Mina hjärtan

Koi har anpassat sig jättebra till mitt & Zoomens liv. 🙂 Vi har varit i skogen, träffat andra vovvar, lekt, ätit godis m.m. Och självklart sover hon på min kudde på nätterna. 😛 Haha.

Idag testade vi att träna lite tillsammans med Malin & Jenny utomhus. Koi tränade på att komma när jag ropar på henne, & Zoom fick köra lite freestylemoves. Zoomen var inte jättetaggad på träningen & det gjorde att jag inte heller blev det. 🙁 Han ville dock köra ”mellan” hela tiden, så vi la ner den mesta tiden där. Den hunden som inte tränade fick snällt sitta uppbunden & det var ljudliga protester från dem båda, så himla avundsjuka.

Nu blir det förhoppningsvis lugnt ett par timmar, jag är helt slut & behöver återhämta mig. Det tar på krafterna att ha valp! Men det går så bra så, jag ångrar inte mitt beslut alls. Det här känns rätt – det här är lycka för mig!

Ett nytt kapitel

Nu för tiden är jag väldigt dålig på att uppdatera bloggen, men det betyder inte att vi inte gör nånting på dagarna. Ibland har vi slöa vilodagar, men för det mesta tar vi oss ut på promenader ändå. Man får ha det så.

Igår startade jag ett nytt kapitel i mitt liv – träna! Jag har länge velat komma i bättre form, bli starkare, orka mer samt gå ner i vikt. Så nu satsar jag hårt en månad, skulle jag då vilja fortsätta så är det bara att jag gör det. Skulle jag efter en månad känna att ”nej, det var inget för mig” så kan jag bara sluta, med andra ord är jag inte bunden till nånting om jag inte vill fortsätta. Jag tycker att det är svårt att redan nu veta om jag kommer att träna om ett år, så jag blev glad när dem sa att jag fick prova en månad innan avtal. 🙂

Igår provade jag mig mest fram, men idag körde jag hårt. Det är faktiskt en skön känsla när kroppen skakar av utmattning, haha. Då vet man att man tar i ordentligt! Efter att jag har kört några gånger så tänkte jag träffa en PT som då ska hjälpa mig med upplägg & kost & sånt där. Jag tror på det här spåret, jag hoppas att jag ska kunna må bättre både fysiskt & psykiskt nu när jag gör en satsning.

Annars då? Jo, jag & Zoomen promenerar en del, samt tränar. Vi går just nu en trickskurs i Lervik för en bra instruktör. Zoomen är klart yngst på kursen, så vi får liksom ta det i hans takt. Vi kör kursen varannan tisdag, så att man hinner träna ordentligt mellan gångerna. Sen förra tillfället har jag valt att bara fokusera på att leka, kamp- & jaktlekar, samt ordet ”okej”. Han blir allt bättre på att kampa, vilket gör mig väldigt glad. 🙂 Han har även lärt sig det viktiga ordet ”tack tack” när jag vill att han ska släppa leksaken, det underlättar mycket kan jag säga, så att man slipper bända ut det ur munnen på honom. 😛

Imorrn är det ÄNTLIGEN dags för nästa utställning!! 😀 Den här gången i Ljungskile, & för en (för oss) ny domare. Jag hoppas att Zoomen sköter sig, trots att löptikarna Hippo & Lix är med. När vi har träffats nu den senaste veckan så har han varit helt besatt av dem, så nu är han verkligen könsmogen! Men tjejerna borde vara i slutet av löpet nu, så förhoppningsvis blir han inte helt galen. 😛 Haha.

Nu väntar jag i princip bara på att bli tillräckligt trött för att somna. Var ju uppe tidigt i morse, så jag borde kunna komma till ro snart. 🙂

Svårigheter i träningen

Igår började jag & Zoom på en trickskurs i Lervik. Den är på 4 träffar, varannan tisdag, så man hinner träna ordentlig emellan gångerna. Redan på första tillfället så fick jag en del tips som jag inte har hört tidigare. 🙂 Nu gäller det som sagt att träna på alla läxor vi fick, så att vi kan gå vidare nästa gång. Då ska vi jobba med såna där roliga saker som backa, front & vänd. 😀 Det tillfället vill jag INTE missa!!

