Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Det närmar sig

Tiden bara går & plötsligt så händer det roliga saker! 😀 Jag & Zoom har tävlingar/utställningar bokade varje helg i 9 veckor, om det inte blir några ändringar. Förra helgen var det ju debut i freestyle i Ulricehamn, nu på lördag är det utställning i Västerås & nästa helg är det freestyle i Kumla.

Jag trivs med att ha mycket att göra, samtidigt som det kan bli för mycket för huvudet & då kraschar jag fullständigt. Så MYCKET VILA på veckodagarna, annars kommer jag aldrig att orka. Men om det nu är så, att jag riskerar att krascha när jag har så här mycket planerat, varför har jag det då? Jo, för att tävla är det allra bästa jag vet & mår bra av det! Även om jag under resten av tiden kanske inte mår så bra så är det värt det! Utan tvekan.

Vi kämpar på med simningen 1 gång/vecka, & det går sådär…Nästa vecka har jag bokat tid till fysioterapeuten också för att kolla igenom honom ordentligt samt att hon får se när han simmar. Han stressar upp sig så himla mycket att han inte orkar simma några längre stunder. 🙁 Så om inte fysioterapeuten har någon bra idé så kommer jag att testa Annika’s sätt – vara i poolen med honom. Vill ju inte att han ska ha panik hela tiden när han simmar, för det är verkligen inte schysst. Men än har jag inte gett upp.

En annan sak jag har fixat den här veckan är trycket på min nya träningsväst!! 😀 Jag är supernöjd med den, & den är helt i reflex så den är dubbelt så bra! 😉 Loggan där är min nya logga som kommer att tryckas på kläder samt bildekaler. Så himla roligt att ha en bild på Magic, som kenneln är döpt efter & som visade mig hundvärlden på riktigt. Visst älskar jag Zoom sjukt mycket & skulle kunna ha en bild på honom, men som sagt, Magic kommer alltid att vara min FÖRSTA.

Idag har Zoomen (äntligen!) fått springa lös med tjejligan & leka med dem & jösses vad glad han var! 😀 Vi var vid en liten strand så hundarna kunde få gå i vattnet om dem ville, så gissa vart Clara var? 😛 Dem hittade även mycket fågelbajs som dem alla rullade sig i, så direkt hem till duschen, för samtliga. Nu luktar alla jättegott. 🙂

Om ett par timmar är det tänkt att jag ska åka ut till brukshundklubben & träna med Malin & Emma, men börjar det regna massor så stannar vi hemma. Vi har ju faktiskt inte legat på latsidan alls idag, varken jag eller Zoom. För förutom tiden på stranden & badandet av 5 hundar så har jag dammsugit lägenheten, plockat upp alla leksaker samt rensat lite på bordet. Så jag kan med gott samvete stanna i soffan om vädret inte samarbetar.

Min första uppfödda champion!

I lördags var vi i Malmö & ställde ut Zoom & Hippo, det var en lång resa, men helt klart värd varenda meter. För att göra en historia kort så blev Hippo bästa tik med cert, cacib & slutade sedan som BIR! Och iom hennes cert så blev hon både svensk & finsk utställningschampion!! 😀 Det är så himla kul att vara hennes uppfödare, då får man bevis på att parningen inte var helt galen. 😛 Haha.

Zoom skötte sig också exemplariskt. Han fick sitt första cert!! 😀 😀 😀 Och slutade sedan som BIM. Finns ingen som är lika stolt över honom som jag är. <3 Min finaste Zoom.

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛

Ny sida på hemsidan

Efter lite bra tips & idéer från Carina så har jag nu fixat en ny sida här på min hemsida, nämligen ”Utställningsresultat”. Där kommer jag att lägga in alla resultat från officiella utställningar. På så sätt kan man lätt se hur det har gått, istället för att behöva söka i Hunddata.

Jag ser verkligen fram emot årets alla utställningar! Nu när freestylen hamnar längre bak & inte står i fokus, så finns det plats för utställningar. Jag brukar tänka att det inte är så himla roligt med utställningar, men när jag tänker så så försöker jag bara lura mig själv. För utställningar är roliga! Det är ju inte bara tiden i ringen, utan ett helt äventyr med resa, umgås med nära vänner, träffa andra lundehundsägare osv. Och det betyder mycket för mig. Men men, än dröjer det innan årets första utställning blir av, & fram tills dess så kör vi med rehab!

Först ska vi överleva helgen, & sen fortsätta med rehaben. På tisdag när vi ska tillbaka in på rehab på djursjukhuset så får jag förhoppningsvis lite svar på hur det går med allt, om det går åt rätt håll, eller om det är dags att dra i handbromsen ordentligt! Men nu, just nu, så ska jag & Zoom ta oss en 10 minuters promenad med benviktsmanshetterna.

