Inte ge upp va?

Har precis kommit hem efter dagens 2 timmarspass i freestyle tillsammans med ett härligt gäng freestylemänniskor! Jag trivs så bra i deras sällskap & i den miljön, men när jag & Yori kör så har jag inte alls samma känsla. 🙁 Han sticker fortfarande, visst han kommer tillbaka, men jag blir ändå så ledsen & besviken. Jag lägger ner så mycket tid, pengar & energi på freestylen & så bara skiter han i det, det är iaf så det känns. 🙁 De andra sa idag att han gick bättre idag än sist, men jag har inte kollat på filmerna än, så jag kan inte jämföra dem än, men senare idag har jag tänkt att titta på dem.

Eftersom jag tycker att vårt klass 1 program är dötrist & uttjatat så valde jag att köra klass 2 programmet idag istället, mycket roligare. Jag hoppades långt inne att han kanske inte skulle sticka om det var en ny låt, men nej, sån ”tur” hade jag såklart inte.

Vi körde programmet 2 gånger, med samma katastrofala känsla, & i slutet av passet så fick alla några minuter var inne på planen att köra vad man ville, så då ställde jag upp agilityslalom & körde, & då jäklar vad bra han var!! 😀 Kanske bara att inse att han vill vara agilityhund? Jag vill ju kunna köra flera sporter med honom, men DET ENDA han ALLTID är med på är agility! Han skulle aldrig sticka iväg från en agilityplan, & man ser hur ögonen lyser när han får köra det. Så som sagt, han kanske är en agilityhund?

Vi är anmälda till 2 stycken freestyletävlingar, vilket inte alls känns bra. 🙁 Så jag ska nog stryka mig för båda tror jag, känns inte värt det, det känns snarare som att ju mer jag trycker på, desto värre blir det, så en paus från freestylen kanske vore på sin plats? Och istället satsa på agilityn ett tag? Vi kanske behöver bygga upp vår relation ännu mer, & ett sätt att göra det är ju att köra agility. Kör vi det så får Yori göra det bästa han vet (agility), jag får göra det bästa jag vet (tävla), & samtidigt bygger vi ett starkare band mellan oss. Kan det bli bättre?

Snart kan man äntligen köra agility ute, så då kan vi träna massor! Det tråkiga med agilityn är ju att man måste åka iväg varje gång för att kunna träna, freestyle kan man ju träna vart man än befinner sig. Men det är väl smällar man får ta.

På onsdag ska han mätas in av en domare, så att jag får veta om han är en L eller XL hund. Jag hoppas & tror på L, för det är vad JAG får honom till, men jag vet ju hur det gick med Rally. 😛 Haha, hon blev tyvärr M trots att jag fick henne till S, fast det var nätt & jämt. Så håll tummarna för att han dels inte dör av skräck när han ska mätas (han tycker inte om att ha saker på ryggen!!), & dels att han blir en L. 😉

Underbara Dee. <3

Jag har förändrats

Ja, det har jag, & det måste jag inse, på alla sätt & vis. Första gången som jag träffade Java’s uppfödare (oktober 2010) så frågade hon vad jag hade för mål, mitt svar kom snabbt & självsäkert – ATT BLI BÄST!! Sen dess har jag haft det som inställning i allt jag gör, jag har pressat mig själv till gränsen & ibland t.o.m. över den. Jag har ”sett förbi” saker i min väg för att nå närmare mitt mål, & det har skadat både mig & andra, men jag har inte kunnat sett det tidigare.

Årets mål med Yori är HÖGA, satsningen är/var att vinna ”Årets nybörjare i freestyle” & hela mitt tankesätt har kretsat kring tävlingar & ekonomin som det kräver, vilket faktiskt nästan har drivit mig till vansinne. Det har inte varit roligt att träna, för jag har hela tiden känt pressen att jag MÅSTE lyckas, att jag inte duger om jag inte når mitt mål, & att jag kommer förlora mina vänner om jag inte hela tiden visar hur mycket jag kan & lyckas med allt. Det mesta hänger såklart i min ”tävlingsmänniska”-personlighet, men det finns även krav som har kommit & växt längs vägen, inte minst i samband med allt som hände kring Dee.

Bara för några dagar sen så satt jag med paniken ”jag måste åka på alla tävlingar som finns, annars kommer jag inte att bli bäst” & ni anar inte vilken stress jag har inombords p.g.a. det! För att inte snacka om ångesten jag har haft för att Yori går av planen!!

Både igår & idag har jag pratat med nära & kära & allt har börjat landat i huvudet & jag har förstått hur det har legat till, fram tills nu. Och jag är nu redo att göra allt jag kan för att ändra det. Jag är inte samma person som jag var för 10 år sedan, jag har förändrats & därför måste även mitt tävlingstänk ändras, för det är knappast sunt att gå runt såhär. Och även om en stor förändring redan har skett så är jag inte klar på långa vägar.