Redan idag tränade jag & Malin igen, utomhus på en avlägsen plan så att vi fick vara ifred. Jag kände mig taggad till en början, men när Zoom inte var så intensiv som jag hade hoppats så försvann all lust från mig. Det kändes mest värdelöst att försöka träna när han inte ville vara med. (Och det är i precis dem stunderna som jag saknar mina tidigare bc’s som mest.)

Så vi bytte helt träningsfokus, istället för att jobba med läxorna & freestyle så fick han gå ett kort godisspår, för första gången. Han nosade på riktigt bra & verkade tycka att det var helt okej. 🙂 Inte så att han skulle vilja göra det varje dag, men det var ändå en sak vi kan köra lite ibland.

Godissök i träd är också nånting roligt om man frågar Zoom. Inte lika kul som att träna andra saker, men även det var helt okej. Han tycker inte om att jobba för mycket själv, förutom ibland, för då kan han BARA jobba själv! 😛 Ingen ordning på den vovven. 😉

Sen gömde jag mig i skogen & så fick Zoomen leta upp mig. Första gången såg han mig hela tiden, men andra gången så fick han leta lite. 🙂 Finns en liten film på det på min Instagram för den som är nyfiken.

Zoom väntar otåligt på sin tur.

Så vilka svårigheter stötte vi på idag? Jo, det gamla vanliga – en oengagerad matte ger en oengagerad hund. Jag TROR att jag belönar & leker tillräckligt mycket & att det är Zoomen som inte gillar det. Men jag har fel. Jag är fortfarande så låst vid att träna bc, där får man mer dämpa än att tagga upp & JAG tycker att det är lättare att dämpa än att tagga upp i träningen. Sen ska jag väl även erkänna att jag tycker att det är väldigt ”jobbigt” att vara ”överdrivet glad” & verkligen bjuda på mig själv. Mina tidigare erfarenheter skrämmer mig fortfarande. 🙁

Men som sagt, jag TROR att det är Zoomen’s ”fel”, men innerst inne vet jag att jag är orättvis mot honom genom att tänka så. Jag måste värdera honom lika högt i träningen som jag gör hela tiden annars. Han är min skatt, min dyrbaraste ägodel, min bästa vän, mittpunkten i mitt liv & det är omöjligt att älska honom mer än jag redan gör. Men på nåt sätt så försvinner det i träningen, & det är det jag måste se tidigt & sen jobba bort. För när dem tankarna sätter sig fast så är dem jävliga att bli av med! Så minsta tecken på sånt måste jag lära mig att se, & därefter hantera.

Jag säger att Zoom inte gillar att kampa så mycket, en liten stund funkar jättebra, men sen tröttnar han & vill inte ens titta på leksaken. MEN, & håll i er nu, med Malin så lekte han SUPERBRA idag!! :O wtf?! Hon vågar bjuda mer på sig själv & blir därför mer engagerad i leken än vad jag blir som inte vågar. Och när föraren är väldigt engagerad så verkar hunden också blir det… 😛

Så JAG måste träna på att VÅGA. Jag måste säga bye bye till alla hemska minnen, släppa dem & sen gå vidare utan dem. Men det är svårt, ojojoj, så svårt. Jag blir så irriterad på mig själv när jag vet hur det är, & att jag inte vågar ”rocka loss”. För om Zoom ska få en bra belöning, så MÅSTE matte också vara med på tåget! Så bara släpp taget om det förflutna, låt det inte hindra dig nu, flera år senare. Det är inte värt det. Jag vet dock inte riktigt HUR jag ska göra för att vända det, jag bara vet att jag måste.

Hundspel m.m.

Idag har Zoomen fått testa på ett hundspel för första gången. Han var väldigt intensiv & vägrade att ge upp. Han fattade dock inte att när han hade ätit upp godiset så var det slut. 😛 Han bara fortsatt & fortsatte, haha. Sen fick han köra lite med godisbollen, den har han testat förut, men det var längesen.

