Det närmar sig

Tiden bara går & plötsligt så händer det roliga saker! 😀 Jag & Zoom har tävlingar/utställningar bokade varje helg i 9 veckor, om det inte blir några ändringar. Förra helgen var det ju debut i freestyle i Ulricehamn, nu på lördag är det utställning i Västerås & nästa helg är det freestyle i Kumla.

Jag trivs med att ha mycket att göra, samtidigt som det kan bli för mycket för huvudet & då kraschar jag fullständigt. Så MYCKET VILA på veckodagarna, annars kommer jag aldrig att orka. Men om det nu är så, att jag riskerar att krascha när jag har så här mycket planerat, varför har jag det då? Jo, för att tävla är det allra bästa jag vet & mår bra av det! Även om jag under resten av tiden kanske inte mår så bra så är det värt det! Utan tvekan.

Vi kämpar på med simningen 1 gång/vecka, & det går sådär…Nästa vecka har jag bokat tid till fysioterapeuten också för att kolla igenom honom ordentligt samt att hon får se när han simmar. Han stressar upp sig så himla mycket att han inte orkar simma några längre stunder. 🙁 Så om inte fysioterapeuten har någon bra idé så kommer jag att testa Annika’s sätt – vara i poolen med honom. Vill ju inte att han ska ha panik hela tiden när han simmar, för det är verkligen inte schysst. Men än har jag inte gett upp.

En annan sak jag har fixat den här veckan är trycket på min nya träningsväst!! 😀 Jag är supernöjd med den, & den är helt i reflex så den är dubbelt så bra! 😉 Loggan där är min nya logga som kommer att tryckas på kläder samt bildekaler. Så himla roligt att ha en bild på Magic, som kenneln är döpt efter & som visade mig hundvärlden på riktigt. Visst älskar jag Zoom sjukt mycket & skulle kunna ha en bild på honom, men som sagt, Magic kommer alltid att vara min FÖRSTA.

Idag har Zoomen (äntligen!) fått springa lös med tjejligan & leka med dem & jösses vad glad han var! 😀 Vi var vid en liten strand så hundarna kunde få gå i vattnet om dem ville, så gissa vart Clara var? 😛 Dem hittade även mycket fågelbajs som dem alla rullade sig i, så direkt hem till duschen, för samtliga. Nu luktar alla jättegott. 🙂

Om ett par timmar är det tänkt att jag ska åka ut till brukshundklubben & träna med Malin & Emma, men börjar det regna massor så stannar vi hemma. Vi har ju faktiskt inte legat på latsidan alls idag, varken jag eller Zoom. För förutom tiden på stranden & badandet av 5 hundar så har jag dammsugit lägenheten, plockat upp alla leksaker samt rensat lite på bordet. Så jag kan med gott samvete stanna i soffan om vädret inte samarbetar.

Fy fan vad skönt!

Rehaben idag gick bättre än bäst! Ingen hälta, inga smärtreaktioner, ingenting. Så fysioterapeuten sa att man kan klassa honom som frisk! 😀 Han behöver ingen mer rehab i det syftet, men att simma skadar ju aldrig så jag köpte ett 10-kort på simmet. Så simning 1 gång/vecka & om 3 veckor ska vi tillbaka till fysioterapeuten för en extra koll. Fysioterapeuten var chockad över hur snabbt han blev bra, med tanke på att han hade en fraktur. Själv är jag bara glad över att allt går åt rätt håll nu, snart kommer våren & då kan vi ta dem där underbara promenaderna med hundarna lösa & fria, som på bilden nedan.

Jo, måste ju berätta en sak till. 😛 När vi typ var klara på rehaben så fick Zoom syn på klockan som hängde högt uppe på en vägg. Han satt som en staty & kollade på sekundvisaren, haha. Undra vad han tänkte då, för fokuserad, jag det var han verkligen.

Det känns verkligen bra, som att jag ser ljuset i tunneln, & det är inte alls långt borta. 🙂 Min finaste Zoom, finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket jag älskar honom & hur mycket han betyder för mig, så jag tänker inte ens försöka. Jag är så himla glad över att jag hittade honom & att Ida ville sälja honom till mig. <3 En lyckoträff, helt enkelt.

Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.

Första rehab-besöket

Idag har vi varit på djursjukhuset på rehab! Zoom var högst skeptisk till en del av dem sakerna vi gjorde, som typ laser, mätning av muskler & benviktsmanshetter. Och när han hade överlevt det så blev det ett dopp i poolen.

Så ja, hade Zoom haft egen telefon så hade han garanterat ringt efter hjälp! Det vi gjorde var i hans tycke inte alls okej.

Fram till på tisdag så ska han gå 2-3 stycken 10 minuters promenader/dag, varav 2 av dem med benviktsmanshetterna på bakbenen. Sen ska jag massera 2 ggr/dag, passivt böja & sträcka 2 ggr/dag, samt köra cavaletti (5-10 cm).

På tisdag förmiddag ska vi dit igen.

Rehab-fysioterapeuten trodde att det kommer att ta lång tid innan han får tillbaka full rörlighet i hasen – om han nån gång får det! 🙁 Så det är bara att kämpa på & göra det man ska varje dag, & hoppas på det bästa.

