Allt jag nånsin önskat mig!

Åh, jag är så lycklig!! 😀 Det går verkligen inte att beskriva, men jag ska försöka. 😉

Yori är allt jag nånsin velat ha i en valp. Han älskar att träna, går lika bra på både godis & leksak, kampar med glädje, & gör verkligen sitt bästa. Jag är övertygad om att om bara jag sköter mig så kommer vi att kunna nå LÅNGT! Oavsett vad vi satsar på. Just nu tränar vi på ”sitt”, ”stanna” & ”okej” (vilket innebär att han får bryta det han gör & gå direkt till belöningen med bara ett ord). Med Yori börjar min träningslust att komma tillbaka, den har ju varit borta ett längre tag, men som sagt, den börjar hitta hem igen.

Med Zoomen tränar jag ett nytt trick som jag har tänkt att till första hand använda när vi fotar. 😛 Haha, vill ju kunna variera korten lite mer, blir roligare då. 😉 Bortsett från det så tränar vi mest ordförståelse. Han är nämligen jättebra på att testa ”buga”, ”backa” & att skälla när han inte lyssnar på vad han ska göra. Så vi kämpar med det. Måste bara berätta att han idag även lyckades med ”om” i en högre fart & att jag kunde snurra åt motsatt håll samtidigt!! Det har han aldrig lyckats med förut! <3 Så duktig min lilla lundehund.

Ni som känner mig, eller har följt mig länge via bloggen/hemsidan vet att jag vid flera tillfällen har försökt att ha 2 hundar samtidigt, men att det aldrig har funkat. Första veckan med dessa 2 killarna var jag såå nära att ge upp, Zoom ville inte alls ha en lillebror & det visade han väldigt tydligt. Men efter några dagar så började Yori visa vem han var, & både jag & Zoom föll för honom. Så min önskan som jag har haft i så många år är nu sann – jag har 2 hundar samtidigt!! 😀 Nu älskar dem varann, busar hur mycket som helst & sover tillsammans. Enda gången dem inte är nära varann är när dem äter, men det är för att jag har valt att ha det så.

Som bevis för att träningen går framåt med framför att Yori kommer det här kortet som jag har fixat & tagit HELT SJÄLV! Med andra ord klarade Yori att sitta & stanna på lite avstånd några sekunder så att jag hann ta kortet. Så himla stolt över honom, & även över min Zoom som valde att samarbeta idag. 😉

Förstörd dag :(

Igår kväll/natt hade jag världens myrkrypningar i benen att jag inte kunde sova. Jag tog medicin mot det, men det tog låång tid innan den verkade som den skulle, så att jag skulle kunna sova. Resultatet idag efter en sån natt är katastrof. 🙁 Jag har noll krafter. Jag övervägde att åka ut till skogen, lägga mig på marken & fota hundarna, samtidigt som de kunde springa lösa. Ganska direkt ångrade jag mig då jag absolut inte vill köra bil när jag är så trött som jag är, så vi fick stanna hemma idag.

Jag har tränat lite med båda grabbarna. Zoomen är astaggad & bugar typ 9 gånger av 10 när man säger något han ska göra. Vi tränade på stegra & plats. Med andra ord, inget bugande, utan det skötte han helt på egen hand. 😛

Yori är knäpp. 😛 Det svåraste man kan lära en hund är nog att sitta…Det bara går inte. Han är så galet ivrig & biter sönder min hand, haha. Jag varierar mellan  sitt & spinn då han kanske är en sån valp som först behöver lära sig trick i rörelse innan han kan lägga band på sig & göra långsamma saker? Vissa är ju så, så varför skulle inte Yori kunna höra till dem?

Efter lite träning & fick dem lite nya leksaker & jag la mig på golvet här hemma & fotade lite, väldigt lite. Ljuset är så dåligt inne, plus att det är väldigt trångt. Men här är ett par av dem korten som blev bra.

2 apporterande hundar i samma familj, syns det? 😉

Ja, galen valp var det nån som sa? 😛

Imorrn SKA jag fota hundarna ute, så länge det inte regnar, för det vågar jag inte utsätta min kamera för. 😛 Eller mig själv kanske? 😉 Haha.

