Känslan på topp – poängen på bott

Ja, så kan man kort förklara dagens freestyletävling, den allra första för Zoom & min comeback efter att inte ha tävlat på 4-5 år!! Dem senaste gångerna vi har tränat program så har han stuckit av planen, hittat nåt mer intressant eller bara inte känt för att samarbeta. Ibland har vi lyckats bra även på träning, men långt ifrån alltid. Så mitt mål med Zoom den här dagen var att få honom att stanna kvar på planen, något som vi lyckades med!

Som vanligt när jag tävlar freestyle så har jag en ”plan B” i huvudet hela tiden, så någon i publiken står med en leksak som han älskar, redo att kasta in den till mig om jag vinkar till personen. Detta för att kunna belöna på planen & få hunden att se positivt på hela saken, & detta gjorde jag även idag. MEN jag behövde aldrig använda den, jag fick honom att stanna ändå! 😀 Och visst, vi fick många missar & det hackade sig fram lite här & där, men jag är så nöjd över Zoom att jag blir tårögd bara jag tänker på det. <3 Såhär såg vår första start ut!

Vi startade en klass till, men då hade lundehundshjärnan stängt av & var svår att nå. Men han var fortfarande superduperglad & jag fick honom att stanna utan leksak även denna gång, fast istället så lekte jag med mina händer. Jag insåg snabbt att det inte skulle funka så jag valde att diska oss genom att då ta i honom, ”butta” honom åt sidan så som han går igång på. Och jag är övertygad om att vi båda trivdes bra där. 🙂

Trots poäng i botten så fick vi fina kommentarer från domarna:

*Domare 1: Lite okoncentrerad, men matte är duktig & ”räddar” det hela väl. Bra låtval som passar denna busiga vovve bra! 🙂

*Domare 2: Fint slalom & fin glädje. Du jobbar så fint & mjukt med hunden. Träna lite mer fokus & miljöträning.

Jag kan villigt erkänna att jag ibland på träning ”tappar humöret” mot Zoom, inte så att jag blir elak mot honom, verkligen inte, men jag blir irriterad när det känns som att han bara skiter i mig, något han är jättekänslig för! Så att få dem där orden från domarna värmde oerhört mycket! Det visar ju att vi är på helt rätt väg, något som Malin har tjatat om flera gånger under en längre tid. 😛 Men vissa saker har jag svårt att förändra, det bara är så, men det betyder ju inte att jag inte försöker.

Vi båda är helt slut efter denna resan, så imorrn blir det en dag i sömnens tecken tror jag. För jag antar att det inte bara är jag som kommer att vara superseg då? 😉

Äntligen fri!

Ja, det är nog ungefär så Zoom tänkte tidigare idag, när han för första gången sen skadan fick springa lös. 😀 Han sprang inte mycket, & inte tillsammans med nån annan hund, så det var en liten ”mjukstart” även om han satsade helhjärtat i varje språng.

Man kan ju undra vad han gör med öronen?

Skönt att sträcka ut!

Min fina kille!

Han måste ha blivit trött eftersom han la sig frivilligt efter hans tur. 😉

Förutom bilderna här i inlägget så har jag gjort en ny header, tyckte att det var hög tid att ta bort vinterbilden & ersätta den med en vårbild. 🙂 Nu när vi äntligen går mot ljusare tider.

 

Miljöträning på stan för Zoom & tjejligan

Det har verkligen varit superfint väder hela dagen, så jag & Carina tog en miljöträningspromenad på stan. 🙂 Hundarna skötte sig galant! 😀 Zoomen var såpass säker att han vågade ta emot godisar HELA TIDEN. Med andra ord var han bättre idag än han var senast. Skönt att det går åt rätt håll! <3 Ser redan fram emot nästa stadspromenad. 😀

Efter promenaden så följde vi med Carina & tjejligan hem där vi planerade saker i framtiden. Det kommer att bli galet skoj! Längtar som satan, snälla, kan inte tiden gå lite snabbare?!

Hemma igen efter några dagar borta

Nu är jag & Zoom hemma igen efter att ha bott hos Carina, tjejligan & resten av deras flock. 😉 Vi har haft det kanonbra, bortsett från en natt då jag verkligen inte kunde sova. Vi har gått lite promenader, varit & simmat hundarna, tittat på x antal filmer m.m. Zoom har lekt mycket med Lix, till hans stora glädje! Jäklar vad kul de har haft!

I förmiddags så var vi hos hundfysioterapeuten där Zoom fick laser & sen simma 2 x 3 minuter. Han tyckte att det var ganska jobbigt, men kämpade på bra. Finare simteknik nu än för 2 gånger sen. Och som alltid när han har simmat så får han på sig sin badrock som håller honom varm ett tag. 🙂 Den är perfekt då den drar åt sig det blöta så att hunden torkar mycket snabbare.

Resten av den här dagen blir nog lugn, med en tidig läggning i sängen ikväll, jag behöver sova ikapp lite. 😉 Jag skulle behöva städa, men no, no, det orkar jag inte nu. Direkt vi kom hem så gick jag in i duschen så nu känner jag mig fräschare igen, vilket är en härlig känsla. Så ja, det känns bra nu. 🙂

Hemma-studio-fotografering

Vi körde lite ”hemma-studio-fotografering” idag. 🙂 Korten blev helt okej, några bättre än andra. 😛 Jag har tänkt att åka till en riktig studio & fotograf, men just nu ligger det inte högst upp på priolistan. Hur som helst, här kommer några av bilderna:

Zoom, Lix, Rally, Hippo & lilla Clara längst fram. 🙂

Imorrn har vi ett litet ”uppdrag” på morgonen/förmiddagen som jag är nervös inför. Jag vill så gärna ha ett bra resultat, så håll tummarna för mig. Berättar imorrn efter ”uppdraget” är slutfört. 😉

 

Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.

