Äntligen träning!!

Ja, idag tog vi oss äntligen iväg på lite träning med vårt underbara träningsgäng!! 😀  Både jag & Yori njöt av tiden, så himla underbart & jag MÅSTE verkligen tvinga iväg mig fler gånger, för jag älskar det 9,5 gånger av 10 bara jag kommer dit!

Vi har tränat lydnad & lite freestyle, men mest lydnad. Fotgående, inkallning, fjärr & apportering. Han har dåligt fokus i fotgåendet, men det är ju inte så konstigt med tanke på hur lite sånt han har tränat i sina dagar, & speciellt den senaste tiden. Vänstersvängarna däremot är såå jävla bra!! 😀 😀 😀 I vänd runt så släpar han efter & samma sak i högersvängarna. När vi går rakt fram så tittar han gärna på andra saker…Så det är framför allt där vi behöver jobba med fokuset! Och vi ska ta hjälp av en instruktör som jag har hört mycket bra om, förhoppningsvis blir det ganska snart.

Inkallning körde vi vanlig & en med störning. På den vanliga så kommer han med bra fart (dem flesta gångerna), men förstår inte alls att han ska sätta sig i fotposition när han kommer fram, så där måste jag hjälpa honom massor. Då sätter han sig till slut, men tar ett litet steg i taget & sätter sig liksom flera gånger innan han hamnar rätt. Vet inte riktigt hur jag ska få honom att förstå ingången, så det tänkte jag fråga instruktören om. På inkallningen med störning så tittade han väldigt mycket på den ena personen som stod med leksak i mitten, men han sänkte inte farten utan kom till mig ändå! Duktig kille! Andra gången sprang han bara rakt förbi utan att ens titta åt nån annan. 🙂 Så jag är väldigt nöjd med honom där också.

Fjärren är han jätteduktig på! På tävlingen så reste han sig upp när jag gick tillbaka, så det har jag alltid med mig i bakhuvudet, idag hade han inga såna tendenser alls. 🙂 Däremot har han svårt för att sätta sig i fotposition från liggande, så det behöver vi också träna på. Men själva läggandet gör han kanon!

Apporteringen spottar han gärna ut när jag ber honom att röra sig samtidigt, så det är en nöt att knäcka för mig. Sittandes med den i munnen är inga problem alls.

Finns några små filmer från träningen på vår Instagram för den som är nyfiken. 😉

Jag mår fantastiskt bra just nu, träningen gav verkligen mersmak & jag hoppas att det inte dröjer länge innan nästa gång. Jag är ju som bekant väldigt dålig på att ta mig iväg till träningarna, oftast för att dem brukar vara på kvällstid & jag inte har nån lust att träna då. Det eller också för tidigt på helgerna. 😛 Men idag ställde jag ändå klockan & tog mig upp, & som sagt, jag ångrar mig inte alls!

Resten av den här dagen blir nog lugn, kanske träffar nån kompis eller också inte, det lär märkas. Yori sprang direkt in i sovrummet & la sig i min säng, så han är trött & nöjd. <3 Vilket gör att jag mår ännu bättre eftersom jag har bra samvete att han har fått haft roligt. 🙂

Åh, jag hoppas att privatlektionen blir av snart så att vi kan få hjälp med det vi behöver hjälp med! För min plan är att tävla lydnad nån gång under hösten (nu när det finns tävlingar i närheten), men innan dess så behöver vi träna upp fokus & uthållighet, & det är ju det jag behöver hjälp med HUR jag ska göra. Med Java fick jag ju det mer eller mindre gratis, men med Yori kostar allt, så man får slita innan saker & ting faller på plats. 😛 Mycket bekvämare med en Java, haha. Med Java så tävlade jag ju mycket lydnad & jag vill komma tillbaka dit, fast med Yori. Och nu när tandvisningen är borttagen så känns det mycket bättre, för nu är det ingen som ska fram & peta på honom, vilket han tycker är obehagligt. Så bara fotgåendet & fokuset faller på plats så kommer jag att anmäla oss till tävling! 😀

