I need you

Idag har inte någonting gått som planerat, & sånt kan få mig helt ur balans. Det hela började redan i morse när jag hörde av mig till Carina för att vi skulle åka & simma hundarna. Hon var sjuk & kunde inte följa med. *Panik* Jag visste ingen annan jag kunde fråga, & jag behöver ju hjälp av nån person eftersom jag inte kan stå på 2 olika sidor samtidigt. Ringde till djursjukhuset & frågade om Zooms fysioterapeut hade möjlighet, men tyvärr hade hon inte det. 🙁 Så jag fick avboka tiden, något jag inte trodde att jag skulle få eftersom det bara var typ 50 minuter innan tiden började…Så tack Solstaden! 🙂

Efter att ha tagit en powerwalk med grabben så gick vi & la oss igen, sov ett par timmar & var redo att ge dagen en ny chans. Jag taggade igång mig riktigt mycket i väntan på att det skulle bli freestyleträning i hallen, jäklar så laddad jag var!

Men även här sket det sig. 🙁 Malin blev sjuk & orkade inte följa med. Jag försökte övertala henne, men fick till slut ge upp. Jag försökte då få tag i någon annan som kunde följa med & träna, men alla jag frågade tackade nej. *Panik* Jag blev superstressad, fick världens ångest & grät utav bara helvete. Hur skulle jag göra? Åka & träna i hallen själv? Skita i att åka dit? Ta en promenad istället? Eller kanske träna lite här hemma? Till slut kom jag fram till beslutet att åka själv, med min inre tanke ”skiter det sig så är det bara att åka hem”. Så det var med tårarna rinnandes hej vilt som jag packade in mig själv & Zoom i bilen & åkte bort till hallen.

Väl inne i hallen så lyckades jag tagga om igen! Zoomen var superdupertaggad & det liksom smittade av sig! 😀 Så vi tränade lite på att runda pinnar, avståndsövningar, backa, kombinationer osv. men det allra viktigaste idag var – belöning med leksak! Han är ju ingen ”leksakshund” när det kommer till belöning för arbete, utan han föredrar godis, men jag tycker att det är oerhört viktigt att båda belöningarna funkar, så att man kan variera & på så sätt slippa tjata ut nånting. Han fick springa efter leksaken i hela hallen & han gjorde det med glädje!! 😀 Han sprang iväg, hämtade leksaken, kom tillbaka till mig & kampade!!! Det är inte många som förstår den lyckan, men det var underbart. Nu gäller det bara att hålla i det här träningssättet, för med en leksak i fickan så kan jag träna på att INTE ha godis/leksak i händerna när jag kör, den så kallade ”snuttefilten”. Ska det någon gång funka på tävling så måste man göra sig av med snuttefilten, annars går det aldrig. Så ja, nöjdare över ett träningspass kunde jag inte bli.

Imorrn ska det bli superfint väder & 10 plusgrader, så jag har tänkt miljöträning på stan. Vi får se om vi får med oss någon, annars åker vi själva. Det är STOR skillnad på att åka iväg själv när man har planerat det jämfört med när man har bestämt att någon mer ska med. Så följer någon mer med imorrn så blir det en bonus, annars tar vi en runda själva. 🙂

Lycklig trots allt

Tiden går & saker & ting händer, men det är ju så livet är. Jag fick inga fler ”påhopp” i samband med Dee’s årsdag, vilket var väldigt skönt. Kanske fattar dem nu att det inte är någon idé?

Sen snart 2 veckor tillbaka så är jag dunderförkyld! Tät i näsan, hosta, ont i halsen, feber & allmänt hängig. Nu börjar det dock gå åt rätt håll, äntligen. Under tiden jag har varit sjuk nu så har jag ju inte kunnat träna nåt på gymmet. Och maten har skitit sig totalt, så jag lär ju få börja om från början igen. Har liksom inte haft några krafter till att laga mat varje dag, men så kan det vara.

Under tiden som jag har varit sjuk så har även Zoom haft det jättetråkigt. Jag har umgåtts en del med Carina så att han har kunnat leka med nån av tjejerna. Plus att jag har haft Rally här ett par nätter, & då ska ni veta att Zoomen är i sjunde himlen! Han blir så superdupermegaglad när jag har nån annan hund här, & lika ledsen som glad blir han när dem åker hem.

Jag har passat på att rensa klädkammaren, kan villigt erkänna att det var MASSOR av saker där som jag egentligen inte behöver! Och plötsligt så kändes min hall ganska liten…

Känns mycket bättre nu, den är inte helt klar, men jag orkade inte allt, så jag får ta det lite som det kommer. 🙂 Jag har ju gått om tid på mig.

