Dags att lägga i en växel till!

De senaste 2(?) veckorna har jag & Yori tränat en hel del trick inomhus här hemma, men inget mer. Idag hyrde jag hallen & testade då att köra dem även där, både enskilt & i programmen. Det gick sådär, han var inte alls speedad utan snarare slö. 🙁 Han var så otaggad det bara gick att bli stundtals, nästan så att jag ville sätta mig ner & gråta, så kändes det. Men så fick jag ju ett ypperligt tillfälle att tänka på att sänka kraven, det var inte lätt, men till slut gick det! 🙂 Klass 1-programmet kändes bara bajs idag, klass 2-programmet gick MYCKET bättre, ändå var det första gången vi körde igenom det. Fast å andra sidan så belönade jag honom flera gånger under klass 2-programmet just eftersom det är med nya trick & tricken han redan kan kommer i en annan ordning. Men vi båda tyckte att det var roligt, & det är ju det viktigaste! (2 små filmer från dagens träning finns på vår Instagram, där jag numera lägger upp små filmsnuttar nästan varje dag!)

Det har dykt upp en freestyletävling till & den blir redan i februari!! 😀 Så ”bara” 2 månader kvar till debuten, därför är det nu hög tid att lägga i en växel till med träningen! Trick här hemma som inlärning & sen träna dem i hallen, med & utan program. Trots dagens dåliga känsla i programmen så tror jag att tävlingen mycket väl kan gå bra. Jag tror att jag vet vad jag behöver fokusera på, & framför allt vet jag vem jag ska vända mig till om jag inte lyckas lösa det själv. Så framtidens tävlingar ser ljusa ut, helt klart. 🙂

Nu är Yori helt slut, han däckade först redan i bilen & sen direkt vi kom innanför dörren typ. Men det är bra, för jag ska åka på ett möte snart & då ska han vara själv hemma, så jag behöver inte ha nåt dåligt samvete, han lär ändå bara sova. 😉 Haha.

Ensamhet & djup svacka

Jag har vänner & jag har en underbar familj, men ändå är jag så förbannat ensam. Visst, ensamheten kan vara skön ibland, men min äter upp mig inifrån, & det är ingen härlig känsla.

Mest av allt saknar jag en f.d. vän, min f.d. bästa vän. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte sluta älta det, fram & tillbaka, om & om igen. Jag vet inte vad som hände, men jag önskar att det aldrig hade hänt. 🙁 Hon räddade mig så många gånger & hon fanns alltid där för mig, precis som jag fanns för henne. Avståndet mellan oss kunde inte hindra oss från att träffa varandra, det fanns ju både bil & tåg. 😉 Men allt det är borta nu, hon är borta, nu finns bara jag kvar här, helt ensam.

Eller ja, jag har 2 stycken extremt nära vänner nu som jag verkligen älskar! Dem betyder massor för mig & utan dem skulle jag känna mig ännu mer ensam & övergiven. Alla har vi våra svackor, & när dem inträffar samtidigt så blir det mycket kvar, inte av nån av oss, & lite där befinner vi oss nu, iaf jag.

Jag har en grymt djup svacka där allt jag ser är höga väggar av berg som jag på nåt sätt måste ta mig upp för för att kunna vända på det här. Jag vet inte alls i vilken ände jag ska börja, för minsta lilla grepp jag tar mot väggen så rasar jag ner snabbare än jag kan ställa mig upp igen. Det är skitjobbigt att se massa bilder, filmer & läsa texter & kommentarer om folk som tränar & tävlar med sina hundar, & gissa vad jag följer för typ av konton på Instagram? Jo precis, just såna. Så jag har fått göra en storrensning där & har nu bara några enstaka kvar som just tränar & tävlar mycket. Jag tänker att jag kan ju alltid lägga till folk igen vid ett senare tillfälle om jag känner att jag klarar av det bättre då.

Jag vill bara att tiden ska gå, att det ska bli mars så att min & Yori’s freestylekarriär kan starta. Det är mitt starkaste ljus i tunneln, trots alla känslor av krav som det innebär. Jag saknar verkligen freestylen, inte att träna, utan att tävla. Men så är det ju den lilla detaljen att ska man lyckas bra på tävling så behöver man också träna. Och just träning är inte något vi sysslar mycket med nu för tiden, men förhoppningsvis blir det mer av den varan snart. Jag hoppas helt enkelt att dem höga bergsväggarna ska rasa, eller att jag hittar ett annat sätt att ta mig upp för dem, & sen springa långt långt bort därifrån!

Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3

Miljöträningspromenad, det går framåt!

