Bara se på mig nu

Jag ska resa mig ur askan, upp från mina knän
Värsta superman, krossa allt i min väg
Du ska få se på vem du kasta, är inte som förut
Men pass på allt det där, bara se på mig nu

Bara se på mig nu

 

 

Den 19 Maj 2018 skrev jag ett ganska långt inlägg om min rädsla att våga stå upp för mig själv & skriva vad jag vill. Här är ett litet stycke från det inlägget:

”Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.”

 

 

Men ÄNTLIGEN är den dagen här! 😀 Jag ska låta folk prata om de vill, för jag vet vad som är sant & vad som är lögn. De som verkligen bryr sig om mig & vill mig väl förstår dem flesta val jag gör, & skulle de inte förstå så frågar de MIG, inte alla andra. Folk är så förbannat bra på att ”hitta på” saker som det inte finns någon sanning i, ni skulle bara veta.

Jag döljer inte på nåt sätt allt jag har varit med om, men jag skryter inte heller som det. Alla har vi våra bra & dåliga sidor, & det gäller att vårda dem väl. Livet är en berg- & dalbana för alla, även om vissa av oss har djupare dalar än andra. Så alla som säger att deras liv alltid går som på räls, ja, fortsätt bara att intala er det så mår ni kanske bättre. 😉

Det finns så många saker som jag ångrar att jag har gjort, & saker jag ångrar att jag inte gjorde! Men nu är det försent, hur mycket jag än skulle vilja ändra på saker & ting så går det inte, & det är något jag måste acceptera. Men hur överlever man smärtan i hjärtat när man förlorar en bästa vän? Och allt hat från personer runt omkring? Hur i helvete kan man stå upp när andra sparkar undan benen? Sanningen är att man inte gör det. Det tar hårt, gör ont & kräver mycket arbete för att ta sig upp på benen igen. MEN det går!!

Jag & Zoomen har just nu en liten svacka. Men vi jobbar oss framåt, sakta, men säkert. Vi kommer inte att ge upp än på länge, det bara SKA gå bra, även om andra tankar i mitt huvud lever sina egna liv. Jag får hjälp av folk som kan vissa saker bättre än mig & det är inget fel i att söka hjälp när man behöver det! Att erkänna för sig själv, & sen även för andra att man har problem är starkt, & det krävs mod till det. Varför vill vissa alltid vända det till något dåligt? Ingen klarar sig igenom livet helt utan motgångar & hjälp, så varför inte bara stötta & hjälpa de som behöver det? Varför, varför, varför?

Kung över skogarna.

Får man ens vara såhär vacker?! <3

Efter Gotlandsresan så har jag varit helt slut, detta plus att jag följer fotbolls-VM har gjort att jag har vänt på dygnet ordentligt. 🙁 Jag är uppe sent (för att se klart på matcherna), lägger mig sent, sover galet länge, & sen är det fotboll igen. För att jag ska funka på bästa sätt så behöver jag sova ungefär 13 timmar/natt & det är inte alltid det går, men jag försöker att få till det. Det är inte roligt att behöva så många timmar, men jag har accepterat att det är så, det finns inte så mycket jag kan göra åt det just nu.

Förutom att sova & se på fotboll så blir det några promenader, när det är svalare ute. Nu börjar även min träningsmotivation att komma tillbaka så vi ska lära in några nya trick framöver. 😉 Blir ju lätt tjatigt när man kör samma trick om & om igen, så genom att lära in några nya så har vi fler att välja mellan.

På tävlingsfronten så är det utställningar som gäller. Har även eventuellt en plan på att testa rallylydnad inom snar framtid, men vi får se. Freestylen väntar jag nog med till nästa år, vi har mycket att jobba med innan vi kan tävla det med chans på ett bra resultat. För när man tävlar så vill man ju självklart vinna! 😉

Matproblem

Dagarna här ser nästan likadana ut. Vi besöker poolen på djursjukhuset 1 gång/vecka, & annars går vi våra koppelpromenader. Därför finns det egentligen inte så mycket att uppdatera. 😛 Men det förstår ni nog.

Duktig kille simmar fint.

Idag har vi simmat, eller ja, Zoom har simmat. Sista vändan blev han väldigt trött, men han kämpade på bra. 🙂 Han hatar ju att simma, så frambenen kommer gärna över vattenytan då han inte riktigt har hittat någon bra simteknik. Men det kommer nog bara han får simma några fler gånger.

