Sänk kraven, men ge inte upp

Det är så typiskt mig, antingen satsar jag allt jag har & lite till, eller också ger jag upp helt & hållet. Den där balansen emellan skulle jag vilja hitta, men det är lättare sagt än gjort. Varför kan jag inte bara vara lagom? Varför alltid så extrem åt det ena eller andra hållet? Först så är jag supertaggad, så taggad att jag knappt kan sova för att jag vill träna & tävla så mycket. Jag planerar tävlingar för ett par månader framöver & livet känns på topp. Men sen faller allt, ingenting känns längre meningsfullt & all motivation till minsta lilla träning eller tävling är som bortblåst. Det är frustrerande, & det tar på krafterna att ha dessa svängningar, men jag vet i dagsläget inte hur jag ska kunna plana ut dem. Vet någon av er som läser så får ni gärna komma med tips!

Mitt liv är verkligen inte i balans på nåt sätt just nu. 🙁 Det är inte bara hund-delen som svajar, utan allt annat också. Det är många oklara besked om hur illa saker & ting verkligen är, så jag tycker mest att jag går & väntar på svar från sjukvårdens alla håll & kanter. Det är svårt att fokusera fullt ut på nånting annat, även om jag försöker. Jag känner mig så maktlös, inser att det inte är ett val jag kan göra, utan vissa saker kommer ändå. Jag vill bara få ordning på allt, helst på en gång. (Och nej, det är ingenting med Coronaviruset!)

På tisdag ska jag till sjukgymnasten med min onda rygg som jag snart hugger av. I typ 3 månader(!!) har den jävlats med mig, dag som natt. Oavsett vad jag än gör så gör den ruskigt ont & det är långt ifrån alla gånger som smärtstillande hjälper, även om jag har fått ganska starka såna. Hittar inte sjukgymnasten något fel så kommer jag att skickas till en ortoped för utredning. Kul. Fler utredningar. Men jag måste hitta ett sätt att bli smärtfri, så jag är beredd att lägga ner tid & kraft på det. Men just nu vet jag inte hur jag ska göra det, eller vad jag kan göra för att underlätta, så jag försöker bara att bita ihop så långt det går.

Det här inlägget blev inte särskilt peppande eller positivt, men det är såhär mitt liv ser ut JUST NU. Ska man försöka se det lite positivt så kan man väl säga att nu borde det bara kunna bli bättre?!

Jag har förändrats

Ja, det har jag, & det måste jag inse, på alla sätt & vis. Första gången som jag träffade Java’s uppfödare (oktober 2010) så frågade hon vad jag hade för mål, mitt svar kom snabbt & självsäkert – ATT BLI BÄST!! Sen dess har jag haft det som inställning i allt jag gör, jag har pressat mig själv till gränsen & ibland t.o.m. över den. Jag har ”sett förbi” saker i min väg för att nå närmare mitt mål, & det har skadat både mig & andra, men jag har inte kunnat sett det tidigare.

Årets mål med Yori är HÖGA, satsningen är/var att vinna ”Årets nybörjare i freestyle” & hela mitt tankesätt har kretsat kring tävlingar & ekonomin som det kräver, vilket faktiskt nästan har drivit mig till vansinne. Det har inte varit roligt att träna, för jag har hela tiden känt pressen att jag MÅSTE lyckas, att jag inte duger om jag inte når mitt mål, & att jag kommer förlora mina vänner om jag inte hela tiden visar hur mycket jag kan & lyckas med allt. Det mesta hänger såklart i min ”tävlingsmänniska”-personlighet, men det finns även krav som har kommit & växt längs vägen, inte minst i samband med allt som hände kring Dee.

Bara för några dagar sen så satt jag med paniken ”jag måste åka på alla tävlingar som finns, annars kommer jag inte att bli bäst” & ni anar inte vilken stress jag har inombords p.g.a. det! För att inte snacka om ångesten jag har haft för att Yori går av planen!!

Både igår & idag har jag pratat med nära & kära & allt har börjat landat i huvudet & jag har förstått hur det har legat till, fram tills nu. Och jag är nu redo att göra allt jag kan för att ändra det. Jag är inte samma person som jag var för 10 år sedan, jag har förändrats & därför måste även mitt tävlingstänk ändras, för det är knappast sunt att gå runt såhär. Och även om en stor förändring redan har skett så är jag inte klar på långa vägar.

