Första träningen!

Zoom har insett att den lilla äckliga valpen faktiskt kan vara riktigt rolig! Han & Yori röjer gärnet flera gånger om dagen, så himla lyckliga över att ha varandra. Visst händer det fortfarande att Zoom blir arg på den lilla, men det blir allt bättre & bättre. 🙂 Och jag är så himla glad över att de funkar tillsammans! <3

Tränade lite trick med båda grabbarna. Zoom var övertaggad till tusen, haha, jäklar vad han hoppade omkring & tyckte att allt han gjorde var värt minst 1 godis!! Försöker få honom att stå på min rygg när jag står på alla fyra, han är väldigt osäker på det tricket, så jag får jobba med bara positiva tankar & stötta honom, även när han knappt vågar försöka. Han är inte alltid så lätt att träna, speciellt inte för en person som jag som har noll tålamod. 😛 Men jag kämpar på jag också. 😉

För första gången ever så testade jag att träna med Yori. Jag försökte belöna ”sitt”, men det var då inte lätt! 😛 Haha, han höll på att gnaga av mina fingrar i hopp om att få tag på godiset som gömde sig i handen. Jag klickade när han gjorde rätt, eller ja, när han tänkte försöka göra rätt. Babysteps här liksom. 🙂 Han blir nog rolig att träna, MASSOR av godismotivation!! Ska testa med leksak någon dag också, för att se hur det går.

Välkommen Yori!

För exakt 1 vecka sen styrde jag bilen mot Halmstad för att hämta min nya stjärna – en tollare vid namn Yori. Jag skulle egentligen inte köpa någon valp än, men det har hänt saker runt omkring som gjort att jag inte ville vänta. Och tänk vad bra – för jag älskar mitt lilla troll!

Till en början kom inte Yori & Zoom överens, men dem senaste dagarna har det funkat mycket bättre. Dem leker flera gånger/dag, så dem blir tajtare ju mer dem umgås. 😀

Yori var först lite mesig & osäker, men nu är han en tuffing! 😛 Det tog några dagar, sen blev han ”sig själv” & JUST DEN hunden älskar jag! Jag behöver en med lite pondus för att kunna använda honom till det jag vill. 🙂

Och nej, Zoomen blir inte bortglömd, men pressen på honom minskar & det känns bättre för både han & mig. Men träning & bus får han såklart, precis som vanligt. 🙂 Och promenader, springa lös & allt det där som han älskar. Så det här blir bäst för oss alla!

Idag har vi varit på sandstranden där hundarna har fått härja hej vilt. Tog över 500 bilder, så här kommer ett gäng av dem. 😉

Här är alla hundarna som var med på dagens strandbesök.

Livsfarlig valp!

Bus

Springa längs strandkanten är så jävla bra!

Vattnet är liiite läskigt…

Enda kortet där ALLA hundarna är med på samma bild! Så njut av ”dagens gruppbild” här. 😉

Mina fina killar! <3

Kramar & gos bjuds det på vid inkallning.

Lite freestyleträning.

”När jag blir stor ska jag bli en agilityhund!” / Yori

Imorrn är det dags igen!

Nu är det längesen vi var på utställning senast, typ en månad. 😛 Men imorrn är det dags igen! 😀 Denna gång åker vi till Tvååker på deras Nordic Dog Show. Så håll tummarna för oss.

Såhär såg det ut efter förra utställningen i Vänersborg den 10/6.

De senaste dagarna har vi fyllt med olika saker. Varit hos Carina, passat min farsas hundar, gått kvällspromenader med Malin & Jenny osv. Med tanke på värmeböljan nu så blir det mest lugna aktiviteter. Enda chansen för att man skulle kunna träna ett riktigt, seriöst & långt pass är att hyra hallen, men det tar faktiskt emot ändå. 😛 Haha.

Kort från en av kvällspromenaderna.

Jag & Zoomen har faktiskt kommit igång lite med träningen. 🙂 Vi håller på med nya trick & det är såå mycket roligare än att köra dem gamla. Både jag & Zoomen blev uttråkade, men hoppas att vi snart ska kunna köra nya trick även utomhus. Men innan dess så tränar vi på här hemma, inomhus. Miljöpromenader & dylikt sker ju flera gånger varje vecka, så jag menade freestyleträningen.