Idag träffades jag, Malin & Elin med våra hundar & tog en miljöträningspromenad på stan i 2,5 timmar. Yori var jätteduktig! 😀 Han klarade av att balansera på smala saker som han aldrig har klarat av förut, han jagade vattnet i fontänen (så synd att jag inte filmade det!) & han var ovanligt lätt att fota. Fler bilder än dessa 2 i det här inlägget hittar ni på vår Instagram. Det enda som var jobbigt under promenaden, bortsett från den kvava luften, var hans dragande, men stundtals blev det helt okej, så just koppelgåendet är verkligen nånting vi behöver jobba med. Men jag är ändå stolt över min galning idag, han gjorde fler positiva saker än negativa, & det är väl det viktigaste? 😉

Imorron väntar Lervik där morsan & Farro ska tävla blåbärsklasser i agility! Jag är inte alls avundsjuk, jag lovar. 😛 Haha, kan inte Yori bara bli 15 månader så att även han får vara med?! Men den viktigaste åldern har han ju fyllt iaf, & det är ju 1 år = freestyleåldern! Haha.

Uppdateringar & mycket träning

Ja, så kan man lugnt beskriva den här dagen. Vi började med fotografering, träning & lite bad på Skutberget tillsammans med bästa träningsgänget! <3 Sen hem & fixa massor med hemsidan, innan det blev agilityträning i hallen med morsan & Farro. Hemsidan är inte helt klar än, & jag tror inte att jag hinner klart idag, men det har blivit en del uppdateringar iaf. 🙂 Och agilityn gick bra, 3 filmer från passet finns på vår Instagram.

Igår badade både jag & Yori, vi simmade tillsammans & det är inte helt riskfritt kan jag lova! 😛 Haha, han försöker emellanåt att klättra upp på mig, eller möjligtvis simma IGENOM mig. Men det är en sån underbar känsla att simma med sin hund, det går inte att beskriva det, helt fantastiskt.

På kvällen åkte jag & morsan på bio & såg Lejonkungen. Den var riktigt bra! Lite längre, lite nya repliker, fler skämt & oerhört välgjord! Mer än så säger jag inte, gå & se den om ni inte redan har gjort det!

Imorron på förmiddagen väntar gymmet, det är hög tid att komma igång igen. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning för jag känner mig mycket svagare nu efter dem sista 2 månaderna när jag inte har tränat nåt alls. Samtidigt ska det bli skönt att pressa kroppen lite. 🙂 Vi får väl se om jag har samma åsikter imorron, både före, men framför allt under själva passet. 😉

Polletten trillade ner!

Idag åkte jag, killarna & Loppis till Mariebergsskogen där vi gick en promenad, & åt glass efteråt. Hundarna fick även bada på ett ställa längs vägen då det stundtals var väldigt varmt. Yori SIMMADE för första gången!! 😀 Tidigare har han bara försvunnit under ytan, men idag fattade han att han faktiskt kan simma. Han behöver dock jobba på sin teknik, men nu går det ju iaf åt rätt håll! 😉 Film finns på min Instagram.

Resten av dagen blir nog lugn, kanske nåt litet trickpass, vi får se. Men inget ansträngande eftersom vi redan har varit ute i ett par timmar. 🙂

Just nu pågår det en tävling på min Instagram där vinnaren får en 15 kg säck med torrfoder från Alggutten’s Hundmat!! 😀 Mina killar älskar det fodret, så är ni sugna på att vinna en sån säck, gå in på min Instagram & var med & tävla!

Nu är våren här!

Idag har vi tränat ute i solen – i linne!! 😀 Så himla skönt att slippa jackor, vantar osv. Underbart! 😀 Och båda hundarna var jätteduktiga! Vi tränade på bland annat fotgående, flyt, pinnen & störningsträning. Riktigt nöjd med mina fina killar. <3

Jag har även köpt nya inlines, för mina mycket gamla är bromsen slut på plus att hjulen är dåliga, så ett par nya var välbehövliga. Hittade ett par begagnade på Facebook, för bara 200:- & dem var använda typ 2 gånger, så dem är som nya. 😉 Perfekt pris, så snart är det dags för årets premiär!

Imorron kommer jag att starta en tävling på min Instagram, i samarbete med Alggutten’s Hundmat. Så håll utkik där. 😉

Lekt agility idag

Idag tog jag med mig mina killar & Loppis & lekte lite agility i hundhallen! Eftersom jag inte orkar så mycket så fick Loppis springa. 😛 Hon är inte van att träna hund, men skötte sig super ändå! 😀 Jag körde mest slalom & säcken, det var ungefär vad jag orkade med. Men kul hade vi alla 4 & Loppis vill gärna göra om det snart! 😀 Det är ett bra betyg.

