Mina underbara hundar

Här går allt framåt. 🙂 Zoom & Koi är hur tajta som helst & älskar varandra mest av allt. <3

Idag har vi varit ute på en promenad med Carina, Malin & alla vovvarna. Zoomen skötte sig galant fram till slutet, för där tappade han öronen helt i jakt på alla hålor att springa in i. Koi var mer jämn över hela promenaden, för det mesta lyssnade hon, men stundtals så glömde hon helt bort vad hon hette. 😛 Men så är det ibland, jag är ändå supernöjd med mina doggisar. <3 Dem är det bästa jag har.

Resten av den här dagen bli lugn, vi har alla varit igång hela dagen så vi är lite slitna. Doggsen sover tätt intill varandra här i soffan bredvid mig, & mitt hjärta smälter när jag inser att dem är MINA. Finare hundar kan ingen ha. <3

Kärleksfull hund

Nu vet jag inte riktigt vad som händer, jag tycker att jag inte gör nånting på dagarna, men ändå hinner jag inte med bloggen så mycket som jag vill. Får ta & se över mina ”scheman”. 😛 Haha

I tisdag följde Rally med hem till mig & Zoom då Carina (hennes fodervärd) skulle in & opereras. Carina kommer hem imorrn så då flyttar med största säkerhet Rally hem till sig igen. Zoomen är ÖVERLYCKLIG över att ha Rally här!! 😀 Han vill vara nära henne hela tiden, pussa på henne, smånagga lite & bara känna hennes närhet. Synd att de är så nära släkt med varandra, annars kunde det ha blivit fina parningar. 😉 Haha. Nejdå, de tänker inte på sånt nu, utan nu är det bara kärlek som ”flockmedlemmar”. Finns en liten film på min Instagram från gårdagens lek i soffan, det finns inga tvivel om att de gillar varandra!!

Själv mår jag allt annat än bra. 🙁 Har åkt på världens dunderförkylning med halsont, hosta, täppt näsa, feber, illamående samt ömhet i hela kroppen. Natten har varit hemsk! Jag kurerar mig med piller från alla håll & kanter, tar det lugnt & njuter av att se hundarna så lyckliga. <3 Det är det som piggar upp mig som mest just nu, att se Zoomens mjuka, sällskapliga sida. Han visar ju MIG den varje dag, men nu har jag även fått se att han kan vara likadan mot andra hundar. 🙂 Jag visste ju redan att han ÄLSKAR andra hundar, men att han & Rally skulle bli såhär tajta, det trodde jag inte.

Så rädd för framtiden

Det finns så mycket att vara tacksam över. Ändå är det många gånger svårt att känna sig just tacksam. Jag är där nu. Jag är så fantastiskt glad över att jag har Zoom, min familj & mina vänner, MEN nånting hindrar mig ändå från att känna just tacksamhet. En bubbla av oro inombords. En oviss framtid. Hur kommer det att bli? Det finns så mycket saker jag vill uppleva, kommer jag nånsin att få göra det? Jag hatar att inte veta hur allt kommer att bli. Kanske blir det bättre än jag befarar, eller så blir det precis så, eller kanske t.o.m. värre?! Ni som känner mig vet ju att jag är expert på att måla fan på väggen & det här är inget undantag.

Varje dag i samband med våra promenader så stärks min rädsla ännu mer, gång på gång, hela jävla tiden. Jag är trött på att vara rädd & därför försöker jag att vända på det, men då blir jag bara arg istället & det är inte så mycket bättre. 🙁 Jag vill se fram mot en framtid med massor av tävlingar & häftiga äventyr, men det kanske bara förblir en dröm. Osäkerheten gör mig galen, & rädslan får hela min kropp att hålla andan.

En månad är väldigt lång tid när man väntar på viktiga svar. Hur ska jag stå ut med ovissheten så länge? Jag vill ju bara veta, kommer det att bli bra igen? Eller är det för sent?

