Yes, yes, YES!!

I morse åkte jag & Zoomen till Strömsholm för att göra en ny CT-röntgen på hans has i höger bakben. Först blev han undersökt av ”vår” veterinär där & han är ju så kär i Zoom så det är galet. 😛 Haha, han tog alla tillfällen han kunde för att klappa & pilla på honom. Flera gånger sa han ”han är perfekt i hullet nu, & riktigt, riktigt fin”. Han t.o.m. klappade om Zoomen ordentligt, uppe på bordet, när han hade undersökt honom, vilket gjorde att Zoom kände sig helt trygg där! 😀 Ni som känner honom vet ju att han kan vara osäker där, men inte idag, utan veterinären fick klämma, känna, böja, sträcka & inspektera bäst han ville, & Zoom stod där helt lugnt. <3

Efter CT:n så väntade jag på svar på den & till slut kom vår veterinär & hämtade oss. Zoomen var fortfarande drogad, så jag böjde mig ner för att lyfta honom, men veterinären var snabbare & sa bara ”jag tar honom”. Inga problem för mig. När vi sedan skulle kolla på bilderna så ville Zoom gå därifrån, men veterinären erbjöd sig direkt att ha koll på honom så att jag kunde studera bilderna tillsammans med en annan veterinär, som är specialist på att läsa av röntgenbilder. Och efter det fick vi åka hem (jag ska nog vara glad över att jag fick med mig hunden hem, haha), UTAN att ha fått några svar på hur hans framtid kommer att se ut. Veterinären skulle ringa mig senare idag eller imorrn & berätta vad hela teamet tycker.

Och nu har han ringt! Frakturen är så gott som läkt (vad dem kunde se) & eftersom han redan är så mycket bättre så såg de ingen anledning till att inte börja sätta igång honom!! 😀 Vi ska ta det lugnt, börja med korta promenader i koppel & sakta, sakta öka belastningen. Såren han har på baktassen kommer att läka snart trodde de, men Zoom får INTE slicka på den, för då tar det bara längre tid. Nån som har lust att berätta det för honom, för han lyssnar inte på mig. 😛 Haha, nej, skämt åsido, han får med andra ord sova med tratten på ett tag till. Annars så behöver han inget skydd alls runt benet. 😀 Och anledningen till att han sitter & ligger lite konstigt är för att han har en lymfknut(?) i det benet som en reaktion på att han har haft ont. Den kommer att försvinna av sig självt. Skulle han bli minsta lilla sämre så skulle jag höra av mig till Strömsholm igen.

Jag är så lättad, så jäkla glad. ÄNTLIGEN går nånting åt rätt håll! Men jag måste vara försiktig, så att inte skadan går upp igen & vi tvingas att börja om från början. Detta innebär att jag väljer att vänta med freestylen till TIDIGAST 21 April, beroende på hur det går. Men just nu spelar det ingen roll, för bara det beskedet att han är så mycket bättre & att läkningen har gått så bra gör mig glad. Det får ta tid om det vill, bara han blir bra & det kommer han att bli!! 😀

Måste bara skriva av mig lite om en sak som hände på väg till Strömsholm. När jag nästan var framme vid djursjukhuset så är det en sträcka med 50, på ena sidan är det hästhagar & på den andra en cykelväg. Jag kom där, precis som vanligt & jag noterade att det gick en kvinna på 2 stycken shelties bredvid vägen. Sen, när jag var nästan jämsides med dem så kastade ena hunden sig ut mitt framför bilen! Så jag vill tvärbromsa & kasta mig åt sidan, annars hade krocken varit ett faktum. Hunden klarade sig nätt & jämt. Och jag hade minst sagt hjärtat i halsgropen! Jag har ingen aning om varför hunden plötsligt kastade sig ut i vägen, men kvinnan hade jag ingen chans att förhindra det eftersom hon gick där med flexikoppel! Jag är inte helt emot flexikoppel, men att gå bredvid en bilväg & inte ens tänka tanken att det kan bli farligt, det lär jag ju inte göra själv. Var fasen helt skakis när jag kom fram, shit, snacka om obehagligt! Så ett tips, använd vanligt koppel när ni går bredvid bilvägar & andra ställen där det kan bli farligt väldigt snabbt. Den här hunden klarade sig som sagt, den här gången, hoppas att dens ägare lärde sig nånting.