Därför har jag bestämt mig för att INTE ha några tävlingsmål under året! Jag ska ta bort den sidan helt här på hemsidan, för den stressar mig bara. Jag vet inte när jag & Yori kommer att tävla nästa gång, det får tiden visa. Jag ska inte ha bråttom, det finns så mycket mer man kan göra i livet än att tävla, saker som jag har missat helt i jakten på förstapriset. Saker som att njuta av vår tid tillsammans, hitta på saker, som att bara gå runt i skogen & njuta av friheten. Och sen, när jag är redo, så kan jag börja träna försiktigt igen. Det kommer att bli svårt att då hålla träningen på en normal nivå i huvudet & inte låta allt skena iväg, men förhoppningsvis är jag ännu starkare då. För jag tänker inte låta någon, varken mig själv eller någon annan, dra ner mig till botten på det här sättet igen.

Sen händer det även otrevliga saker utanför hundvärlden just nu, men det är nåt jag håller för mig själv, min familj & mina vänner tills dess att jag känner mig redo att dela med mig av det – OM jag nån gång kommer att göra det.

Byta godis mot leksak

Jag tror att det är en väldigt viktig del för mig & Yori, eftersom man inte får belöna med godis på plan när man diskar sig. Så när jag tränade igår i hallen så körde jag bara med leksak & vilken energi han hade!! :O Och han var så himla duktig, blev lite låg & tänkte gå iväg en gång, men jag fick honom att vända direkt & så kunde vi köra vidare. Jag är så stolt över honom, min duktiga kille. Hur det hela fungerar ”i skarpt läge” får vi veta imorron på träningstävlingen. Jag är faktiskt nervös inför den redan nu, men ser samtidigt fram emot den mycket. 🙂

Under träningen så insåg jag att jag måste ändra i vårt freestyleprogram, jag behöver byta ut ”om” då han inte är så säker på det & tycker att det är väldigt jobbigt när han inte får till det bra. Han hoppar då upp på mig istället & det vill vi ju inte. Så jag får testa att göra om det, har en idé som jag testade förut här hemma, vi får se om den funkar lika bra imorron som den gjorde idag. 😉

Idag har vi gått runt Klasmossen tillsammans med Carina & tjejligan – till våran stora glädje! <3 Yori har ju inte träffat tjejerna på typ 1 vecka, så han var ännu vildare än han brukar vara, haha. Annars har det inte hänt så mycket, jag har världens träningsvärk efter gympasset igår, så jag kan knappt röra mig. 😛 Och ryggen gör galet ont också, måste hitta nånting som kan göra ryggen bra igen. Förhoppningsvis ska träningen hjälpa mig med det, men fram tills dess att man märker resultat av den, vad ska jag göra då? Åkte ner till apoteket en sväng direkt efter promenaden & jag kunde nästan inte trycka ner kopplingen för att jag hade så ont i ryggen! Så ja, den bråkar med mig, ordentligt. Men jag gör mitt bästa för att bita ihop, nån gång måste den ju bli bättre.

Reflektioner

Gårdagens privatlektion blev tyvärr inställd, så jag & Yori får testa oss fram lite mer på egen hand. På torsdag har vi hallen & ska köra lite freestyle med mycket lek & motivationsövningar. På lördag väntar sen en träningstävling i freestyle i hallen, & efter den ska jag då bestämma om jag ska åka ner till Ulricehamn & tävla eller om jag ska hoppa över det. Jag VILL tävla, men om han bara fortsätter att gå iväg så känns det inte värt att åka 3 timmar enkel väg för att gå in på planen & låta honom sticka. 🙁 Jag har en idé om hur jag kan testa att göra när han vill dra, men om det funkar eller inte får jag veta på torsdag (eller lördag).

Dem senaste dagarna har jag & Carina med alla våra hundar gått en hel del i olika skogar, den ena bättre än den andra. 😉 Hundarna är superduktiga & kommer på inkallning direkt, & jag tror att även hundarna njuter av friheten. Yori har haft svårt med inkallning när han leker med en annan hund, men polletten verkar äntligen ha fallit ner, för nu kommer han springandes som en galning, oavsett vad han än pysslar med! 😀 Och jag blir lika stolt varje gång! <3

Den magiska platsen!

Alla kommer som skott vid inkallning!

