Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Anmälda till vår första freestyletävling!

Ja, tidigare idag så anmälde jag mig & Zoom till vår första freestyletävling!! Lördag 3 Februari i Göteborg. 2 starter på 1 dag.

Det ska bli så galet roligt! 😀 Jag har ju inte kunnat tävla på nästan 3 år(!!) så det är verkligen dags nu. Mitt första mål med tävlingarna framöver är att få honom att stanna kvar på tävlingsplanen. 😛 På träning har han en tendens till att köra ärevarv & hälsa på dem andra hundarna. Ibland gör han så, ibland inte. Så det kommer nog att bli vår första stora utmaning. Samt att få honom att känna sig trygg i en tävlingsmiljö.

Jag tänker jobba som fan för att det här ska bli så bra som möjligt, därför har jag fixat en almanacka till honom där jag kommer att skriva i all hans träning & tävling. På så sätt håller jag lite mer koll & kan lättare se vad jag behöver fokusera mer med. Så det blir nog bra det här. 🙂

Mitt liv blev ett rent helvete

Igår eftermiddag tog jag ett djupt andetag & la sen upp en träningsfilm på mig & Dee på Youtube. Jag skrev i länken på Facebook att jag tvekat mycket för att lägga ut den med tanke på all skit som blev när jag tog bort henne. Flera stycken undrar vad som hände & jag tänkte att jag nu skulle berätta det, hela historien.

Under hela Dee’s liv så hade hon mag- & tarmproblem. Redan innan jag hämtade henne så skrev uppfödaren att hon var sjuk då magen var kass på henne, men inte på dem andra valparna i kullen. Jag tänkte bara att hon kanske hade fått i sig nåt olämpligt eller så, & det gick ju över efter några dagar. Men det skulle visa sig vara en åkomma som hon fick leva med hela sitt liv. Hennes mage krånglade fler dagar än den var snäll, & stackars Dee fick ligga inne på djursjukhuset emellanåt p.g.a uttorkning i all diarré & blod (som ofta kom med bajset). Jag tyckte så grymt synd om henne, men jag kunde inte göra så mycket mer.

När hon var nästan 1 år så kom vi fram till att hon även var allergisk & en utredning startades direkt. Kvalsterallergi blev domen & hon fick då testa specialmat, mediciner, hyposensibilisering m.m. men inget utom en hög dos av kortison hjälpte henne. P.g.a kortisonet så kraschade magen ännu mer & i slutet så både bajsade & spydde hon blod & då gav jag upp.

Jag orkade inte så henne lida mer, JA, hon var BARA 2 år när jag tog bort henne, men hennes sjukhistoria var allt annat än att leka med, så jag släppte henne fri från alla plågor. Jag skrev ut på Facebook & sådär om att allergin hade blivit värre & att jag övervägde att ta bort henne. Några människor (nämner inga namn) hörde av sig & ville ”ta över” henne, för hos dem så kunde hon bli frisk. ALDRIG i hela mitt liv att jag omplacerar en så sjuk hund till, för henne, helt främmande människor! Och varför skulle hon bli frisk hokus pokus bara hon flyttade?!

Jag skrev öppet om att jag inte hade råd att gå längre med allergin då det enda alternativet var Atopica som är väldigt dyrt, typ 1 300:- /månad. Jag kanske skulle ha kunna fixa det, men problemen med magen var ju lika aktuella ändå. Och som sagt, när hon spydde blod en natt så kände jag att det var dags att låta henne gå vidare.

När ”alla” i Polen fick höra att jag skulle ta bort henne så startade helvetet på riktigt. Jag skulle ha tagit bort henne på en torsdag, men djursjukhuset var tveksamma eftersom dessa idioter hade ringt dit & hotat dem!! Jag sköt på det en dag, för att verkligen vara säker, mitt hjärta skrek nej, men min hjärna sa lugnt ja. Det fanns inget annat sätt att kunna hjälpa henne, inte hur mycket jag än önskar att det fanns.

Men iaf, dem hotade djursjukhuset & dem hotade mig ännu mer. Jag blev kontaktad på telefon, mail, Facebook, hemsidan, Instagram m.m. & dem höll på att knäcka mig. Precis när jag hade tagit bort henne så vågade jag inte längre stanna hemma, utan fick fly & bo hos en kompis i en helt annan stad. Jag visste ju inte om dem skulle sätta alla tankar & ord till handlingar för då hade jag inte suttit här idag, det är då en sak som är säker.