Hårdträning för kropp & knopp

Idag har jag & Yori varit med Sonja & Taci i stallet igen, & den här gången tog vi en tur i kärran bakom Jorma! 😀 Yori har lekt döv i stallet, jäklar vad olydig han var, helt besatt av att äta allt möjligt, skrämde hästarna i hagen vid ett tillfälle när han fick ryck & bara sprang runt som en galning m.m. så nej, inget bra betyg där! 🙁 Men när vi tog en tur på sandbanorna i kärran bakom Jorma, då minsann skötte han sig super! Iaf större delen av tiden. 😉 Han fick verkligen sträcka ut när vi travade, han var inte alltid med i starterna så han fick ta i som satan för att komma ikapp oss till att börja med, men jag såg hur nöjd han var över att få springa så fort han kunde! <3 En liten film från det finns snart på vår Instagram.

Direkt vi kom hem så åt vi & sen blev det en dusch för oss bägge två, så nu luktar vi gott. 😉 Ville få bort hästlukten även från herrn & han är ju så snäll att duscha, så varför inte? Han var dock mindre nöjd, haha, men ändå snäll som sagt. 🙂 Resten av kvällen blir lugn, Yori sover i soffan & jag sitter här vid datorn samtidigt som jag ser på tv. Vad som händer imorron får vi se, än så länge har vi inget planerat.

Idag är han dyr!

Ja, tänk, idag är han värd både sin egen & min vikt i guld, han var såå himla duktig på träningspasset vi hade med bästa träningsgänget! Ändå var vi UTE på en stor gräsmatta, precis bredvid några som spelade volleyboll, men tro inte att Yori brydde sig om dem, ånej, han hade bara ögon (& öron!!) för sin matte!! 😀 <3 Vi tränade ganska intensivt , men inte så länge. Vi körde dem tricken han redan kan plus 2 nya, det ena nya är att han ska springa runt ”pinnen”, fast åt andra hållet, & det andra tricket är att han ska springa runt mig, fast åt motsatt håll som han redan kan, så det var inte så avancerade trick. 🙂 Har precis lagt upp 3 små filmklipp från träningen på min Instagram för den som är nyfiken på att se hur det såg ut.

Under natten som var så sov jag inte en enda minut. 🙁 Så jag satt en del vid datorn & fixade filmen som jag har planerat att fixa ett tag nu, så nu är den klar & uppladdad på min YouTube-kanal. Skulle egentligen velat haft med fler saker, men låten var inte längre än såhär, så därför fick jag välja bort en del. När jag själv ser på filmen så inser jag att Yori har ett bra liv, vi gör massa saker tillsammans, även om det många gånger inte känns så. Känslor stämmer ju inte alltid överens med verkligheten, & precis så är det i det här fallet. Men men, här kommer filmen:

Nu är Yori helt slut, han ligger utslagen på träningsmattan i vardagsrummet & sover, min lilla fina guldhund. <3 Just nu har jag mycket hopp om vår framtid tillsammans, & nästa gång jag inbillar mig nåt annat så ska jag se på filmen & sen avgöra vad som är mest troligt att det stämmer – mina tankar & känslor, eller verkligheten.

Helt fantastisk dag!

Igår gjorde inte jag & Yori nåt speciellt, men antar att det får vara okej att hoppa över nån dag. Idag däremot har vi tränat agility! 😀 Yori har ju aldrig tränat agility utomhus förut, utan bara i hallen, så han hade lite svårt för att koncentrera sig emellanåt & det var inte alls samma fart & säkerhet, men jag är nöjd med honom ändå. <3 Vi kommer definitivt att fortsätta träna agility både inne & ute, förhoppningsvis kan vi komma igång ordentligt nu när jag äntligen har blivit medlem i en hundklubb som gör att jag har tillgång till en agilitybana! 😀 Det var på tiden, har velat fram & tillbaka med vilken klubb jag skulle välja, men nu har jag äntligen valt & valet föll på Sörmons Hundklubb. Vi får se om jag kanske blir medlem i fler klubbar, men inte just nu, för ekonomin tillåter inte det.