Jag är LIVRÄDD för att det ska vara mitt eget fel. Att mitt destruktiva liv har satt stora käppar i hjulet för min framtid. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det visar sig vara så. Aldrig.

Jag försöker att lugna ner mig själv & inte ta ut saker i förskott, för det behöver inte vara så illa som jag själv tror att det är. Men paniken slår ändå till & ångesten sprider sig i hela kroppen. Jobbigt att andas. Ser suddigt. Hjärnan bultar starkare än hjärtat. Kommer det nånsin att bli bra?

Jag tittar på Zoomen & känner hur mitt hjärta slår på insidan. Så mycket kärlek till denna lilla hunden. Helt obeskrivligt. Jag vill inget hellre än att få uppleva alla saker jag drömmer om med honom vid min sida. Han & jag, för evigt, tillsammans. Snälla säg att framtiden blir bra!

Finns inga ord som kan beskriva min kärlek till den här räven. <3

Att vara nöjd med det man har

Alltför många tänker alldeles för ofta på sånt de vill ha, för ja, det finns alltid nånting man vill ha, oavsett område. Det gör att många (som jag själv t.ex.) glömmer det de redan har. Jag är kalasbra på att hitta saker jag vill ha, istället för att vara glad över det jag redan har. Detta betyder inte att jag inte är nöjd med det jag har, ånej, jag har allt jag behöver & lite till! <3 Men den där känslan av att vilja ha mer finns inom mig hela tiden.

Jag älskar min Zoom över allt annat, det finns ingen som han! <3 Även om han ibland ger mig gråa hårstrån så smälter mitt hjärta varje gång han kommer & lägger sig nära mig, vilket händer flera gånger varje dag. Han är så fin, så vacker, så snäll, & så underbar. Det finns inga ord i världen som kan beskriva honom, han måste helt enkelt upplevas!

Min dyrbara skatt! <3

Jag är så oerhört glad över att jag fick köpa honom, trots att vissa gjorde allt de kunde för att förhindra det. Jag fattar inte hur elaka vissa människor kan vara, som tur är så lyssnade inte Zoom’s uppfödare på dem, utan bildade sig en egen uppfattning & det är jag sjukt glad för! Annars hade jag inte haft min SuperZoom här.

Framtiden för OSS TILLSAMMANS ser mycket ljus ut. Jag vet vad jag vill & jobbar ständigt för att ta mig närmare mina mål. Emellanåt måste jag hejda mig själv då mina drömmar drar iväg lite väl snabbt, men hellre det än att inte ha några drömmar alls. Jag vill bara att det ska bli December så att han kan göra sin officiella utställningsdebut & året efter väntas det massor med tävlingar! 😀 Åh, vad jag ser fram emot det, det var längesen jag tävlade senast, & med tanke på hur mycket tävlingarna betyder för mig så är jag faktiskt lite chockad över att jag mår såpass bra som jag gör idag. Jag tävlade ju med Magic (plus Speed), Java & Rally. Tyvärr fick inte jag & Dee starta någon tävling tillsammans eftersom hon var sjuk hela livet, vilket var oerhört synd för hon var så duktig & underbar att träna med. Men turen har helt enkelt inte varit på min sida, något jag hoppas att det ska bli ändring på framöver.

Jag ska visa alla som inte tror på mig vad jag kan uppnå, bara jag har rätt förutsättningar. Visa dem jävlarna att dem har fel om mig. Dem tror sig känna mig, men dem har ingen aning om vem jag är eller vad jag har gått igenom. Folk ska hela tiden ha så mycket åsikter om allting, varför inte bara tagga ner? Varför driva saker framåt enbart för att förstöra för någon? Varför kan dem inte bara vara snälla? Eller tysta. Jag förstår mig inte på deras hat, men det är nog för att jag inte ser den som befogad. En sak är dock säker: Jag glömmer det aldrig. Så folk som sårar mig kan bara glömma att få nån mer vänskap från min sida. Jag ger gärna folk chanser, men till slut är dem slut, & då är det verkligen slut.

