Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3

Miljöträningspromenad, det går framåt!

Idag träffades jag, Malin & Elin med våra hundar & tog en miljöträningspromenad på stan i 2,5 timmar. Yori var jätteduktig! 😀 Han klarade av att balansera på smala saker som han aldrig har klarat av förut, han jagade vattnet i fontänen (så synd att jag inte filmade det!) & han var ovanligt lätt att fota. Fler bilder än dessa 2 i det här inlägget hittar ni på vår Instagram. Det enda som var jobbigt under promenaden, bortsett från den kvava luften, var hans dragande, men stundtals blev det helt okej, så just koppelgåendet är verkligen nånting vi behöver jobba med. Men jag är ändå stolt över min galning idag, han gjorde fler positiva saker än negativa, & det är väl det viktigaste? 😉

Imorron väntar Lervik där morsan & Farro ska tävla blåbärsklasser i agility! Jag är inte alls avundsjuk, jag lovar. 😛 Haha, kan inte Yori bara bli 15 månader så att även han får vara med?! Men den viktigaste åldern har han ju fyllt iaf, & det är ju 1 år = freestyleåldern! Haha.

Perfekt lycka – jag & min Zoom

Vill börja med att tacka alla för ert stöd efter förra inlägget. Det var många som reagerade starkt & det rörde mig. Så himla SKÖNT att inte vara ensam i allt det här. Skönt att höra att det är fler som drabbas av sånt här, även om jag såklart önskar att ingen behövde göra det! Världen är grym emellanåt, men med rätt stöd & hjälp så kan man ta sig igenom den.

Idag gjorde jag klart det sista med filmen som jag har sysslat med några dagar. Det har varit riktigt roligt att göra den & jag är nöjd med resultatet. Tyvärr får jag den inte att funka i mobilen, utan man kan bara se den på en dator. 🙁 Någon som vet om & hur man kan ändra det? Eller går det helt enkelt inte? Här är den iaf, för er som är inne på datorer.

Zoomen har haft fullt upp idag & kommer med största säkerhet att sova skönt inatt. 😛 Först passade vi Jax & Algot, så Zoom & Jax lekte oavbrutet i typ 3 timmar!! Jag fattar inte hur dem orkade, men men, man kan inte förstå allt här i livet.

Efter det så åkte vi till djuraffären & köpte med hundmat & kycklinghalsar från Mush. Och sen blev vi kvar hos tjejligan & gänget. 😛 Vi har ätit tacos & sett på en bra serie, så det är inte ett dugg synd om oss idag! 😉

Lilla räven sover redan, det är kanske rena rama vild-western i hans huvud vid det här laget? 😛 Haha, min lilla knäppis, shit vad jag älskar honom! <3

En bild från gårdagens träning i hallen.

Många hundar på kort tid (Del 1)

Det är många som har funderat & diskuterat, samt bildat sig en egen uppfattning om varför jag har haft så många olika hundar på så kort tid. Så jag tänkte förklara & reda ut era funderingar. Men för att ni ska orka läsa allting så har jag delat upp texten i 3 delar.

Våren/sommaren 2006 köpte jag min första hund, en liten norsk lundehund vid namn Magic.

Jag hade inte så stora planer för oss från början, men ju mer vi tränade på brukshundklubben, desto mer fast blev jag för hundsporter. Tyvärr så var inte Magic lika fascinerad av att träna & tävla som jag var, därför gjorde jag slag i saken & köpte min drömhund: border collien Speed.