Åh, jag vill så gärna att träning & TÄVLING ska funka!! Han kan ju så himla mycket, bara han vill. Det kanske är någon form av trotsålder, även om hundar inte har likadana som oss människor? Jag vet inte, jag bara vet att han har ”kommit på” att man kan lämna matte på planen…alldeles ensam…Det är tur för honom att han är så go i övrigt, haha.

Just nu är han hos min farsa med familj, & han kommer hem imorron eller på onsdag. På eftermiddagen på onsdag så blir det miljöträning på stan med Malin & hennes grabbar. <3 Och som alltid när man åker ner till stan så blir det lite freestyleträning på torget. Den här gången ska jag ha EN PLAN för vad vi ska göra, för annars blir det som alltid, bara samma saker, snurra, backa, slalom typ. Kanske köra första delen av freestyleprogrammet, fast utan musik? Hmm, ja, det kanske kan vara nåt, tål helt klart att funderas på!

Samtidigt som det faktiskt kan vara lite skönt att vara hundledig så är det tråkigt. 🙁 Jag som bor ensam med Yori blir ju ännu mera ensam utan Yori. Så ja, jag saknar min röda fara.

Lyckliga fria hundar

Det var längesen jag var i sandtaget, högst upp på sandbankerna, men idag åkte jag & Carina dit med hela hundligan. Hundarna fick springa fritt & var hur lyckliga som helst. <3 Yori har aldrig varit där uppe förut, men han tyckte att det var jätteroligt med all sand, haha. Självklart var kameran med, så här kommer ett gäng bilder:

När jag kom hem så blev det en skön dusch & nu sitter jag här vid datorn. Yori är jättetrött & ligger & sover på mattan nedanför soffan. Fler såna här turer önskar både jag & Yori oss framöver. 🙂

Duktig pojke!

Vi var ju på stan idag & miljötränade tillsammans med Malin & hennes pojkar. Vi tränade lite freestyle mitt på torget, körde mycket parkour överallt samt tränade att gå fint i koppel bredvid mig. Yori får en stor GULDSTJÄRNA på samtliga punkter!! 😀 Han var så duktig, vet inte om han nånsin har gått så fint i koppel?! Och han vågade hoppa upp på allt jag bad honom om, & även om han vid ett tillfälle halkade ner på marken igen så tvekade han inte att göra ett nytt försök. <3 Så jäkla stolt över honom, sånt här ska vi göra oftare! 😀 (En film samt ett gäng bilder från dagen finns på vår Instagram.)

Nu ligger han bredvid mig i soffan & myser, jag tror att även han är nöjd med dagen. 🙂 Imorron väntar skogen, förhoppningsvis med tjejligan, DET är höjden av lycka om ni frågar Yori!

Bryt ihop & kom igen!

Ja, det är precis vad jag har gjort nu. Igår bröt jag ihop, ordentligt, men framåt kvällen så vändes den hopplösa känslan till beslutsamhet & jag kände mig taggad & redo att lösa problemen. Så vi kommer att ta hjälp av en duktig instruktör, på söndag har vi en privatlektion bokad & så tar vi det därifrån sen. Hon tror på mig & Yori, & då kan inte jag vara sämre än att jag också gör det! Vi kan, & vi ska visa alla det, bara vi hittar rätt knappar & rätt känsla, då kommer inte någon kunna slå oss.

Om en liten stund är det dags att åka hem till morsan där en promenad i stormen väntar. Sen blir det lite spel inomhus & massa prat såklart! <3 Sen ska jag frisera Farro’s tassar lite, så att han ser lite tam ut & inte som nu, som att han kommit direkt ur vildmarken. 😉 Haha.

Engagemang

Många gånger när jag tränar med Yori, framför allt program, men även annars, så räknar jag med att HAN ska vara engagerad med glädje & fart. Men jag har helt glömt bort mig själv…Har nu suttit & tittat på en hel del filmer från träningar & jag ser MITT bristande engagemang hela tiden. Klart som fan att Yori inte ger allt när hans matte inte gör det! Jag ser oftast uttråkad & seg ut, & så blir jag frustrerad när Yori inte gör som jag vill, men vilka förutsättningar ger jag honom egentligen? För som sagt, varför ska han ge allt när hans matte verkar vilja vara nån annanstans?

