Inga tävlingar på hela året?

Det här året har ju varit väldigt speciellt på många sätt, dem allra flesta tävlingarna har varit inställda, men nu verkar det börja komma några. Jag & Yori var ju anmälda till lydnadstävlingar nu till helgen, men p.g.a personliga skäl så kommer vi tyvärr inte att starta. 🙁 Känns tråkigt, men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Vi kommer inte att tävla nånting alls på ett tag framöver, kanske under hela året, vi får se. Detta medför ju att min träningsmotivation inte är så hög, så det blir inte så många träningar nu. Ska försöka motivera mig & träna lite emellanåt i alla fall, men det är svårt, förhoppningsvis vill dem andra i träningsgänget köra nåt så då är det lättare att ta sig iväg, för att träna själv är inte alls lika roligt som att träna tillsammans med andra!

Haha, Yori ser ut som en tik jämfört med Ilmo. 😛 Så liten & tunn, men i mina ögon är han perfekt! 😀 Jag älskar hans ”sportmodell-kropp”. <3

Sänk kraven, men ge inte upp

Det är så typiskt mig, antingen satsar jag allt jag har & lite till, eller också ger jag upp helt & hållet. Den där balansen emellan skulle jag vilja hitta, men det är lättare sagt än gjort. Varför kan jag inte bara vara lagom? Varför alltid så extrem åt det ena eller andra hållet? Först så är jag supertaggad, så taggad att jag knappt kan sova för att jag vill träna & tävla så mycket. Jag planerar tävlingar för ett par månader framöver & livet känns på topp. Men sen faller allt, ingenting känns längre meningsfullt & all motivation till minsta lilla träning eller tävling är som bortblåst. Det är frustrerande, & det tar på krafterna att ha dessa svängningar, men jag vet i dagsläget inte hur jag ska kunna plana ut dem. Vet någon av er som läser så får ni gärna komma med tips!

Mitt liv är verkligen inte i balans på nåt sätt just nu. 🙁 Det är inte bara hund-delen som svajar, utan allt annat också. Det är många oklara besked om hur illa saker & ting verkligen är, så jag tycker mest att jag går & väntar på svar från sjukvårdens alla håll & kanter. Det är svårt att fokusera fullt ut på nånting annat, även om jag försöker. Jag känner mig så maktlös, inser att det inte är ett val jag kan göra, utan vissa saker kommer ändå. Jag vill bara få ordning på allt, helst på en gång. (Och nej, det är ingenting med Coronaviruset!)

På tisdag ska jag till sjukgymnasten med min onda rygg som jag snart hugger av. I typ 3 månader(!!) har den jävlats med mig, dag som natt. Oavsett vad jag än gör så gör den ruskigt ont & det är långt ifrån alla gånger som smärtstillande hjälper, även om jag har fått ganska starka såna. Hittar inte sjukgymnasten något fel så kommer jag att skickas till en ortoped för utredning. Kul. Fler utredningar. Men jag måste hitta ett sätt att bli smärtfri, så jag är beredd att lägga ner tid & kraft på det. Men just nu vet jag inte hur jag ska göra det, eller vad jag kan göra för att underlätta, så jag försöker bara att bita ihop så långt det går.

Det här inlägget blev inte särskilt peppande eller positivt, men det är såhär mitt liv ser ut JUST NU. Ska man försöka se det lite positivt så kan man väl säga att nu borde det bara kunna bli bättre?!