Vi tränade en liten bana, film finns på min Instagram. Han fick även köra balansen för första gången nånsin, & den gick kanon! Och han var supermodig när han vågade ta gungan HELT SJÄLV!! 😀 Jag hade honom i koppel & han fick massa godis, men ingen höll i gungan utan den åkte ner med naturlig fart & han pallade det! 😀 Ni anar inte vilken vinst det är för oss! Hoppet lever helt klart! Min duktiga kille. <3

Innan vi åkte hem så fick han även testa den lilla bruksstegen för allra första gången & efter lite tveksamheter så tog han även den!! :O Vad hände idag liksom?! Han var så modig & jag var/är så stolt över honom. Fick även ännu ett bevis på att han är helt skottfast då han inte brydde sig ett skit om att det small ganska högt emellanåt. Så många guldstjärnor till min guldpojke idag. <3 Kunde inte vara så mycket nöjdare med honom än jag är med tanke på omständigheterna. 🙂

Nu har vi precis tränat ett litet trickpass här hemma – inomhus(!!) & det gick kalasbra! 😀 Yori var supertaggad & avvek inte en enda gång! Han vågade bjuda på beteenden & prova sig fram, ibland blev det tokigt, men för det mesta så blev det rätt. 🙂 Han verkade även börja fatta första delen av det nya tricket, eller ja, första steget av det nya tricket, för han gjorde rätt flera gånger, men det tar nog lite tid innan han blir säker på det. Kan sammanfatta passet som fantastiskt! Han var så himla duktig & det får mig att må så bra.

Idag har det verkligen varit vår dag, allt vi har gjort tillsammans har gått bra. Han var ju supermodig ute på klubben & även här hemma, tänk om det alltid kunde kännas såhär. Ska försöka minnas den här känslan när det tar emot, för det vet jag ju att det kommer att göra många gånger. Men det känns som att vi äntligen är på rätt väg & det känns underbart! 😀

Hjälp, vilken bild är finast?!

Inatt när jag inte kunde sova så passade jag på att leta fram gamla bilder på Java från en av mina externa hårddiskar. Jag har ett projekt på gång, vill inte säga vad än, men jag behöver eran hjälp med att välja bild. 😛 Haha, jag har ett par favoriter bland dem 6 bilderna jag har valt ut redan, men det är alltid roligt att höra andras åsikter också. 🙂 Så vilken eller vilka bilder tycker ni mest om?

Jag tittade även på lite olika filmklipp där min lillebrorsa har ställt upp & följt med mig & Java till diverse ställen för att fota & filma oss. Så världens största tack(!!) till världens bästa bror, för tack vare han så lever minnena vidare på flera olika sätt. Och ibland behöver man få se allt igen, & inte bara minnas det i huvudet. Så åter igen – TACK!! <3 Några bilder & ett litet filmklipp finns nu att beskåda på vårt Instagramkonto.

Här hemma är det riktigt tyst & tomt. Yori har ju varit hos min farsa sen i måndag, eftersom jag fick feber då. 🙁 Hela måndagen, nästan hela tisdagen & morgonen igår har jag haft feber, men nu har jag bara huvudvärk, så det går ju åt rätt håll. 😉 Bara febern håller sig borta, vill ju kunna åka iväg på tollarträffen på lördag, men får jag nån mer feber så får jag ställa in den, inte mer med det. Det kommer ju fler träffar, men jag har ju sett fram emot lördagens. Men men, inte mycket jag kan göra åt det nu, utan jag får bara vänta & se hur det hela utvecklar sig.

Längtar tills allt detta är över & allt kan återgå till det normala igen, både vad det gäller mig själv, men också för resten av världen. Det är så många av mina möten som ställts in p.g.a. coronaviruset & jag behöver ha dem! Har märkt en försämring i mitt mående psykiskt, men det var ju det där med att aldrig ge upp, aldrig nånsin. Jag klarar det här, även om livet pissar mig i ansiktet just nu, så SKA det bara gå hela vägen! Jag ger mig inte, även om jag många gånger önskar att jag gjorde det. Jag har Yori, min familj & mina vänner, dem stöttar mig oerhört mycket hela tiden, dem ger mig nya krafter när mina håller på att ta slut & tillsammans borde vi kunna ta oss igenom allt. <3 Bara vi vågar tro på det tillräckligt mycket.

