Engagemang

Många gånger när jag tränar med Yori, framför allt program, men även annars, så räknar jag med att HAN ska vara engagerad med glädje & fart. Men jag har helt glömt bort mig själv…Har nu suttit & tittat på en hel del filmer från träningar & jag ser MITT bristande engagemang hela tiden. Klart som fan att Yori inte ger allt när hans matte inte gör det! Jag ser oftast uttråkad & seg ut, & så blir jag frustrerad när Yori inte gör som jag vill, men vilka förutsättningar ger jag honom egentligen? För som sagt, varför ska han ge allt när hans matte verkar vilja vara nån annanstans?

Detta blir helt klart nåt att ta med sig till ALLA träningar framöver! Jag kan inte ställa krav på Yori utan att även ställa krav på mig själv, det är inte schysst. Jag har tyvärr inte varit medveten om detta tidigare, men är det nu, så det ska bli spännande att se om energin hos oss båda kan jobbas upp nu innan tävlingarna drar igång? 3 veckor kvar, sen är debuten & jag ser fram emot den väldigt mycket, ÄNTLIGEN liksom! Så låt oss nu göra det bästa möjliga fram dit för att ge oss så bra förutsättningar som möjligt, TILLSAMMANS.

Bästa träningsgänget!

En lång skogspromenad i koppel med nästan hela träningsgänget bjöd förmiddagen på idag. 🙂 Min idé. 😉 Haha. Jag hade även med Farro & jag måste säga att han skötte sig bättre än Yori. Yori har ju så bråttom hela tiden, jag har midjebälte på mig & får luta mig lite bakåt hela tiden för att inte trilla framlänges. 😛 Och så blir det alltid lika spännande när han tvärstannar för att nosa/kissa…I slutet av promenaden började det regna en del, men det var ändå skönt att gå, vi gick i rätt tid iaf eftersom det bara var på slutet som det regnade. 🙂


Bakre raden: Jax, Algot, Muffin & Poppy
Nedre raden: Farro, Yori, Leo & Maxi

Imorron på dagen blir det freestyleträning utomhus med gänget! 😀 Jag & Yori ska jobba vidare med olika ”hopp” samt övergångar som kommer att vara med i våra program. Jag hoppas att vi kan få till en bra träning med en bra känsla, det var ju lite si & så med det senast…Har iofs tränat korta pass här hemma inomhus & dem har gått riktigt bra, men det blir ju inte på samma sätt.

Det är så himla roligt att ha detta träningsgäng att träna tillsammans med. Tyvärr så saknade vi Emma idag, men hoppas att hon kan hänga med snart igen. 🙂 Och alla vi har planer på att tävla freestyle, så vi kan verkligen hjälpa varandra med tips & idéer. Eller ja, Malin & Elin tävlar redan, dem ska snart debutera i klass 3! Jag debuterar i februari i klass 1. Caroline & Emma har jag inte riktigt koll på, men vet att dem har pratat om det iaf. Fatta vad skoj att åka omkring på tävlingar med hela gänget?! 😀 Det vore helt klart nåt.

På tal om tävlingar, jag & Yori är anmälda nu till tävlingen i februari. 😀 Så håll nu alla tummar för att vi inte blir bortlottade eller att Yori skadar sig/blir sjuk. VI VILL DEBUTERA DÅ!! 😉 Det måste vara våran tur nu, so let the game begin.

Bomben Yori

Sist skrev jag att det var hög tid att lägga in en växel till & vad hände efter det, jo, vi tog en paus. 😛 Haha. Yori har varit hos min farsa & jag har tillbringat hela helgen i soffan vid datorn & kollat på livestreamen från Stockholmsmässan. Nu är däremot Yori hemma igen & vi kan fortsätta där vi slutade.

Igår kväll kom även Farro hit & han ska stanna här tills på onsdag kväll, för er som inte känner till honom så är det min morsas hund. Han & Yori är jättebra vänner & älskar att springa med varandra i skogen, vilket dem fick göra idag. 🙂 För på förmiddagen åkte jag & killarna ut till skogen & gick en powerwalk på cirka 45 minuter! Jag & Farro var trötta efteråt, Yori hade nog kunnat ta ett varv till…Ända sedan jag fick Yori att börja äta ordentligt så har han blivit såå mycket piggare. Han har ju alltid varit pigg, men nu är det galet! Ja, bortsett från den förra träningen i hallen, för då var han seg! Men han är som en bomb som man bara väntar på ska explodera.