Mål för Zoom 2017+2018

Idag startade vi med en timmes freestyleträning i hallen! Kan man få en bättre start på julhelgen? 😉 Jag skulle lätt kunna göra det till en bra vana. 😛 Förhoppningsvis så är hundarna lite trötta under dagens julfirande hos farsan. Men dem hinner väl vakna till liv innan dess misstänker jag…

Målen för detta året var följande:

Agility: Vi uppnådde målen. 🙂 Sen kan man ju alltid ha tränat mer, men som sagt, jag fixade målen iaf.

Lydnad: Här har vi knappt börjat…Blir till att försöka med ett bra fotgående det kommande året istället.

Freestyle: Även här uppnådde vi målen! 😀 ”Tävlingsklar” kan ju innebära många saker & även här kan ju allt jobbas med ännu mer. Men ja, jag skulle kunna säga att han är tävlingsklar. Uppvisningen på rasspecialen gick  även den superbra.

Utställning: Rasspecialen ställde vi upp i, dock inofficiellt eftersom han inte hade fyllt 9 månader när den var. Sen har vi ställt ut flera gånger än planerat. 😛 Jag & Carina har åkt runt lite i Sverige & ställt, det är så himla roligt att komma iväg på olika hundrelaterade saker. 🙂 Resultatmässigt så har det inte gått så bra, han måste helt enkelt bygga på sig lite mer. Men det kommer säkert med åldern. Mässan blev inte av p.g.a. personliga skäl.

Övrigt: Valpkurs – check! Miljöträningen alldeles för dålig!! Måste lägga MYCKET fokus på det framöver om vi ska kunna lyckas på tävlingar. Så skärpning nu Malin, sätt fart! Passiviteten har funkat sådär, han har lärt sig att ligga tyst & någorlunda stilla i bur, både stålbur & tyghage. Så himla skönt att han har insett att han inte dör när han är där inne, för som tävlingshund måste han kunna slappna av & vila emellanåt, annars kommer han inte att orka.

Och målen för kommande år är dem här:

Agility: Bara att fortsätta träna, nu när han är typ färdigväxt så kan man ju träna lite mer seriöst. Vi kommer inte att ha agility som prio ett, men någon tävling ska vi väl starta på.

Lydnad: Eftersom målet för 2017 inte blev klart så kör jag på samma mål även 2018.

Freestyle: Här kommer det att hända grejer!! 😀 Jag kommer att göra en storsatsning med allt vad det innebär. Ska verkligen satsa på att tävla MYCKET. Och även om vi kanske inte uppnår alla målen så gäller det att sikta högt för att komma nånstans! Sen får jag även tänka att varje tävling blir en ny erfarenhet för Zoomen. Han har ju aldrig tävlat freestyle så det blir helt nytt för min lilla vän.

Utställning: Siktar på rasspecialen även i år, den här gången officiellt. Sen TROR jag att jag kommer att ställa honom några fler gånger, det beror på resultatet. För om han behöver bygga på sig lite mer så är det ju bättre att vänta & ställa honom senare, istället för att bara kasta bort pengarna på utställningar som jag redan innan vet att dem inte kommer att gå bra. Mässan siktar jag dock på att åka till, & med mycket miljöträning så skulle det faktiskt kunna gå riktigt bra. 😉

Övrigt: MILJÖTRÄNING som sagt!! Eventuellt kommer jag även att undersöka honom ordentligt, med röntgen, patella-koll & ögonlysning, men det är inte helt klart än. Vi får se lite hur allting går & vad pengarna räcker till, jag har ju inte direkt obegränsat med pengar om jag uttrycker mig så. Och freestylen är som sagt prio ett!

När det gäller lilla Nika så kommer det att satsas mycket på miljöträning direkt. Direkt hon blir 4 månader så kommer hon att få följa med på i princip alla tävlingar, så att en tävlingsmiljö inte är något ”speciellt” som hon behöver stressa upp sig för. Annars så har jag inte bestämt så mycket vad vi ska satsa på, bortsett från att göra henne tävlingsklar i freestyle. 😉 Kommer att skriva ett inlägg om hennes mål när jag har bestämt mig för hur dem kommer att se ut. 😛

Sista tävlingen för i år

Idag var vi i Växjö på utställning, första gången för Zoom inomhus & till en början så var han inte jätteimponerad av miljön. 😉 Men han släppte det ganska snabbt. 🙂 Han skötte sig helt okej i ringen, skulle vilja ha lite mer attityd, men ändå helt okej som sagt. Han fick excellent & Bästa Junior, tyvärr inget ck då domaren tyckte att han var för ”luftig”. Med andra ord att han behöver bygga på sig lite mer, men det gör han med tiden. 🙂

Detta var vår sista tävling för i år. Sen så hoppas vi att vi kan rivstarta nästa år med massor av freestyletävlingar! Men nu först – semester.

