Försöker att planera hösten

I förrgår var vi på stranden igen, till hundarna stora glädje, & även vi med 2 ben njöt. 🙂 Så vi har varit ganska aktiva den här veckan, & därför blev det bara lite freestyleträning idag på Skutberget. Jag körde inte alls mycket med dem sammanlagt, utan större delen av tiden låg dem i bilen. Men dem är ändå helt slut nu, så jag kan se på hockeyn utan dåligt samvete. 😉

Min lilla gris! 😛

Annars så försöker jag mest planera min höst. Jag har en hel del saker jag vill göra, men kommer inte att ha råd att göra allt, så jag måste prioritera. Om jag ska ställa Zoomen så blir det inte så många andra tävlingar, men om jag väntar med utställningarna till nästa år så kan jag tävla en del freestyle. Svårt. Jag vill ju så gärna göra allt! 😛 Så jag räknar på anmälningsavgifter, bensin & boende, ni ska bara se mina papper. 😛 Haha, hur mycket siffror som helst, jag som alltid har hatat matte. 😉 Nu helt plötsligt är det roligt! Men jag blandar ju inte in massa bokstäver & sån skit, utan räknar bara på ”vanliga” sätt.

Vad som händer imorron vet jag inte än, ska fråga Malin om hon vill umgås. 🙂 Vi ses ju nästan bara när vi tränar, & jag saknar att träffa henne i andra situationer. Vi skulle ju kunna ta en promenad i skogen där hon bor & sen fila på freestyleprogram. 😉 Haha, måste helt klart fråga henne! Kan inte hon så får jag väl hitta på nåt annat, svårare än så är det ju inte. 😛

5 timmar ute i solen

Jag, Malin, Caroline & Emma träffades ute idag & tränade hund, samt pratade massor & mycket fotande blev det också. 😛 Vi var ute sammanlagt 5 timmar & det var underbart! Mina killar har varit jätteduktiga! Jag är så stolt över dem båda två. Vi avslutade med att köra sök & Zoom är duktig på det, Yori däremot måste träna mer på sånt!

Yori är minst sagt engagerad vid snurrar! 😛

Zoomen försöker också få till en snygg snurr. 😉

Jag & mina fina killar. <3

Finaste Zoom. <3

Det kunde ha blivit ett fint kort, men Yori hade andra tankar. 😛

Bästa Yori! <3

Både jag & killarna är rätt så trötta nu, så det lär inte hända så mycket mer idag. Eller nja, jag ska skjutsa min lillebrorsa & Loppis till en fest, men bortsett från det så blir det inte många meter. 😛

Fångarna släpptes ur sina bojor

Ja, nånting sånt kan man kalla det. 😛 För första gången på länge så fick dem springa lösa på ängen & dem var såå himla lyckliga! De sprang hej vilt, t.o.m. Zoom gjorde det. Jag passade på att fota lite & efter att ha låtit dem springa i typ 10-15 minuter, så kopplade jag dem & så gick vi till bilen & åkte hem igen. Imorron blir det bara vanliga koppelpromenader, & på torsdag får dem springa lösa lite till. Har fått ett noggrant träningsschema av Stefan på ReDog, så det följer vi till punkt & pricka!

Snygg stil Yori! 😛

Sötaste av dem alla. <3

Springa med brorsan är skoj!

Alltid vid din sida.

Här lever örat sitt egna liv…

Vad sägs om en liten flört i farten? 😛

My crazy one!

Han med sina springstilar.

Jag vill också ha pinnen ju!

Spring Zoom, du har en galning efter dig!

Så himla fin. <3

Zoom är stolt över sin pinne.