Saknar att kramas med min prinsessa. <3

Tack, ni är fantastiska!

Jag har fått en otrolig respons på gårdagens inlägg, både i form av kommentarer på Facebook, meddelanden på Facebook & mail, & jag blir alldeles varm inombords av glädje för att ni visar att ni bryr er, så tack! <3 Jag har även fått frågan om varför jag valde att skriva & publicera inlägget & svaret är enkelt – jag mår bättre av att skriva, det är som en sorts terapi för mig, & jag blir starkare av att dela med mig av det. Och att sen få den responsen som jag har fått av er läsare, ja, det gör bara saken ännu bättre! 😀

Idag har jag fått bildäcken bytta, så nu är det sommartid på riktigt 😉 , samt varit vårdcentralen en sväng. Sen har jag & Yori gjort nåt som vi inte har gjort på länge, flera månader faktiskt = tränat trick inomhus!! Sån glädje i dem ljusbruna ögonen & han gav allt! Han lyssnade inte på vad jag sa hela tiden, utan emellanåt testade han lite av varje för att se om det blev rätt. 😛 Haha. Jag tyckte också att det var himla roligt att träna igen, så jag ska försöka hålla i det här nu. Det märks att det är längesen, för lilla grabben har inte alls samma styrka i kroppen för vissa trick som han har haft förut, men det går ju att träna upp på nytt, vilket är precis vad jag har tänkt att vi ska göra. 😉 Idag har vi tränat på 2 nya trick, ”eller hur?” & ”hug”. ”Eller hur?” går ut på att han ska nicka, men precis som Java gjorde, så har Yori lagt till en egen touch på det hela. 😛 Ni kan se en liten film på hur det ser ut på vår Instagram. ”Hug” går ut på att han ska sitta ”vacker” & hålla i något föremål med framtassarna, vi har börjat med en mjukisdjursanka. Det är svårt tycker han, för dem musklerna att sitta ”vacker” såpass mycket som det kräver är inte dem bästa tränade på hans lilla kropp om jag uttrycker det så. Men som sagt, vi jobbar på det!

Nu väntar vi mest på att Carina ska höra av sig så att vi ska åka till lilla skogen en sväng & gå där, OM hon kan/orkar, vilket både jag & Yori hoppas på. Isf kommer vi även att ha med Ilmo med husse, så att han får träffa tjejligan, för om jag ska börja vara dagmatte åt honom så måste han gå ihop med tjejligan eftersom vi går tillsammans med dem så ofta. Varken tjejerna eller Ilmo har problem med andra hundar, så jag har svårt att tro att det blir några problem. 🙂 Ilmo & Yori har träffats en gång tidigare & det gick hur bra som helst.

När man pratar om trollen, haha, nu hörde Carina av sig & promenaden blir av! 😀 Så nu ska vi ut i skogen & låta hundarna röja!

Duktig pojke!

Vi var ju på stan idag & miljötränade tillsammans med Malin & hennes pojkar. Vi tränade lite freestyle mitt på torget, körde mycket parkour överallt samt tränade att gå fint i koppel bredvid mig. Yori får en stor GULDSTJÄRNA på samtliga punkter!! 😀 Han var så duktig, vet inte om han nånsin har gått så fint i koppel?! Och han vågade hoppa upp på allt jag bad honom om, & även om han vid ett tillfälle halkade ner på marken igen så tvekade han inte att göra ett nytt försök. <3 Så jäkla stolt över honom, sånt här ska vi göra oftare! 😀 (En film samt ett gäng bilder från dagen finns på vår Instagram.)

Nu ligger han bredvid mig i soffan & myser, jag tror att även han är nöjd med dagen. 🙂 Imorron väntar skogen, förhoppningsvis med tjejligan, DET är höjden av lycka om ni frågar Yori!

Dags att lägga i en växel till!

