tränat ganska mycket dogparkour på våra promenader & nu börjar han långsamt söka egna stubbar, stenar, träd, rötter osv att hoppa upp på! Och detta har redan gjort honom mer uppmärksam på mig när vi är ute. Han är rätt så tuff här, för även om han åker ner så försöker han alltid ta sig upp igen, vilket självklart belönas massor!

Igår var vi på stan en sväng där vi körde mycket parkour (bilden ovan är från den promenaden) & miljöträning. Zoom tog sig fram med självförtroende tills vi mötte världens läskigaste monster – en betonghålslagare!! Han blev så rädd att jag trodde att han skulle slita sig, & efter det så var han mer på spänn & blev osäker på fler saker. Så mer träning här, låta honom övervinna sina osäkra sidor & ge tillbaka honom hans men självförtroende.

Idag har vi varit i hundhallen & tränat lite agility. Det gick bra nästan hela tiden, men klart att det blir tokigt ibland eftersom han är så liten. <3 Sen vet ju jag med mig att jag inte heller gör saker perfekt jämt. 😛 Så vi ligger lite lika där, jag & min Zoom.

Har även anmält grabben till en inofficiell utställningen i Maj, vi måste ju träna ett par gånger innan rasspecialen äger rum. På dessa utställningar kan man få riktigt bra träning som lönar sig i flera olika sammanhang med tiden. Så dem utställningarna ser jag verkligen fram emot. 🙂

Vad morgondagen har att erbjuda har jag inte en aning om. Vi får se lite hur vädret är & vad vi känner för att göra. Samma sak gäller faktiskt hela helgen, så låt oss hoppas på bra väder & mycket krafter, för då kan det hända massa roliga saker! 😀

Hemma igen, & nu laddar vi om!

Efter lite ändringar i schemat så är vi nu hemma i Karlstad igen. 🙂 Vi är båda helt slut & kommer att lägga oss tidigt ikväll & sova länge. Massa bilder från Gotland kommer någon annan dag, för idag är jag på tok för trött för det. Kan bjuda på två iaf:

DSC_0651 DSC_0767

Direkt jag kom hem så betalade jag räkningarna, anmälde mig & Dee till en freestylekurs, samt anmälde oss till vår debut i tävlingssammanhang – freestyle i Kungsör den 28:e Augusti!! 😀 Hoppas verkligen att Dee fortsätter att vara bra så att vi kan hålla oss till planerna. Jag menar, nån gång MÅSTE det ju vara vår tur, eller hur?!

Laddar inför tävlingar!!

Idag upptäckte jag nånting riktigt roligt! Det finns numera en till freestyletävling inom rimligt avstånd med dubbla starter!! 😀 😀 😀 Så 1 Oktober styr vi bilen mot Skövde & 2 freestylestarter på samma dag. Men lite flyt & bra träningsupplägg så kan vi få titeln FD1 då & sen kunna starta klass 2 i November här i Karlstad. Det är mitt mål, för första tävlingen blir ju i Kungsör 28 Augusti.

160626

Jag saknar tävlingarna så himla mycket, jag ser fram emot dem sjukt mycket, men nu först blir det ett freestyleläger här i Karlstad i Juli. 🙂 Där hoppas jag få lära mig & Dee att synka varandra mer samt få flyt i programmet.

Fast allra först väntar en agilitytävling för mig & Rally & den är imorrn! Dee kommer även att få starta, fast bara några få hinder & på small-höjd. Hon blir så ledsen annars om jag bara kör med Rally. Så det blir NOGGRANN uppvärmning av madam, så får vi se hur resultatet blir efteråt.

Måste ringa till ReDog & prata om hennes rehabplan också, om vi måste åka dit igen eller om vi kan lägga upp en plan ändå. Jag hoppas såklart att vi slipper åka dit igen redan nu, men är ändå beredd att göra det ifall det är vad som behövs. Allt för min fina tjej vet ni. <3