Jag polisanmälde hela högen, & polisen var helt förbluffade, dem hade ALDRIG hört talas om något liknande. Att folk hotade mig så mycket för att jag tog bort MIN hund, som dessutom var jättesjuk! Hade jag bara inte velat haft kvar henne & hon hade varit frisk så hade jag ju aldrig tagit bort henne, men det fattar visst inte alla. Eftersom dem flesta personerna var från Polen så kunde inte(?) polisen göra så mycket, utan dem tog emot en anmälan & sen var det inte så mycket mer med det.

Tiden gick & varje dag utan min fina tjej var en dag fylld av smärta. Och rädsla. Jag hatade världen för att Dee var så sjuk & ingen kunde hjälpa henne. Jag hatade mig själv för att jag gav upp. Men mest av allt hatade jag alla sjuka idioter.

Dem gjorde en hemsida om mig där dem skrev ut alla mina uppgifter, samt länkar till alla mina sociala medier. Den sidan finns fortfarande kvar, men jag vill inte skriva ut adressen då jag inte vill att den ska få så mycket visningar. Kan dock visa den här bilden som är från den hemsidan:

Jag bestämde mig för att aldrig mer köpa en border collie, för bc-människorna skrämde mig utan bara helvete! Det var inte bara folk från Polen, utan även några här i Sverige, både såna jag kände(!!) & såna som var helt främmande för mig. Dem gaddade ihop sig & anföll hela tiden, på alla sätt dem kunde. Så nej, aldrig mer en border collie!

Efter att jag tog bort Dee så kände hela jag att jag ville ha en lundehund, för i den världen finns det inte lika många idioter (det är iaf vad jag intalar mig själv), plus att den rasen har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Jag väntade på att Rally skulle börja löpa så att jag kunde para henne & sen behålla en valp. Men löpet kom aldrig…

Så jag kollade runt på lite olika lundehundssidor & hittade då Zoom hos en kennel i Norge. Jag skrev till uppfödaren & kollade om någon av de 2 hanvalparna fanns kvar & då var den ena ledig (det var bara 2 valpar i kullen). Jag skrev inte om det öppet, med rädsla för att all skit skulle sätta igång igen, utan jag berättade bara för dem närmsta. Jag, min morsa & Anders åkte & hälsade på uppfödaren & valparna. Jag hade redan innan skrivit & berättat för henne om det som hade hänt i samband med att jag tog bort Dee. Hon sa att hon ville bilda sig en egen uppfattning om mig, något jag var väldigt glad över.

När det blev klart att jag skulle ha honom så skrev jag ut det, & mycket riktigt, en del av helvetet kom tillbaka. Dem trakasserade mig & hörde även av sig till Zoom’s uppfödare & ”varnade” henne för att sälja valp till mig. Som tur var så brydde hon sig inte om dem, för hade hon gjort det så hade jag inte haft någon Zoom idag…

Det händer fortfarande att nån av dem hör av sig, & det är lika jobbigt varje gång, även om jag inte låter mig knäckas. Jag VET att jag gjorde det som var bäst för Dee, även om tusen andra hävdar motsatsen. Jag älskade henne hur mycket som helst & det gör så fruktansvärt ont att sakna henne & att tänka på allt det här. Men jag tänker inte vara tyst längre, jag har inte berättat detta öppet tidigare, men kände att det var dags för det. Om nån har råkat ut för något liknande så är ni inte ensamma, jag vet vilket helvete andra människor kan skapa för en. Jag skulle gärna vilja prata med nån som har liknande erfarenheter, för jag är övertygad om att det finns fler där ute.

Angående valet av en framtida border collie låter jag vara öppet, jag ÄLSKAR den rasen & det kommer jag ALLTID att göra, men frågan är: vågar jag mig nånsin in i den världen igen?!

Avslutar detta långa, ärliga inlägget med filmen som jag la upp igår. Vi tränade på vårt freestyleprogram för att vara redo den dagen hon var bättre & fick tävla, synd bara att den dagen aldrig kom. 🙁

Kompisträff

Jag har inte gått under bara för att jag inte uppdaterar varje dag längre. 😛 Min motivation till att blogga har just nu en svacka, men jag antar att vänder snart igen. Det brukar det göra.

