Det går åt rätt håll

Idag är det onsdag, vilket innebär att Zoomens bandage är omlagt. När han var klar så diskuterade jag lite med en sköterska där & vi kom överens om att inte droga honom nästa onsdag. Det KAN vara så att det är efter sederingen som han blir orolig & inte kan sova. Så att inte droga honom hoppas jag kan göra allt lite lättare, för oss båda två. 🙂

Han är inte jätteglad över bandaget nu, har naggat lite på det. Fortsätter han med det inatt eller imorrn så ryker det, men han får lite mer tid på sig att vänja sig. För det bästa är som sagt om det får vara omlindat för att stabilisera hasen ännu mer.

Det är svårt att planera saker när jag inte vet hur det blir angående hans skada. När den har läkt så väntar ju rehab, hur lång den blir vet jag inte än. Men när han får gå längre än rastningar så är planen att miljöträna mycket, för det behöver han. Jag vill ju att han ska trivas i alla möjliga miljöer & för att det ska funka så mycket vi träna ordentligt på det.

Saknad

Jag förstår inte, kommer jag aldrig att känna sån där underbar glädje för att träna hund igen? Gårdagens pass var riktigt skoj, men det känns hela tiden som att något saknas. Eller rättare sagt, NÅGON saknas!

Min galenpanna, fy fan vad jag saknar henne!! 🙁 Och just nu befinner jag mig i ett läge där jag hela tiden jämför Zoom med henne, & det blir liksom aldrig bra hur jag än vrider & vänder på det. Jag måste se Zoom för DEN HAN ÄR, ge honom en ärlig chans & inte bara känna mig missnöjd med honom. (Jag ångrar inte att jag köpte honom, ånej, jag älskar honom hur mycket som helst, men just träningsmässigt blir det jobbigt.) För det är klart att går jag in med inställningen att ”det är inge roligt att träna” så nog fan kommer det inte att bli det heller! Han känner av mig, & i just dem situationerna så är jag inte ett dugg svårläst. Jag vill ge honom en riktig chans, men jag saknar galenskapen. Mycket.

Imorrn får vi se vad som händer på förmiddagen/dagen, har inget spikat, men på eftermiddagen drar vi till Skutberget & försöker oss på lite GLÄDJEFYLLD träning! Sen hur det går återstår att se.

Massa vuxenpoäng idag!

Mellan kl 10-15 har jag städat, handlat, dammsugit samt fixat i lägenheten, & det blev riktigt bra. 🙂 Några små detaljer kvar, men jag är helt klart nöjd med utvecklingen än så länge.

Jag tog aldrig någon förebild, men kan beskriva det med mörka gardiner, persienner halvt täckta & inte så mycket ”liv” i lägenheten. Jag tillbringar ju större delen av min tid här inne, så det måste vara fint & trivsamt, för det bidrar till att jag mår bättre.

När det kommer till Zoom så har han sprungit in & ut bäst han ville, han njuter verkligen av att vara på uteplatsen, & kunna gå in & ut som han vill. Sen har han såklart ”hjälpt till” lite också, haha, inte alls så snällt. 😛

Dagens bästa köp var helt klart frysen! Nu kommer jag äntligen att få plats med lite mat i frysen, både till mig & till Zoom. Den frysen som är med kylskåpet är jättelitet & proppfullt, ändå har jag knappt nåt ätbart i den. Men nu som sagt ändras förutsättningarna till det bättre. 🙂

Imorrn hoppas jag kunna fota Zoom, bara jag hittar nån som kan hjälpa mig. 😉 Blir det inte av imorrn så kunde Malin hjälpa mig på lördag, men jag vill såklart göra det så fort som möjligt. Jag vet EXAKT hur bilden ska se ut för att vara perfekt, det är den lätta delen, att få Zoom att förstå det blir den svåra. 😛 Men trägen vinner heter det ju, den som lever får se.

Min stöttepelare

Först & främst så vill jag tacka för all den responsen som jag har fått av gårdagens inlägg. Era ord betyder mycket, även om jag inte känner dem flesta av er. Så tack.