Övervinner kärleken allt?

För i så fall kommer jag & Dee att bli grymma i framtiden!!

20160909_121320

Fast den senaste tiden har varit väldigt jobbig för oss båda, på olika sätt. Jag har t.o.m. funderat på att inte ha nån hund alls, ett alternativ som jag vet inte skulle funka alls för mig. Men det är bara för att jag är så rädd för att förlora min fyrbenta följeslagare. <3 Det är lättare att lämna än att lämnas, det kommer man aldrig ifrån.

Idag har vi tagit en promenad på typ 20 minuter & jag har tänkt att vi ska hinna/orka med en till. Vi måste ju börja komma igång nu inför rehaben. Då ska vi ju gå 4 stycken 20 minuters promenader/dag. Men anledningen till att vi kom ur det var ju att Dee’s mage kraschade fullständigt, så det är ju inte så konstigt. Men vi ska hitta tillbaka dit, helt klart.

Som jag skrev på Facebook igår så slits jag mellan hopp & förtvivlan hela tiden. Ena stunden drömmer jag om tävlingar, & i nästa stund är jag övertygad om att hon har en obotlig sjukdom i sin mage som gör att jag måste ta bort henne. Ni kan ju tänka er själva att kastas mellan dessa ”lägen”.

Om en vecka borde jag få provsvaren, då borde jag få veta vad det är för fel på Dee’s mage & hur vi ska gå vidare. Som det är nu så misstänker veterinären att hon även har foderallergi, eftersom klådan börjar komma tillbaka. 🙁 Hon kliar inte sönder sig, men hon går runt & gnuggar ansiktet mot möblerna samt slickar/biter sig lite överallt på kroppen (bortsett från såren på armbågarna, för dem vet hon att hon inte får röra). Så hon kliar sig inte frenetiskt, men mer än normalt.

Framtiden ser väldigt oklar ut just nu, jag har ingen aning om vad som kommer att ske, eller ens när det kommer att ske saker. Men det är väl ”bara” att göra sitt bästa för att ta sig dit på ett så bra sätt som möjligt. Vad kan man annars göra?

Tack för att ni finns för mig när jag behöver er som mest!

Den senaste tiden har jag varit ganska ostabil i mitt mående kan man nog säga. Mycket av det beror såklart på att Dee är dålig, men allt hänger inte på henne. Jag har fått sett vilka mina riktiga vänner är, & vilka som bara säger saker som låter bra för stunden, men inte menar det när det väl gäller. Det tar väldigt hårt på mig att bli så dissad av någon man trodde var sin vän! Men fine, nu vet jag precis vart jag har dig.

Det är speciellt 2 stycken vänner som har ställt upp för mig den här omgången, & jag är så otroligt tacksam för att dem finns! <3 Och att dem finns där för mig känns nästan för bra för att vara sant. Vad har jag gjort som förtjänar såna fina vänner?!

160823

Malin, hon ligger alltid på plats nummer 1! Hur fan klarade jag mig innan jag lärde känna henne? Hon vet det mesta om mig & mitt liv, & ändå väljer hon att stanna som min vän, märkligt. Med henne kan jag prata om allt & hon finns som sagt alltid vid min sida, vare sig det gäller en famn att gråta ut i, hjälp med Dee eller vad som helst, hon finns alltid där. <3 Jag önskar att jag kunde ge henne allt hon nånsin velat ha, men det är tyvärr inte möjligt. Men du ska veta att du är så himla VIKTIG för mig! <3

1608231

En annan mycket nära vän är Jenny. Vi har inte haft sådär jätte tät kontakt förut, men nu den senaste tiden så pratar vi i telefon flera gånger i veckan. Hon förstår mig på ett sätt som inte många andra gör. Hon förstår min hundsyn, både på vardagliga saker & träningar/tävlingar till 200%!! Och det är så skönt att ha nån att ventilera dem tankarna med, speciellt nu när det är så mycket problem med just dem sakerna med Dee. Så tack även till dig, min fina vän. 🙂

Jag skulle aldrig vilja byta ut dessa vänner, dem betyder galet mycket för mig. Dem står mig lika nära som min familj gör, dem tillhör nämligen min ”vännerfamilj” om man säger så. 😉 Jag tror att ni förstår hur jag menar.

