Ny sida på hemsidan

Efter lite bra tips & idéer från Carina så har jag nu fixat en ny sida här på min hemsida, nämligen ”Utställningsresultat”. Där kommer jag att lägga in alla resultat från officiella utställningar. På så sätt kan man lätt se hur det har gått, istället för att behöva söka i Hunddata.

Jag ser verkligen fram emot årets alla utställningar! Nu när freestylen hamnar längre bak & inte står i fokus, så finns det plats för utställningar. Jag brukar tänka att det inte är så himla roligt med utställningar, men när jag tänker så så försöker jag bara lura mig själv. För utställningar är roliga! Det är ju inte bara tiden i ringen, utan ett helt äventyr med resa, umgås med nära vänner, träffa andra lundehundsägare osv. Och det betyder mycket för mig. Men men, än dröjer det innan årets första utställning blir av, & fram tills dess så kör vi med rehab!

Först ska vi överleva helgen, & sen fortsätta med rehaben. På tisdag när vi ska tillbaka in på rehab på djursjukhuset så får jag förhoppningsvis lite svar på hur det går med allt, om det går åt rätt håll, eller om det är dags att dra i handbromsen ordentligt! Men nu, just nu, så ska jag & Zoom ta oss en 10 minuters promenad med benviktsmanshetterna.

Yes, yes, YES!!

I morse åkte jag & Zoomen till Strömsholm för att göra en ny CT-röntgen på hans has i höger bakben. Först blev han undersökt av ”vår” veterinär där & han är ju så kär i Zoom så det är galet. 😛 Haha, han tog alla tillfällen han kunde för att klappa & pilla på honom. Flera gånger sa han ”han är perfekt i hullet nu, & riktigt, riktigt fin”. Han t.o.m. klappade om Zoomen ordentligt, uppe på bordet, när han hade undersökt honom, vilket gjorde att Zoom kände sig helt trygg där! 😀 Ni som känner honom vet ju att han kan vara osäker där, men inte idag, utan veterinären fick klämma, känna, böja, sträcka & inspektera bäst han ville, & Zoom stod där helt lugnt. <3

Efter CT:n så väntade jag på svar på den & till slut kom vår veterinär & hämtade oss. Zoomen var fortfarande drogad, så jag böjde mig ner för att lyfta honom, men veterinären var snabbare & sa bara ”jag tar honom”. Inga problem för mig. När vi sedan skulle kolla på bilderna så ville Zoom gå därifrån, men veterinären erbjöd sig direkt att ha koll på honom så att jag kunde studera bilderna tillsammans med en annan veterinär, som är specialist på att läsa av röntgenbilder. Och efter det fick vi åka hem (jag ska nog vara glad över att jag fick med mig hunden hem, haha), UTAN att ha fått några svar på hur hans framtid kommer att se ut. Veterinären skulle ringa mig senare idag eller imorrn & berätta vad hela teamet tycker.

Och nu har han ringt! Frakturen är så gott som läkt (vad dem kunde se) & eftersom han redan är så mycket bättre så såg de ingen anledning till att inte börja sätta igång honom!! 😀 Vi ska ta det lugnt, börja med korta promenader i koppel & sakta, sakta öka belastningen. Såren han har på baktassen kommer att läka snart trodde de, men Zoom får INTE slicka på den, för då tar det bara längre tid. Nån som har lust att berätta det för honom, för han lyssnar inte på mig. 😛 Haha, nej, skämt åsido, han får med andra ord sova med tratten på ett tag till. Annars så behöver han inget skydd alls runt benet. 😀 Och anledningen till att han sitter & ligger lite konstigt är för att han har en lymfknut(?) i det benet som en reaktion på att han har haft ont. Den kommer att försvinna av sig självt. Skulle han bli minsta lilla sämre så skulle jag höra av mig till Strömsholm igen.

Jag är så lättad, så jäkla glad. ÄNTLIGEN går nånting åt rätt håll! Men jag måste vara försiktig, så att inte skadan går upp igen & vi tvingas att börja om från början. Detta innebär att jag väljer att vänta med freestylen till TIDIGAST 21 April, beroende på hur det går. Men just nu spelar det ingen roll, för bara det beskedet att han är så mycket bättre & att läkningen har gått så bra gör mig glad. Det får ta tid om det vill, bara han blir bra & det kommer han att bli!! 😀