Flera filmer från dagens träning finns på min Instagram. Så himla smidigt att lägga upp där. 😉

Imorron ska jag försöka orka med lite freestyleträning utomhus med bästa träningskompisarna. Jag har blivit mycket piggare, men är inte helt bra, så därför är jag inte säker på att jag tar mig iväg imorron, men jag tänker försöka.

Sämre än jag trodde

Den senaste veckan(?) har båda killarna varit väldigt pigga & glada, men vi har såklart fortsatt att tagit det lugnt, men jag har sett vilken energi de har! Vi går våra 20 minuters promenader & Zoom har täcke på sig varje gång han går ut. Och eftersom Zoom har varit väldigt glad & snäll mot Yori så var jag övertygad om att han var bättre. Men nej. Zoom har fortfarande väldigt, väldigt ont. 🙁 Så nu blir det 10 minuters promenader i långsam takt på bra underlag, något som inte är helt lätt den här årstiden. Jag blev så ledsen när fysioterapeuten klämde på honom & jag såg hans reaktioner. 🙁 Hjärtat brast en bit. Jag älskar BÅDA mina hundar så galet mycket, & vill bara att dem ska ha det bra. Så att se & höra att Zoom inte är ett dugg bättre trots mediciner gör fruktansvärt ont.

Yori fick testa vibben tillsammans med Zoom. Foto: Elin Jonsson

Annars har det här varit en bra dag. Jag har gjort en ny header till hemsidan, som ni ser. 😉 Jag har även bytt namn på Instagram, så glöm malinsupermagic & lägg till team.mazoyo istället! 😀

Jag känner mig så tom. Jag trodde på fullaste allvar att han var så gott som smärtfri, hur kunde jag ha så fel?! Han har verkligen lurat mig, inte alls visat att han har ont. 🙁 Usch, den här dagen må att börjat bra, men det slutar dåligt.

Varför tänker alltid folk det värsta?!

Jag stör mig för förbannat mycket på folk ibland! Varför väljer alltid folk att tänka det värsta om allt & alla? Tänk vad många konflikter & ”bråk” man skulle slippa om folk tänkte lite längre än vad näsan räcker. Jag VET att det inte bara gäller mig, utan jag vet att det är fler som känner & tänker likadant. Jag ska förklara så att ni förstår.

Om man kollar på någon hundtränares Facebook &/eller Instagram så kan man lätt tro att personerna tränar minst dygnet runt med sina hundar. För det finns ju bilder & filmer från träningar, så dem MÅSTE ju träna sönder sina hundar, eller hur? Det verkar iaf vara så folk tänker, för det är väl lättast? Om man istället för att ”vara säker” på att en person tränar sönder sin hund, kanske frågar eller inte bara antar det värsta, så skulle världen vara en trevligare plats att vistas på.

Om jag tänker på MIG & MIN situation så finns det dem som tror (eller tror sig veta?) att jag tränar sönder mina hundar, speciellt Yori, som ju är valp & inte får/ska träna dygnet runt. Om jag lägger upp ett litet filmklipp på typ 20 sekunder där vi tränar, måste det betyda att det träningspasset varade i flera timmar?! Och åker man till hallen 1 timme så behöver inte det betyda att man tränade konstant i 1 timme! Snälla, tänk lite längre, eller fråga om ni är osäkra & känner att ni måste veta allt. Yori är som sagt liten & ska inte träna så mycket, så när jag lägger ut ett filmklipp från vår träning så anta inte att passet var flera timmar långt. När vi tränar ”korta pass hemma” så brukar inte dem vara längre än 1-2 minuter. Och när vi är i hallen så tränar vi kanske sammanlagt i 15 minuter/timme. Sen våra promenader, bara för att jag lägger ut bilder så betyder det inte att vi gick en mil! Jag bor precis bredvid skogen & fina gångvägar, så jag kan variera vad jag vill ska synas med på korten. Vi kanske går ett varv runt huset, men jag väljer att fota & lägga ut för att visa folk att vi lever, typ.

Jag VET som sagt om flera i min närhet som känner/tänker/får höra samma sak, att folk på fullaste allvar är ÖVERTYGADE om att man tränar sönder sina hundar när dem i självaste verket inte har en jävla aning!! Jag stör mig som fan på detta, men kan inte göra så mycket mer än att skriva det här inlägget om det, i hopp om att folk kanske tänker till en extra gång innan man anklagar någon för nåt som man egentligen inte har en aning om ifall det stämmer eller inte.