Idag har det varit sjuttio resor värre fysiskt. 🙁 Jag har mest legat i soffan, totalt orkeslös, & emellanåt med tårarna rinnandes nerför kinderna. Då har jag haft min fina bruna vän som krupit nära & lagt sig huvud i mitt knä, utan hennes tröst så hade jag mått ännu sämre.

20160727_161043

Jag försöker hela tiden intala mig att det snart vänder & blir bättre igen, jag är ”bara” i en djup svacka just nu. Men jag vet inte om jag tror på mig själv angående det. 🙁 Det är svårt att hålla huvudet högt & se framåt när kroppen blir allt sämre. Jag HATAR att känna mig såhär svag, så snälla, låt det vända & bi bättre inom en mycket snar framtid!

Gotland dag 1

Vi började med en härlig strandpromenad på morgonen. Sen har vi åkt massa bil, och så har vi varit på stranden igen. Fast andra gången var vi inte direkt själva där om jag uttrycker det så, men jag lyckades med mina fotoplaner ändå! 🙂

20160718_143735-1 20160718_143844-1

Korten är MYCKET snyggare i kameran än i mobilen!! Men ville bara visa er lite. 🙂 Vill ni hänga med ännu mer än i bloggen så finns vi på Instagram också, där uppdaterar jag flera gånger dagligen om vad vi hittar på.

Valparnas första biltur

Idag har valparna för första gången fått åka bil! Det blev en kort tur hem till mig för att hämta posten, sen tillbaka hit till Carina. Valparna tyckte inte att bilresan var sådär himla kul, men det var spännande att undersöka mitt hem. Rally fick följa med som lite stöd & det var nog mycket uppskattat av valparna.

20160317_123222

Annars så har vi mest fixat ärenden idag, veterinären har skrivit på dispensansökan så den ska jag skicka in imorrn. Ska även fixa med min uppsägning av lägenheten, betala räkningar & lite sånt imorrn. Så jag har viktiga saker som väntar.

Ni som inte har mig på Facebook vet ju inte att jag & mina tjejer ska flytta 1 Juni, jag har fått en lägenhet i samma hus som Malin. Så det blir inget Norrstrand nu, utan ett nytt ställe på Kronoparken, men jag längtar verkligen efter flytten ändå. Jag & Malin kommer att ha så himla kul tillsammans. 😀 Kunna ta så gott som alla promenader tillsammans, plus att jag får bottenplan & uteplats, kan det bli mycket bättre?!

Mitt första samarbete! :D

Även idag fick valparna smaka på RC Starter Mousse, den här gången på ett fat. Dem smaskade, trynade & gick i maten, haha, men det hade vi räknat med, bordsskicket är inte installerat ännu. 😉

160301

Dem har fått röra sig fritt i köket i ett par timmar, & kommer att få göra det igen när min morsa kommer & hälsar på. Det är bra träning för dem & det är roligt för oss, kan det bli bättre? 🙂 Hippo provade sig på att springa lite, det gick inte superbra, men friskt satsat, hälften vunnet.

Veterinären har inte ringt idag, så det blir nog senare under veckan. Bara att hoppas på att hon har en bra idé som vi kan testa.

Avslutar dagens inlägg med att berätta att jag numera samarbetar med internetshopen Petster. Så vill ni handla bra grejer lite billigare än vanligt, så är det till Petster ni ska vända er! Nu har dem t.ex. rea på många olika Hurtta-kläder för vovven. 🙂 Så kika in på deras hemsida & gör några bra klipp! Ni hittar lätt till dem från Petster-bilden i min högerspalt. –>

Långis, foder & förberedelser

Idag blev det en långis med Malin, Louise & hundarna. Vi gick mycket på elljusspåret med hundarna kopplade. Sen tog vi en tur i skogen där vi kunde släppa alla lösa så att dem fick springa av sig lite. 🙂

20151009_134155

Även idag har jag tänkt & räknat massor på olika foder. Jag bestämde mig för att testa Acana, men det passade inte riktigt. Så frågan är om man ska ge Four Friends en chans? Har hört både positiva & negativa saker om det märket, fast det har jag å andra sidan hört om alla…

Annars så drömmer jag mest om valpar, haha. Idag fick jag en valplåda gratis av en via en bortskänkessida på Facebook, inte alls tokigt. 🙂 Eller ja, än så länge är det ingen valplåda, men efter att jag har fixat till den så blir den perfekt att ha till valparna! 😀 Så vad fattas nu? Jo precis, VALPARNA! Så sätt igång & löp nu lilla Rally, mattes tålamod är slut för längesen. 😛 Haha.