Sitter just nu i valet & kvalet om jag ska följa med Malin på hundträningen om typ en timme, eller om jag ska skita i det. Jag är inte supermotiverad om jag uttrycker det så. 🙁 Och jag måste ha koppel på honom hela tiden eftersom han annars kan sticka fram till dem andra. Man blir så begränsad med koppel, iaf när man tränar freestyle. Vet inte vad jag skulle träna om inte freestyle, utställningsträningen är ”klar” & lydnaden har vi knappt påbörjat. Känns inte som att han skulle kunna koncentrera sig på att lära sig fotgående när det är så stor störning. Han kanske behöver börja den träningen inomhus utan massa störning?

Så nej, vi följer inte med. Dels för att jag inte vet vad jag ska träna & dels för att jag är sliten efter en riktigt jobbig natt. Har haft sån ångest att jag flera gånger under natten har vaknat av att jag har skrikit så högt jag kunde. 🙁 Hatar när det blir så, önskar att det aldrig skulle behöva hända, men alla ens önskningar går inte i uppfyllelse.

Zoomen ligger nu i andra delen av soffan & sover. <3 Det tog mycket på krafterna i huvudet att först spela spel & sen jobba med godisbollen. Min älskade grabb!! <3

Tack till er som delade med er av era tips angående hans juckningar! Jag fortsätter att försöka avleda honom & gärna det i ett tidigt stadium. Ska även jobba med andra kvällsrutiner, typ en stunds massage precis när vi lägger oss eller så. För han blir ju besatt VARJE kväll vi går & lägger oss. Men skam den som ger sig!

Min super-Zoom! (Freestylefilm)

Fasen vilken bra & rolig helg vi har haft!! 😀 Det hela började i fredags & då hade jag freestyleuppvisning med Zoomen. Jag var rädd för att han skulle sticka iväg på små egna svängar, något som han har gjort VARJE GÅNG vi har tränat program annars. Men inte då, han visade sig från sin allra bästa sida. Svansen på topp & motiverad till max, precis så som man vill ha det! Jag körde med godis, för jag vågade inte testa utan. 😛 Han är ju bara 8,5 månader gammal, & på väg att bli könsmogen. Så jag är superstolt över min grabb! <3

På kvällen grillade vi & hade trevligt. Jag älskar att vara bland lundehundsfolk, för dem flesta är så himla trevliga & snackar inte massa skit. 🙂 Ett bra folk med andra ord. 😉 Haha.

Igår lördag så hade rasklubben sin special med utställning. Zoomen & jag gick in som nummer 1. Domaren tog lång tid på sig när Zoom stod på bordet, för han förklarade för domaraspiranterna hur dem ser ut & vad som är ”viktigt” att tänka på. Min grabb stod bara där hur snällt som helst, duktig pojke! <3 Sen fick vi springa några varv & efter det ställa upp för domaren. Zoomen betedde sig som att han föddes på en utställningsplan & kan allt om det. 🙂 Resultatet blev 2:a bästa hanvalp med excellent. Anledningen till att han inte fick HP var att domaren tyckte att han hade för långa ben för sin kropp, han var inte rektangulär, vilket dem ska vara.

Efter utställningen så hade vi lundehundsrace med cirka 30 hundar. Där fick Zoomen användning av sina långa ben & var den som stod som slutgiltig segrare! 😀 Så visst finns det fördelar med långa ben. 😉

På kvällen var det jubileumsmiddag med nästan alla deltagare. Maten var riktigt god & det var helt underbart att få sitta & prata massa lundehund! Sånt betyder massor för mig.

