Tar det aldrig slut?!

Det är nästan pinsamt att åka in till djursjukhuset, för jag är ju där så förbannat ofta!! 🙁 Hade gärna lagt pengarna på roliga saker, som träningar, utställningar, andra tävlingar m.m. istället för att betala den ena fakturan efter den andra på olika djursjukhus.

Upptäckte ju ett skavsår på ena klon igår när jag tog av bandaget, & jag lät det mest vara. Han ville slicka på det hela tiden, så han fick ha tratt på sig, även hela natten. När jag tog bort det svarta skyddet på morgonen så såg det ut såhär:

Så det var bara att ringa till djursjukhuset (igen) & fråga om vi skulle komma in. Och självklart ville dem titta på det. Så han blev drogad då det är det enda sättet för folk att få titta ordentligt. Så veterinären tvättade rent & så skickade dem med lite ”slem” som jag ska smeta på, samt lite kompresser & vetflex-linda som jag ska sätta på när han går ut. Annars ska allt vara helt öppet, så ja, stackars Zoom kommer att få ha den där jävla tratten dygnet runt nu. 🙁 Jag tycker så synd om han, men vad kan jag göra mer? Jag försöker på alla sätt & vis att göra det så bra som möjligt för honom, men ibland känner jag mig inte tillräcklig. Vi pratade om att byta ut tratten mot en krage, men veterinären tyckte inte att det var nån bra idé. När det gäller skador på tassar så når hunden dem såren trots att dem har kragen på sig, därför får han ha tratt.

Nu hoppas vi på snabb läkning av både tassen & hasen. Sen vill vi gärna slippa fler skador & sjukdomar, det räcker nu! Vi vill ju ha roligt, inte åka till djursjukhuset minst 1 ggr/vecka för olika behandlingar. Nej, vi vill åka land & rike runt på tävlingar. 😉 Men innan vi kan göra det så måste allt som sagt läka & bli bra, sen träna upp lite muskler & sen kör vi! 😀

Plättlätt, eller?

Det är mycket märkligt, men av någon anledning så gillar han aldrig bandagen han får av djursjukhuset här i Karlstad. Han går mycket sämre & biter mer mot benet. När vi däremot har varit på Strömsholm så bryr han sig inte om bandaget & går nästan vanligt… Är det fler som har liknande upplevelser?

Natten var asjobbig, Zoom var som väntat väldigt orolig & visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. 🙁 Det är svårt att få honom att förstå att jag alltid finns där för honom. Alltid. Men så tycker jag att JAG har varit helt bombad när det gäller att slå ihop ett & ett! Java var likadan när hon hade varit drogad, så varför kunde jag inte få ihop det själv? Utan en djursjukvårdare fick tala om det för mig. Snacka om att hjulet snurrar men hamstern är död! 😛 Så ja, besviken på mig själv är nog rätt uttryck.

Under dagen så har han hoppat på 3 ben hela tiden, så jag ringde till Strömsholm & frågade en gång till om jag verkligen skulle ta bort bandaget. Hon jag pratade med läste i hans journal & sa att jag kunde ta av det om han irriterade sig på det, vilket han verkligen gjorde. För vi vill ju inte att han går hur mycket ”fel” som helst eftersom det blir sån belastning på andra delar av hans kropp.

Så jag tänkte att det skulle bli en lätt match att bara klippa upp bandaget, men fuck you sa Zoom!! Han blev helt rabiat & skulle bita mig hela tiden, morrade & betedde sig som att jag skulle mörda honom eller nåt i den stilen. Så jag fick ge upp, & vänta på att Malin skulle komma hem från jobbet & hjälpa mig. 😛 Under tiden fick han ha tratt på sig då han drog väldigt mycket i det bandaget som satt kvar.

När allt bandage var borta så märkte jag att hans ena klo har legat klämd & blödde lite. Självklart ville han tvätta på det oavbrutet därav har han tratt på sig även nu. Han hade lite skav på fler ställen, men inget som blödde. Nu har han det svarta skyddet på sig, så jag hoppas att alla skav ska få läka fint.

Behöver jag ens tillägga att jag & Zoom just nu inte är bästa kompisar. 😛 Haha, han är min bästis, men jag tror inte att han är min efter dagens bravader. 😉

Det går åt rätt håll

Idag är det onsdag, vilket innebär att Zoomens bandage är omlagt. När han var klar så diskuterade jag lite med en sköterska där & vi kom överens om att inte droga honom nästa onsdag. Det KAN vara så att det är efter sederingen som han blir orolig & inte kan sova. Så att inte droga honom hoppas jag kan göra allt lite lättare, för oss båda två. 🙂

Han är inte jätteglad över bandaget nu, har naggat lite på det. Fortsätter han med det inatt eller imorrn så ryker det, men han får lite mer tid på sig att vänja sig. För det bästa är som sagt om det får vara omlindat för att stabilisera hasen ännu mer.

