Tar det aldrig slut?!

Det är nästan pinsamt att åka in till djursjukhuset, för jag är ju där så förbannat ofta!! 🙁 Hade gärna lagt pengarna på roliga saker, som träningar, utställningar, andra tävlingar m.m. istället för att betala den ena fakturan efter den andra på olika djursjukhus.

Upptäckte ju ett skavsår på ena klon igår när jag tog av bandaget, & jag lät det mest vara. Han ville slicka på det hela tiden, så han fick ha tratt på sig, även hela natten. När jag tog bort det svarta skyddet på morgonen så såg det ut såhär:

Så det var bara att ringa till djursjukhuset (igen) & fråga om vi skulle komma in. Och självklart ville dem titta på det. Så han blev drogad då det är det enda sättet för folk att få titta ordentligt. Så veterinären tvättade rent & så skickade dem med lite ”slem” som jag ska smeta på, samt lite kompresser & vetflex-linda som jag ska sätta på när han går ut. Annars ska allt vara helt öppet, så ja, stackars Zoom kommer att få ha den där jävla tratten dygnet runt nu. 🙁 Jag tycker så synd om han, men vad kan jag göra mer? Jag försöker på alla sätt & vis att göra det så bra som möjligt för honom, men ibland känner jag mig inte tillräcklig. Vi pratade om att byta ut tratten mot en krage, men veterinären tyckte inte att det var nån bra idé. När det gäller skador på tassar så når hunden dem såren trots att dem har kragen på sig, därför får han ha tratt.

Nu hoppas vi på snabb läkning av både tassen & hasen. Sen vill vi gärna slippa fler skador & sjukdomar, det räcker nu! Vi vill ju ha roligt, inte åka till djursjukhuset minst 1 ggr/vecka för olika behandlingar. Nej, vi vill åka land & rike runt på tävlingar. 😉 Men innan vi kan göra det så måste allt som sagt läka & bli bra, sen träna upp lite muskler & sen kör vi! 😀

Plättlätt, eller?

Det är mycket märkligt, men av någon anledning så gillar han aldrig bandagen han får av djursjukhuset här i Karlstad. Han går mycket sämre & biter mer mot benet. När vi däremot har varit på Strömsholm så bryr han sig inte om bandaget & går nästan vanligt… Är det fler som har liknande upplevelser?

Natten var asjobbig, Zoom var som väntat väldigt orolig & visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. 🙁 Det är svårt att få honom att förstå att jag alltid finns där för honom. Alltid. Men så tycker jag att JAG har varit helt bombad när det gäller att slå ihop ett & ett! Java var likadan när hon hade varit drogad, så varför kunde jag inte få ihop det själv? Utan en djursjukvårdare fick tala om det för mig. Snacka om att hjulet snurrar men hamstern är död! 😛 Så ja, besviken på mig själv är nog rätt uttryck.

Under dagen så har han hoppat på 3 ben hela tiden, så jag ringde till Strömsholm & frågade en gång till om jag verkligen skulle ta bort bandaget. Hon jag pratade med läste i hans journal & sa att jag kunde ta av det om han irriterade sig på det, vilket han verkligen gjorde. För vi vill ju inte att han går hur mycket ”fel” som helst eftersom det blir sån belastning på andra delar av hans kropp.

Så jag tänkte att det skulle bli en lätt match att bara klippa upp bandaget, men fuck you sa Zoom!! Han blev helt rabiat & skulle bita mig hela tiden, morrade & betedde sig som att jag skulle mörda honom eller nåt i den stilen. Så jag fick ge upp, & vänta på att Malin skulle komma hem från jobbet & hjälpa mig. 😛 Under tiden fick han ha tratt på sig då han drog väldigt mycket i det bandaget som satt kvar.

När allt bandage var borta så märkte jag att hans ena klo har legat klämd & blödde lite. Självklart ville han tvätta på det oavbrutet därav har han tratt på sig även nu. Han hade lite skav på fler ställen, men inget som blödde. Nu har han det svarta skyddet på sig, så jag hoppas att alla skav ska få läka fint.

Behöver jag ens tillägga att jag & Zoom just nu inte är bästa kompisar. 😛 Haha, han är min bästis, men jag tror inte att han är min efter dagens bravader. 😉

Det går åt rätt håll

Idag är det onsdag, vilket innebär att Zoomens bandage är omlagt. När han var klar så diskuterade jag lite med en sköterska där & vi kom överens om att inte droga honom nästa onsdag. Det KAN vara så att det är efter sederingen som han blir orolig & inte kan sova. Så att inte droga honom hoppas jag kan göra allt lite lättare, för oss båda två. 🙂

Han är inte jätteglad över bandaget nu, har naggat lite på det. Fortsätter han med det inatt eller imorrn så ryker det, men han får lite mer tid på sig att vänja sig. För det bästa är som sagt om det får vara omlindat för att stabilisera hasen ännu mer.

