Anmäld till första tävlingen!

Yori är nu anmäld till sin allra första tävling, en inofficiell utställning i Örebro. 🙂 Tänkte anmäla till den i Forshaga, men den anmälningstiden hann gå ut. 🙁 Så vi får åka till Örebro istället, är ju inte så långt så det är lugnt. Har inga höga förväntningar alls, utan ställer honom bara för träningens skull. Så det ser jag fram emot, kommer dock att behöva trimma öronen & tassarna igen innan, men det gick ju fint förra gången. 😉 Haha.

Idag har vi tränat ute med bästa träningsgänget. Vi körde freestylemoves samt inkallningsträning, mycket nyttigt. Jag är nöjd med båda killarna, dem skötte sig jättebra! 😀

Imorron väntar lite agilitylek i hallen på förmiddagen. Förhoppningsvis följer Carina & tjejligan med, för man får mycket ”dötid” när jag bara kör med mina hundar, för man kan ju inte köra hela tiden, utan man får ta små fikapauser. 😛 I vilket fall som helst så följer Loppis med, hon tycker (precis som jag) att det är jätteroligt att träna agility, så det är liksom winwin när hon följer med & hjälper mig. 😉

Vild eller civiliserad?

Jag har funderat på detta med utställning med Yori. Men OM jag ska ställa honom så måste jag ju klippa hans öron, som jag älskar så mycket. 😛 Vad tycker ni andra? Hans nuvarande vilda look eller ett mer civiliserat uttryck? Trimma eller inte trimma öronen?

Saknar faktiskt utställningarna jättemycket, hoppas att jag & Zoom kommer tillbaka till dem snart. Allt beror på vad svaren blir på nästa veterinärbesök för hans del, som blir på torsdag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös inför det. Men tur att det är mindre än en vecka kvar, vill ju bara veta nu.

Jag kanske ska ställa Yori, se det som en bra träning inför kommande freestyletävlingar. Mycket miljöträning & sånt. Det kan nog vara bra. Men jag vet inte, ska jag eller ska jag inte? Om jag klipper öronen så kommer ju pälsen att växa ut igen, så det är ju inte nu eller aldrig…Men shit vad svårt, vad tycker ni? Vad hade ni gjort?

Utlandsresa & ny sandstrand!

Jag måste erkänna att jag saknar bloggen. Men det har varit massa annat att göra än att skriva här.

Bland annat så har vi varit på utställning i Finland! Där fick Zoomen 1 finskt cert, så när han fyllt 2 år & tar sitt sista cert i Sverige så blir han även Finsk utställningschampion! Riktigt roligt, jag verkligen älskar utställningar! ”Lundehundsfamiljen” är speciell & man träffar alltid massa lundehundsägare på utställningarna, så bara dem gör ju att det är värt att åka. 😉 Och till min stora glädje så kan jag meddela att både Hippo & Lix är svensk OCH finsk utställningschampions nu!! 😀 Mina fina ”valpar” har växt upp till snygga brudar! Tänk att den kombinationen blev så bra, så jävla lyckad! 😀

Vi har även varit på några svenska utställningar, men jag har inget direkt resultat att skryta om där på Zoom. 😛 Men vi kämpar på & hoppas att det ska släppa snart!

Sen har vi såklart gått massor av promenader & sådär. Både igår & idag var vi till en (för mig ny) sandstrand där vi kunde släppa hundarna lösa! Alla blev superglada, & det är så härligt att se dem springa runt så lyckliga. <3 Igår åkte jag med Malin, Erik & grabbarna. Och idag åkte jag, Carina, Zoom & tjejligan dit. 😉 Så jag avslutar detta inlägg med några bilder från idag:

Hippo på ingång! Kolla in hennes tass!! :O

Närbild på tassen, visst är den cool?! 😀

Fullt race!

Vi försökte oss på ett gruppfoto. Alla fastnade utom Zoom som tyckte att han hade bättre saker för sig…

Till slut lyckades vi få ALLA hundarna att vara med på kort! Men kolla Rally’s min!! 😀 Haha, värsta smilet! 😉

Grabbligan har badat idag

Kan börja med att berätta om den senaste utställningen, för det går snabbt. 😛 Han var inte alls på humör, & resultatet blev därefter. 😉 Haha.

Vi har inte gjort så mycket den senaste tiden, är på tok för varmt för det. 🙁 Så jag sitter inne väldigt mycket.

Idag har vi däremot varit & badat med hundarna! 😀 Vi alla tyckte att det var jätteskönt i vattnet, utom EN, gissa vem? 😛 Han tycker ju inte alls om att simma, men han har inget val. När han gick på rehab så simmade han ju ordentligt en gång i veckan för att bygga upp hasen efter benbrottet. Och jag vill jobba med dem musklerna igen, speciellt nu när vi knappt går promenader, därför får han simma ändå. Självklart har han flytväst på sig & jag finns nära honom hela tiden. 🙂 Efter att vi har badat klart så går vi ner till vattnet där det är grunt & så får han dyka efter godisar, DET ÄLSKAR HAN! Så jag tror inte att han är så rädd för vattnet, speciellt inte när han bottnar.

Nu börjar åskan mullra, så jag ska stänga av datorn, vill gärna ha den kvar i ett bra skick. 😉 Ska försöka uppdatera lite oftare, men som sagt, det finns inte så mycket att skriva om när man knappt gör nåt.

Imorrn är det dags igen!

Nu är det längesen vi var på utställning senast, typ en månad. 😛 Men imorrn är det dags igen! 😀 Denna gång åker vi till Tvååker på deras Nordic Dog Show. Så håll tummarna för oss.