Jag ska kriga tills jag dör

Vad fan är det för fel på folk?! Kan dessa förbannande människorna bry sig om sina egna liv istället för att försöka förstöra mitt? Jag får ta mycket skit, från oväntade håll & det gör det svårt för mig att hinna förbereda mig för nästa ”attack”. Men kämpa på ni, ni knäckte mig totalt för ett par år sedan, men jag är så mycket starkare nu, & jag vägrar att vika mig för er.

Tänk att folk, på riktigt, faktiskt kan njuta av att förstöra andras liv, hur sjukt är inte det?! Mår dessa idioter bättre av att trycka ner någon annan? Jag förstår verkligen inte, så kan nån vara så snäll & tala om det för mig?

Som tur är så har uppfödarna till mina hundar lite vett innanför pannbenet, till skillnad från många andra. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra med vissa saker, måste lägga upp allt på ett bra sätt så att det sårar mig så lite som möjligt om det skiter sig fullständigt. Man tycker inte att man ska behöva göra så, men inget här i världen förvånar mig snart…

Idag blir det träning med Malin & Elin, & det ser jag fram emot. 🙂 Första uteträningen med Yori, & Zoomen har inte tränat ute på ett bra tag, så dem båda lär bli glada. Dagens träning kommer att bestå av valpgrunder, typ inkallning, kontakt osv. Även Zoomen kommer att få träna sånt, jag tror att alla hundar behöver repetera grunderna med jämna mellanrum. Sen får han nog träna på lite trick, vi får se hur det känns när vi är på plats.

Första träningen!

Zoom har insett att den lilla äckliga valpen faktiskt kan vara riktigt rolig! Han & Yori röjer gärnet flera gånger om dagen, så himla lyckliga över att ha varandra. Visst händer det fortfarande att Zoom blir arg på den lilla, men det blir allt bättre & bättre. 🙂 Och jag är så himla glad över att de funkar tillsammans! <3

Tränade lite trick med båda grabbarna. Zoom var övertaggad till tusen, haha, jäklar vad han hoppade omkring & tyckte att allt han gjorde var värt minst 1 godis!! Försöker få honom att stå på min rygg när jag står på alla fyra, han är väldigt osäker på det tricket, så jag får jobba med bara positiva tankar & stötta honom, även när han knappt vågar försöka. Han är inte alltid så lätt att träna, speciellt inte för en person som jag som har noll tålamod. 😛 Men jag kämpar på jag också. 😉

För första gången ever så testade jag att träna med Yori. Jag försökte belöna ”sitt”, men det var då inte lätt! 😛 Haha, han höll på att gnaga av mina fingrar i hopp om att få tag på godiset som gömde sig i handen. Jag klickade när han gjorde rätt, eller ja, när han tänkte försöka göra rätt. Babysteps här liksom. 🙂 Han blir nog rolig att träna, MASSOR av godismotivation!! Ska testa med leksak någon dag också, för att se hur det går.

Välkommen Yori!

För exakt 1 vecka sen styrde jag bilen mot Halmstad för att hämta min nya stjärna – en tollare vid namn Yori. Jag skulle egentligen inte köpa någon valp än, men det har hänt saker runt omkring som gjort att jag inte ville vänta. Och tänk vad bra – för jag älskar mitt lilla troll!

Till en början kom inte Yori & Zoom överens, men dem senaste dagarna har det funkat mycket bättre. Dem leker flera gånger/dag, så dem blir tajtare ju mer dem umgås. 😀

Yori var först lite mesig & osäker, men nu är han en tuffing! 😛 Det tog några dagar, sen blev han ”sig själv” & JUST DEN hunden älskar jag! Jag behöver en med lite pondus för att kunna använda honom till det jag vill. 🙂

Och nej, Zoomen blir inte bortglömd, men pressen på honom minskar & det känns bättre för både han & mig. Men träning & bus får han såklart, precis som vanligt. 🙂 Och promenader, springa lös & allt det där som han älskar. Så det här blir bäst för oss alla!

Idag har vi varit på sandstranden där hundarna har fått härja hej vilt. Tog över 500 bilder, så här kommer ett gäng av dem. 😉

Här är alla hundarna som var med på dagens strandbesök.