Idag har vi varit i hallen & tränat agility! 😀 ÄNTLIGEN sa Zoom!! Han var helt vild, lyssnade på ett halvt öra emellanåt, men så himla glad. Vi körde små kombinationer & testade flera olika hinder & han var superduktig. Min förkylning är dock inte lika imponerande efter träningen.

Igår hände en creepy sak. Jag tappade känseln i höger sida av ansiktet. Först var det mungipan som inte ”hängde med”, men jag tänkte att det går nog över. Men så igår blev det samma sak fast med ögat! Jag ringde 1177 för att rådfråga & stackars tanten i telefonen höll på att flippa! Hon frågade om jag hade nån som kunde göra mig DIREKT till akuten, eller om hon skulle skicka en ambulans. Jag såg dock inte lika allvarligt på det, utan tog bilen själv (för synen är det inget fel på!), efter att jag hade lämnat av Zoom hos Carina. Väl på akuten så fick jag träffa en läkare väldigt snabbt & hon förklarade att det var nånting som hette Bells pares. Man vet inte varför man kan få så, men det går över, med hjälp av kortison & ögondroppar. Det kan vara så att det utlöstes eftersom jag har ett virus i kroppen. Dem tog även ett blodprov för att utesluta borrelia. Jag måste sova med en typ av ”mask” över ena ögat så att det inte torkar ut. Så för enkelhetens skull så kan man säga att höger ögonlock är förlamat.

Resten av den här dagen blir lugn, jag räknar med att hostan kommer att bli värre eftersom jag har sprungit lite samt burit tungt. Men jag överlever nog. 😉

Så trots allt som händer just nu så är jag så himla lycklig! 😀 Det spelar ingen roll att jag är sjuk & egentligen inte orkar så mycket, för viljan ger mig kraft. Det har varit såhär ett par veckor nu, bortsett från mycket små dippar, & det är så SKÖNT att känna sig så lugn inombords. Jag vet att jag är på rätt väg genom mycket här i livet & jag längtar efter att se vad framtiden har att erbjuda. 🙂

Tack för ert stöd!

Mitt förra inlägg väckte en del reaktioner både hos folk som står mig nära & andra, nästan främmande personer. Och framför allt har jag fått mycket stöd! <3 Så tack alla som stöttar mig, ibland behöver man lite hjälp för att kunna hålla balansen när det stormar. Och det är precis det jag har fått. 🙂

Under natten som var så sov jag & Zoom över hos Carina & tjejligan. 🙂 Jättetrevligt om man bortser från en sak – Zoom’s vilja. 😛 Han hade helt & hållet bestämt sig för att han skulle in i sovrummet till hans tjejpolare. Att jag skulle sova med honom i vardagsrummet var inget han tyckte var okej. Jag visste inte säkert om han gnällde för att han inte kom in till tjejerna eller om han var nödig, så jag gick ut med honom 2 gånger under natten (något jag aldrig behöver göra hemma), men pipandet försvann inte. 🙁 Så varken jag, Carina eller hundarna har sovit särskilt mycket, & vi alla har Zoom att tacka för det, haha.

Zoom’s nya favoritplats hemma hos tjejligan – i mitten under bordet, på den ”hyllan” som finns där.

Idag har vi dels varit kvar hos tjejligan några timmar & så har vi tränat freestyle i hallen! 😀 Zoom var helt klart i tröttaste laget för att kunna träna, men vi gjorde det ändå, på en nivå som han klarade av. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp uppvärmningen till programmet. Antingen så är han helt vild & springer massa race eller också ”försvinner” han mentalt & letar godis. 😛 Jag måste liksom hitta ett mellanläge, där han vill jobba, har energi & kan kontrollera sig. Inte helt lätt att hitta det, men jag fortsätter att försöka. 😉

Igår var det ju den 12:e vilket betyder att Zoom blivit ännu en månad äldre! 😀 Han verkar inte växa så mycket på höjden då jag har fått honom till 39 cm de senaste 3 månaderna. Men mina mätningar är ju inget proffsjobb direkt. 😛 Haha. Fast igår mätte vi med vattenpass, så det BORDE stämma. Viktmässigt däremot har han lagt på sig lite. 😉 Jag tycker att han är himla fin i kroppen nu så för min del så behöver han inte växa mer överhuvudtaget. 🙂 Han är liksom lagom nu.

Jag längtar galet mycket efter allt det roliga i tävlingsväg. 🙂 Inte bara freestylen & agilityn, utan även utställningarna! Vi kommer att åka på några fler utställningar detta året än vad jag hade planerat. Sen är det bara att hoppas på att domarna faller för min lilla stjärna.