Måste bara skriva av mig lite om en sak som hände på väg till Strömsholm. När jag nästan var framme vid djursjukhuset så är det en sträcka med 50, på ena sidan är det hästhagar & på den andra en cykelväg. Jag kom där, precis som vanligt & jag noterade att det gick en kvinna på 2 stycken shelties bredvid vägen. Sen, när jag var nästan jämsides med dem så kastade ena hunden sig ut mitt framför bilen! Så jag vill tvärbromsa & kasta mig åt sidan, annars hade krocken varit ett faktum. Hunden klarade sig nätt & jämt. Och jag hade minst sagt hjärtat i halsgropen! Jag har ingen aning om varför hunden plötsligt kastade sig ut i vägen, men kvinnan hade jag ingen chans att förhindra det eftersom hon gick där med flexikoppel! Jag är inte helt emot flexikoppel, men att gå bredvid en bilväg & inte ens tänka tanken att det kan bli farligt, det lär jag ju inte göra själv. Var fasen helt skakis när jag kom fram, shit, snacka om obehagligt! Så ett tips, använd vanligt koppel när ni går bredvid bilvägar & andra ställen där det kan bli farligt väldigt snabbt. Den här hunden klarade sig som sagt, den här gången, hoppas att dens ägare lärde sig nånting.

Jag hoppades nog för mycket

Dem senaste dagarna har jag varit astaggad på att tävla freestyle & verkligen gått in i ”tävlingsmood”. Jag har hoppats på att Zoomen ska vara såpass bra att vi kan debutera freestyle redan nu under våren. Och tro mig när jag verkligen säger HOPPATS! Men som alla gånger som jag hoppas på nånting så blir det sällan så. 🙁 Och jag tror tyvärr inte att den här gången är något undantag. Och här ser ni varför:

Höger bakben (som är skadat) vinklar han ut både när han sitter & när han ligger ner. Han vill verkligen inte böja maximalt på hasen. 🙁 Eller han kanske inte ens kan? Jag vet inte varför han inte gör det, om det är att han fortfarande har ont? Eller har det växt fel inuti leden? Fått mycket brosk? Ja, jag skulle kunna sitta här & spekulera hela helgen, & det är nog ungefär vad jag gör…

Så mina förhoppningar om freestyletävlingar kan jag nog glömma ett tag. 🙁 Visst, jag KANSKE har fel nu, men det räcker att jag tittar på bilderna ovan så blir jag nästan helt säker på att tävlingarna får vänta.

Drömmer mig bort

Här hemma står livet just nu stilla, tiden har väl aldrig nånsin gått så sakta som den gör nu?! 🙁 Kan det inte bara bli måndag så att jag får lite svar om framtiden? Jag kommer att göra precis som veterinären på Strömsholm råder mig till, inte en gnutta mer eller mindre.

Kan inte låta bli att sakna & längta till tävlingar. Jag har sorterat en hel del bland utställningarna eftersom dem tyvärr är väldigt dyra. 🙁 Så vi får se hur många det blir i slutändan.

Andra tävlingar jag kollar på är såklart freestyletävlingar! I förrgår var jag läskigt nära en utställningsnörd, jämfört med den freestylenörden jag brukar vara! 😛 Men nu är jag på rätt spår igen. 😉

Så, jag kommer som sagt att göra precis som veterinären säger, skulle han säga att det är fritt fram med allt så kommer jag att köra några freestyletävlingar & utställningar. Skulle han säga att Zoom behöver ta det lugnt ett par månader till så gör vi det. Jag ser ju Zoom dagligen & han blir allt bättre, stundtals glömmer man t.o.m. bort att han är (eller har varit) skadad. Men veterinären kan ju bedöma det där bättre än vad jag kan, så han kommer att ha sista ordet.

Allt jag kan göra nu är att vänta tills på måndag, stå ut med allt det tråkiga, & även drömma mig bort till ett roligt liv utan skador!

Tråkigt att bara vänta hela tiden

Äntligen har tjejligan slutat att löpa! Så idag var jag & Zoom hemma hos Carina & ligan. 🙂 Vi kollade massa utställningar & räknade på priser osv. & jag vill verkligen komma iväg på många under året! Jag längtar mycket mer efter utställningarna än freestyletävlingar!! :O Jag måste ha blivit utställningsnörd, för inte kan väl JAG längta mer efter utställning än freestyle?! Någonting har gått snett, jag känner inte igen mig själv.