Det är svårt att planera saker när jag inte vet hur det blir angående hans skada. När den har läkt så väntar ju rehab, hur lång den blir vet jag inte än. Men när han får gå längre än rastningar så är planen att miljöträna mycket, för det behöver han. Jag vill ju att han ska trivas i alla möjliga miljöer & för att det ska funka så mycket vi träna ordentligt på det.

Ingen koll

Idag hade jag ingen koll alls. 😛 Jag var helt övertygad om att bytet av bandaget skulle gå snabbt & lätt, eller rättare sagt, i min värld fanns inga andra tankar. Men jag hade helt fel. Jag fick lämna kvar honom där HELA dagen! För op. hade inte tid att ta honom på förmiddagen, därför fick han vara kvar så länge. Och självklart var dem tvungen att droga honom. 🙁 Allt hade sett bra ut när dem bytte bandaget bortsett från att ena skenan låg lite fel så att den skavdes mot hasen. Men nu ligger allting rätt & vi kan påbörja nedräkningen inför nästa bandagebyte som är onsdag nästa vecka. Då vet jag ju vad jag har att förvänta mig. 😉

Under tiden som Zoom var på djursjukhuset så var jag hemma hos Carina & tjejligan. Nästan alla löper där nu, så vi har inte umgåtts på ett tag. Men idag är Zoomen var ”borta” så passade jag på. 😉 Som ni ser på bilden nedan så var det väldigt lugnt där & Lix verkligen ÄLSKAR  sin tygbur!

Hur livet med Zoom kommer att se ut efter den här skadan har jag ingen aning om. Jag hoppas såklart att han blir helt återställd, men ”förbereder” mig på att det kanske inte blir så. Vi får se. Först ska ju frakturen läka & sen väntar rehab. Så håll tummarna för att allt går bra.

Porta cana shunt

Nu har jag äntligen pratat med veterinären på ReDog. Och Lix prover såg inte så bra ut, speciellt inte gallsyreproverna (som är högre efter att de har ätit & Lix var fastande inför provet) som ska ligga på max 10, & hennes låg på 87. Så ett nytt sånt prov ska tas EFTER en måltid för att se hur högt det ligger då.

Hon har med största säkerhet Shunt i levern, eller Porta cana shunt som det egentligen heter. Detta är en medfödd defekt & om jag har fattat det hela rätt så kommer det att krävas en operation om hon ska kunna leva vidare, MEN det är en dyr operation & det finns vissa risker med den.

Såhär står det på en sida på nätet: ”Beroende på shuntens omfattning varierar symtomen. Man kan se exempelvis magtarmbesvär, kramper och annan påverkan av nervsystemet, ökat drickande och kissande, trötthet och dålig tillväxt.” Allt det stämmer på Lix, utom magtarmbesvär, så det skulle ju förklara hennes ”krampanfall” som hon får med jämna mellanrum.

Metacamen skulle minskas då levern inte kan ta upp medicinen som den ska, & vi vill inte riskera att hon får en överdos p.g.a det. Eller att magen kraschar fullständigt.

Jag har ringt Evidensia här i Karlstad & vi ska in dit på ultraljud om en vecka, den 25 Maj, för att bekräfta sjukdomen & se hur allvarlig den är. Och det är först efter den undersökningen som jag kommer att bestämma mig för om jag ska gå vidare med Lix eller inte. Så det blir inget sånt beslut idag, vilket jag trodde att jag skulle behöva ta då jag trodde att de inte skulle hitta nåt avvikande på proverna, men där hade jag ju fel. Och det är jag ”glad” för, för att hela tiden höra att ens hundar är ”mystiska fall” är inte roligt nånstans. Jag vill ha en diagnos, så att man kan förstå mer & kunna hjälpa hunden på bästa sätt.

Den här sjukdomen är i & för sig ovanlig, men den har i alla fall ett namn! Och då blir det genast lättare att förstå & acceptera den. Hur vida den är ärftlig eller inte vet man ännu inte. Jag kommer att fråga veterinären om det när vi ska in nästa gång, så får vi se vad hon har att säga om det. Inte för att jag tänker avla vidare på Lix, men jag tänkte på om jag vågar ta nån mer kull på Rally eller inte. Samt hur det blir med Lix kullsyskon. Men men, den här sjukdomen är helt ny för mig, så jag får läsa på lite till om den innan nästa veckas veterinärbesök. Här & här har jag läst en del & dem sidorna rekommenderar jag till er andra som också vill läsa på lite.

Tänk att drömmar kan krossas så lätt. Jag hade ju så stora planer för mig & Lix i framtiden, men nu får jag vara glad om hon kan fortsätta leva. Det blir väldigt sällan som man har tänkt sig, i alla fall för min del. Men jag är så förbannat trött på all otur med hundarna! Varför får just mina hundar massa ”mystiska” & ovanliga sjukdomar? 🙁 Lilla söta Lix, hoppas verkligen att hon överlever detta.

160518