Livsfarlig valp!

Bus

Springa längs strandkanten är så jävla bra!

Vattnet är liiite läskigt…

Enda kortet där ALLA hundarna är med på samma bild! Så njut av ”dagens gruppbild” här. 😉

Mina fina killar! <3

Kramar & gos bjuds det på vid inkallning.

Lite freestyleträning.

”När jag blir stor ska jag bli en agilityhund!” / Yori

Imorrn är det dags igen!

Nu är det längesen vi var på utställning senast, typ en månad. 😛 Men imorrn är det dags igen! 😀 Denna gång åker vi till Tvååker på deras Nordic Dog Show. Så håll tummarna för oss.

Såhär såg det ut efter förra utställningen i Vänersborg den 10/6.

De senaste dagarna har vi fyllt med olika saker. Varit hos Carina, passat min farsas hundar, gått kvällspromenader med Malin & Jenny osv. Med tanke på värmeböljan nu så blir det mest lugna aktiviteter. Enda chansen för att man skulle kunna träna ett riktigt, seriöst & långt pass är att hyra hallen, men det tar faktiskt emot ändå. 😛 Haha.

Kort från en av kvällspromenaderna.

Jag & Zoomen har faktiskt kommit igång lite med träningen. 🙂 Vi håller på med nya trick & det är såå mycket roligare än att köra dem gamla. Både jag & Zoomen blev uttråkade, men hoppas att vi snart ska kunna köra nya trick även utomhus. Men innan dess så tränar vi på här hemma, inomhus. Miljöpromenader & dylikt sker ju flera gånger varje vecka, så jag menade freestyleträningen.

Snart är klockan god natt för min del. 😛 Ska ju upp vid 04:30 imorrn, eller säger man inatt? Hur som helst så blir det tidigt & för att jag ska orka på bästa sätt så hoppas jag att jag kan sova snart.

Bara se på mig nu

Jag ska resa mig ur askan, upp från mina knän
Värsta superman, krossa allt i min väg
Du ska få se på vem du kasta, är inte som förut
Men pass på allt det där, bara se på mig nu

Bara se på mig nu

 

 

Den 19 Maj 2018 skrev jag ett ganska långt inlägg om min rädsla att våga stå upp för mig själv & skriva vad jag vill. Här är ett litet stycke från det inlägget:

”Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.”

 

 

Men ÄNTLIGEN är den dagen här! 😀 Jag ska låta folk prata om de vill, för jag vet vad som är sant & vad som är lögn. De som verkligen bryr sig om mig & vill mig väl förstår dem flesta val jag gör, & skulle de inte förstå så frågar de MIG, inte alla andra. Folk är så förbannat bra på att ”hitta på” saker som det inte finns någon sanning i, ni skulle bara veta.

Jag döljer inte på nåt sätt allt jag har varit med om, men jag skryter inte heller som det. Alla har vi våra bra & dåliga sidor, & det gäller att vårda dem väl. Livet är en berg- & dalbana för alla, även om vissa av oss har djupare dalar än andra. Så alla som säger att deras liv alltid går som på räls, ja, fortsätt bara att intala er det så mår ni kanske bättre. 😉

Det finns så många saker som jag ångrar att jag har gjort, & saker jag ångrar att jag inte gjorde! Men nu är det försent, hur mycket jag än skulle vilja ändra på saker & ting så går det inte, & det är något jag måste acceptera. Men hur överlever man smärtan i hjärtat när man förlorar en bästa vän? Och allt hat från personer runt omkring? Hur i helvete kan man stå upp när andra sparkar undan benen? Sanningen är att man inte gör det. Det tar hårt, gör ont & kräver mycket arbete för att ta sig upp på benen igen. MEN det går!!

Jag & Zoomen har just nu en liten svacka. Men vi jobbar oss framåt, sakta, men säkert. Vi kommer inte att ge upp än på länge, det bara SKA gå bra, även om andra tankar i mitt huvud lever sina egna liv. Jag får hjälp av folk som kan vissa saker bättre än mig & det är inget fel i att söka hjälp när man behöver det! Att erkänna för sig själv, & sen även för andra att man har problem är starkt, & det krävs mod till det. Varför vill vissa alltid vända det till något dåligt? Ingen klarar sig igenom livet helt utan motgångar & hjälp, så varför inte bara stötta & hjälpa de som behöver det? Varför, varför, varför?