Idag så var det utställning i Ransäter, & självklart ställde jag ut Zoomen där också. Han blev slagen av samma hanvalp som på rasspecialen, men denna gång med excellent & HP. Han sa att anledningen till att den andra valpen vann var att han var mer utvecklad än vad Zoom är, han är ju lite långbent & tunn i hullet än så länge. Men den andra valpen var superfin så han var värd sin seger! 🙂 Eftersom han fick HP så hade vi pris att hämta ut, en leksak & sen kunde man välja en pokal, så självklart gjorde jag det!! 😀 Hans allra första pokal, så himla roligt att ha som minne. Han kommer att få ha sina pokaler (vi hoppas att det blir fler) högst upp i vitrinskåpet, där syns dem bra. 🙂

På vandrarhemmet så delade vi rum med en liten lundetik & Zoomen blev kär kan man helt klart säga! Han uppvaktade henne, försökte rida på henne, samt fjäskade allt han kunde. Inte helt okej, synd att hon var lite för snäll mot honom, han hade behövt en tillsägelse av tiken själv. Men men, han är ju inte elak på nåt sätt, utan han håller på att bli könsmogen & har massa hormoner i kropp & huvud. 😛

Nu är vi hemma i Karlstad igen, Zoomen ligger utslagen i soffan & sover, & själv sitter jag här & skriver. 😉 Jag varit riktigt duktig & plockat upp ALLT som jag hade med mig. Ni som känner mig vet att det kan ta nån vecka innan jag packar upp allt då jag tycker att det är så tråkigt. 😛 Haha. Men idag var jag som sagt duktig.

Slutligen kan jag säga att jag är så MEGASTOLT över Zoomen & hur han har betett sig hela helgen. Visst kunde utställningarna ha gått bättre rent resultatmässigt, men jag skulle inte kunna vara stoltare över honom än jag är. Han får inte bara ett plus i kanten, utan även en stjärna. 😉

Första gången inför publik

Idag fick Zoom en ny erfarenhet – freestyleprogram till musik för massa barn. Första gången så hade han sjukt mycket springa i benen, så han sprang omkring hej vilt. Efter en liten stund så kom han tillbaka till mig (duktig vovve!) & vi kunde köra lite av programmet innan låten tog slut. Han fick sin kalasbelöning efteråt & jag hoppas att han snart ska koppla ihop den med träningen till musik.

Efter några timmar så var det dags för omgång två. Lite ofokuserad, ville gärna köra ett eget program, innan han sen skötte sig. 🙂 Det var inte helt lätt det här för lilla Zoomen.

Jag är ju så grymt tävlingsinriktad & har väldigt svårt att vara nöjd om det inte gått perfekt. Detta ställer ju även till det lite för mig, minst sagt.

MEN!!!

Idag kunde jag förstå att han snart är 8 månader & aldrig har gjort nåt sånt här tidigare. Han gjorde sitt bästa, & jag är supernöjd med honom! 😀 En helt underbar känsla inombords.

Stort tack till Malin som bjöd med oss på detta! <3 Jag & Zoom behöver verkligen träna såhär inför tävlingarna som kommer nästa år. Man kan nog aldrig få för mycket sån träning.

Resten av den här dagen kommer att bli lugn. Både jag & Zoom är helt slut, han däckade direkt vi kom innanför dörren. Det tar hårt på en liten ”valp” att vara ute på uppvisningar hela dagen. 🙂

Svåra kommandon

Det finns en väldigt rolig ”funktion” på Facebook, där man kan se vad man skrev/delade samma dag fast för några år sedan. Oftast så är det bara positivt, men ibland, som idag, så gör saknaden efter Dee ondare än vanligt. För jag la ut en liten film på henne när vi tränade, tyvärr finns inte filmen på YouTube utan den finns bara på min Facebook. En annan film som rör mig till tårar är den här:

Igår var jag & Malin ute & tränade freestyle med våra grabbar. Zoom hade vax i öronen, myror i hela kroppen samt studsbollar i huvudet. Det verkligen gick INTE att träna. 🙁 Jag blev frustrerad, men inte arg. För han var gaaaanska söt när han sprang runt runt som om det brann i baken på honom. 😛 Haha. Och detta usla träningspass fick mig helt klart att börja fundera på att kanske byta program, eller iaf göra om det. :/ Det är i början som det skit sig, för när man kör så kan han inte ”sitt” eller ”stanna”. Vi alla vet ju att det är det svåraste en hund kan göra, eller hur? 😛 Vi avslutade passet med sitt & stanna & då helt plötsligt kunde alla det. :O Det gjorde en ju inte mer frustrerad, haha.