Ha hund trots psykisk ohälsa

Under alla mina år som psykiskt sjuk så har jag sett allting ur den synvinkeln, & har inte alls kunnat förstått hur vissa människor verkligen inte kunde förstå hur det var. Att inte alla var lika övertygade om vad min räddning skulle vara som jag själv var.

Jag har näst intill hatat en person för vad hon gjorde mot mig. Jag såg det som ett otroligt svek & fattade inte hur hon kunde vara så grym. Hon lovade mig en valp & drog sen tillbaka sitt löfte. Det med motiveringen att jag var för psykiskt sjukt, men förstod hon inte att en valp skulle göra mig friskare?

Nu när jag själv sitter på andra sidan, med andra ord är mer frisk än sjuk, så förstår jag varför hon gjorde som hon gjorde. Och det mest skrämmande är att jag kanske gör likadant nu?! :O Eller nja, jag lovar ingen någon valp, för att sen krossa dens drömmar, men hur instabila kan blivande valpägare få vara? Utan att det går ut över hunden?

Att ha hund är ett megastort ansvar, & att ha en valp är ännu jobbigare. MEN man får ju så otroligt mycket tillbaka! <3 Och då är det värt allt slit, tusen gånger om. Men tänk om nån är i för dåligt skick för att kunna ta hand om en valp? Vem har rätt att avgöra det? Och hur vet man innan man har testat?

Psykisk ohälsa är, tyvärr, fortfarande väldigt tabubelagt & det är inte direkt det första nån nämner när man ska köpa hund. Just då, den gången när löftet till mig drogs tillbaka, kanske jag var för instabil, jag vet faktiskt inte, & jag vet inte heller om personen som krossade min dåvarande dröm vet det. För sanningen är att utan hundarna så skulle jag aldrig ha kommit så långt & mått så bra som jag gör idag. Dem har verkligen räddat mig, på alla sätt som finns. Och det är jag dem evigt tacksam för! <3

Men vart drar man gränsen? Och vem är det som drar den? När räknas en person som för instabil för att kunna ha en valp på heltid? Och hur vet man i det förväg?

Jag säger alltså inte att psykiskt sjuka människor inte borde ha hund (eller något annat djur), för som sagt, det är en av faktorerna till att jag har blivit så frisk. Men när & hur vet man om det kommer att funka?

150928

Grottor & lagun

Sorry för att det inte blev något inlägg igår, men jag var så låg att jag helt enkelt inte hade någon motivation. 🙁 Idag är det lite bättre, inte mycket, men lite grann.

Den här dagen har vi spenderat bland grottorna & lagunen i Filipstad, tillsammans med Hundliv.

20150913_140446 20150913_153337

Jag & Malin <3

Jag & Malin, en av mina allra bästa vänner. <3

Rally fick inte vara med på turen, eftersom hon är skadad, så hon har varit hemma hos sin bästis Clara under tiden. 🙂 Så det är inge synd om henne. Nu ligger båda & sover djupt, helt slut & jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig sliten jag också.

Annars så är det väldigt mycket tankar som rör sig i mitt huvud & jag vet inte vad som bäst att göra. Vem ska jag prioritera? Mig själv eller dem jag älskar mest av allt? Ska jag verkligen börja om från början – igen?! Eller går det här att fixa? Jag har inte gett upp hoppet än, men ni ska veta hur slitsamt det är att tänka på det här dygnet runt. 🙁 Och jag kommer inte att kunna bestämma mig än på några veckor, vilket gör att jag  kommer att driva mig själv till vansinne till slut.

Nej, dags att försöka skjuta bort dem tankarna, jag kan ändå inte lösa det nu, så varför lägga upp det här & nu?