Kung över skogarna.

Får man ens vara såhär vacker?! <3

Efter Gotlandsresan så har jag varit helt slut, detta plus att jag följer fotbolls-VM har gjort att jag har vänt på dygnet ordentligt. 🙁 Jag är uppe sent (för att se klart på matcherna), lägger mig sent, sover galet länge, & sen är det fotboll igen. För att jag ska funka på bästa sätt så behöver jag sova ungefär 13 timmar/natt & det är inte alltid det går, men jag försöker att få till det. Det är inte roligt att behöva så många timmar, men jag har accepterat att det är så, det finns inte så mycket jag kan göra åt det just nu.

Förutom att sova & se på fotboll så blir det några promenader, när det är svalare ute. Nu börjar även min träningsmotivation att komma tillbaka så vi ska lära in några nya trick framöver. 😉 Blir ju lätt tjatigt när man kör samma trick om & om igen, så genom att lära in några nya så har vi fler att välja mellan.

På tävlingsfronten så är det utställningar som gäller. Har även eventuellt en plan på att testa rallylydnad inom snar framtid, men vi får se. Freestylen väntar jag nog med till nästa år, vi har mycket att jobba med innan vi kan tävla det med chans på ett bra resultat. För när man tävlar så vill man ju självklart vinna! 😉

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛

Känslan på topp – poängen på bott

Ja, så kan man kort förklara dagens freestyletävling, den allra första för Zoom & min comeback efter att inte ha tävlat på 4-5 år!! Dem senaste gångerna vi har tränat program så har han stuckit av planen, hittat nåt mer intressant eller bara inte känt för att samarbeta. Ibland har vi lyckats bra även på träning, men långt ifrån alltid. Så mitt mål med Zoom den här dagen var att få honom att stanna kvar på planen, något som vi lyckades med!

Som vanligt när jag tävlar freestyle så har jag en ”plan B” i huvudet hela tiden, så någon i publiken står med en leksak som han älskar, redo att kasta in den till mig om jag vinkar till personen. Detta för att kunna belöna på planen & få hunden att se positivt på hela saken, & detta gjorde jag även idag. MEN jag behövde aldrig använda den, jag fick honom att stanna ändå! 😀 Och visst, vi fick många missar & det hackade sig fram lite här & där, men jag är så nöjd över Zoom att jag blir tårögd bara jag tänker på det. <3 Såhär såg vår första start ut!

Vi startade en klass till, men då hade lundehundshjärnan stängt av & var svår att nå. Men han var fortfarande superduperglad & jag fick honom att stanna utan leksak även denna gång, fast istället så lekte jag med mina händer. Jag insåg snabbt att det inte skulle funka så jag valde att diska oss genom att då ta i honom, ”butta” honom åt sidan så som han går igång på. Och jag är övertygad om att vi båda trivdes bra där. 🙂

Trots poäng i botten så fick vi fina kommentarer från domarna:

*Domare 1: Lite okoncentrerad, men matte är duktig & ”räddar” det hela väl. Bra låtval som passar denna busiga vovve bra! 🙂

*Domare 2: Fint slalom & fin glädje. Du jobbar så fint & mjukt med hunden. Träna lite mer fokus & miljöträning.

Jag kan villigt erkänna att jag ibland på träning ”tappar humöret” mot Zoom, inte så att jag blir elak mot honom, verkligen inte, men jag blir irriterad när det känns som att han bara skiter i mig, något han är jättekänslig för! Så att få dem där orden från domarna värmde oerhört mycket! Det visar ju att vi är på helt rätt väg, något som Malin har tjatat om flera gånger under en längre tid. 😛 Men vissa saker har jag svårt att förändra, det bara är så, men det betyder ju inte att jag inte försöker.

Vi båda är helt slut efter denna resan, så imorrn blir det en dag i sömnens tecken tror jag. För jag antar att det inte bara är jag som kommer att vara superseg då? 😉