Frågan är om pinnen är god eller äcklig…

Om några timmar ska jag & Yori (tillsammans med Malin & Jax samt Elin & Muffin) åka iväg till Karlskoga på privatlektion i freestyle! Zoomen får vara hemma hos Erik & Algot under tiden, så han får det också bra. 🙂 Idag ska vi fokusera på fokus & få tips på hans backande. Ni som följer oss på Instagram vet ju hur Yori backar…Han springer liksom inte, utan HOPPAR bakåt, en rörelse som inte är så bra för ryggen, samt att man får lägre poäng på tävling på det, just eftersom det inte är en sund rörelse. Så det ska vi jobba med idag. 🙂

Jag har liksom startat upp massor av grejer nu! Det är promenader, fotostunder, uppvärmning, nedvarvning, stretching & massa träningar! Nu när Zoomen får träna igen så kommer han att få följa med till hallen mycket oftare, vilket är skönt för då slipper jag ha dåligt samvete för att han aldrig får följa med eller göra nåt. Så ÄNTLIGEN kan vi börja leva igen!

Friskförklarad!

Ja, det stämmer, min fina Zoom är nu friskförklarad!! 😀 Besöket på ReDog var underbart & nu ska Zoomen sättas igång & leva ett roligare liv än bara små korta koppelpromenader. På fredag väntar vattentrask & redan imorron ska han få röra sig lite fritt ute för första gången på väldigt länge. Så jag tänkte ta med mig kameran & fota. 😉 Han brukar inte springa jättemycket när han är lös, utan han rullar sig mest, äter gräs & kissar överallt. 😛 Så jag behöver nog inte oroa mig för att han ska överanstränga sig. 😉 Haha.

Så himla skönt att kunna ta längre promenader, & att kunna träna freestyle på riktigt!! Och så skönt att veta att han är smärtfri! <3 Hans mediciner håller på att sättas ut, eller ja, ena medicinen är ju redan helt utsatt & det var den medicinen som har ett halvårs karenstid, så om lite mindre än ett halvår kan jag ställa ut honom igen! 😉 Onsior ska börja trappas ner om några dagar, & den är det ju bara 28 dagars karens på. Så äntligen kommer vi nånstans! Åt rätt håll!

Så duktiga killar

Idag har jag & några kompisar varit ute i solen & tränat ett par timmar. Eller ja, vi pratade en hel del, samt fotade, så själva träningen blev inte så lång. 😛 Haha. Men BÅDA mina killar var såå duktiga! Zoomen var den som glänste mest, fullt fokus hela tiden. Yori hade lite andra saker i näsan emellanåt, men han är ju en ungspoling som precis börjat intressera sig för alla lukter utomhus. Så jag är grymt nöjd med båda två! <3

Kolla vilket fokus!!

Som en dröm.

Imorron börjar dagen med en bilresa till Västerås där Zoomen ska till ReDog & få ett igångsättningsschema, så länge inte skadan är värre. Men det hoppas vi verkligen inte att den är! Han är piggare & gladare, så jag tror att han är bättre. 🙂

Miljöträning i stan

Idag har jag & Malin varit & miljötränat i stan med våra fina killar. Zoom gillar ju inte stan, men det är bra träning för honom. Emellanåt blir han osäker & då stöttar jag honom så mycket jag kan, & undviker såklart att pressa honom till sånt han inte klarar av! Med mycket mer träning så hoppas jag att han ska få tillbaka sitt självförtroende i såna här situationer. 🙂

Yori däremot brydde sig inte ett dugg om nånting, tills vi ”träffade” en staty som inte var att leka med! 😛 Haha, han skällde ut den kan jag säga, men vågade med lite stöttning gå hela vägen fram & dessutom hoppa upp med framtassarna på den. *Duktig kille* Så han släppte det snabbt.

Vi passade även på att träna lite i museiparken. Eller ja, Yori var så besatt av snön att han inte kunde koncentrera sig, så jag lekte bara med honom. 😛 Zoomen däremot fick träna på ”mellan” & det gjorde han med stor glädje, fokus & självsäkerhet! Min duktiga lundehund, tänk, jag börjar verkligen att få upp hoppet för honom igen. <3 Det var svajigt ett tag, men nu har det som sagt blivit mycket bättre.