Imorron på eftermiddagen blir det träning i hallen tillsammans med Malin & hennes pojkar. Jag har tänkt att torrgå mitt freestyle-klass-2-program flera gånger för att veta vart på planen jag ska starta & sådär. Sen tänkte jag köra igenom båda programmen, klass-1-programmet med en bra känsla & klass-2-programmet ungefär som det ska vara. Förra gången jag körde igenom klass-2-programmet så fick Yori göra alla rörelser, men JAG gjorde inte mina, & det är det jag tänkte testa att göra imorron. Ska bli spännande att se hur det går. 😛

Dags att lägga i en växel till!

De senaste 2(?) veckorna har jag & Yori tränat en hel del trick inomhus här hemma, men inget mer. Idag hyrde jag hallen & testade då att köra dem även där, både enskilt & i programmen. Det gick sådär, han var inte alls speedad utan snarare slö. 🙁 Han var så otaggad det bara gick att bli stundtals, nästan så att jag ville sätta mig ner & gråta, så kändes det. Men så fick jag ju ett ypperligt tillfälle att tänka på att sänka kraven, det var inte lätt, men till slut gick det! 🙂 Klass 1-programmet kändes bara bajs idag, klass 2-programmet gick MYCKET bättre, ändå var det första gången vi körde igenom det. Fast å andra sidan så belönade jag honom flera gånger under klass 2-programmet just eftersom det är med nya trick & tricken han redan kan kommer i en annan ordning. Men vi båda tyckte att det var roligt, & det är ju det viktigaste! (2 små filmer från dagens träning finns på vår Instagram, där jag numera lägger upp små filmsnuttar nästan varje dag!)

Det har dykt upp en freestyletävling till & den blir redan i februari!! 😀 Så ”bara” 2 månader kvar till debuten, därför är det nu hög tid att lägga i en växel till med träningen! Trick här hemma som inlärning & sen träna dem i hallen, med & utan program. Trots dagens dåliga känsla i programmen så tror jag att tävlingen mycket väl kan gå bra. Jag tror att jag vet vad jag behöver fokusera på, & framför allt vet jag vem jag ska vända mig till om jag inte lyckas lösa det själv. Så framtidens tävlingar ser ljusa ut, helt klart. 🙂

Nu är Yori helt slut, han däckade först redan i bilen & sen direkt vi kom innanför dörren typ. Men det är bra, för jag ska åka på ett möte snart & då ska han vara själv hemma, så jag behöver inte ha nåt dåligt samvete, han lär ändå bara sova. 😉 Haha.

Träningsmotivationen är på topp!

Ja, det kan man verkligen säga! 😀 Vi tränar flera korta pass här hemma varje dag, & bara den senaste en & en halv veckan så har han lärt sig 5 nya trick!! Behöver jag säga att han är jäkligt snabbtänkt? Utom på vissa trick som verkar helt omöjliga. 😛 Men ingen stjärna kan lysa jämt. 😉 Jag har bara testat dessa trick här hemma, så jag vet inte om han är säker på dem ute, men inne sitter dem som sagt. Efter jul & nyår så blir det mer kontinuerlig träning även i hallen, så att vi är väl förberedda när tävlingssäsongen drar igång i mars.

Jag önskar att jag alltid kunde vara såhär träningsmotiverad, tänk vad roligt det skulle vara, både för mig & för Yori. Mycket av min motivation tror jag beror på att vi gör NYA saker! Jag är så trött på att hela tiden köra samma gamla vanliga, nu när vi tränar in massa nya grejer så blir det mer spänning & roligare helt enkelt. Så detta måste jag komma ihåg, att testa lära in nya saker när motivationen tryter, & tänk bara på hur mycket saker Yori skulle kunna lära sig?! :O Shit, det skulle kunna bli hur bra som helst. 😀

Nästa års mål, 2020

Ja, nu har jag satt upp massor av mål inför nästa år! Och genast känns allt mer verkligt & jag ser fram emot att tävlingssäsongen ska dra igång.

Agility vet jag inte hur mycket tid vi kommer att lägga på, men att debutera i hoppklass ska väl inte vara omöjligt? Jag har satt det som mål, så det är ett ganska lågt mål, men som sagt, agilityn är inte prio ett här.