Det går åt rätt håll nu!

Ja, min lilla Zoom blir bättre & bättre för varje dag som går. 😀 Idag har han fått varit utan tratten med jämna mellanrum, & han var hur busig som helst! Men självklart fick han inte röja gärnet som han ville, vågar ju inte riskera att bryta upp frakturen igen. Han är inte riktigt lika besatt av att tvätta såret på klon, eller också har han bara fattat att så fort han rör det så åker tratten på igen. Såret på klon ser också mycket bättre ut. 🙂 Så det är många positiva små delar, bara att hoppas på att det fortsätter så.

Dagarna går långsamt, vill bara att det ska bli måndag 12 Februari så att den nya CTn ska göras på Strömsholm, för efter den så vet jag hur allt står till med Zoom. Och då får jag även veta rehab-planen, om han nu är bättre, vilket jag tror. I värsta fall så är väl ”bara” att återgå till glasfiberskenan. Men vi håller tummarna för att det är positiva svar vi får så att vi kan gå vidare. 🙂

Mitt första möte med Zoom. <3

 

Poppade hönsfötter

Ja, ni läste rätt, poppade hönsfötter är kalas om ni frågar Zoom! Såg dessa i en djuraffär förra veckan & jag kunde inte stå emot att köpa 2 stycken. Eftersom jag inte visste om Zoom ens skulle tycka om dem så blev det bara 2. Foten väger typ ingenting & känns nästan som frigolit, men hon i djuraffären sa ”poppade hönsfötter”. 😉 Och som sagt, Zoom ÄLSKAR dem!

Den här dagen har varit hemsk. 🙁 Min mage har gjort uppror hela tiden, på alla möjliga sätt! Tur att Zoom är så snäll & bara följde med mig till sängen när jag har varit tvungen att lägga mig för att vila. Så guldstjärna i kanten till min underbara vän. <3

Strömsholm ringde för en liten stund sen. Ortopederna hade diskuterat Zoom & kommit fram till följande:
* Bandagebyte 1 gång/vecka här i Karlstad
* Blir han obekväm med bandaget när det är bytt så är det bättre att ta av det helt.
* Är han halt & verkar ha ont utan bandage så har jag ett skydd som jag kan sätta på för att stabilisera hasen mer.

Om 2 veckor är det dags för en ny CT. Jag känner ett ganska stort hopp där faktiskt. Vi verkar ju ha kommit en bra bit på vägen i & med att Strömsholm sa som dem gjorde angående bandaget. Så snart kanske vi kan börja göra roliga saker igen! 😀 Och nej, jag tänker inte köra stenhårt med honom på en gång. Men jag kan se fram emot fartfyllda aktiviteter samt starta uppbyggnaden av nya muskler i det bakbenet. Det kommer att bli bra det här! 🙂

Diagnoser på Lix & Dee

Nu så, ska jag försöka sammanfatta allting, vi får se hur det går.

Dem blev ju inlagda på eftermiddagen i förrgår, för att dem skulle få dropp, smärtstillande, fasta & kunna göra CT-röntgen så fort som möjligt på morgonen därpå. Lix försvann först, sen fick vi vänta ytterligare en stund innan dem tog Dee.

På morgonen igår så ringde dem & sa att dem kanske inte skulle göra en CT på Dee ändå, för då visade hon ingen smärta i ryggen. Jag sa då till på skarpen att JO, HON SKA GÖRA EN CT!! Jag sa att hon visar oerhört små tecken på smärta, så dem kan vara svåra att se om man inte känner henne. Plus att har dem gett henne smärtstillande hela natten så har hon kanske inte så ont JUST DÅ. Och jag fick som jag ville, för när dem undersökte henne några timmar senare så visade hon smärta i ländryggen & bäckenet. Så hon fick sin CT till slut.

Med Lix var det också lite krångel, för dem ville göra ett nytt ultraljud på henne innan en eventuell CT-röntgen. Så även där fick vi säga till dem att hon SKULLE GÖRA EN CT!! Och inget ultraljud eftersom hon gjorde ett sånt för några veckor sen här hemma. Det var inte lätt, men till slut fick vi vår vilja fram ändå, så dem gjorde inget ultraljud, men en CT.