Annars så längtar jag mest tills på tisdag när vi ska till Stefan på ReDog, eller ja, det är med skräckblandad förtjusning som jag åker dit. Som tur är så följer ju Jenny med så att jag slipper åka ensam! <3 Kan vara otroligt skönt att ha nån man litar på som stöd ifall jag får ett tufft besked om Dee. Jag hoppas såklart på att Dee har en framtid, men jag måste samtidigt försöka att vänja mig vid tanken att hon kanske inte har det. För kommer ett sånt besked som en chock så skulle jag krascha direkt. Visst, jag skulle nog krascha ändå, men inte riktigt lika snabbt. Jag älskar min galenpanna & vill spendera mååånga fler år med henne, 2 år är alldeles för kort tid!

Dagens magrapport ser bra ut!! 😀 Jag svälte ju henne 1 dygn & satte sen in mat igen & det verkar funka, än så länge iaf. Men jag vågar inte andas ut än, ånej, det kan svänga fortare än fortast igen.

1608232

Shit, tårarna rinner just nu, & jag är inte säker på varför. Förmodligen av tacksamhet att jag har så fina vänner & världens bästa hund på det! Fast samtidigt är jag livrädd för att förlora dem alla. Det är lustigt det där med kärlek, att den kan innehålla så starka åtskilda känslor. Snacka om att det är laddat. Nej, nu ska jag torka tårarna, ta nånting att äta & sen vill väl Dee ut om en liten stund. 🙂

Finns inga ord som kan beskriva

Varje gång jag är hundvakt åt någon av mina vänners/familjs hundar så inser jag hur mycket jag älskar min egna lilla Dee. <3 Hon har anpassat sig så himla bra till mig & mina rutiner, sen är vi inte alltid överens om allting här i livet, men det är en annan sak. 😛 Hon är så lätt att ha att göra med, i alla sammanhang. Ingen är perfekt, men hon är bra nära alltså!

DSC_0031

Jag vill ju ha en valp efter Rally nån gång, det är jag helt på det klara med, men JUST NU vill jag ENBART ha min Dee! Jag vill inte ha 2 hundar, det räcker med Dee, vår kärlek är nånting utöver det vanliga & jag vill ta tillvara på den så mycket det bara går. När det är fler hundar här så kommer vi inte varandra så nära på samma sätt som när vi är ensamma. Jag vet att Dee inte kommer att leva för evigt, men just nu skjuter jag bort den vetskapen & tänker att det alltid kommer att vara vi. <3

DSC_0128

Det är läskigt hur mycket man kan älska en hund, min kärlek till Dee har inga gränser & jag skulle gå genom eld för hennes skull. Och jag vet att hon skulle göra detsamma för mig. Vår kärlek är unik, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det för er, det finns liksom inga ord som kan beskriva det tillräckligt bra. Så låt oss bara säga att vi älskar varandra & kommer alltid att göra det!

DSC_0801

Ikväll blir det extramys med Dee eftersom Rally & Clara numera har åkt hem till sig igen. Bara få ligga i soffan med Dee, kanske kolla nån film & bara äta nåt gott. Tror inte alls att Dee har nåt emot det heller, haha. 😉 Fast det får bli med måtta eftersom hennes mage är så känslig.

DSC_0963

Utan dig är jag inget
du är den som får mig känna vinden
skulle inte klara mig utan dig
mitt liv är uppbyggt av den kärlek du ger mig
du ger mig luft, du får mig andas
du är den som får mig på jorden stanna