Zoom har ÄNTLIGEN fått en tid!

Idag har jag & Carina fotat massor! Först i skogen, & sen på hennes inglasade balkong. I skogen var det allt annat än lätt då hundarna tyckte att det fanns andra saker där som var roligare än att fotas…Blev några bra bilder, dock med dåligt ljus. 🙁 Så den fotostunden får jag göra om när det är ljusare ute.

Inne hos Carina så fick mina killar testa mitt nya halsband & jösses vad snygga dem blev! <3 Jag ska lämna in det hjärtat för gravering, för självklart vill jag ha killarnas namn inristat på det. Så vet ni nåt ställe här i Karlstad som kan göra det?

Självklart lite ”peek-a-boo”.

Strömsholm ringde också förut, dem hade en tid till Zoom den 19 mars!! :O Så hon jag pratade med rådde mig att ringa till fler djursjukhus & fråga om dem har tider snabbare. Dem första jag ringde då var Blå Stjärnan i Göteborg, & tänka sig, dem hade en tid redan nu på torsdag! 😀 Jag hoppas att vi äntligen kan få svar på vad det är som är galet. Om hans sista ländkota är missbildad. Om hans tidigare fraktur är boven i dramat. Eller vad det kan vara som är fel. Så håll tummarna för oss om en vecka, för det behöver vi!

Avundsjuk

Ja, snacka om att jag är avundsjuk på alla som den här helgen har tävlat freestyle i Göteborg!! Den tävlingen skulle ju bli min & Zoomens debut, men p.g.a skadan så fick vi stryka oss. 🙁 Så att se massa resultat därifrån gör ont inombords, men nån gång hoppas jag verkligen att jag & Zoom får stå på planen tillsammans, & njuta av det allra bästa livet kan ge!

Istället för att tävla så har vi faktiskt tränat ett superkort pass inomhus idag! 😀 Zoomen är så taggad att han inte vet vart han ska ta vägen, haha. Sån glädje i blicken, så full av energi. Vi tränade enbart på ”buga” kanske 10 gånger, det var allt, så hans ben borde ju inte bli värre av det, för han anstränger ju inte hasen i den rörelsen på samma sätt som han gör när han bland annat bara går bakåt.

En hel jävla vecka kvar. Kan tiden gå långsammare?! Sen vi tog bort bandaget så är han svårare att hålla stilla, för han vill så himla mycket. Stundtals går han helt perfekt, men så plötsligt stödjer han inte alls på benet, för att i nästan stund vara ohalt…Jag undrar hur ont han egentligen har, det är bara han som vet det. På tisdag får han sista Onsior-tabletten, sen är tanken att han ska klara sig utan den smärtstillande medicinen, hoppas att det kommer att gå bra. Vi får liksom ta ett steg i taget, med hopp om att allt kommer att bli bra igen. <3