Snart är klockan god natt för min del. 😛 Ska ju upp vid 04:30 imorrn, eller säger man inatt? Hur som helst så blir det tidigt & för att jag ska orka på bästa sätt så hoppas jag att jag kan sova snart.

Bara se på mig nu

Jag ska resa mig ur askan, upp från mina knän
Värsta superman, krossa allt i min väg
Du ska få se på vem du kasta, är inte som förut
Men pass på allt det där, bara se på mig nu

Bara se på mig nu

 

 

Den 19 Maj 2018 skrev jag ett ganska långt inlägg om min rädsla att våga stå upp för mig själv & skriva vad jag vill. Här är ett litet stycke från det inlägget:

”Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.”

 

 

Men ÄNTLIGEN är den dagen här! 😀 Jag ska låta folk prata om de vill, för jag vet vad som är sant & vad som är lögn. De som verkligen bryr sig om mig & vill mig väl förstår dem flesta val jag gör, & skulle de inte förstå så frågar de MIG, inte alla andra. Folk är så förbannat bra på att ”hitta på” saker som det inte finns någon sanning i, ni skulle bara veta.

Jag döljer inte på nåt sätt allt jag har varit med om, men jag skryter inte heller som det. Alla har vi våra bra & dåliga sidor, & det gäller att vårda dem väl. Livet är en berg- & dalbana för alla, även om vissa av oss har djupare dalar än andra. Så alla som säger att deras liv alltid går som på räls, ja, fortsätt bara att intala er det så mår ni kanske bättre. 😉

Det finns så många saker som jag ångrar att jag har gjort, & saker jag ångrar att jag inte gjorde! Men nu är det försent, hur mycket jag än skulle vilja ändra på saker & ting så går det inte, & det är något jag måste acceptera. Men hur överlever man smärtan i hjärtat när man förlorar en bästa vän? Och allt hat från personer runt omkring? Hur i helvete kan man stå upp när andra sparkar undan benen? Sanningen är att man inte gör det. Det tar hårt, gör ont & kräver mycket arbete för att ta sig upp på benen igen. MEN det går!!

Jag & Zoomen har just nu en liten svacka. Men vi jobbar oss framåt, sakta, men säkert. Vi kommer inte att ge upp än på länge, det bara SKA gå bra, även om andra tankar i mitt huvud lever sina egna liv. Jag får hjälp av folk som kan vissa saker bättre än mig & det är inget fel i att söka hjälp när man behöver det! Att erkänna för sig själv, & sen även för andra att man har problem är starkt, & det krävs mod till det. Varför vill vissa alltid vända det till något dåligt? Ingen klarar sig igenom livet helt utan motgångar & hjälp, så varför inte bara stötta & hjälpa de som behöver det? Varför, varför, varför?

Kung över skogarna.

Får man ens vara såhär vacker?! <3

Efter Gotlandsresan så har jag varit helt slut, detta plus att jag följer fotbolls-VM har gjort att jag har vänt på dygnet ordentligt. 🙁 Jag är uppe sent (för att se klart på matcherna), lägger mig sent, sover galet länge, & sen är det fotboll igen. För att jag ska funka på bästa sätt så behöver jag sova ungefär 13 timmar/natt & det är inte alltid det går, men jag försöker att få till det. Det är inte roligt att behöva så många timmar, men jag har accepterat att det är så, det finns inte så mycket jag kan göra åt det just nu.

Förutom att sova & se på fotboll så blir det några promenader, när det är svalare ute. Nu börjar även min träningsmotivation att komma tillbaka så vi ska lära in några nya trick framöver. 😉 Blir ju lätt tjatigt när man kör samma trick om & om igen, så genom att lära in några nya så har vi fler att välja mellan.