Lydnaden ska vi banne mig fixa diplomet i startklassen! Vi behöver ”bara” mer fokus & framför allt mer träning. Många tävlingsgrenar går ju in i varandra på så sätt att fokuset ökar överallt när man får tävlingsrutiner, & jag hoppas att freestyletävlingarna ska hjälpa oss med fokuset inför lydnaden också. 🙂

Rallylydnad är inget vi kommer att satsa på, men eftersom vi redan har 1 uppflyttningsresultat i nybörjarklassen så måste vi ju fullfölja den klassen & ta titeln där. 😉 Annars blir det nog snålt med såna tävlingar som sagt.

Och den älskade freestylen!! Vi ska gå från att debutera i klass 1 till att debutera i klass 3, & längs vägen ta 2 titlar, FD1 & FD2. Så här kommer vårt fokus att ligga, men det förstår ni nog redan? 😛 Freestylen är liksom våran gren, där känner vi oss båda mest trygga, bortsett från agilityn då, men den vill jag inte satsa stenhårt på p.g.a slitage på Yori. Då är freestylen mycket bättre, där kan man ju anpassa allt till hunden & sig själv.

Om vi ser bort från tävlingarna så kommer vi att jobba MYCKET med miljöträning & träning i olika miljöer. Jag vill att han ska kunna fokusera bra i alla tänkbara miljöer & känna sig trygg överallt. Och ett BPH ska väl inte heller vara omöjligt att få till? Sen ska vi såklart testa apportering om vi får chansen, skulle ju ha testat det i år, men av olika anledningar så har det inte blivit av. Så jag hoppas att vi har bättre flyt nästa år.

Men mest av allt hoppas jag att vi båda får må bra & kunna njuta av livet & vår tid tillsammans. Att sjukdomar & skador håller sig långt borta, dem har vi redan haft nog av! Låt oss göra nästa år till det bästa nånsin! 😀

Detta årets mål, 2019

Livet blir väldigt sällan som jag har tänkt, t.o.m. extremt sällan, & det här året har inte varit något undantag, tyvärr. Jag såg fram emot min & Yori’s freestyledebut & satsning där, samt massor av härliga träningsstunder. För att inte snacka om tävlingarna med Zoomen som väntade runt hörnet. Men så blev det inte…

Istället fick Zoom flytta till Tina & Jörgen i Aneby, där han lever ett kanonbra liv i skogen. Han får träna parkour & agility, & framför allt, lever han som ensamhund vilket passar honom bäst. Han har ett helt gäng kompisar, så han får fortfarande träffa & leka med andra hundar, men bor som sagt ensam & får därmed ha sina saker ifred. Trots denna vetskap så saknar jag honom såklart oerhört mycket, fina, fina Zoom. <3

Yori kunde ha tävlat massa freestyle, om hans matte hade varit i form. Men jag har haft ett rent ut sagt skitår i år med mycket tid på sjukhus & varit ständigt trött & omotiverad till allt. Så tävlingarna har uteblivit & träningarna är lätträknade. Eller ja, en lydnadstävling & en agilitytävling, samt en inofficiell utställning har vi genomfört under årets gång. Men det var såhär målen såg ut från början:

Men nu hänger vi inte läpp över det katastrofala året som gått, utan ser istället framåt mot nästa år, som bara kan bli bättre! Målen har börjat ta form & om jag håller mig över vattenytan så blir det storsatsning på framför allt freestylen & mååånga tävlingar! Men dem drar igång först i mars så fram tills dess så blir det seriös träning både hemma & i hallen. Yori behöver lära sig fler trick för att kunna klättra i klasserna, & det är precis det vi vill göra! För nu till året är det Our time to shine!

Vi har haft en underbar helg!

Nu är det som vanligt igen, bara jag & Yori. 🙂 Det har varit jättekul att ha Moa & Nova här på besök, det har vi tyckt alla 4. Yori & Nova har lekt massor, både inne & ute.

Igår åkte vi ut till sandtaget där vi mötte Carina & tjejligan & tillsammans gick vi omkring lite där & jag fotade medan hundarna sprang lösa & lekte. Här kommer bästa gruppbilden:

Moa & Nova åkte härifrån vid kl 11 & efter det så tog jag & Carina en promenad tillsammans innan vi gick hem till henne & kollade på filmen Dumbo, en riktigt söt film. <3 Nu har vi precis kommit hem, eller ja, vi har faktiskt hunnit träna ett kort trickpass också sen vi kom hem & Yori var såå himla duktig! Snart dags att filma & låta er se. 😉 ”Eller hur?” & ”Vacker” fokuserar vi mest på just nu & Yori är så smart & lättlärd att det hela går mycket snabbare än jag vågat drömma om! Så jag ska faktiskt hitta nåt mer nytt trick att lära honom, så att man kan variera ännu mer. 🙂 Och självklart kommer dessa trick att användas i freestyleprogram längre fram.

