Vart fan är världen på väg?

Under senare delen av mitt liv så har jag varit väldigt ”öppen” med det mesta. Jag har skrivit oändligt mycket i olika bloggar & sökt efter tips & råd från andra som förstår, oavsett vad det har gällt just då. Men allt förändras.

Ni som brukar följa mig vet att det blev ett rent helvete för mig när jag tog bort min senaste bc, p.g.a. sjukdom. Folk från flera olika länder hotade mig & ja, det blev ett jävla liv kan man minst sagt säga! Men jag är inte ute efter att dra upp all den skiten nu, så låt oss gå vidare.

Jag önskar att jag kunde vara så öppen jag vill vara, jag vill kunna uppdatera bloggen varje dag & skriva om allting som händer & sker. Jag vill våga stå stadigt på benen igen & dela med mig av allt jag möter. Jag vill kunna skriva om Zoom riskfritt, & allt det som vi gör tillsammans. Men jag vågar inte.

Jag har flera gånger fått höra hur hemsk jag är & till slut orkar man inte höra mer, benen viker sig & så ligger man där på marken samtidigt som andra står & sparkar på en så mycket dem orkar. Varför finns det så mycket hat? Varför kan man inte bara vara snäll? Och om man nu tycker olika (vilket folk såklart alltid gör) så kan man väl säga det på ett snällt sätt? Eller inte säga nånting alls. Men nej då, det ska huggas & hackas i småbitar, om & om igen, tills inget finns kvar. Vart fan är världen på väg?!

Som sagt, jag saknar att skriva. Det har alltid fått mig att må bättre, klara ut lite tankar & funderingar, sätt ord på saker & kunna reflektera över allt. Det har inte bara hjälpt mig som person, utan även om hundägare & hundtränare. Det har med andra ord varit väldigt givande för mig på alla sätt.

Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.

 

Men kan ändå avsluta med ett par bilder från den senaste veckan. Det har varit toppenväder så vi har varit ute en del. 🙂

1 år av saknad – nu anfaller dem!

Idag är det exakt 1 år sedan jag lät min fina bc Dee somna in. :'( Och med andra ord 1 år sedan helvetet bröt ut på riktigt. 🙁 Jag har skrivit om det några gånger här i bloggen, & även på Facebook. Jag försöker hela tiden att lägga det bakom mig, men det är svårt när dem då & då dyker upp på nätet & påminner mig om all skit.

Varje dag när jag läser ”mina minnen” på Facebook så står det att Dee var dålig, på ett eller annat sätt. Inte bara senaste året, utan även åren innan dem. Om nån ska må dåligt & vara arg för att Dee var sjuk, så borde det vara JAG! Jag som känner mig lurad på en sjuk hund. Hon hade fan problem med magen innan hon flyttade till mig! Vi kämpade mot det såå många gånger, men hittade aldrig nånting som hjälpte. 🙁 Men dem som ”flög på mig” anser att dem, & endast dem, har all anledning att hata & såra mig. Dem är förmodligen tappade bakom en vagn eller nåt…

Ibland får jag vänförfrågningar på Facebook som verkar ”mystiska”. Jag kollar alltid vad det är för person som vill bli vän med mig där, så jag godkänner inte folk bara hur som helst. Idag hade jag fått en förfrågan från en i Polen. Vi har inga gemensamma vänner, så jag är ÖVERTYGAD om att hon är med ”dem”. Jag tog självklart bort förfrågningen. Jag fick även en mindre trevlig kommentar från nån av dem, en fråga om jag skulle döda Zoom nu när jag blivit sjuk. Den raderades ungefär samtidigt som jag läste den!

Varför ger dem aldrig upp? Herregud! Efter att ha blivit utsatt för deras hat så litar jag inte så mycket på folk längre, vissa som jag trodde var mina VÄNNER försökte förstöra allting ännu mer. Dem ringde fan & hotade djursjukhuset!! Och polisen hade aldrig hört talas om en så sjuk grej som det här. Och alla dessa hot & allt detta hat kom av EN anledning – jag tog bort MIN sjuka hund! Men som sagt, jag försöker att lägga det bakom mig så mycket som möjligt. Även fast det är skitsvårt.

Men idag kan dem inte knäcka mig. Jag föll förra gången, jävligt djupt, men idag är jag starkare & beredd på att attackerna kan öka kraftigt i styrka nu runt årsdagen. Men dem ska aldrig få mig att må så dåligt igen, det är då en sak som är säker.