Om hans ben är läkt så börjar ju rehaben snart & jag vet inte hur lång tid den kommer att ta. Förhoppningsvis inte så länge eftersom han inte har varit skadad någon längre tid, utan ”bara” några veckor. Men vi får se, hälsan går i första hand! På måndag vet jag mer om det. 😉

Freestyle ska jag inte tävla innan sommaren då vissa rörelser innebär mycket tryck i benen. Som alla backa-rörelser, där måste hunden sätta benen under sig & jobba, så därför vill jag inte börja träna så mycket sånt dem första månaderna.

När det kommer till agility så får vi se när jag bestämmer mig för att börja träna igen. Det är ju så himla skoj med agility, men det kräver en hel del fysik. Vill inte riskera att börja för tidigt så att hans skada kanske går upp & så är vi tillbaka på ruta ett igen. Så förmodligen blir det inte innan nästa vinter.

Seriöst, jag vill bara åka iväg NU, NU & NU!! Vill inte behöva vänta ett par månader till, jag hatar ju att bara vänta. 😛

Avundsjuk

Ja, snacka om att jag är avundsjuk på alla som den här helgen har tävlat freestyle i Göteborg!! Den tävlingen skulle ju bli min & Zoomens debut, men p.g.a skadan så fick vi stryka oss. 🙁 Så att se massa resultat därifrån gör ont inombords, men nån gång hoppas jag verkligen att jag & Zoom får stå på planen tillsammans, & njuta av det allra bästa livet kan ge!

Istället för att tävla så har vi faktiskt tränat ett superkort pass inomhus idag! 😀 Zoomen är så taggad att han inte vet vart han ska ta vägen, haha. Sån glädje i blicken, så full av energi. Vi tränade enbart på ”buga” kanske 10 gånger, det var allt, så hans ben borde ju inte bli värre av det, för han anstränger ju inte hasen i den rörelsen på samma sätt som han gör när han bland annat bara går bakåt.

En hel jävla vecka kvar. Kan tiden gå långsammare?! Sen vi tog bort bandaget så är han svårare att hålla stilla, för han vill så himla mycket. Stundtals går han helt perfekt, men så plötsligt stödjer han inte alls på benet, för att i nästan stund vara ohalt…Jag undrar hur ont han egentligen har, det är bara han som vet det. På tisdag får han sista Onsior-tabletten, sen är tanken att han ska klara sig utan den smärtstillande medicinen, hoppas att det kommer att gå bra. Vi får liksom ta ett steg i taget, med hopp om att allt kommer att bli bra igen. <3

Ser framåt

Även om läget just nu är väldigt tråkigt så kan jag se framåt & längta efter allt som väntar mig & min finaste vän. <3 Jag vill bara sätta igång med träning, tävling & långa promenader. JAG behöver verkligen komma i form, men har noll motivation till det. 🙁 Vad hände med min gymträning? Ska ge den en chans till, nån gång…

Zoomen har fått lite hjärngympa i form av godispyramiden. Den var fylld med mat, men ändå gav han upp den efter en liten stund. Han äter mycket sämre nu, kanske kan vara någon biverkning för medicinen? Han dricker ordentligt & är pigg som vanligt, så jag vet inte riktigt varför han knappt äter. Kanske för att han inte känner att han behöver äta, nu när han inte kan jobba för att bli hungrig? Eller? Hur som helst, jag är inte ett dugg orolig för honom på den punkten. 😉

Igår var vi ju ute på en halvlång promenad med Malin & hennes grabbar. Zoom & Algot (som båda är skadade & inte får gå) fick åka i en varsin barnvagn. Algot älskar att åka barnvagn. Zoom var inte lika övertygad om att det var en bra idé. 😛 Haha. Med lite mer träning så kommer det nog att bli bra, om inte hans ben hinner läka snabbt så att han inte behöver åka barnvagn. 😉 *Önsketänkande*

Självklart kommer jag att låta veterinärerna säga vad dem tycker om träningar, tävlingar & promenader ett tag framåt, men lite får man ju tänka själv. 😉 Det känns som att vi får lägga agilityn på vila, för den är så ansträngande för kroppen & skadan får INTE gå upp igen! Freestyle kan man ju anpassa väldigt mycket själv, men några snurrar & sånt där kommer det ju att innehålla, så vi kommer att få ta det i lugn takt. Utställningar kommer nog att prövas först. 🙂 Bara han blir lika musklad på båda sidorna bak, för jag kan ju inte ställa honom med en musklad sida & en jättetunn svag sida. Haha, nope, han ska vara LIKA PÅ BÅDA SIDOR! Och det är ju faktiskt den tävlingsformen som är minst ansträngande för hunden.

Men innan dess så är det fortsatt vila & sen väntar rehab. Visst, jag är löjligt otålig, men det får ta den tid det tar, bara han blir helt bra igen. <3

Stamtavla – check!