På tävlingsfronten så är det utställningar som gäller. Har även eventuellt en plan på att testa rallylydnad inom snar framtid, men vi får se. Freestylen väntar jag nog med till nästa år, vi har mycket att jobba med innan vi kan tävla det med chans på ett bra resultat. För när man tävlar så vill man ju självklart vinna! 😉

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Känslan på topp – poängen på bott

Ja, så kan man kort förklara dagens freestyletävling, den allra första för Zoom & min comeback efter att inte ha tävlat på 4-5 år!! Dem senaste gångerna vi har tränat program så har han stuckit av planen, hittat nåt mer intressant eller bara inte känt för att samarbeta. Ibland har vi lyckats bra även på träning, men långt ifrån alltid. Så mitt mål med Zoom den här dagen var att få honom att stanna kvar på planen, något som vi lyckades med!

Som vanligt när jag tävlar freestyle så har jag en ”plan B” i huvudet hela tiden, så någon i publiken står med en leksak som han älskar, redo att kasta in den till mig om jag vinkar till personen. Detta för att kunna belöna på planen & få hunden att se positivt på hela saken, & detta gjorde jag även idag. MEN jag behövde aldrig använda den, jag fick honom att stanna ändå! 😀 Och visst, vi fick många missar & det hackade sig fram lite här & där, men jag är så nöjd över Zoom att jag blir tårögd bara jag tänker på det. <3 Såhär såg vår första start ut!

Vi startade en klass till, men då hade lundehundshjärnan stängt av & var svår att nå. Men han var fortfarande superduperglad & jag fick honom att stanna utan leksak även denna gång, fast istället så lekte jag med mina händer. Jag insåg snabbt att det inte skulle funka så jag valde att diska oss genom att då ta i honom, ”butta” honom åt sidan så som han går igång på. Och jag är övertygad om att vi båda trivdes bra där. 🙂

Trots poäng i botten så fick vi fina kommentarer från domarna:

*Domare 1: Lite okoncentrerad, men matte är duktig & ”räddar” det hela väl. Bra låtval som passar denna busiga vovve bra! 🙂

*Domare 2: Fint slalom & fin glädje. Du jobbar så fint & mjukt med hunden. Träna lite mer fokus & miljöträning.

Jag kan villigt erkänna att jag ibland på träning ”tappar humöret” mot Zoom, inte så att jag blir elak mot honom, verkligen inte, men jag blir irriterad när det känns som att han bara skiter i mig, något han är jättekänslig för! Så att få dem där orden från domarna värmde oerhört mycket! Det visar ju att vi är på helt rätt väg, något som Malin har tjatat om flera gånger under en längre tid. 😛 Men vissa saker har jag svårt att förändra, det bara är så, men det betyder ju inte att jag inte försöker.

Vi båda är helt slut efter denna resan, så imorrn blir det en dag i sömnens tecken tror jag. För jag antar att det inte bara är jag som kommer att vara superseg då? 😉

I need you

Idag har inte någonting gått som planerat, & sånt kan få mig helt ur balans. Det hela började redan i morse när jag hörde av mig till Carina för att vi skulle åka & simma hundarna. Hon var sjuk & kunde inte följa med. *Panik* Jag visste ingen annan jag kunde fråga, & jag behöver ju hjälp av nån person eftersom jag inte kan stå på 2 olika sidor samtidigt. Ringde till djursjukhuset & frågade om Zooms fysioterapeut hade möjlighet, men tyvärr hade hon inte det. 🙁 Så jag fick avboka tiden, något jag inte trodde att jag skulle få eftersom det bara var typ 50 minuter innan tiden började…Så tack Solstaden! 🙂

Efter att ha tagit en powerwalk med grabben så gick vi & la oss igen, sov ett par timmar & var redo att ge dagen en ny chans. Jag taggade igång mig riktigt mycket i väntan på att det skulle bli freestyleträning i hallen, jäklar så laddad jag var!

Men även här sket det sig. 🙁 Malin blev sjuk & orkade inte följa med. Jag försökte övertala henne, men fick till slut ge upp. Jag försökte då få tag i någon annan som kunde följa med & träna, men alla jag frågade tackade nej. *Panik* Jag blev superstressad, fick världens ångest & grät utav bara helvete. Hur skulle jag göra? Åka & träna i hallen själv? Skita i att åka dit? Ta en promenad istället? Eller kanske träna lite här hemma? Till slut kom jag fram till beslutet att åka själv, med min inre tanke ”skiter det sig så är det bara att åka hem”. Så det var med tårarna rinnandes hej vilt som jag packade in mig själv & Zoom i bilen & åkte bort till hallen.