När det är dags för rasspecialen så kommer jag att få motionera Zoomen innan uppvisningen, annars får han väl sånt där ”pudelfnatt” igen & bara springer som en galning. 😛 I värsta fall får Rally ta över alla uppvisningar, så jag har ju en plan B. 😉

Ikväll väntar agilitytävling på Skutberget här i Karlstad. Carina ska starta sitt första tävlingslopp med Rally & jag är så glad över det! 😀 För hon vill ju ut & tävla lite, & Rally ÄLSKAR det så det känns enbart positivt. Och den här träningstävlingen är perfekt att börja på. För ingen stress, press eller så, utan alla stöttar varandra & man får en bra upplevelse av tävlingen, även om loppet kanske skiter sig helt. 😛 Lilla Zoomen ska såklart följa med & miljöträna sig lite. Sånt kan man aldrig få för mycket av!

Perfekt lycka – jag & min Zoom

Vill börja med att tacka alla för ert stöd efter förra inlägget. Det var många som reagerade starkt & det rörde mig. Så himla SKÖNT att inte vara ensam i allt det här. Skönt att höra att det är fler som drabbas av sånt här, även om jag såklart önskar att ingen behövde göra det! Världen är grym emellanåt, men med rätt stöd & hjälp så kan man ta sig igenom den.

Idag gjorde jag klart det sista med filmen som jag har sysslat med några dagar. Det har varit riktigt roligt att göra den & jag är nöjd med resultatet. Tyvärr får jag den inte att funka i mobilen, utan man kan bara se den på en dator. 🙁 Någon som vet om & hur man kan ändra det? Eller går det helt enkelt inte? Här är den iaf, för er som är inne på datorer.

Zoomen har haft fullt upp idag & kommer med största säkerhet att sova skönt inatt. 😛 Först passade vi Jax & Algot, så Zoom & Jax lekte oavbrutet i typ 3 timmar!! Jag fattar inte hur dem orkade, men men, man kan inte förstå allt här i livet.

Efter det så åkte vi till djuraffären & köpte med hundmat & kycklinghalsar från Mush. Och sen blev vi kvar hos tjejligan & gänget. 😛 Vi har ätit tacos & sett på en bra serie, så det är inte ett dugg synd om oss idag! 😉

Lilla räven sover redan, det är kanske rena rama vild-western i hans huvud vid det här laget? 😛 Haha, min lilla knäppis, shit vad jag älskar honom! <3

En bild från gårdagens träning i hallen.

Mitt liv blev ett rent helvete

Igår eftermiddag tog jag ett djupt andetag & la sen upp en träningsfilm på mig & Dee på Youtube. Jag skrev i länken på Facebook att jag tvekat mycket för att lägga ut den med tanke på all skit som blev när jag tog bort henne. Flera stycken undrar vad som hände & jag tänkte att jag nu skulle berätta det, hela historien.

Under hela Dee’s liv så hade hon mag- & tarmproblem. Redan innan jag hämtade henne så skrev uppfödaren att hon var sjuk då magen var kass på henne, men inte på dem andra valparna i kullen. Jag tänkte bara att hon kanske hade fått i sig nåt olämpligt eller så, & det gick ju över efter några dagar. Men det skulle visa sig vara en åkomma som hon fick leva med hela sitt liv. Hennes mage krånglade fler dagar än den var snäll, & stackars Dee fick ligga inne på djursjukhuset emellanåt p.g.a uttorkning i all diarré & blod (som ofta kom med bajset). Jag tyckte så grymt synd om henne, men jag kunde inte göra så mycket mer.

När hon var nästan 1 år så kom vi fram till att hon även var allergisk & en utredning startades direkt. Kvalsterallergi blev domen & hon fick då testa specialmat, mediciner, hyposensibilisering m.m. men inget utom en hög dos av kortison hjälpte henne. P.g.a kortisonet så kraschade magen ännu mer & i slutet så både bajsade & spydde hon blod & då gav jag upp.