Står snällt i duschen & väntar på att bli duschad. 🙂

Annars tänker jag mest på tävlingsåret som väntar. Agilityn sparar jag till hösten i alla fall, freestylen till Juni, & utställningar kan vi köra hela året. 😀

Enda ”hindret” när det kommer till utställningar är att han är så jäkla smal! Dem senaste veckorna har han gått ner 0,5 kg! Det är mycket på en liten hund. Han har alldeles för tydlig midja & revbenen känns oerhört lätt. Anledningen till viktnedgången är att han nästan inte äter nånting. 🙁 Han dissar sin mat ordentligt! Varför gång jag testar att byta foder så äter han det nya jättebra, i nån vecka, sen vill han inte ha det mer. Visst, jag kan vänta ut honom, för han kommer ju att äta till slut, men som sagt, jag vill ha upp honom lite i vikt. Och eftersom han nu rehabar sin has så är ju tanken att han ska bygga muskler, & för att kunna göra det så måste han ju äta ordentligt. Därför har jag beslutat att blanda torrfodret med Mush. Så får vi se om han bygger på sig lite. Antagligen kommer han bara att äta Mushen & lämna kvar torrfodret, men då får det bli så. Huvudsaken är inte VAD han äter, utan ATT han äter.

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛

Drömmer mig bort

Här hemma står livet just nu stilla, tiden har väl aldrig nånsin gått så sakta som den gör nu?! 🙁 Kan det inte bara bli måndag så att jag får lite svar om framtiden? Jag kommer att göra precis som veterinären på Strömsholm råder mig till, inte en gnutta mer eller mindre.

Kan inte låta bli att sakna & längta till tävlingar. Jag har sorterat en hel del bland utställningarna eftersom dem tyvärr är väldigt dyra. 🙁 Så vi får se hur många det blir i slutändan.

Andra tävlingar jag kollar på är såklart freestyletävlingar! I förrgår var jag läskigt nära en utställningsnörd, jämfört med den freestylenörden jag brukar vara! 😛 Men nu är jag på rätt spår igen. 😉

Så, jag kommer som sagt att göra precis som veterinären säger, skulle han säga att det är fritt fram med allt så kommer jag att köra några freestyletävlingar & utställningar. Skulle han säga att Zoom behöver ta det lugnt ett par månader till så gör vi det. Jag ser ju Zoom dagligen & han blir allt bättre, stundtals glömmer man t.o.m. bort att han är (eller har varit) skadad. Men veterinären kan ju bedöma det där bättre än vad jag kan, så han kommer att ha sista ordet.

Allt jag kan göra nu är att vänta tills på måndag, stå ut med allt det tråkiga, & även drömma mig bort till ett roligt liv utan skador!

Tråkigt att bara vänta hela tiden

Äntligen har tjejligan slutat att löpa! Så idag var jag & Zoom hemma hos Carina & ligan. 🙂 Vi kollade massa utställningar & räknade på priser osv. & jag vill verkligen komma iväg på många under året! Jag längtar mycket mer efter utställningarna än freestyletävlingar!! :O Jag måste ha blivit utställningsnörd, för inte kan väl JAG längta mer efter utställning än freestyle?! Någonting har gått snett, jag känner inte igen mig själv.

Om hans ben är läkt så börjar ju rehaben snart & jag vet inte hur lång tid den kommer att ta. Förhoppningsvis inte så länge eftersom han inte har varit skadad någon längre tid, utan ”bara” några veckor. Men vi får se, hälsan går i första hand! På måndag vet jag mer om det. 😉

Freestyle ska jag inte tävla innan sommaren då vissa rörelser innebär mycket tryck i benen. Som alla backa-rörelser, där måste hunden sätta benen under sig & jobba, så därför vill jag inte börja träna så mycket sånt dem första månaderna.

När det kommer till agility så får vi se när jag bestämmer mig för att börja träna igen. Det är ju så himla skoj med agility, men det kräver en hel del fysik. Vill inte riskera att börja för tidigt så att hans skada kanske går upp & så är vi tillbaka på ruta ett igen. Så förmodligen blir det inte innan nästa vinter.

Seriöst, jag vill bara åka iväg NU, NU & NU!! Vill inte behöva vänta ett par månader till, jag hatar ju att bara vänta. 😛