Vi fick hämta dem små liven sent på eftermiddagen igår & då fick vi även lite svar på saker & ting. Jag tar en i taget för att det ska vara lättare för er att förstå.

Vi börjar med Lix:
Hon har ingen shunt i levern, däremot har hon ett extra kärl mellan levern & hjärtat, vilket dem brukar ha om dem har en shunt i levern…Men ingen shunt som sagt. Dem röntgade även hjärnan på henne för att se om hon hade vattenskalle eller nånting sånt, men nope, inte det heller. Däremot hittade dem en LITEN LITEN ”skada” på hennes högra hjärnhalva, som förklarar varför hennes vänstra ben krånglar ibland. Förutom det så hittade dem ingenting som kan förklara kramperna eller hennes skyhöga gallsyrevärden. Hon ska gå på veterinärfoder & ta det lugnt i 2-3 veckor, sen ska hon ta nya gallsyreprover för att se hur dem ligger då, men detta kunde vi göra i Karlstad. Är dem fortfarande höga då så blir det fortsatt utredning för att försöka hitta felet. Så med andra ord; diagnos Okänd.

Så har vi kommit till Dee:
Hon har inget diskbråck, vilket var både bra & dåligt. Bra för att det inte är en rolig skada alls, men dåligt för att då hade man kunnat operera. Dem hittade en liten missbildning i ländryggen som förklarar hennes smärta, & den kan dem inte göra nånting åt, nånsin, utan den kommer hon att få leva med resten av livet. För att hon ska kunna leva ett normalt liv ändå så krävs det mycket planering & noggrannhet från min sida. Hon MÅSTE värmas upp ordentligt innan ALL FORM AV ARBETE, plus ha ett BoT-nättäcke på sig så mycket som möjligt när hon tränar. Den allra allra värsta rörelsen hon kan göra är agilityslalom, så den bör hon undvika så mycket det bara går resten av livet, med andra ord, vi kommer inte att kunna tävla massa agility. 🙁 Men det var jag ju lite beredd på. Hon kan träna agility ibland (när hon är ORDENTLIGT uppvärmd!!), men inte massa slalomträning då. Men hopp & tunnlar & såna saker kan hon få göra för skojs skull. När det kommer till freestylen så kan hon hålla för det, beroende på hur duktig & noggrann jag är med uppvärmningen & sådär. Men jag kommer att få ha stenkoll på henne framöver, & verkligen planera in allt ordentligt. Hon kommer att kunna få busa med sina polare också, men samma sak där, uppvärmning!! Egentligen hade veterinären velat satt in Rimadyl på henne, men eftersom hon går på Prednisolon för sin allergi så gick inte det. Och eftersom hon inte svarade alls på den smärtstillande medicinen som hon fick efter besöket på ReDog så får hon vara utan. När vi ändå är inne på detta med ReDog så måste jag ringa till dem på måndag & på nåt sätt få ett rehabupplägg från dem. Så om vi måste åka dit igen eller inte vet jag inte nu, utan det får jag veta på måndag när jag ringer & pratar med dem. Det allra, allra viktigaste i Dee’s liv är att hon ALDRIG NÅNSIN får bli fet!! Hellre 1 kg för lite & 1 kg för mycket, för annars kommer inte ryggen att hålla. Så veterinären tipsade om kalorisnålt godis vid träning (så länge man inte kan belöna med leksak) & mycket uppbyggande av muskler, speciellt i bakpartiet. Hon får mer än gärna simma 3 dagar/vecka & än så länge funkar ju det kanon utomhus. Sen ska hon även gå på ett kosttillskott resten av livet. Sammanfattning av Dee: ingen agilitykarriär, men kan hålla för ett aktiv liv i övrigt om vi sköter allting rätt!