Vi har tränat, gått promenader, lekt & myst hur mycket som helst! <3 Jag är så löjligt kär i lilla Zoomen så det går inte att beskriva. Vi kommer närmare varandra för varje dag som går & jag kan inte tacka Ida nog för att hon lät mig köpa honom! (Och att hon då valde att inte lyssna på alla elaka människor som bara försökte förstöra för mig.) Men det är historia nu, huvudsaken är att vi mår bra nu & det gör vi verkligen. 🙂

I freestyleträningen så har vi fått ett problem…Zoom får antingen ”pudelfnatt” & rusar runt överallt helt okontrollerat, eller så hittar han någon intressant doft som är tusen gånger mer spännande än hans matte. 😛 Ibland är irritationen inte långt borta, haha, men han är ju inte så gammal så jag har inte superhöga krav på honom, även om jag såklart önskar att han hade mer fokus. Har gått in med ”kraftigare” belöningar så vi får se hur utvecklingen går nu framöver.

Idag har vi gått i skogen med alla Zoom’s kompisar, utom Mumrik, han saknades! Jag, Malin & Carina gick våran vanliga sväng & alla hundarna trivdes hur bra som helst. De som ville springa & leka gjorde det, de som ville nosa överallt gjorde det, osv. Så alla var riktigt nöjda. 🙂 Zoom har ju haft några dagars vila från promenaderna, men nu hoppas jag att vi kommer igång igen.

Dagens gruppfoto blev superbra! 😀 Jag tog många kort & ett par av dem blev verkligen hur bra som helst. MEN jag råkade radera dem på telefonen…! 🙁 Klantiga jag, helt klart minuspoäng på den! Här kommer den enda bilden som jag inte hann radera:

Imorrn är det freestyletävling här i Karlstad så jag & Zoom ska åka dit & bli lite inspirerade. Förhoppningsvis följer Malin eller Carina med också, skulle vara mycket trevligare än att åka ensam. Fast kan ingen av dem följa med så kommer jag att åka ensam ändå! 😉

Tack för ert stöd!

Mitt förra inlägg väckte en del reaktioner både hos folk som står mig nära & andra, nästan främmande personer. Och framför allt har jag fått mycket stöd! <3 Så tack alla som stöttar mig, ibland behöver man lite hjälp för att kunna hålla balansen när det stormar. Och det är precis det jag har fått. 🙂

Under natten som var så sov jag & Zoom över hos Carina & tjejligan. 🙂 Jättetrevligt om man bortser från en sak – Zoom’s vilja. 😛 Han hade helt & hållet bestämt sig för att han skulle in i sovrummet till hans tjejpolare. Att jag skulle sova med honom i vardagsrummet var inget han tyckte var okej. Jag visste inte säkert om han gnällde för att han inte kom in till tjejerna eller om han var nödig, så jag gick ut med honom 2 gånger under natten (något jag aldrig behöver göra hemma), men pipandet försvann inte. 🙁 Så varken jag, Carina eller hundarna har sovit särskilt mycket, & vi alla har Zoom att tacka för det, haha.

Zoom’s nya favoritplats hemma hos tjejligan – i mitten under bordet, på den ”hyllan” som finns där.

Idag har vi dels varit kvar hos tjejligan några timmar & så har vi tränat freestyle i hallen! 😀 Zoom var helt klart i tröttaste laget för att kunna träna, men vi gjorde det ändå, på en nivå som han klarade av. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp uppvärmningen till programmet. Antingen så är han helt vild & springer massa race eller också ”försvinner” han mentalt & letar godis. 😛 Jag måste liksom hitta ett mellanläge, där han vill jobba, har energi & kan kontrollera sig. Inte helt lätt att hitta det, men jag fortsätter att försöka. 😉

Igår var det ju den 12:e vilket betyder att Zoom blivit ännu en månad äldre! 😀 Han verkar inte växa så mycket på höjden då jag har fått honom till 39 cm de senaste 3 månaderna. Men mina mätningar är ju inget proffsjobb direkt. 😛 Haha. Fast igår mätte vi med vattenpass, så det BORDE stämma. Viktmässigt däremot har han lagt på sig lite. 😉 Jag tycker att han är himla fin i kroppen nu så för min del så behöver han inte växa mer överhuvudtaget. 🙂 Han är liksom lagom nu.