Därför har jag bestämt mig för att INTE ha några tävlingsmål under året! Jag ska ta bort den sidan helt här på hemsidan, för den stressar mig bara. Jag vet inte när jag & Yori kommer att tävla nästa gång, det får tiden visa. Jag ska inte ha bråttom, det finns så mycket mer man kan göra i livet än att tävla, saker som jag har missat helt i jakten på förstapriset. Saker som att njuta av vår tid tillsammans, hitta på saker, som att bara gå runt i skogen & njuta av friheten. Och sen, när jag är redo, så kan jag börja träna försiktigt igen. Det kommer att bli svårt att då hålla träningen på en normal nivå i huvudet & inte låta allt skena iväg, men förhoppningsvis är jag ännu starkare då. För jag tänker inte låta någon, varken mig själv eller någon annan, dra ner mig till botten på det här sättet igen.

Sen händer det även otrevliga saker utanför hundvärlden just nu, men det är nåt jag håller för mig själv, min familj & mina vänner tills dess att jag känner mig redo att dela med mig av det – OM jag nån gång kommer att göra det.

Det går åt rätt håll

Idag är det onsdag, vilket innebär att Zoomens bandage är omlagt. När han var klar så diskuterade jag lite med en sköterska där & vi kom överens om att inte droga honom nästa onsdag. Det KAN vara så att det är efter sederingen som han blir orolig & inte kan sova. Så att inte droga honom hoppas jag kan göra allt lite lättare, för oss båda två. 🙂

Han är inte jätteglad över bandaget nu, har naggat lite på det. Fortsätter han med det inatt eller imorrn så ryker det, men han får lite mer tid på sig att vänja sig. För det bästa är som sagt om det får vara omlindat för att stabilisera hasen ännu mer.

Det är svårt att planera saker när jag inte vet hur det blir angående hans skada. När den har läkt så väntar ju rehab, hur lång den blir vet jag inte än. Men när han får gå längre än rastningar så är planen att miljöträna mycket, för det behöver han. Jag vill ju att han ska trivas i alla möjliga miljöer & för att det ska funka så mycket vi träna ordentligt på det.

Saknad

Jag förstår inte, kommer jag aldrig att känna sån där underbar glädje för att träna hund igen? Gårdagens pass var riktigt skoj, men det känns hela tiden som att något saknas. Eller rättare sagt, NÅGON saknas!

Min galenpanna, fy fan vad jag saknar henne!! 🙁 Och just nu befinner jag mig i ett läge där jag hela tiden jämför Zoom med henne, & det blir liksom aldrig bra hur jag än vrider & vänder på det. Jag måste se Zoom för DEN HAN ÄR, ge honom en ärlig chans & inte bara känna mig missnöjd med honom. (Jag ångrar inte att jag köpte honom, ånej, jag älskar honom hur mycket som helst, men just träningsmässigt blir det jobbigt.) För det är klart att går jag in med inställningen att ”det är inge roligt att träna” så nog fan kommer det inte att bli det heller! Han känner av mig, & i just dem situationerna så är jag inte ett dugg svårläst. Jag vill ge honom en riktig chans, men jag saknar galenskapen. Mycket.

Imorrn får vi se vad som händer på förmiddagen/dagen, har inget spikat, men på eftermiddagen drar vi till Skutberget & försöker oss på lite GLÄDJEFYLLD träning! Sen hur det går återstår att se.

Massa vuxenpoäng idag!

Mellan kl 10-15 har jag städat, handlat, dammsugit samt fixat i lägenheten, & det blev riktigt bra. 🙂 Några små detaljer kvar, men jag är helt klart nöjd med utvecklingen än så länge.

Jag tog aldrig någon förebild, men kan beskriva det med mörka gardiner, persienner halvt täckta & inte så mycket ”liv” i lägenheten. Jag tillbringar ju större delen av min tid här inne, så det måste vara fint & trivsamt, för det bidrar till att jag mår bättre.

När det kommer till Zoom så har han sprungit in & ut bäst han ville, han njuter verkligen av att vara på uteplatsen, & kunna gå in & ut som han vill. Sen har han såklart ”hjälpt till” lite också, haha, inte alls så snällt. 😛

Dagens bästa köp var helt klart frysen! Nu kommer jag äntligen att få plats med lite mat i frysen, både till mig & till Zoom. Den frysen som är med kylskåpet är jättelitet & proppfullt, ändå har jag knappt nåt ätbart i den. Men nu som sagt ändras förutsättningarna till det bättre. 🙂

Imorrn hoppas jag kunna fota Zoom, bara jag hittar nån som kan hjälpa mig. 😉 Blir det inte av imorrn så kunde Malin hjälpa mig på lördag, men jag vill såklart göra det så fort som möjligt. Jag vet EXAKT hur bilden ska se ut för att vara perfekt, det är den lätta delen, att få Zoom att förstå det blir den svåra. 😛 Men trägen vinner heter det ju, den som lever får se.