Det är svårt att planera saker när jag inte vet hur det blir angående hans skada. När den har läkt så väntar ju rehab, hur lång den blir vet jag inte än. Men när han får gå längre än rastningar så är planen att miljöträna mycket, för det behöver han. Jag vill ju att han ska trivas i alla möjliga miljöer & för att det ska funka så mycket vi träna ordentligt på det.

Ingen koll

Idag hade jag ingen koll alls. 😛 Jag var helt övertygad om att bytet av bandaget skulle gå snabbt & lätt, eller rättare sagt, i min värld fanns inga andra tankar. Men jag hade helt fel. Jag fick lämna kvar honom där HELA dagen! För op. hade inte tid att ta honom på förmiddagen, därför fick han vara kvar så länge. Och självklart var dem tvungen att droga honom. 🙁 Allt hade sett bra ut när dem bytte bandaget bortsett från att ena skenan låg lite fel så att den skavdes mot hasen. Men nu ligger allting rätt & vi kan påbörja nedräkningen inför nästa bandagebyte som är onsdag nästa vecka. Då vet jag ju vad jag har att förvänta mig. 😉

Under tiden som Zoom var på djursjukhuset så var jag hemma hos Carina & tjejligan. Nästan alla löper där nu, så vi har inte umgåtts på ett tag. Men idag är Zoomen var ”borta” så passade jag på. 😉 Som ni ser på bilden nedan så var det väldigt lugnt där & Lix verkligen ÄLSKAR  sin tygbur!

Hur livet med Zoom kommer att se ut efter den här skadan har jag ingen aning om. Jag hoppas såklart att han blir helt återställd, men ”förbereder” mig på att det kanske inte blir så. Vi får se. Först ska ju frakturen läka & sen väntar rehab. Så håll tummarna för att allt går bra.

Vi båda lider

Idag har vi varit ute med några polare på en lugn promenad med lite ”doppa tassarna i vattnet emellanåt” & fika utomhus i solen. Det var mysigt & vi var ute i ungefär 2,5 timmar.

20160913_134610

Men trots det så mår jag skit. Igår kväll kliade sig Dee som en galning över hela kroppen i vad som kändes som en evighet, fast det var ”bara” runt en halvtimme. Jag vet inte hur länge till jag orkar, & jag vet inte hur länge Dee orkar. 🙁

20160913_134855

Jag väntar otåligt på provsvaren som ska komma nu under veckan, det känns som att dem kommer att avgöra allt. Jag måste sätta mina egna behov åt sidan nu & bara tänka på Dee. Som det är i dagsläget så lider hon faktiskt, men hon visar det inte så tydligt. Hon är ju en bc med allt vad det innebär, men tittar man henne djupt i ögonen så ser man att hon inte är lycklig just nu, att nånting är fel.

Jag hoppas verkligen att det finns en enkel lösning på allt, men det gör det ju aldrig. Veterinären sa ju det i telefonen igår eftermiddag ”hoppas inte på för mycket”. Han verkar väldigt icke hoppfull om att hon ska kunna leva ett bra liv. Och som han själv sa ”när jag beställde journalkopior från Solstaden så väntade jag mig några papper, men jag fick typ 40 sidor”. Det säger en hel del om hur mycket hon redan har gått igenom & kämpat sig fram med, & HON ÄR BARA 2 ÅR GAMMAL!! 🙁 Gränsen är nära, mycket nära, men jag tar inget beslut om nånting innan jag har fått provsvaren, så allt hänger på dem.

Jo, just det, för er som inte har Facebook, jag har avbokat tiden på ReDog på fredag, jag vill ha provsvaren från magen innan jag åker dit. För visar det sig vara riktigt illa & jag väljer att ta bort henne så är det ju helt onödigt att åka så långt & göra undersökningar/behandlingar helt i onödan.

Men som sagt, jag kommer inte att gå en meter utan min mobil innan jag har fått svar. Snälla, bara ring så fort som möjligt!!

Sämre igen :(

Igår var hon bättre i magen, & även natten gick hur bra som helst. Så ja, jag andades ut lite grann, men det skulle jag nog aldrig ha gjort. För på morgonen fick vi springa ut 4 gånger/timme & jag kan ju säga som så att kisset är mer koncentrerat än vad bajset är…Bajset är mer som brunt vatten som bara sprutar ur henne, min stackars lilla tjej. <3

Så vi åkte iväg till djursjukhuset som planerat & där rakade dem armbågarna på henne samt smörjde in dem med nånting. Fick även recept på det medlet så att jag kan fortsätta smörja henne 2 gånger/dag tills såren börjar läka mer & se bättre ut. Och så får hon såklart inte slicka/bita på dem, så därför måste hon ha tratt på sig inomhus.