Med andra ord så har jag skjutit bort freestyledebuten ännu mer. Tidigast 6 Juni blir vår debut av. Så att han hinner bli helt bra & komma igång ordentligt med träningen, för vi måste ju se till att ha en bra chans på tävlingen. 😉

Det gör så jävla ont

Titta bara på den här blicken, det uttrycket, den underbara varelsen:

20160729_202129

Hur ska jag klara av att säga nej till henne när hon bjuder upp till lek? Hur ska jag få henne att förstå att hon inte får hoppa omkring & kasta leksaker hej vilt? Hur ska jag förklara att hon inte får göra nånting som hon tycker är roligt? Strikta regler, varje millimeter räknas.

En kompis till mig kände igenom Dee igår & hon sa att det kommer att ta lååång tid innan hon blir bättre, om hon blir det. Hon sa att jag skulle räkna med 6 veckor i koppel & fram tills dess att hon ska in till sjukgymnasten på måndag så får hon bara rastas korta turer & that’s it. Även om min vän inte är färdigutbildad hundfysioterapeut än så litar jag på hennes omdöme & kunskap. Plus att jag ser ju själv hur Dee reagerar vid olika tryck, & att hon rör sig stelt. Det behöver man inte vara utbildad för att kunna se.

Så på måndag blir det sjukgymnasten på djursjukhuset, & på tisdag en veterinär. För Dee har såpass ont att vi måste testa nåt smärtstillande på henne, & ingen veterinär får ju skriva ut det utan att ha sett på henne själv, därför får vi åka dit 2 dagar i rad. Tur att det inte är så långt bort.

Det känns som att allting bara går åt fel håll med Dee nu. 🙁 Hon får träningsschema för att bygga muskler, samtidigt som hon äter kortison som bryter ner muskler. Magen har kraschat totalt & hon måste ut flera gånger per natt (& även på dagarna såklart). Jag har försökt att inte se på det för mycket, utan har tänkt att ”jaja, det går nog över snart”, men sanningen är den att jag inte tror det, för ingenting blir bättre, utan allt blir bara sämre. Hon har fått en spruta med Pro-Kolin men den hjälpte inte alls, så nu får hon FortiFlora varje dag, & så hoppas vi att magen stabiliserar sig lite. Har den inte gjort det efter helgen så får jag köpa skonkost till damen som hon får äta.

Jag hoppades & ville så jävla mycket, därför ”valde” jag att inte se dem små tecknen hon har visat. Tävlingen i Kungsör kan jag (för tredje gången!!) glömma, den blir inte av, inte en chans på millen. Och det slår hårt, som en knytnäve rätt i magen & man får blodsmak i munnen. Jag har ju drömt om att få tävla med Dee sen innan jag hämtade henne. Men hela jävla tiden dyker det upp nånting som hindrar oss från att göra det. Tävlingar är inte allt, men dem betyder oerhört mycket, & ni som inte förstår det behöver inte ens uttala er om saken.

Jag känner mig bara så sliten, så förstörd, helt krossad inombords. Mina drömmar bara spricker & hoppets låga håller på att slockna. Jag försöker vara stark, så som alla säger att jag är, men jag känner mig fan inte stark. Jag känner mig som en rädd liten unge vilse i djungeln & har inget som helst skydd mot alla faror. Det är ingen trevlig känsla, & jag hoppas att den snart lämnar mig. Annars vet jag inte hur jag ska klara av att hålla mig på benen.

Såhär blir det med Rally framöver

Efter att ha diskuterat Rally med några olika kompisar samt även fått höra andra lundehundsägares åsikter, så har jag bestämt mig för att låta Rally kör för fullt igen. Hon kanske helt enkelt bara rör sig så numera, jag menar, veterinären hittade ju ingen smärta nånstans & hon har inte ändrat gångstil sen hon fick smärtstillande. Så, så länge hon inte visar en tydlig hälta så kommer hon att få köra.
Nån gång under hösten så kommer vi att försöka få en tid hos Stefan Rosén när han kommer till Karlstad. För finns det nåt fel på hunden så hittar han det! Så honom känner jag stort förtroende för.

Men agilitytävlingar blir det inga mer i år, men träningen fortsätter & jag ska testa att lära om slalom helt med hjälp av bågar (som jag har till Dee), för att se om det kan få henne att öka farten i slalomet. Så träning, träning & åter träning.

150724

Idag har vi mest slappat, jag har varit kanontrött, så jag har inte varit uppe många timmar. 😛 Vi var på väg att följa med Malin ut till en strand, men jag var så himla trött att jag gick & la mig i sängen igen istället, & sov drygt 3 timmar. Hundarna är väldigt snälla & sover dem med. 😉 Så det är nog inte bara jag som är trött.

Om en stund däremot får vi bita ihop & röra lite på oss, för då ska vi ut i skogen! Dee’s bästa polare Spock ska med & så hans husse & kanske matte. Det ser jag fram emot, & jag är övertygad om att hundarna också skulle göra det om dem visste vad som väntar. 😉