Nu tror jag inte att jag har missat något, har ni några frågor så är det bara att fråga på, så ska jag svara så gott jag kan. Jag är fortfarande hela slut i huvudet efter dessa dagar, men kände att jag behövde skriva allting här i bloggen så att ni får veta. Jag vet ju att det är många som följer oss just nu, så istället för att besvara er en & en så gör vi såhär. 😉

20160623_210516

Imorse när jag vaknade så hittade jag 2 ganska stora blodpölar i sovrummet. :O Jag tänkte direkt ”nu löper hon”, men nope, inget löp där inte. Jag undersökte henne, men hittade ingen förklaring till blodet. Så jag fick ringa Strömsholm & fråga, men dem hade inte heller nån aning om vart det kunde komma ifrån. I övrigt så är även hon sliten, men hon har ingen feber så veterinären på Strömsholm & veterinären här i Karlstad tyckte att jag skulle avvakta & hålla koll, blir hon sämre så får vi åka in. Men inget mer blod sen dess & hon är lite lugnare nu, så jag hoppas att vi ska slippa åka in.

Idag är det ju midsommarafton & jag & Dee skulle eventuellt ha varit med Hundlivsadmin, men jag vet inte om jag vågar chansa på det. För det blir isf många hundar & Dee behöver vila, så det blir nog inget sånt för oss. Jag vet inte om vi blir själva eller om vi kanske ska träffa nån/några andra.

När jag är piggare & förstår vad jag själv tänker så ska jag läsa på mycket om uppvärmning & såna saker på hund, jag kan ju en del sen hästtiden, & jag antar att det inte är jättestor skillnad mellan häst & hund. Men man kan nog inte läsa för mycket om sånt. 🙂

Inlagda på Strömsholm

Både Lix och Dee blev inlagda på djursjukhuset i Strömsholm över natten, för att kunna göra en CT-röntgen imorrn bitti.

Så jag, Carina och Patric stannar här över natten och så får vi se vad röntgen visar imorrn. Om dem får åka hem eller om det blir operation direkt.

Så det är lite nervöst här, men jag är oerhört glad att jag inte är ensam! Håll nu alla tummar för att det går bra för både Lix och Dee!!

20160622_092728

Lix & Hippo på besök

Idag har det varit en seg dag då jag inte har mått superbra. Men så är det vissa dagar. Carina & William kom hit en stund med Lix & Hippo & det var riktigt roligt att träffa dem igen! 🙂

20160621_182320 20160621_182721

Tidigt imorrn bitti, eller säger man inatt(?) så styr vi bilen mot Strömsholm för CT-röntgen av Dee’s rygg & Lix lever. Jag vet inte hur höga förhoppningar jag ska våga ha, med risk för att bli jäkligt besviken. Men samtidigt kanske det är ”onödigt” att måla fan på väggen i förväg? Jaja, vi får se vad dem säger imorrn, nu ska jag snart lägga mig, är hur trött som helst!

På tävling med Rally!

20160620_174124

Idag har jag lånat världens coolaste lundehund – Rally! 😀 Vi var med på en agilitytävling här i Karlstad, trots att vi inte har tränat på typ 1 år. Men hon var sååå himla duktig, jag kan verkligen inte vara mer nöjd med henne än jag är. <3 T.o.m. när hon totalkraschade i ett hopphinder så reste hon sig bara upp, kom till mig, & sen kunde vi köra vidare. Här kan ni se loppet:

Eftersom det regnade & Rally HATAR regn så var det inte superkul att vänta på nästa klass. Och Rally har ju varit skadad för inte så jättelänge sen & jag vet inte riktigt hur bra tränad hon är fysiskt just nu. Så det, plus att jag var rädd att hon slog sig i kraschen i första starten, gjorde att vi strök oss ur sista klassen & åkte hem istället.

På vägen hem bytte jag & Carina tillbaka hundar, så att hon fick Rally & jag fick Dee. Och VARJE gång de två möts då blir Dee superduperspänd & svansen så stor & hög den bara kan bli. Rally däremot kryper ihop, fjäskar allt vad hon kan & kissar ner sig. Det är både skönt & jobbigt att se de så, skönt av den anledningen att jag VET att jag tog rätt beslut med att låta Rally flytta, men samtidigt jobbigt eftersom jag tycker synd om Rally som är så låg & osäker mot Dee. Och Dee spänner inte upp sig så för någon annan, utan enbart mot Rally. 🙁 Visst, nu är det skönt att hon inte är sån mot alla hundar, men relationen Dee – Rally funkar helt enkelt inte.