Fick även veta att hon har vitamin B12-brist, så hon fick tabletter för det också. Sen detta med magen. Veterinären satte in Flagyl till henne, & om inte det hjälper så ska vi tredubbla(!!) hennes nuvarande kortisondos. Så vi har lite kvar att testa, i väntan på provsvaren som dröjer ytterligare typ 10 dagar.

Jag ska även försöka ta avföringsprover från henne & skicka in på bedömning för att helt utesluta parasiter. Jag sa som det var, att det i dagsläget är omöjligt att få några prover som inte är flytande. Men veterinären hoppas att Flagylen ska hjälpa magen & så skulle jag börja med avföringsproverna på fredag.

20160907_120312

På bilden ovan ser ni allt hon går på just nu, bortsett från fodret hon får, den påsen fick inte vara med på bild. 😛 Hon är ledsen, låg & hade hon kunnat så hade hon garanterat gråtit. Jag lider så med henne, min fina vackra alldeles underbara tjej. Varför kan hon inte bara få må bra?! Har hon inte haft tillräckligt redan? Hur mycket ska hon behöva stå ut med?!

Jag glömde ju att skriva en sak igår, som jag fick bekräftat idag också. Personalen på Evidensia är helt kära i Dee. 😀 De tycker att hon är så himla go & snäll, så tillgiven & bara vill kramas hela tiden. Fast det är ju precis sån hon är, när hon inte är helt crazy, men den sidan var det längesen jag såg. Undrar om det beror på att hon har mognat eller om det helt enkelt beror på att hon inte mår bra? Jag saknar den sidan, den är liksom en del av henne, eller har iaf varit en del av henne.

Jag är helt slutkörd i huvudet, det här är verkligen på gränsen mot vad jag klarar av. Men jag måste hålla ut ett tag till, för Dee’s skull, för om inte jag orkar/klarar av att ta hand om henne, vem ska göra det då? Jag har skrivit upp hennes dagsschema på nytt & lagt till ännu en medicinomgång, samt skrivit vilka mediciner hon ska ha när. Allt för att försöka få lite struktur & kontroll på det hela.

Veterinärbesök imorrn igen

Ja, nu finns det ingen riktig hejd på detta med veterinärbesök för Dee. Jag ringde djursjukhuset för att fråga hur hon har fått såren, men veterinären visste inte ens om att hon hade sår? Så vi fick en tid imorrn igen, kl. 9 på morgonen. Det största såret ser nästan infekterat ut, plus att hon kanske behöver nån hudsalva för att minska irritationen av huden där hon är rakad? Vi får se imorrn helt enkelt.

r4vkc5nue6tqhdzhre3p

Idag har vi varit hemma hos Carina & gänget några timmar. Skönt att komma hemifrån & träffa bra folk. 😉 Och superskoj att få träffa Rally & hennes valpar, & så Clara såklart. 😛

Nu blir det snart sängen för min del, annars lär jag väl inte ta mig upp i tid imorrn. Det är ju många tider att passa nu när hon ska äta så många gånger/dag. Såhär ser hennes dagsschema ut:
7:30 Andapsin
8:30 Mat
10:30 Mat
12:30 Mat
14:30 Mat
16:30 Mat
17:30 Andapsin
18:30 Mat
19:30 Övriga mediciner

Så ja, det är hela tiden kolla på klockan som gäller. Hon har bara bajsat en gång sen vi kom hem & då gick det att plocka upp det, men det var ganska mjukt. Nu bara väntar jag på att hon ska bajsa igen så att jag ser vad magen säger om det ny fodret. Det är Specific Allergy Management Plus som hon får nu. Förhoppningsvis så ska det fodret även hjälpa henne mot klådan då det även är ett allergifoder, men hur bra effekt det har vet vi inte än.

Ändrade planer för Dee

Nu har jag pratat med veterinären som i sin tur har pratat med en specialist. Egentligen ville dem öppna buken & ta biopsiprover också, men eftersom hon går på kortison så kan såna prover ge helt felaktiga svar. Hon skulle behöva vara utan kortison i flera veckor för att man ska vara säker på att få rätt svar. Och ärligt talat skulle hon må väldigt dåligt dessa veckor utan kortisonet. 🙁 Så vi avvaktar med den provtagningen.

Men imorrn blir det iaf en gastroskopi samt en endoskopi & då ska dem även ta lite prover från dem ställena dem kommer åt. Med andra ska hon sövas helt & måste vara helt tom i magen & tarmarna om det ska gå att utföra undersökningarna på bästa sätt. Och det vill jag såklart!