Jag har lagt ut både bilder & filmer från dagen på min Instagram, så välkomna dit! 😉

Dagens stora chock…

…Stod Zoom för! Och det var en POSITIV chock jag fick!! 😀 Eftersom han är skadad, & för att han har varit så svår att träna runt andra hundar, så har han inte fått följa med på träningar i hundhallen. Men idag hade jag ingen som kunde ta honom, så jag hade inte så mycket att välja på. 🙁 Men tur var väl det, för vilken stjärna han var idag!! 😀 Fullt fokus med riktigt bra attityd! Ni anar inte hur varm jag blev inombords, min fina svåra Zoom, tänk att han var vara så bra! <3

Yori var till en början väldigt ofokuserad, jag tror att han tyckte att det var jobbigt när Zoom var med, & Zoom hade ett tuggben medan Yori fick träna. Dock så sket Zoomen i att tugga på benet, men det är en helt annan sak. 😛 Efter att ha tränat lite med båda så tog jag den vanliga lilla pausen i mitten av passet där jag skrev ner i mitt block hur det hade gått & vad jag behövde göra. Kom då fram till att jag ville ÖKA Yori’s motivation & fart, så sista delen av passet hade vi tennisboll som belöning! MYCKET roligare om ni fråga tollaren. 😉 Så vi avslutade med en grym attityd & vi båda (eller alla 3) kände oss samspelta & glada, precis så som man vill att det ska vara.

Jag har lagt upp några filmer från dagens träning på min Instagram för den som vill se mina underbara träningskamrater!

Efter att ha tränat så med Zoomen så vaknade mitt hopp om en tävlingshund upp igen. Tänk om jag kan få honom att kunna tävla, fatta vad roligt!! 😀 Det har jag ju velat sen innan jag skaffade honom, men hade gett upp hoppet för ett tag sen. Men det är en LÅÅÅNG väg dit kan jag säga, om vi nånsin kommer dit, men nu tänker vi banne mig försöka! Först väntar dock rehab med målet att bli smärtfri & stark, sen tar vi tag i miljöträning & sånt som behövs. 🙂

Jag har saknat dig som fan

För många år sen (shit vad gammal jag känner mig nu) lärde jag känna en helt underbar person. Vi läste varandras bloggar (ej hundbloggen) & började skriva med varandra. Efter att ha gjort det en längre tid så bestämde vi oss för att träffas på riktigt! Så jag & Java satte oss på tåget som tog oss till Eskilstuna där vi mötte underbara Em! Java som i vanliga fall hade väldigt svårt för nya människor hoppade upp på Em samma sekund som hon såg henne, precis som att dem var världens bästisar, & jag fattade absolut ingenting. 😛 Vi umgicks några dagar & en speciell vänskap hade växt sig stark mellan oss, en vänskap som fortfarande betyder hur mycket som helst för mig.

Sen dess så har vi upplevt galna saker tillsammans, som första året vi åkte till Gotland, & hennes helt nya gps sa ”kör sen fågelvägen” när vi hade ställt in koordinaterna på en fyr. 😛 Haha, det kommer jag aldrig att glömma! Och vi har pratat så mycket, om saker som man inte kan prata med alla om, saker som är väldigt känsliga. Vi kunde lita på varandra, vi visste att den andra alltid fanns där när vi behövde. Hon var alltid den första jag kontaktade när jag blev inlagd på sjukhuset, det var henne jag ringde & fick ny kraft, energi & nytt hopp av. Hon som fick mig att inte ge upp när allt runt omkring kändes skit. Min allra bästa vän.

Tyvärr har vår vänskap svajat, eller rättare sagt, vår kontakt har svajat rejält. Vi har inte varit ovänner, vi har bara inte pratat med varandra. Det har blivit så några gånger & ingen av oss vet egentligen varför det har blivit så. Jag har inte ”vågat” skriva till henne, & hon har inte ”vågat” skriva till mig, vi har inte heller ”vågat” gilla varandra inlägg på Facebook, men VARFÖR?! Ingen av oss vet, utan det har bara blivit så. Jag kan bara prata för egen del & jag har varit så rädd för att hon inte skulle ha svarat om jag skrev, för det skulle göra ondare än att jag inte skrev alls. Kanske har hon tänkt/känt likadant? Ni vet uttrycket ”det är lättare att lämna än att bli lämnad”, det är så jävla sant!!