Detta blir helt klart nåt att ta med sig till ALLA träningar framöver! Jag kan inte ställa krav på Yori utan att även ställa krav på mig själv, det är inte schysst. Jag har tyvärr inte varit medveten om detta tidigare, men är det nu, så det ska bli spännande att se om energin hos oss båda kan jobbas upp nu innan tävlingarna drar igång? 3 veckor kvar, sen är debuten & jag ser fram emot den väldigt mycket, ÄNTLIGEN liksom! Så låt oss nu göra det bästa möjliga fram dit för att ge oss så bra förutsättningar som möjligt, TILLSAMMANS.

Bästa träningsgänget!

En lång skogspromenad i koppel med nästan hela träningsgänget bjöd förmiddagen på idag. 🙂 Min idé. 😉 Haha. Jag hade även med Farro & jag måste säga att han skötte sig bättre än Yori. Yori har ju så bråttom hela tiden, jag har midjebälte på mig & får luta mig lite bakåt hela tiden för att inte trilla framlänges. 😛 Och så blir det alltid lika spännande när han tvärstannar för att nosa/kissa…I slutet av promenaden började det regna en del, men det var ändå skönt att gå, vi gick i rätt tid iaf eftersom det bara var på slutet som det regnade. 🙂


Bakre raden: Jax, Algot, Muffin & Poppy
Nedre raden: Farro, Yori, Leo & Maxi

Imorron på dagen blir det freestyleträning utomhus med gänget! 😀 Jag & Yori ska jobba vidare med olika ”hopp” samt övergångar som kommer att vara med i våra program. Jag hoppas att vi kan få till en bra träning med en bra känsla, det var ju lite si & så med det senast…Har iofs tränat korta pass här hemma inomhus & dem har gått riktigt bra, men det blir ju inte på samma sätt.

Det är så himla roligt att ha detta träningsgäng att träna tillsammans med. Tyvärr så saknade vi Emma idag, men hoppas att hon kan hänga med snart igen. 🙂 Och alla vi har planer på att tävla freestyle, så vi kan verkligen hjälpa varandra med tips & idéer. Eller ja, Malin & Elin tävlar redan, dem ska snart debutera i klass 3! Jag debuterar i februari i klass 1. Caroline & Emma har jag inte riktigt koll på, men vet att dem har pratat om det iaf. Fatta vad skoj att åka omkring på tävlingar med hela gänget?! 😀 Det vore helt klart nåt.

På tal om tävlingar, jag & Yori är anmälda nu till tävlingen i februari. 😀 Så håll nu alla tummar för att vi inte blir bortlottade eller att Yori skadar sig/blir sjuk. VI VILL DEBUTERA DÅ!! 😉 Det måste vara våran tur nu, so let the game begin.

Bomben Yori

Sist skrev jag att det var hög tid att lägga in en växel till & vad hände efter det, jo, vi tog en paus. 😛 Haha. Yori har varit hos min farsa & jag har tillbringat hela helgen i soffan vid datorn & kollat på livestreamen från Stockholmsmässan. Nu är däremot Yori hemma igen & vi kan fortsätta där vi slutade.

Igår kväll kom även Farro hit & han ska stanna här tills på onsdag kväll, för er som inte känner till honom så är det min morsas hund. Han & Yori är jättebra vänner & älskar att springa med varandra i skogen, vilket dem fick göra idag. 🙂 För på förmiddagen åkte jag & killarna ut till skogen & gick en powerwalk på cirka 45 minuter! Jag & Farro var trötta efteråt, Yori hade nog kunnat ta ett varv till…Ända sedan jag fick Yori att börja äta ordentligt så har han blivit såå mycket piggare. Han har ju alltid varit pigg, men nu är det galet! Ja, bortsett från den förra träningen i hallen, för då var han seg! Men han är som en bomb som man bara väntar på ska explodera.

Imorron på eftermiddagen blir det träning i hallen tillsammans med Malin & hennes pojkar. Jag har tänkt att torrgå mitt freestyle-klass-2-program flera gånger för att veta vart på planen jag ska starta & sådär. Sen tänkte jag köra igenom båda programmen, klass-1-programmet med en bra känsla & klass-2-programmet ungefär som det ska vara. Förra gången jag körde igenom klass-2-programmet så fick Yori göra alla rörelser, men JAG gjorde inte mina, & det är det jag tänkte testa att göra imorron. Ska bli spännande att se hur det går. 😛