Så hon kommer inte hem nåt idag. 🙁 Veterinären frågade vad jag ville, för hon måste ju förberedas inför undersökningarna med lavemang & sånt där. Han sa att om jag ville att hon stannar kvar där tills hon får åka hem & stanna hemma, så kunde han bjuda på kostnaden för den kommande natten. Det var oerhört snällt av honom måste jag säga, & för Dee’s bästa så bestämde vi att hon får stanna. Annars ska hon hem & sen tillbaka, det blir så mycket flängande & Dee är ju den som isf skulle lida mest av det.

Även om mina tårar nu rinner av saknaden efter min Dee så ska jag hålla huvudet högt & vara stark, precis så som jag kan vara. Men inombords är det helt kaos, tankarna & känslorna flyger omkring & slåss för fulla muggar. Och oron för min tjej går inte att beskriva med ord.

Under natten som var så var jag vaken några timmar mitt i natten, helt omöjligt att somna om. 🙁 Men till slut, efter en liten fika & musik i öronen så lyckades jag få sova ett par timmar till. Mitt mående svajar ju ordentligt nu när allt detta händer med Dee, men det är ju inte så konstigt. Hon är så himla värdefull för mig. <3 Och som sagt, för hennes skull ska jag vara stark & ta mig igenom det här på ett bra sätt.

160904

Dagens uppdatering om Dee

Eftersom jag vet att alla som läser bloggen inte har Facebook så uppdaterar jag även här om läget med Dee.

Djursjukhuset ringde tidigare idag. Dee är fortfarande pigg, har inte spytt nånting mer (men hon ha fortfarande inte fått äta nånting) & nästa steg blir en gastroskopi samt endoskopi på måndag.

Men jag ska hämta hem henne imorrn & komma tillbaka med henne på måndag, sen stannar hon där tills på tisdag, detta för att dra ner kostnaden lite. Men hon får inte äta nånting alls under tiden som jag har henne hemma, så det blir ju inte helt lätt.

Veterinären tyckte att man skulle gå vidare med just dessa behandlingar om jag vill ha svar på varför hennes mage är som den är, & det vill jag verkligen veta! Det kommer att bli en dyr resa detta, men min tjej är värd allt & lite till. <3 Bara hon blir bra igen, min älskade lilla skrutt, tänk att det måste vara nånting hela tiden. 🙁

160903

Jag saknar min tjej så otroligt mycket, lägenheten här hemma är så tom & tyst. Jag spelar musik nonstop, men det hjälper inte så mycket. Jag vill bara ha hem min tjej, helst så frisk hon bara kan bli.

Jag är så rädd för hur hon ska reagera på allting som händer, & vad proverna kommer att visa för svar. Det är många orosmoment i mig nu. Natten gick sådär, jag vaknade vid halv fyra & låg vaken en stund & grät innan jag lyckades somna om. Inte kul nånstans. 🙁 Jag är även rädd för att kollapsa själv då jag inte är så jävla stabil just nu. Men bara Dee blir bättre så kommer jag också att bli det. Mardrömmen om att hon inte ska överleva lever dock kvar i allra högsta grad. Ni vet ju att jag alltid målar fan på väggen så fort jag får chansen.

Men fortsätt att hålla alla tummar ni kan för att det här ska sluta bra! Imorrn får jag iaf hem henne över natten & då ska vi mysa! <3 Jag saknar min underbara vän som kramar om mig flera gånger varje dag, jag saknar dessa kramar sjukt mycket. Jag saknar allt med min finaste Dee.

Är hon sjuk nu?!

Inatt har jag & Dee varit ute 3 gånger p.g.a hennes diarré. När hon väckte mig för 4:e gången så hann vi inte ut innan hon spydde på golvet & pölarna såg ut såhär:

160902

Jag fick smått panik & ringde till Solstaden för att få råd om vad jag skulle göra. Dem kunde boka in henne först på måndag då dem hade veterinärbrist p.g.a. sjukdom idag. Jag sa att jag skulle höra av mig om den tiden kändes aktuell. Så jag ringde även till Evidensia & dem hade en tid 15:30 till Dee, för dem tyckte INTE att hon skulle vänta hela helgen med en undersökning eftersom det är ganska mycket blod i spyorna.

Nu har vi precis kommit hem från djursjukhuset, men ingen har tittat på Dee än. Det kom in flera akutfall som fick gå före oss, & eftersom jag bara bor 10 minuters bilväg från djursjukhuset så skulle dem ringa mig när det börjar närma sig Dee’s tur. Dem hade minst en operation före. Så vi är nu hemma igen & väntar på att dem ska ringa. Hon måste vara fortsatt fastande under tiden vi väntar, vilket hon har varit hela dagen. Och nånting säger mig att det här kommer att bli en lång kväll/natt…