Har fortfarande inte hört ett ljud från Strömsholm! 🙁  Och jag satte ut hans smärtstillande tidigare idag istället för att vänta. Skulle jag följa ”schemat” från djursjukhuset så skulle jag sluta med dem till helgen, men det vill jag inte just för att det är helg då. Så skulle han bli sämre direkt så vill jag ju kunna hjälpa honom. Visst man kan åka in akut, men slipper vi det så är ju det att föredra.

Idag testade vi att träna lite & jösses vad taggad han var!! :O Jag tänkte köra trick typ när han ligger ner (korsa framtassarna), men han tränade mest på backa & buga. 😛 Sen när jag fick honom på min bana igen så såg jag att han inte alls kände sig bekväm med att ligga ner (vanligt, ligger han helt på sidan så är det en annan sak), förmodligen gjorde det ont, så jag la ner det direkt. Han tyckte ju verkligen att det var ASROLIGT!! Men hälsan går före träning, alltid.

Så vi får fortsätta att bara vänta. Imorrn lär jag ju märka om han får mer ont nu utan medicinen, & skulle han bli mycket sämre så åker jag banne mig in till Strömsholm! Om jag så ska åka ensam i snöstorm så gör jag det för min grabb. <3 Men förhoppningsvis har han inte så ont att det behövs, vi får se.

Under typ ett dygn så har jag kämpat med html-koder för att kunna göra en stamtavla med bilder här på hemsidan. Idag lyckades jag, till slut!! 😀 Jag fick kombinera 2 olika modeller för att få ihop det, men nu är jag mer än nöjd med den! Vill ni se den så gå in på ”Hundar” – ”Zoom”- ”Stamtavla”. Söker fortfarande efter bilder på några släktingar, men jag hoppas att kunna få tag i dem, vore skoj med en komplett stamtavla. 🙂

Orättvisa värld!

Inatt har det snöat hur mycket som helst! Det var såpass mycket snö att jag fick kämpa för att få upp altandörren. 😛 Först så ville inte Zoom gå ut, men när jag väl hade krattat bort massa snö från plattorna så ville han köra race! Men p.g.a sin skada så var jag tvungen att avbryta honom. 🙁 Livet är så orättvist. Kan han inte bara få bli bra igen?

Bild från tidigare.

Har noll motivation till att göra vadsomhelst. Försökte träna lite med Zoom (bara på några få saker som inte belastar hasen), men tröttnade pinsamt för snabbt. Jag tycker så synd om min lilla grabb, våra dagar känns mest långa & tråkiga.

Vad kan man hitta på med en hund som inte får röra sig? Tänkte att vi kunde miljöträna lite, men då behöver han få gå lite längre sträckor än han får nu. Det är så svårt att komma på saker man kan göra som INTE inkluderar belastning för hasen.

Tycker bara att Strömsholm kan ringa! Som läget är JUST NU så är han ganska smärtfri verkar det som, men så går han på höga doser smärtstillande, så det är med största säkerhet därför. Han haltar lite i så gott som varje steg, men han lägger lite tyngd även på höger bak. Om 2 dagar ska han sluta helt med dem smärtstillande tabletterna, så hur fan ska det gå då?! :O Jag tror ju att han kommer att bli mycket sämre på väldigt kort tid. För skadan har ju knappast läkt då…Skulle det inträffa, att han blir mycket sämre så tänker jag fan åka till Strömsholm direkt, oavsett om dem har ringt & bokat en tid eller inte. Min lilla kille förtjänar att leva ett liv utan smärta, & jag ska göra allt jag kan för att det ska vara så.

Det är fan inte sant :(

Lyckan varar inte för evigt, eller i mitt fall, inte länge alls. 🙁

I lördags när jag & Malin var i skogen med alla hundarna så skadade sig Zoom. 🙁 Han är fortfarande blockhalt större delen av tiden, men får nu smärtstillande. Ingenting är brutet & korsbandet är helt. Så vila i 2 veckor är det som gäller för honom. Hur lätt tror ni att det är att hålla han lugn med Nika? Jag kan inte mer än försöka hålla honom så stilla som möjligt, men det är allt annat än lätt.

Detta innebär ju (såklart) att vi får stryka oss från freestyletävlingen. Jag som längtade så. Självklart går hälsan först, men ni förstår nog hur ledsen jag är över att inte kunna tävla. Får försöka tänka att det kommer fler tävlingar, men just nu är det inte mycket till tröst.