Jag längtar galet mycket efter allt det roliga i tävlingsväg. 🙂 Inte bara freestylen & agilityn, utan även utställningarna! Vi kommer att åka på några fler utställningar detta året än vad jag hade planerat. Sen är det bara att hoppas på att domarna faller för min lilla stjärna.

Min Zoom är en stjärna!

Ni som läser bloggen regelbundet vet att jag den senaste tiden har haft dålig motivation till träning & det har känts som att vi står helt stilla & inte kommer nånstans. Zoom har inte heller känts så motiverad, men det beror på hur jag har känt mig. Han är väldigt känslig för hur jag är.

I morse startade vi strax efter kl. 8 med skogspromenaden. I över en vecka har vi gått där varje morgon & det är hur gött som helst! 😀 När Zoom är äldre så kommer vi förmodligen gå längre sträckor. Men både jag, Carina & alla hundarna njuter som tusan varje tillfälle i skogen. 🙂

Mitt på dagen blev jag supersugen på att hyra hallen & träna lite. Jag ville gärna testa köra igenom mitt & Zoom’s allra första freestyleprogram. Carina var inte seg på att hänga på, så vi bokade hallen & åkte sen iväg.

Det allra första jag gjorde var att köra igenom freestyleprogrammet till musik UTAN belöningar, tänkte att det skulle bära eller brista. Jag ville testa & se hur mycket han hänger med på, & jag hade absolut inga krav på honom alls. Tro på fan att han är SUPERDUKTIG & kör på som om vi tränar program hela dagarna…! :O Visst, vid ett par ställen i programmet så hackade det lite, men vad gör det när attityden är den bästa som går att få?! 😀 Några korrigeringar i programmet måste jag göra, men nu vet jag vad som funkar & inte. Han överraskade mig såå sjukt mycket. Jag kan knappt förstå det själv, min duktiga grabb, fy tusan vad jag älskar honom!! <3

Jag fick ju programmet filmat av Carina, men väljer att inte publicera det fören efter rasspecialen, för jag vill inte att lundehundsfolket ska veta hur det ska vara. 😛 Haha, vill överraska dem. 😉 Men jag behåller filmen för mig själv, man lär sig supermycket genom att filma & sen utvärdera filmerna för sig själv. Det är något jag började göra med Dee & Rally, & det är något som jag verkligen kommer att fortsätta med.

Men nu blir det vila hela kvällen & så kör vi skogen imorrn igen. 🙂

Resfeber

Ja, det kan man lugnt snacka om att jag har nu!! :O Visst ska det bli galet skoj att åka till Gotland igen, men av olika anledningar så är det lite jobbigare denna gång, eftersom allt inte är helt bestämt än. Vi kommer att åka – JA, men vi vet inte riktigt vilken stuga vi ska ha…Och sånt stressar mig, oerhört mycket, jag vill liksom ha ordning & reda på sånt helst lång tid innan man åker, inte såhär nära inpå. Men, men, jag åker ju inte ensam, så det löser sig nog.

På vägen till båten imorrn så svänger vi förbi Strömsholm så att jag får begära ut Dee’s & Lix journaler. Jag vill väldigt gärna veta vad dem har skrivit om hundarna, för jag kommer inte ihåg allt dem sa. Så lite extra koll helt enkelt, ånej, jag har inget kontrollintresse. 😛

Idag har vi tränat freestyle på Sundsta tillsammans med Elin & Leo. Vi alla var nog lite sega i skallen, & till viss del smittade det av sig till resten av kroppen. Men vi kämpade på en liten stund iaf, jag körde enbart med externbelöningar & i slutet körde vi igenom hela vårt fsprogram till musik. 🙂 Så trots att det var ett halvhjärtat träningspass så är jag supernöjd med Dee. <3

20160716_125441

Resten av kvällen går åt till att packa & tänka så att jag får med mig allt. Tänkte köra lite stadgaövningar på balanskudden, för den har jag inte tänkt att ta med mig till Gotland, så vi får köra ett pass på den idag & ett imorrn innan vi åker.