Nu sitter vi i soffan, jag skriver här & Dee tuggar på ett ben. Imorrn vet jag inte riktigt vad som händer, men på onsdag ska vi åka till Strömsholm i hopp om att göra en CT-röntgen på madam Dee. Vi (jag, Carina & Patric) kommer även att ta med oss Lix som vi också hoppas får sin CT då. Allt är klart med Folksam, dem ersätter båda CT-röntgerna, så det är ”bara” att få undersökningen gjord.

Dee var ju på rehab i förmiddags & hon var inte bättre nu. Inte jättemycket sämre heller, men jag hör ju själv hur ofta hon släpar i vänster baktass när hon går. 🙁 Det är som att nerverna inte kopplar hela vägen alla gånger, & jag vill inte att hon ska behöva gå så hela sommaren i väntan på en planerad CT. Därför väljer jag att åka in akut med henne på onsdag morgon. Jag har ingen aning om hur hennes odds ser ut, & jag är livrädd för att få fel svar när jag frågar veterinären. Min älskade galenpanna, hon bara MÅSTE bli såpass bra att hon kan leva ett aktivt liv igen.

Mycket saker att göra hela tiden

Igår på kvällen så rann tårarna nerför mina kinder, & det berodde på alla tankar & känslor som gårdagens blogginlägg handlade om. Jag är så fruktansvärt rädd för att vi aldrig ska kunna leva ett liv som vi båda brinner för. Jag vet att det inte behöver vara nånting så allvarligt, men på veterinären som ringde från Kumla så lät det verkligen som att det kommer att bli en operation för att nånting är galet. Så det var samtalet med henne som skrämde upp mig rejält. Men en sak känner jag mig ändå HELT SÄKER på, & det är vad jag anser är ett värdigt hundliv för Dee. Hon älskar att springa, speciellt med sina bästa polare, men även annars också. Och hon älskar att träna, vad som helst, bara hon får jobba med sin matte. <3 Så det är ett värdigt hundliv för henne. För mig ingår ju även alla tävlingar & allt som det innebär, men för Dee är inte dem viktiga, för hon har aldrig levt ett sånt liv.

Men men, idag har jag åter igen fått hjälp av morsan & Anders att fixa i ordning med lägenheten här hemma. Den börjar se bebodd ut nu, men det återstår ändå en hel del saker att göra. En sak som blev klart (eller ja, nästan klart) är vitrinskåpet där jag har alla mina pokaler som jag har vunnit med hundarna. 😀 Och längst ner finns deras aska, plus kort på Magic, måste leta fram nåt fint på Java också så att även hon är på bild där nere. 🙂 Den översta hyllan är tom, & kan ni gissa varför? Jo, för där ska ju Dee’s priser in! 😉 Om det nu blir några…

160619

Imorrn har jag tusen saker att göra känns det som, vi startar dagen med att ringa till ReDog & be dem skicka in alla uppgifter till Folksam inför CT-röntgen. Sen ska Dee till sjukgymnasten där jag får svar på om hon är bättre, sämre eller likadan. Sen måste jag själv prata med Folksam om en grej, betala alla räkningar, telefonmöte med en sjuksköterska & sist, men inte minst, agilitytävling med Rally!! 😀 Det är en gratis agilitytävling på Skutberget som jag brukar vara med på varje år då det blir typ ”landskamp” mellan Sverige & Norge. Och eftersom min galenpanna är skadad & absolut inte får köra nån agility, så frågade jag Carina om jag fick låna Rally & det får jag göra. 🙂 Jag behöver nånting att se fram emot, & det här är en jättebra sån grej. Sen har jag inte alls så höga förhoppningar eftersom vi inte har tränat på tusen år, framför allt inte slalom, men vi gör det bara som en rolig grej. 🙂 Hoppas att jag får med mig nån som kan filma, så att jag kan lägga ut filmen här i bloggen efteråt.