De senaste 2(?) veckorna har jag & Yori tränat en hel del trick inomhus här hemma, men inget mer. Idag hyrde jag hallen & testade då att köra dem även där, både enskilt & i programmen. Det gick sådär, han var inte alls speedad utan snarare slö. 🙁 Han var så otaggad det bara gick att bli stundtals, nästan så att jag ville sätta mig ner & gråta, så kändes det. Men så fick jag ju ett ypperligt tillfälle att tänka på att sänka kraven, det var inte lätt, men till slut gick det! 🙂 Klass 1-programmet kändes bara bajs idag, klass 2-programmet gick MYCKET bättre, ändå var det första gången vi körde igenom det. Fast å andra sidan så belönade jag honom flera gånger under klass 2-programmet just eftersom det är med nya trick & tricken han redan kan kommer i en annan ordning. Men vi båda tyckte att det var roligt, & det är ju det viktigaste! (2 små filmer från dagens träning finns på vår Instagram, där jag numera lägger upp små filmsnuttar nästan varje dag!)

Det har dykt upp en freestyletävling till & den blir redan i februari!! 😀 Så ”bara” 2 månader kvar till debuten, därför är det nu hög tid att lägga i en växel till med träningen! Trick här hemma som inlärning & sen träna dem i hallen, med & utan program. Trots dagens dåliga känsla i programmen så tror jag att tävlingen mycket väl kan gå bra. Jag tror att jag vet vad jag behöver fokusera på, & framför allt vet jag vem jag ska vända mig till om jag inte lyckas lösa det själv. Så framtidens tävlingar ser ljusa ut, helt klart. 🙂

Nu är Yori helt slut, han däckade först redan i bilen & sen direkt vi kom innanför dörren typ. Men det är bra, för jag ska åka på ett möte snart & då ska han vara själv hemma, så jag behöver inte ha nåt dåligt samvete, han lär ändå bara sova. 😉 Haha.

Ensamhet & djup svacka

Jag har vänner & jag har en underbar familj, men ändå är jag så förbannat ensam. Visst, ensamheten kan vara skön ibland, men min äter upp mig inifrån, & det är ingen härlig känsla.

Mest av allt saknar jag en f.d. vän, min f.d. bästa vän. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte sluta älta det, fram & tillbaka, om & om igen. Jag vet inte vad som hände, men jag önskar att det aldrig hade hänt. 🙁 Hon räddade mig så många gånger & hon fanns alltid där för mig, precis som jag fanns för henne. Avståndet mellan oss kunde inte hindra oss från att träffa varandra, det fanns ju både bil & tåg. 😉 Men allt det är borta nu, hon är borta, nu finns bara jag kvar här, helt ensam.

Eller ja, jag har 2 stycken extremt nära vänner nu som jag verkligen älskar! Dem betyder massor för mig & utan dem skulle jag känna mig ännu mer ensam & övergiven. Alla har vi våra svackor, & när dem inträffar samtidigt så blir det mycket kvar, inte av nån av oss, & lite där befinner vi oss nu, iaf jag.

Jag har en grymt djup svacka där allt jag ser är höga väggar av berg som jag på nåt sätt måste ta mig upp för för att kunna vända på det här. Jag vet inte alls i vilken ände jag ska börja, för minsta lilla grepp jag tar mot väggen så rasar jag ner snabbare än jag kan ställa mig upp igen. Det är skitjobbigt att se massa bilder, filmer & läsa texter & kommentarer om folk som tränar & tävlar med sina hundar, & gissa vad jag följer för typ av konton på Instagram? Jo precis, just såna. Så jag har fått göra en storrensning där & har nu bara några enstaka kvar som just tränar & tävlar mycket. Jag tänker att jag kan ju alltid lägga till folk igen vid ett senare tillfälle om jag känner att jag klarar av det bättre då.

Jag vill bara att tiden ska gå, att det ska bli mars så att min & Yori’s freestylekarriär kan starta. Det är mitt starkaste ljus i tunneln, trots alla känslor av krav som det innebär. Jag saknar verkligen freestylen, inte att träna, utan att tävla. Men så är det ju den lilla detaljen att ska man lyckas bra på tävling så behöver man också träna. Och just träning är inte något vi sysslar mycket med nu för tiden, men förhoppningsvis blir det mer av den varan snart. Jag hoppas helt enkelt att dem höga bergsväggarna ska rasa, eller att jag hittar ett annat sätt att ta mig upp för dem, & sen springa långt långt bort därifrån!

Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3