Väl inne i hallen så lyckades jag tagga om igen! Zoomen var superdupertaggad & det liksom smittade av sig! 😀 Så vi tränade lite på att runda pinnar, avståndsövningar, backa, kombinationer osv. men det allra viktigaste idag var – belöning med leksak! Han är ju ingen ”leksakshund” när det kommer till belöning för arbete, utan han föredrar godis, men jag tycker att det är oerhört viktigt att båda belöningarna funkar, så att man kan variera & på så sätt slippa tjata ut nånting. Han fick springa efter leksaken i hela hallen & han gjorde det med glädje!! 😀 Han sprang iväg, hämtade leksaken, kom tillbaka till mig & kampade!!! Det är inte många som förstår den lyckan, men det var underbart. Nu gäller det bara att hålla i det här träningssättet, för med en leksak i fickan så kan jag träna på att INTE ha godis/leksak i händerna när jag kör, den så kallade ”snuttefilten”. Ska det någon gång funka på tävling så måste man göra sig av med snuttefilten, annars går det aldrig. Så ja, nöjdare över ett träningspass kunde jag inte bli.

Imorrn ska det bli superfint väder & 10 plusgrader, så jag har tänkt miljöträning på stan. Vi får se om vi får med oss någon, annars åker vi själva. Det är STOR skillnad på att åka iväg själv när man har planerat det jämfört med när man har bestämt att någon mer ska med. Så följer någon mer med imorrn så blir det en bonus, annars tar vi en runda själva. 🙂

Ännu ett bra träningspass

Zoom blir bara roligare & roligare att träna med. 😀 Han bjuder på sig själv, försöker så gott han kan & man ser på honom hur roligt även han tycker att det är, hela han skiner liksom. <3 Jag tror att vår tvångsvila var bra, för nu har vi båda en helt nya energi i träningen.

Idag tränade jag & Malin tillsammans på Skutberget. Zoom stack iväg några gånger mot hennes hundar när hon kastade boll till dem, men kom tillbaka nästan direkt när jag ropade på honom. Han är så störningskänslig, men vi jobbar för att minska den störningen & istället fokusera på bara oss två & vad vi håller på med. Det kommer nog, bara jag håller i träningen.

Nu är vi båda lite slitna efter träningen, Zoom är tröttare än jag är. 😛 Men jag är så stolt över honom & tillsammans siktar vi mot stjärnorna!

Zoomen somnade direkt vi kom hem.

Ett superpass igår!

Igår på eftermiddagen så träffades jag & Malin & gick iväg till en gräs/grusplan här i närheten & där tränade vi freestyle. Jag har inte tränat utomhus med Zoomen på väldigt länge eftersom han är så lättdistraherad & då får jag slita mer med det än själva träningen. 🙁 Men han chockade mig helt! Han hade superfokus, tappade det lite då & då & sprang iväg mot Malin, men vände snabbt & kom tillbaka till mig när jag ropade på honom. <3 Vi tränade på flyt mellan byten & att jobba utan godis i händerna, behöver träna sånt MYCKET mer, tur att jag har lite tid på mig. 😉

Idag är det onsdag & som alltid på onsdagar så simmar Zoom på djursjukhuset. Idag fick han ha en lite större flytväst på sig vilket hjälpte honom lite mer att hålla sig i rak linje längs med vattnet. Han kom dock på att han kunde ligga & flyta stundtals, så nästa gång ska vi testa nånting helt nytt – jag ska vara i poolen tillsammans med honom! 😛 Vi får se vad han säger om det, & vad jag säger om den icke varma poolen. 😛 Haha, vattnet är väl inte kallt, men det är inte varmt heller. 😉 Spännande ska det som sagt bli.

Visst är hans nya halsband helt amazing?! 😀 Det glittrar typ tusen gånger så mycket mer i verkligheten än vad det gör på bild!! Han kommer lätt vara den snyggaste hunden på utställningarna framöver. 😉 Och nej, han kommer inte att ha på sig halsbandet i ringen, men utanför kommer att han glittra. <3