Resten av den här dagen blir lugn för min del, jag har sovit asdåligt dem senaste 3 nätterna så jag är helt slut. Måste dock åka till min gamla lägenhet & släppa in hon som ska städa den. Sen måste jag även handla en snabbis. Dee ska ju även få ett par promenader & göra sina övningar här hemma. Så nej, helt vila blir det visst inte idag heller. :/

Tunga tankar

En veterinär från Djursjukhuset i Kumla ringde upp mig igår eftermiddag, & tyvärr så lät det första lite för bra för att vara sant. 🙁 Lix var det inga problem med att boka in, men Dee ville dem inte göra undersökningen på. Hon förklarade att ryggproblem var så stort & att OM det är så att nån nerv eller så ligger i kläm så krävs en operation & dem har inte tillräckligt mycket resurser för att kunna genomföra en sån. 🙁 Och då sa hon att även om dem skulle göra en CT på Dee, & så visar det sig att hon måste opereras, då kommer Strömsholm vilja ta egna CT-bilder (fråga mig inte varför, men så gjorde dem med Java’s vanliga röntgenbilder). Så veterinären tyckte att jag nu till veckan skulle ringa Strömsholm & få en akuttid för Dee där, för som hon sa, eftersom hon inte är bättre trots smärtstillande så är det förmodligen nånting som ligger fel. Och så kan hon inte gå en hel sommar, & det kan jag bara hålla med om.

Tävlingsmänniskan i mig gråter, för en operation skulle hindra mina drömmar väldigt mycket. Inte nog med att själva operationen skulle göras, utan sen massa rehab & sen söka dispenser för det. Jag vet ju bara hur krångligt det var att få dispens för hennes allergi!

Jag & Malin var ju & tittade på en freestyletävling i förmiddags & suget efter att själv starta blev ju inte mindre direkt…Det var kul att titta då, mindre kul nu när man inser att jag & Dee kanske aldrig kommer att kunna tävla nånting alls. 🙁 (Ja, nu målar jag fan på väggen igen!)

160618

Självklart är hennes hälsa viktigast & hon äger mitt hjärta oavsett hur sjuk/skadad hon än är. Men tävlingarna är en så stor del av mig & mitt liv, & jag har svårt att föreställa mig ett liv helt utan dem. Okej om hon aldrig kommer att få tävla det hon tycker är roligast, nämligen agility. Det kan jag leva med, tror jag, men tanken att inte få tävla freestyle skrämmer mig oerhört mycket. Sen vill jag ju kunna tävla lydnad, kanske rallylydnad & kanske, kanske vallning. Men tänk om det ALDRIG blir nån tävling för oss, vad fan gör jag då?!

Jag vet att många av er som läser inte förstår hur jag ens kan tänka tävling när hunden inte mår bra, men det är bara för att ni inte känner mig tillräckligt mycket. Ni förstår inte hur viktiga tävlingarna är för mig, & ett aktiv liv, långa promenader & mycket träningar. Det är det jag brinner för här i livet, & att riskera att ”förlora” det är inte kul nånstans. 🙁

Glädjande besked!

Äntligen går nånting åt rätt håll! För på Hunddata fanns det här uppe idag:

deehd

Plus att jag har ringt till ett djursjukhus i Kumla angående CT-röntgen & hon jag pratade med trodde att jag skulle kunna komma med båda hundarna nån dag nästa vecka! 😀 Hur ofta är det att ens BÅDA hundar behöver en CT samtidigt? Inte alltför ofta. 😛 Hon skulle återkomma under eftermiddagen så hon borde ringa när som helst. Sen måste det bara kollas upp att Folksam ersätter bådas CT, för annars har jag inte råd att göra det nu, & speciellt inte med bägge samtidigt?

Lix behöver ju en CT för att kunna fastställa diagnosen Porto Cava Shunt. Och Dee behöver en CT för kolla vad det är för fel i ryggen på henne. Om det är nåt diskbråck eller nån nerv som ligger fel eller vad det nu kan vara.

Har även rensat lite kläder idag & har faktiskt slängt en del. Det är inte likt mig som brukar spara på allt. 😛 Haha. Självklart var Dee delaktig i detta & fick prova lite olika kläder, allt för att härdas. 😉

20160617_163853

Nu kommer morsan & Anders med pizza, ska bli gott. Imorrn åker jag & Malin åka & kolla på freestyletävlingen på Hammarö, så länge det inte regnar, för då skiter vi i det.