Ska vi åka på tävlingarna som finns nu?

Träningstävlingen igår gick sådär, han stack några gånger, men kom alltid tillbaka. Känslan var dock inte på topp, men den kan ju inte alltid vara det. Vi får helt enkelt träna vidare & så ska vi vara med på en ny träningstävling om 2 veckor, fast då i Bäckefors.

Idag har vi gått i en underbar skog, den är så fin & folktom! 😀 Hundarna skötte sig galant, utom vid ett tillfälle där jag på allvar ifrågasatte Yori’s syn. 😛 Han ”fastnade” med nåt speciellt i en bäck, så jag passade på att gömma mig bakom ett träd. Sen när han letade efter mig så såg han mig inte först, & när han väl fick syn på mig så blev han osäker & skällde ut mig!!! Haha, han såg inte att det var jag! 😛 Vid ett senare tillfälle skällde han även ut en stor sten…Min stora tuffa kille. 😉

Idag kommer även beslutet om freestyletävlingar att tas. Ska jag satsa & åka eller avvakta? Jag har nog bestämt mig för att om Malin vill följa med till Ulricehamn så åker jag dit, annars är det tveksamt. Jag kan ha 4 tävlingar på mig innan det blir utomhussäsong, om jag åker på dem som finns inom någorlunda rimligt avstånd. Det lockar att göra det, trots att Yori är som han är, för det känns som att vi måste komma över detta INNAN vi kan tävla utomhus, & det finns som sagt inte så många chanser kvar.

Försöker att planera hösten

I förrgår var vi på stranden igen, till hundarna stora glädje, & även vi med 2 ben njöt. 🙂 Så vi har varit ganska aktiva den här veckan, & därför blev det bara lite freestyleträning idag på Skutberget. Jag körde inte alls mycket med dem sammanlagt, utan större delen av tiden låg dem i bilen. Men dem är ändå helt slut nu, så jag kan se på hockeyn utan dåligt samvete. 😉

Min lilla gris! 😛

Annars så försöker jag mest planera min höst. Jag har en hel del saker jag vill göra, men kommer inte att ha råd att göra allt, så jag måste prioritera. Om jag ska ställa Zoomen så blir det inte så många andra tävlingar, men om jag väntar med utställningarna till nästa år så kan jag tävla en del freestyle. Svårt. Jag vill ju så gärna göra allt! 😛 Så jag räknar på anmälningsavgifter, bensin & boende, ni ska bara se mina papper. 😛 Haha, hur mycket siffror som helst, jag som alltid har hatat matte. 😉 Nu helt plötsligt är det roligt! Men jag blandar ju inte in massa bokstäver & sån skit, utan räknar bara på ”vanliga” sätt.

Vad som händer imorron vet jag inte än, ska fråga Malin om hon vill umgås. 🙂 Vi ses ju nästan bara när vi tränar, & jag saknar att träffa henne i andra situationer. Vi skulle ju kunna ta en promenad i skogen där hon bor & sen fila på freestyleprogram. 😉 Haha, måste helt klart fråga henne! Kan inte hon så får jag väl hitta på nåt annat, svårare än så är det ju inte. 😛

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Jag hoppades nog för mycket

Dem senaste dagarna har jag varit astaggad på att tävla freestyle & verkligen gått in i ”tävlingsmood”. Jag har hoppats på att Zoomen ska vara såpass bra att vi kan debutera freestyle redan nu under våren. Och tro mig när jag verkligen säger HOPPATS! Men som alla gånger som jag hoppas på nånting så blir det sällan så. 🙁 Och jag tror tyvärr inte att den här gången är något undantag. Och här ser ni varför:

Höger bakben (som är skadat) vinklar han ut både när han sitter & när han ligger ner. Han vill verkligen inte böja maximalt på hasen. 🙁 Eller han kanske inte ens kan? Jag vet inte varför han inte gör det, om det är att han fortfarande har ont? Eller har det växt fel inuti leden? Fått mycket brosk? Ja, jag skulle kunna sitta här & spekulera hela helgen, & det är nog ungefär vad jag gör…

Så mina förhoppningar om freestyletävlingar kan jag nog glömma ett tag. 🙁 Visst, jag KANSKE har fel nu, men det räcker att jag tittar på bilderna ovan så blir jag nästan helt säker på att tävlingarna får vänta.