Jag orkade inte så henne lida mer, JA, hon var BARA 2 år när jag tog bort henne, men hennes sjukhistoria var allt annat än att leka med, så jag släppte henne fri från alla plågor. Jag skrev ut på Facebook & sådär om att allergin hade blivit värre & att jag övervägde att ta bort henne. Några människor (nämner inga namn) hörde av sig & ville ”ta över” henne, för hos dem så kunde hon bli frisk. ALDRIG i hela mitt liv att jag omplacerar en så sjuk hund till, för henne, helt främmande människor! Och varför skulle hon bli frisk hokus pokus bara hon flyttade?!

Jag skrev öppet om att jag inte hade råd att gå längre med allergin då det enda alternativet var Atopica som är väldigt dyrt, typ 1 300:- /månad. Jag kanske skulle ha kunna fixa det, men problemen med magen var ju lika aktuella ändå. Och som sagt, när hon spydde blod en natt så kände jag att det var dags att låta henne gå vidare.

När ”alla” i Polen fick höra att jag skulle ta bort henne så startade helvetet på riktigt. Jag skulle ha tagit bort henne på en torsdag, men djursjukhuset var tveksamma eftersom dessa idioter hade ringt dit & hotat dem!! Jag sköt på det en dag, för att verkligen vara säker, mitt hjärta skrek nej, men min hjärna sa lugnt ja. Det fanns inget annat sätt att kunna hjälpa henne, inte hur mycket jag än önskar att det fanns.

Men iaf, dem hotade djursjukhuset & dem hotade mig ännu mer. Jag blev kontaktad på telefon, mail, Facebook, hemsidan, Instagram m.m. & dem höll på att knäcka mig. Precis när jag hade tagit bort henne så vågade jag inte längre stanna hemma, utan fick fly & bo hos en kompis i en helt annan stad. Jag visste ju inte om dem skulle sätta alla tankar & ord till handlingar för då hade jag inte suttit här idag, det är då en sak som är säker.

Jag polisanmälde hela högen, & polisen var helt förbluffade, dem hade ALDRIG hört talas om något liknande. Att folk hotade mig så mycket för att jag tog bort MIN hund, som dessutom var jättesjuk! Hade jag bara inte velat haft kvar henne & hon hade varit frisk så hade jag ju aldrig tagit bort henne, men det fattar visst inte alla. Eftersom dem flesta personerna var från Polen så kunde inte(?) polisen göra så mycket, utan dem tog emot en anmälan & sen var det inte så mycket mer med det.

Tiden gick & varje dag utan min fina tjej var en dag fylld av smärta. Och rädsla. Jag hatade världen för att Dee var så sjuk & ingen kunde hjälpa henne. Jag hatade mig själv för att jag gav upp. Men mest av allt hatade jag alla sjuka idioter.

Dem gjorde en hemsida om mig där dem skrev ut alla mina uppgifter, samt länkar till alla mina sociala medier. Den sidan finns fortfarande kvar, men jag vill inte skriva ut adressen då jag inte vill att den ska få så mycket visningar. Kan dock visa den här bilden som är från den hemsidan:

Jag bestämde mig för att aldrig mer köpa en border collie, för bc-människorna skrämde mig utan bara helvete! Det var inte bara folk från Polen, utan även några här i Sverige, både såna jag kände(!!) & såna som var helt främmande för mig. Dem gaddade ihop sig & anföll hela tiden, på alla sätt dem kunde. Så nej, aldrig mer en border collie!

Efter att jag tog bort Dee så kände hela jag att jag ville ha en lundehund, för i den världen finns det inte lika många idioter (det är iaf vad jag intalar mig själv), plus att den rasen har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Jag väntade på att Rally skulle börja löpa så att jag kunde para henne & sen behålla en valp. Men löpet kom aldrig…

Så jag kollade runt på lite olika lundehundssidor & hittade då Zoom hos en kennel i Norge. Jag skrev till uppfödaren & kollade om någon av de 2 hanvalparna fanns kvar & då var den ena ledig (det var bara 2 valpar i kullen). Jag skrev inte om det öppet, med rädsla för att all skit skulle sätta igång igen, utan jag berättade bara för dem närmsta. Jag, min morsa & Anders åkte & hälsade på uppfödaren & valparna. Jag hade redan innan skrivit & berättat för henne om det som hade hänt i samband med att jag tog bort Dee. Hon sa att hon ville bilda sig en egen uppfattning om mig, något jag var väldigt glad över.