Min stöttepelare

Först & främst så vill jag tacka för all den responsen som jag har fått av gårdagens inlägg. Era ord betyder mycket, även om jag inte känner dem flesta av er. Så tack.

Idag har det varit sjuttio resor värre fysiskt. 🙁 Jag har mest legat i soffan, totalt orkeslös, & emellanåt med tårarna rinnandes nerför kinderna. Då har jag haft min fina bruna vän som krupit nära & lagt sig huvud i mitt knä, utan hennes tröst så hade jag mått ännu sämre.

20160727_161043

Jag försöker hela tiden intala mig att det snart vänder & blir bättre igen, jag är ”bara” i en djup svacka just nu. Men jag vet inte om jag tror på mig själv angående det. 🙁 Det är svårt att hålla huvudet högt & se framåt när kroppen blir allt sämre. Jag HATAR att känna mig såhär svag, så snälla, låt det vända & bi bättre inom en mycket snar framtid!

Gotland dag 1

Vi började med en härlig strandpromenad på morgonen. Sen har vi åkt massa bil, och så har vi varit på stranden igen. Fast andra gången var vi inte direkt själva där om jag uttrycker det så, men jag lyckades med mina fotoplaner ändå! 🙂

20160718_143735-1 20160718_143844-1

Korten är MYCKET snyggare i kameran än i mobilen!! Men ville bara visa er lite. 🙂 Vill ni hänga med ännu mer än i bloggen så finns vi på Instagram också, där uppdaterar jag flera gånger dagligen om vad vi hittar på.

Valparnas första biltur

Idag har valparna för första gången fått åka bil! Det blev en kort tur hem till mig för att hämta posten, sen tillbaka hit till Carina. Valparna tyckte inte att bilresan var sådär himla kul, men det var spännande att undersöka mitt hem. Rally fick följa med som lite stöd & det var nog mycket uppskattat av valparna.

20160317_123222

Annars så har vi mest fixat ärenden idag, veterinären har skrivit på dispensansökan så den ska jag skicka in imorrn. Ska även fixa med min uppsägning av lägenheten, betala räkningar & lite sånt imorrn. Så jag har viktiga saker som väntar.

Ni som inte har mig på Facebook vet ju inte att jag & mina tjejer ska flytta 1 Juni, jag har fått en lägenhet i samma hus som Malin. Så det blir inget Norrstrand nu, utan ett nytt ställe på Kronoparken, men jag längtar verkligen efter flytten ändå. Jag & Malin kommer att ha så himla kul tillsammans. 😀 Kunna ta så gott som alla promenader tillsammans, plus att jag får bottenplan & uteplats, kan det bli mycket bättre?!

Mitt första samarbete! :D

Även idag fick valparna smaka på RC Starter Mousse, den här gången på ett fat. Dem smaskade, trynade & gick i maten, haha, men det hade vi räknat med, bordsskicket är inte installerat ännu. 😉

160301

Dem har fått röra sig fritt i köket i ett par timmar, & kommer att få göra det igen när min morsa kommer & hälsar på. Det är bra träning för dem & det är roligt för oss, kan det bli bättre? 🙂 Hippo provade sig på att springa lite, det gick inte superbra, men friskt satsat, hälften vunnet.

Veterinären har inte ringt idag, så det blir nog senare under veckan. Bara att hoppas på att hon har en bra idé som vi kan testa.

Avslutar dagens inlägg med att berätta att jag numera samarbetar med internetshopen Petster. Så vill ni handla bra grejer lite billigare än vanligt, så är det till Petster ni ska vända er! Nu har dem t.ex. rea på många olika Hurtta-kläder för vovven. 🙂 Så kika in på deras hemsida & gör några bra klipp! Ni hittar lätt till dem från Petster-bilden i min högerspalt. –>

Långis, foder & förberedelser

Idag blev det en långis med Malin, Louise & hundarna. Vi gick mycket på elljusspåret med hundarna kopplade. Sen tog vi en tur i skogen där vi kunde släppa alla lösa så att dem fick springa av sig lite. 🙂

20151009_134155

Även idag har jag tänkt & räknat massor på olika foder. Jag bestämde mig för att testa Acana, men det passade inte riktigt. Så frågan är om man ska ge Four Friends en chans? Har hört både positiva & negativa saker om det märket, fast det har jag å andra sidan hört om alla…

Annars så drömmer jag mest om valpar, haha. Idag fick jag en valplåda gratis av en via en bortskänkessida på Facebook, inte alls tokigt. 🙂 Eller ja, än så länge är det ingen valplåda, men efter att jag har fixat till den så blir den perfekt att ha till valparna! 😀 Så vad fattas nu? Jo precis, VALPARNA! Så sätt igång & löp nu lilla Rally, mattes tålamod är slut för längesen. 😛 Haha.