Men igår tog hon mod till sig & svarade på mitt inlägg om att jag sökte någon illustratör som kan hjälpa mig med ett par bilder, & jag blev så sjukt glad! Jag skrev då ett pm till henne & där satt vi sen & skrev med varandra. En underbar känsla. Vi kom fram till att vi ville ses igen, så på måndag drar jag & mina killar hem till henne! 😀 Vi kommer att sova där en natt också, det är lika bra när man ändå åker så långt. 😉 Jag är så glad över att hon vågade ta steget & skriva till mig, om hon bara förstod hur saknad hon har varit. Så jag ser fram emot måndag, jättemycket.

Nu på kvällen så har jag & Yori varit iväg & tränat i hallen med några kompisar. Han skötte sig super & var så himla duktig! *Stolt* Och tänk, jag tränade LAGOM!! 😀 Det har jag jättesvårt för, jag tränar oftast lite för intensivt, eftersom jag vill så mycket, men idag som sagt så tränade jag perfekt! 😀 Finns en liten film på min Instagram för den som är nyfiken på vad vi gjorde. 😉

Imorron väntar tvättstugan & sen fs-träning UTE med bästa träningspolarna! Vi får se vad Yori säger om det, han är ju inte alls van att träna ute, men all träning är bra träning sägs det ju. 😛

När det bara kan bli bättre…

…Ja, igår var det verkligen så illa. Jag mådde åt helvete när jag kom hem från träningen. 🙁 Jag var så ledsen & besviken på Yori, men allra mest var jag arg på mig själv för att jag är så känslig. HSP i ett nötskal. Jag ”skyller” inte på Yori, för han är så ung & grön, plus att det var i en ny miljö med nya träningskompisar. Det har varit såhär katastrofalt förut & kommer garanterat att bli det igen. Man får göra det bästa av situationen då, & det gjorde jag INTE igår!

Jag har sån himla tur att jag har mina vänner som alltid stöttar mig, fast det som fick mitt hopp att återvända var orden från ”min tränare”. Hon tog mig på fullaste allvar & kom med tips på hur jag kan göra nästa gång det händer, för ja, det kommer som sagt att hända igen, säkert flera gånger. Så nu ser jag fram emot nästa träning, vilket blir på onsdag. Jag har en bra plan i mitt huvud, nu återstår det ”bara” att leva efter den.

Långt ifrån alla kort blir som man har tänkt sig, haha.

Men hur arg, ledsen & besviken jag än kan känna mig på mina killar så älskar jag dem över allt annat. Dem gör så gott dem kan, jämt, även om det inte alltid känns så. Det är nånting som jag påminner mig själv om varje gång det händer nåt. Och jag tror att jag lär mig något varje gång det händer, så snart borde jag vara fullärd. 😛 Haha.

Snart ska jag köra ett litet pass med Yori här hemma, med fokus på ”vänd” & ”om”. Lilla Zoomen som inte får göra nåt kan få köra lite ”mellan”, & det blir hans version av rörelsen, med andra ord gå med framtassarna på mina fötter & ta babysteps. 😉 Mer än så får han tyvärr inte göra i dagsläget.

Träning i ny hall

Idag åkte vi till Åmål för att träna i den nya hundhallen där. Det största intrycket går att beskriva med ett ord – SVINKALLT! Passen för mig & Yori kändes värdelösa. 🙁 Han var extremt nosig & för ”upptagen” med andra saker, så vi fick aldrig någon bra känsla. 🙁 Synd när man har åkt en bit för att träna, men så är det, han är ung & har så mycket energi i sig, så det är inte så konstigt, därmed inte sagt att det inte känns piss.

Fint fokus när jag hade godis i handen.

När hunden har den här blicken så måste nåt vara fel…

På vägen ut så hängde han glatt med!

Imorron tar vi dagen som den kommer, har inget bokat & ibland är det skönt att inte ha det. Så jag kan bara vara vad jag känner för. Det kommer garanterat att bli lite träning här hemma, vill ju lära Yori saker som ”vänd” & ”om”. Vilken pollett trillar ner först tror ni? 😛