Duktiga jag :)

Idag har jag fått många saker gjorda (egoboost här). Vårdcentralen, apoteket, färga håret, umgås med Malin, umgås med morsan, samt simmat både Dee & mig själv. 😉 Det var skönt i vattnet bara man hade doppat sig. Konstaterade dock att det var väldigt svårt att simma med foppatofflor på fötterna…

20160715_154600

Nu är vi båda nöjda, Dee har bäddat ner sig under kuddarna i soffan & jag sitter här vid datorn. Ska packa saker inför resan om en stund tänkte jag, så att jag kommer igång ordentligt med det. Jag föredrar att packa några dagar i förväg innan jag ska iväg nånstans för då är det lättare att komma på ifall man har glömt nåt, eller som det oftast blir i mitt fall – vad man har glömt. 😛

Imorrn blir det seriös freestyleträning tillsammans med Malin & Elin. Beroende på vädret så kanske vi kör i hallen, men helst ute, eftersom det är gratis. 😉 Men seriös freestyleträning SKA jag ha imorrn!

Lyckad freestyleträning

Det blev inte mycket freestyleträning igår eftermiddag/kväll, min motivation försvann helt & då kändes det inge bra att försöka träna. Så istället såg jag på en film som rörde mig till tårar, mer om det kan du läsa om i den personliga bloggen.

Idag hade jag & morsan hyrt hallen & allra först när vi kom dit så körde jag igenom mina 2 freestyleprogram med tjejerna. Rally fick börja eftersom hon blir överdrivet taggad om jag kör med Dee först. 😛 Haha, åter igen, vem är egentligen border collien i min flock?! 😉 Vid det här laget så kan Rally en del av programmet, vilket gjorde att mina ändringar inte gick sådär överdrivet bra, om jag uttrycker mig så. Så med andra ord måste vi träna MASSOR till musik & träna det NYA programmet, tills Rally har lärt sig att det gamla är borta nu. I övrigt så var hon laddad till max & tog små glädjerusningar emellanåt, min söta lilla räv. <3 Även om det inte gick perfekt så är jag nöjd med henne, & nu när jag i efterhand ser filmen så kan jag inte låta bli att skratta, haha, hon försöker verkligen göra allt.

150726

Sen blev det Dee’s tur, & hon satte början otroligt fint. Sen försvann tyvärr fokuset mer & mer, fram till slutet då hon hittade tillbaka igen. Men jag måste ju ha i bakhuvudet att hon är ung (har inte ens fyllt 1 år än) & inte har kört program sådär överdrivet många gånger. Så jag får ha tålamod med henne. Känslan jag fick när jag nu såg filmen är helt okej, lite slarvigt & kanske otydligt från min sida, vilket gör Dee mer osäker & då tappar hon fokus. Så jag behöver bättra mig också, inte bara tjejerna. Skulle behöva träna freestyleprogram typ 2 gånger/vecka fram tills tävlingen om en månad. Nån som är sugen på att hänga med? Jag har gärna träningssällskap & behöver nån som sköter musiken (har en bärbar stereo så jag kan köra vart som helst).

1507261

Efter träningen blev det en promenad runt Sundsta-tjärn vid morsan, sen spelade vi massa yatzy & fixa mat & åt. Efter några timmar så åkte jag & tjejerna hem & nu sitter jag är nyduschad & fräsch! 😉 Känns riktigt bra, jag är så nöjd med den här dagen! 😀 Imorrn väntar terapi på förmiddagen (första gången efter semestern) & sen får jag se lite vad som händer. På kvällen kommer iaf Storm & Boss hit då jag ska passa dem några dagar medan min farsa & hans tjej åker på kryssning.

Annars längtar jag mest till helgen då det är rasspecial för lundehundar i Tidaholm! 😀 Självklart ska jag dit med Rally, men eftersom hon precis har gått på medicin så får hon inte vara med på utställningen, fast man kan ju åka dit ändå. Det skulle eventuellt anordnas lundehundsrace & det MÅSTE vi ju ställa upp i i så fall. 😉 Sen får jag träffa Ida igen, & så kommer Benji, Rally’s fästman. Plus att jag ska träffa blivande valpköpare (om allt går vägen). Så ja, det är verkligen mycket att se fram emot på lördag! 🙂