När det blev klart att jag skulle ha honom så skrev jag ut det, & mycket riktigt, en del av helvetet kom tillbaka. Dem trakasserade mig & hörde även av sig till Zoom’s uppfödare & ”varnade” henne för att sälja valp till mig. Som tur var så brydde hon sig inte om dem, för hade hon gjort det så hade jag inte haft någon Zoom idag…

Det händer fortfarande att nån av dem hör av sig, & det är lika jobbigt varje gång, även om jag inte låter mig knäckas. Jag VET att jag gjorde det som var bäst för Dee, även om tusen andra hävdar motsatsen. Jag älskade henne hur mycket som helst & det gör så fruktansvärt ont att sakna henne & att tänka på allt det här. Men jag tänker inte vara tyst längre, jag har inte berättat detta öppet tidigare, men kände att det var dags för det. Om nån har råkat ut för något liknande så är ni inte ensamma, jag vet vilket helvete andra människor kan skapa för en. Jag skulle gärna vilja prata med nån som har liknande erfarenheter, för jag är övertygad om att det finns fler där ute.

Angående valet av en framtida border collie låter jag vara öppet, jag ÄLSKAR den rasen & det kommer jag ALLTID att göra, men frågan är: vågar jag mig nånsin in i den världen igen?!

Avslutar detta långa, ärliga inlägget med filmen som jag la upp igår. Vi tränade på vårt freestyleprogram för att vara redo den dagen hon var bättre & fick tävla, synd bara att den dagen aldrig kom. 🙁

Freestyle & barnkalas

Igår tränade jag & Malin freestyle till musik UTOMHUS!! Jax var superduktig, lite trött i huvudet emellanåt, men han hade ändå riktigt bra fokus. Malin är så himla duktig med honom, dem jobbar verkligen TILLSAMMANS & jag hoppas att jag & Zoomen kommer att få samma bra känsla som de ser ut att ha. 🙂

Zoom då? Jo, han hade tusen saker i hjärnan tror jag. Han sprang omkring en del, fastnade på vissa fläckar i gräset, försökte leka med Jax osv. Men som Malin ständigt påminner mig om – han är inte så gammal än! Fokuset kommer senare, hoppas jag. 😛 Känslan var usel, men på filmen ser det mycket bättre ut än det kändes. Detta var ju även FÖRSTA gången vi körde programmet utomhus, tidigare har vi ju bara varit i hallen & det blir inte riktigt samma sak.

Efter träningen så gick vi till en lekpark & ”lekte” lite, något som Zoom tycker är skitskoj! 😀 En liten film på en av hans knasiga idéer finns på Instagram. 😉

Idag har jag varit iväg till Dollarstore så Malin & Erik passade Zoom under tiden (eftersom det inte finns nåt Dollarstore i Karlstad så var vi tvungna att åka en bit & därför ville jag inte att han skulle vara ensam hemma så länge). De skulle åka iväg på ett barnkalas & lilla Zoomen fick följa med. Han har ju lite svårt för vissa saker, men hade skött sig kanonbra! 😀 Så himla nyttigt för honom, både barnkalaset & sen UTAN mig. Tack snälla Malin & Erik för att ni kunde ta med honom! <3

Imorrn väntas det agilitytävling här i Karlstad & jag ska tävla med Rally! 😀 Lyckan är total liksom, för jävlar vad jag saknar att tävla!! Riktigt jävla stark abstinens, haha. Det blir även Zoom’s FÖRSTA agilitytävling, han har aldrig varit i en sån miljö förut så det blir väldigt spännande för honom. Agilitytävlingar är ju inte riktigt som andra tävlingar då det brukar vara högljudd där. Hundar som skäller, springer & är allmänt galna, haha, precis som det ska vara!