Mot människor var han rena drömmen, han älskade alla & var oerhört lätt & rolig att träna med. Vi hann tävla lite lydnad & freestyle under det dryga året jag hade honom. Så ja, utåt sett verkade allt super, men vardagen funkade inte alls. Redan när jag gick valpkursen med honom (vid 4 månaders ålder) så började mardrömmen. Han attackerade, bet & slet i alla hundar han nånsin träffat (dock inte varje gång han träffade nån). Stackars Magic var nära att förlora livet många gånger, Speed hade ingen gräns alls när det gällde slagsmål. Han provocerade, attackerade & gav sig aldrig. Enda sättet att bryta slagsmålen var att få tag i honom & dra han därifrån. Han kunde heller inte se nån annan hund när han åt, för då smällde det direkt, så han & Magic fick hela tiden äta i olika rum. Jag fick tipset om att sätta fast båda hundarna i elementen & sen låta dem äta i samma rum. Stackars Magic bara stod & skakade, vågade inte alls äta, & Speed, ja, han försökte slita sig loss. Jag pratade med flera olika hundvana personer, men ingen hade nåt tips som funkade för oss. 🙁 Fick tipset av flera stycken att köra slut på honom, ifall han anföll p.g.a för mycket energi, så det testade vi också. Sista gången han bet Magic kommer jag ihåg så väl. Jag & Speed hade varit ute på en inlinestur i 35 minuter & när vi kom hem så la jag mig på golvet & stretchade. Magic kom då & ville busa lite med mig & från ingenstans så kom Speed flygande & högg Magic i pungkulorna. Den gången fick jag nog, Speed skulle aldrig mer få bita Magic, så under dem 3 dagarna han stannade kvar hos mig efter det så hade jag dem åtskilda hela tiden. Jag tog inte ens promenader med dem tillsammans om jag var ensam. Sen flyttade Speed, mina drömmars hund & det var ett oerhört hårt slag för mig.

Magic & jag fortsatte att träna & tävla under begränsade former. Jag ville hela tiden mer än honom, & det kändes inte så schysst att pressa honom såpass mycket som jag faktiskt gjorde. Ibland sa han ifrån, han vägrade att göra saker & då fick jag jobba mig tillbaka tills han ändrade sig & ville vara med igen.

Men allt var inte bra ändå, för min lilla kung var sjuk fysiskt. 🙁 När han kom upp i 3 års ålder så började han med lite småskumma saker, han sträckte frambenen galet många gånger/måltid, skrek ibland när man bara rörde honom & han ville inte gå som vanligt. Vi åkte in & ut hos veterinären under drygt 7 månader, utan att någon kunde hitta felet. Hans mage kraschade av alla mediciner, kroniskt grov magkatarr blev diagnosen för magen, men det värsta felet var fortfarande en gåta. Sen fick vi träffa Stefan Rosén, en specialist på muskulaturen, & han gjorde det ingen annan kunde; hitta felet på Magic! Han upptäckte att Magic hade en ländkota för mycket, så när han stod & åt så trycktes nerverna ihop i ryggen då det inte fanns plats för den extra ländkotan. Därför sträckte han ut den så mycket. Magic fick gå på rehab i 2 månader, simma 3 ggr/vecka, gå med benviktsmanschetter, kontrollerade promenad m.m. & till en början såg det mycket lovande ut. Sen kom kylan…Det märktes när han simmade på djursjukhuset, han ville inte alls simma rakt längre utan var som en makaron i kroppen. Jag bokade genast en ny tid hos Stefan & smällen jag fick där tog oerhört hårt, han var inte bara sämre – han var MYCKET sämre! Han klarade knappt av att gå 5-minuters koppelpromenader på plan mark med dubbla täcken (det var Oktober då), & då bestämde vi oss för att ge upp. Man hörde hans smärta i varenda andetag & han somnade in väldigt snabbt när vi väl släppte honom fri.

Zoom testar Natural Treats

Jag håller just nu på att testa massa olika godisar för att se vad Zoom tycker om dem. Idag körde vi ett kort träningspass med Natural Treats & Zoom var helt vild! 😀 Han gjorde tusen olika saker för att få en godis, så ja, godiset föll honom helt klart i smaken. Han tyckte nog bäst om burken med fisk, men både ankan & kycklingen gick ner lika bra.