Inget Stockholm i år :(

Gårdagen på stan gick kalas med Koi! 😀 Hon brydde sig inte om miljön på det sättet som Zoom gör. Hon tittade nyfiket på alla barn som sprang omkring, & ja, hon var rätt så cool. 🙂 Men visst fanns det några läskiga saker längs vägen, som typ en cykelpump, en staty & det mesta skrämmande man kan träffa – barnvagnar! Med andra ord måste vi träna på att kolla upp dessa saker, så någon dag snart så tänkte jag åka dit igen med bara Koi & låta henne undersöka allting. 😉

Zoomen var det inge synd om, han fick ju vara hos tjejligan! 🙂 Det är så himla skönt att han känner sig hemma där, för jag behöver aldrig oroa mig för att nåt ska hända. Så åter igen – tack Carina! <3

Min plan med årets utställningar var ju att åka till Växjö & Stockholm, men det blir bara Växjö. Och med största säkerhet så kommer inte jag ens att åka till mässan. 🙁 Det har hänt lite saker som gör att jag måste prioritera allt jag vill göra, & då har jag helt enkelt valt bort mässan. Men den återkommer ju nästa år, får satsa på den då!

Satsar på mig själv!

Som jag skrev i lördags så har jag nu börjat träna på gym. Innan jag blev sjuk så älskade jag att träna, kanske inte på gym, men jag gillade att röra på mig. I takt med att jag blev sämre så rörde jag mig allt mindre, sjukdomen slog liksom bort det jag älskade, & även den saken gjorde mig sämre.

Idag tog det emot att åka till gymmet, för jag var så galet trött! 😛 Det kom inte som någon överraskning då jag alltid blir helt slut av att vara borta en hel dag. Men jag bet ihop & åkte dit ändå, tänkte att jag kunde köra ett lugnt pass eftersom jag var trött. Saker & ting blir inte alltid som jag tänker. Jag körde stenhårt, det var RIKTIGT LÄNGESEN jag svettades så mycket! Haha, det var jobbigt, men oj vad kul att köra slut på mig själv! 😀 Och nu känner jag mig mycket piggare igen.

Under tiden som jag tränade så tänkte jag igenom det här med att anlita en PT. Det kostar ju en del, & det finns liksom ingen garanti för att det ska göra mig bättre. Men så tänkte jag att det är väldigt sällan jag gör nånting för MIG, hade det vart för Zoomen så hade jag inte tvekat, men direkt det är jag själv som står i fokus så blir jag snål som fan. Så jag bestämde mig för att satsa på mig själv & bokade in första mötet redan på torsdag förmiddag. Då är det vägning & mätning som gäller, vilket är ganska jobbigt mentalt, men jag vet att det är värt det.

Jag mår ju helt klart bättre av att röra på mig, men det hjälper inte bara mig. Zoomen har nu en matte som är piggare & orkar göra mer saker. 🙂 Så även om han hatar när jag är borta, så får han roligare när jag väl kommer hem.

Jag vill bli lika smal som jag var på det här kortet.

Utställningen igår gick sådär för Zoom. Domaren tyckte att han behövde växa på sig lite runt bröstkorgen plus få bättre päls. Sen var han på gränsen till för stor för domarens tycke, men så är det ibland. Nu till helgen så drar vi ju till Sandviken & testar lyckan där. 😉 Efter den utställningen gör vi en paus på 2 månader innan nästa utställning, under den tiden hinner han nog bli lite mer ”klar” i kroppen.

Men för Hippo & Lix gick det desto bättre! 😀 Hippo fick cert & blev BIR, Lix 2:a med ck. Domaren hade svårt att bestämma sig för vem av tjejerna han tyckte mest om, för han gillade båda. 😉 Men till slut föll certet till Hippo då hon hade bättre päls. Riktigt roligt för Carina att ha 2 så fina tjejer, & roligt även för mig som har fött upp en så bra kull. 😉 Tänk hur det kan vara, Rally är långt ifrån en utställningshund, men lyckades ändå få kalasfina valpar. 🙂 Casper (pappan till H & L) är ju supersnygg så hans gener vägde nog in mer än Rally’s på den punkten.