Såhär såg det ut efter förra utställningen i Vänersborg den 10/6.

De senaste dagarna har vi fyllt med olika saker. Varit hos Carina, passat min farsas hundar, gått kvällspromenader med Malin & Jenny osv. Med tanke på värmeböljan nu så blir det mest lugna aktiviteter. Enda chansen för att man skulle kunna träna ett riktigt, seriöst & långt pass är att hyra hallen, men det tar faktiskt emot ändå. 😛 Haha.

Kort från en av kvällspromenaderna.

Jag & Zoomen har faktiskt kommit igång lite med träningen. 🙂 Vi håller på med nya trick & det är såå mycket roligare än att köra dem gamla. Både jag & Zoomen blev uttråkade, men hoppas att vi snart ska kunna köra nya trick även utomhus. Men innan dess så tränar vi på här hemma, inomhus. Miljöpromenader & dylikt sker ju flera gånger varje vecka, så jag menade freestyleträningen.

Snart är klockan god natt för min del. 😛 Ska ju upp vid 04:30 imorrn, eller säger man inatt? Hur som helst så blir det tidigt & för att jag ska orka på bästa sätt så hoppas jag att jag kan sova snart.

Bara se på mig nu

Jag ska resa mig ur askan, upp från mina knän
Värsta superman, krossa allt i min väg
Du ska få se på vem du kasta, är inte som förut
Men pass på allt det där, bara se på mig nu

Bara se på mig nu

 

 

Den 19 Maj 2018 skrev jag ett ganska långt inlägg om min rädsla att våga stå upp för mig själv & skriva vad jag vill. Här är ett litet stycke från det inlägget:

”Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.”

 

 

Men ÄNTLIGEN är den dagen här! 😀 Jag ska låta folk prata om de vill, för jag vet vad som är sant & vad som är lögn. De som verkligen bryr sig om mig & vill mig väl förstår dem flesta val jag gör, & skulle de inte förstå så frågar de MIG, inte alla andra. Folk är så förbannat bra på att ”hitta på” saker som det inte finns någon sanning i, ni skulle bara veta.

Jag döljer inte på nåt sätt allt jag har varit med om, men jag skryter inte heller som det. Alla har vi våra bra & dåliga sidor, & det gäller att vårda dem väl. Livet är en berg- & dalbana för alla, även om vissa av oss har djupare dalar än andra. Så alla som säger att deras liv alltid går som på räls, ja, fortsätt bara att intala er det så mår ni kanske bättre. 😉

Det finns så många saker som jag ångrar att jag har gjort, & saker jag ångrar att jag inte gjorde! Men nu är det försent, hur mycket jag än skulle vilja ändra på saker & ting så går det inte, & det är något jag måste acceptera. Men hur överlever man smärtan i hjärtat när man förlorar en bästa vän? Och allt hat från personer runt omkring? Hur i helvete kan man stå upp när andra sparkar undan benen? Sanningen är att man inte gör det. Det tar hårt, gör ont & kräver mycket arbete för att ta sig upp på benen igen. MEN det går!!

Jag & Zoomen har just nu en liten svacka. Men vi jobbar oss framåt, sakta, men säkert. Vi kommer inte att ge upp än på länge, det bara SKA gå bra, även om andra tankar i mitt huvud lever sina egna liv. Jag får hjälp av folk som kan vissa saker bättre än mig & det är inget fel i att söka hjälp när man behöver det! Att erkänna för sig själv, & sen även för andra att man har problem är starkt, & det krävs mod till det. Varför vill vissa alltid vända det till något dåligt? Ingen klarar sig igenom livet helt utan motgångar & hjälp, så varför inte bara stötta & hjälpa de som behöver det? Varför, varför, varför?

Kung över skogarna.

Får man ens vara såhär vacker?! <3

Efter Gotlandsresan så har jag varit helt slut, detta plus att jag följer fotbolls-VM har gjort att jag har vänt på dygnet ordentligt. 🙁 Jag är uppe sent (för att se klart på matcherna), lägger mig sent, sover galet länge, & sen är det fotboll igen. För att jag ska funka på bästa sätt så behöver jag sova ungefär 13 timmar/natt & det är inte alltid det går, men jag försöker att få till det. Det är inte roligt att behöva så många timmar, men jag har accepterat att det är så, det finns inte så mycket jag kan göra åt det just nu.

Förutom att sova & se på fotboll så blir det några promenader, när det är svalare ute. Nu börjar även min träningsmotivation att komma tillbaka så vi ska lära in några nya trick framöver. 😉 Blir ju lätt tjatigt när man kör samma trick om & om igen, så genom att lära in några nya så har vi fler att välja mellan.

På tävlingsfronten så är det utställningar som gäller. Har även eventuellt en plan på att testa rallylydnad inom snar framtid, men vi får se. Freestylen väntar jag nog med till nästa år, vi har mycket att jobba med innan vi kan tävla det med chans på ett bra resultat. För när man tävlar så vill man ju självklart vinna! 😉

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Min första uppfödda champion!

I lördags var vi i Malmö & ställde ut Zoom & Hippo, det var en lång resa, men helt klart värd varenda meter. För att göra en historia kort så blev Hippo bästa tik med cert, cacib & slutade sedan som BIR! Och iom hennes cert så blev hon både svensk & finsk utställningschampion!! 😀 Det är så himla kul att vara hennes uppfödare, då får man bevis på att parningen inte var helt galen. 😛 Haha.

Zoom skötte sig också exemplariskt. Han fick sitt första cert!! 😀 😀 😀 Och slutade sedan som BIM. Finns ingen som är lika stolt över honom som jag är. <3 Min finaste Zoom.

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