Det enda vi båda tyckte var lite negativt var att bitarna är såpass stora. Eller ja, för en stor hund är dem säkert perfekta, men för min lilla lundegrabb så är dem lite för stora. Han måste tugga dem ordentligt vilket gör att vår träning blir avbruten vid varje belöning, & det är ju inte så bra. 🙁 Synd, för smaken passade honom verkligen! (Kan bli så att jag har dem godisarna som belöning ute på våra promenader, eftersom han älskar dem så mycket.)

Annars idag så har vi mest tagit det lugnt. Bortsett från en dogparkour-promenad & en ”vanlig” promenad, båda väldigt korta & lugna. Zoom älskar parkour, men har inte superstort förtroende för sig själv, eller så inser han sina gränser. 😛 På vissa saker tvekar han & på andra bara flyger han upp. Jag är med & stöttar honom, pushar & hjälper när det behövs. Hans självförtroende har ökat & han söker mer kontakt med mig under promenaderna, vilket är precis vad jag vill. 🙂

Vi tänkte träna ute ett pass nu på sena eftermiddagen, men precis när vi skulle gå ut så öste det ner regn/snö/hagel så vi ställde in träningen. 🙁 Därför blev det en vanlig promenad istället, redo med regntäcke & sådär, men då fasen var det uppehåll hela tiden! Lite irriterande, för hade man vetat det innan så hade man ju kunnat träna ändå. Men jaja, det blir väl fler tillfällen. *Mutter*

Jodå, vi lever

Snacka om att bloggen hamnar i skymundan nu för tiden. Jag uppdaterar Instagram typ varje dag, för där går det snabbare att uppdatera än vad det gör här. Men jag ska försöka bli bättre, ändra lite gamla texter & sådär.

Träningen med Zoom fortsätter dock som vanligt. Vissa dagar tränar vi lite mer & vissa lite mindre. Han älskar det fortfarande lika mycket, så han är en fröjd att träna. <3 Han bjuder på ganska många beteenden när vi shejpar så det blir liksom aldrig tråkigt. Vissa trick vet jag inte hur jag ska få honom att förstå vad jag vill, men det kommer nog med tiden, det felet ligger ju hos mig & inte hos honom. 😉

Vi har tränat ganska mycket dogparkour på våra promenader & nu börjar han långsamt söka egna stubbar, stenar, träd, rötter osv att hoppa upp på! Och detta har redan gjort honom mer uppmärksam på mig när vi är ute. Han är rätt så tuff här, för även om han åker ner så försöker han alltid ta sig upp igen, vilket självklart belönas massor!

Igår var vi på stan en sväng där vi körde mycket parkour (bilden ovan är från den promenaden) & miljöträning. Zoom tog sig fram med självförtroende tills vi mötte världens läskigaste monster – en betonghålslagare!! Han blev så rädd att jag trodde att han skulle slita sig, & efter det så var han mer på spänn & blev osäker på fler saker. Så mer träning här, låta honom övervinna sina osäkra sidor & ge tillbaka honom hans men självförtroende.

Idag har vi varit i hundhallen & tränat lite agility. Det gick bra nästan hela tiden, men klart att det blir tokigt ibland eftersom han är så liten. <3 Sen vet ju jag med mig att jag inte heller gör saker perfekt jämt. 😛 Så vi ligger lite lika där, jag & min Zoom.

Har även anmält grabben till en inofficiell utställningen i Maj, vi måste ju träna ett par gånger innan rasspecialen äger rum. På dessa utställningar kan man få riktigt bra träning som lönar sig i flera olika sammanhang med tiden. Så dem utställningarna ser jag verkligen fram emot. 🙂

Vad morgondagen har att erbjuda har jag inte en aning om. Vi får se lite hur vädret är & vad vi känner för att göra. Samma sak gäller faktiskt hela helgen, så låt oss hoppas på bra väder & mycket krafter, för då kan det hända massa roliga saker! 😀