Nya trick under inlärning

För att öka motivationen i träningen med Yori så har jag nu påbörjat inlärning av nya trick! 😀 Det är ROLIGT att träna igen!! Sen behöver han ju lära sig mer saker om vi ska komma nånstans i freestylen, men just nu är det bara tricken vi fokuserar på. 🙂 Idag började vi med ”Eller hur?” (han ska nicka, hålla med) samt fortsatte med ”Vacker”, ett trick som han har väldigt svårt för än så länge, men dem musklerna behöver ju sakta byggas upp, så det blir nog bra med tiden, haha.

Igår var vi & tränade i en för oss ny hall med delar av vårt träningsgäng. Yori var överlycklig & engagerade sig enormt mycket, ibland lite för mycket så att han började skälla. Det är så svårt att bryta skallen, vill verkligen inte att dem ska eskalera, så det är nåt jag gör allt för att lösa. Frustration tror jag att det beror på, & dem kommer oftast när han backar, trots att backa är bland hans absoluta favorittrick.

Imorron kommer bästa Moa & Nova hit! 😀 Ska bli så himla roligt att träffa dem igen! <3 Och dem stannar tills på söndag dag, så även Yori kommer att vara så lycklig över att få spendera tid med Nova, för dem kommer verkligen jättebra överens. Det ska dessutom vara fint väder hela helgen, så jag ska försöka fota när vi är ute, var längesen sist. Kan tänka mig att det blir en hel del spring med 2 lösa stollare. 😉

Ensamhet & djup svacka

Jag har vänner & jag har en underbar familj, men ändå är jag så förbannat ensam. Visst, ensamheten kan vara skön ibland, men min äter upp mig inifrån, & det är ingen härlig känsla.

Mest av allt saknar jag en f.d. vän, min f.d. bästa vän. Jag kan inte hjälpa det, jag kan inte sluta älta det, fram & tillbaka, om & om igen. Jag vet inte vad som hände, men jag önskar att det aldrig hade hänt. 🙁 Hon räddade mig så många gånger & hon fanns alltid där för mig, precis som jag fanns för henne. Avståndet mellan oss kunde inte hindra oss från att träffa varandra, det fanns ju både bil & tåg. 😉 Men allt det är borta nu, hon är borta, nu finns bara jag kvar här, helt ensam.

Eller ja, jag har 2 stycken extremt nära vänner nu som jag verkligen älskar! Dem betyder massor för mig & utan dem skulle jag känna mig ännu mer ensam & övergiven. Alla har vi våra svackor, & när dem inträffar samtidigt så blir det mycket kvar, inte av nån av oss, & lite där befinner vi oss nu, iaf jag.

Jag har en grymt djup svacka där allt jag ser är höga väggar av berg som jag på nåt sätt måste ta mig upp för för att kunna vända på det här. Jag vet inte alls i vilken ände jag ska börja, för minsta lilla grepp jag tar mot väggen så rasar jag ner snabbare än jag kan ställa mig upp igen. Det är skitjobbigt att se massa bilder, filmer & läsa texter & kommentarer om folk som tränar & tävlar med sina hundar, & gissa vad jag följer för typ av konton på Instagram? Jo precis, just såna. Så jag har fått göra en storrensning där & har nu bara några enstaka kvar som just tränar & tävlar mycket. Jag tänker att jag kan ju alltid lägga till folk igen vid ett senare tillfälle om jag känner att jag klarar av det bättre då.

Jag vill bara att tiden ska gå, att det ska bli mars så att min & Yori’s freestylekarriär kan starta. Det är mitt starkaste ljus i tunneln, trots alla känslor av krav som det innebär. Jag saknar verkligen freestylen, inte att träna, utan att tävla. Men så är det ju den lilla detaljen att ska man lyckas bra på tävling så behöver man också träna. Och just träning är inte något vi sysslar mycket med nu för tiden, men förhoppningsvis blir det mer av den varan snart. Jag hoppas helt enkelt att dem höga bergsväggarna ska rasa, eller att jag hittar ett annat sätt att ta mig upp för dem, & sen springa långt långt bort därifrån!