Avundsjuk

Ja, snacka om att jag är avundsjuk på alla som den här helgen har tävlat freestyle i Göteborg!! Den tävlingen skulle ju bli min & Zoomens debut, men p.g.a skadan så fick vi stryka oss. 🙁 Så att se massa resultat därifrån gör ont inombords, men nån gång hoppas jag verkligen att jag & Zoom får stå på planen tillsammans, & njuta av det allra bästa livet kan ge!

Istället för att tävla så har vi faktiskt tränat ett superkort pass inomhus idag! 😀 Zoomen är så taggad att han inte vet vart han ska ta vägen, haha. Sån glädje i blicken, så full av energi. Vi tränade enbart på ”buga” kanske 10 gånger, det var allt, så hans ben borde ju inte bli värre av det, för han anstränger ju inte hasen i den rörelsen på samma sätt som han gör när han bland annat bara går bakåt.

En hel jävla vecka kvar. Kan tiden gå långsammare?! Sen vi tog bort bandaget så är han svårare att hålla stilla, för han vill så himla mycket. Stundtals går han helt perfekt, men så plötsligt stödjer han inte alls på benet, för att i nästan stund vara ohalt…Jag undrar hur ont han egentligen har, det är bara han som vet det. På tisdag får han sista Onsior-tabletten, sen är tanken att han ska klara sig utan den smärtstillande medicinen, hoppas att det kommer att gå bra. Vi får liksom ta ett steg i taget, med hopp om att allt kommer att bli bra igen. <3

Denna eviga väntan

Igår flyttade vilddjuret till Skåne. Hon hälsade glatt på sin nya ägare när de var här för att hämta henne. Pusskalas i ansiktet. 😉 Men så går det när man har en social valpis.

Direkt efter att Nika åkte så började jag städa ordentligt. Tog nånstans mellan 2-3 timmar! Men nu är det fint här hemma, utom i köket, för det orkade jag inte ta. 😛 Så får bakläxa på det.

Annars så väntar vi mest på att få en tid på Strömsholm, men det verkar gå väldigt trögt…Kan dem inte bara ringa?! Jag vill ju veta när det blir av. Och stackars Zoom vill bli smärtfri. Jag förbereder mig på att få åka in akut med honom, precis som jag fick göra med Dee när hon hade ryggproblem. För då var det lååång väntan på en CT, tror att jag skulle fått vänta nånstans runt 2 månader! Så för att slippa vänta så länge så åkte jag in akut med henne, det var t.o.m. så att personalen som jag pratade med i telefonen rådde mig att göra så. Så skulle det vara väldigt lång kö igen så är det bara att sätta sig i bilen & köra. Allt för att min grabb ska få bli smärtfri så fort som möjligt.

Jag kommer att sakna henne så

Det går inte att beskriva hur delad jag är inför morgondagen. 🙁 Att säga hejdå till det svartvita vilddjuret, även om jag vet att hon får det bra i sitt nya hem. Jag kommer att sakna alla race (finns film på det på min Instagram), alla hennes hopp & snurrar som hon gör varje gång man gör ordning maten, att ha henne liggandes över min kudde på nätterna, att hon skuttar omkring överallt osv. Och jag vet att även Zoomen kommer att sakna henne.

Hon kommer att få med sig hennes 2 favoritleksaker, för hon älskar dem så. En liten rund ”fotboll” samt fiskpipen. Hon leker med dem varje dag, & har dem även med i sin race. 😉

Det är redan jobbigt, & värre kommer det att bli. Jag kommer säkert bryta ihop när hon åker, eller precis efteråt, men då har jag ju min älskade Zoom kvar. <3 Han kommer att vara min stöttepelare genom den här fasen.

Så eftersom jag nu tycker att det här är så jobbigt, varför säljer jag henne då? Svaret är lätt, vi passar inte ihop. Därmed inte sagt att vi inte älskar varandra, det är STOR skillnad!! Jag önskar så att vi skulle ha samma känsla som jag & Zoom har, men det har vi tyvärr inte. Så därför blir det bäst såhär.

Här händer det grejer

Som jag skrev igår så är Zoomen skadad. 🙁 Trots smärtstillande sen i söndags eftermiddag så har han fortfarande väldigt ont. 🙁 Han går runt & gnäller emellanåt, & är inte alls nöjd med livet. När vi var inne på djursjukhuset i söndags så ville jag vänta med röntgen, så den kommer att ske imorrn. Det är bara att hoppas på att inget är trasigt där inne. När han är på djursjukhuset så låser han sig & visar ingen smärta, så det är svårt för veterinärerna att få fram ”rätt” reaktioner. Jag vill bara att han ska bli smärtfri, ingen förtjänar att gå runt med smärta, & speciellt inte min lilla grabb! <3

Zoom på nyår, inte alls lycklig över att ha fluga på sig. 😛 Haha

Ni som har mig på Facebook &/eller Instagram vet vid det här laget att Nika söker ett nytt hem. Anledningen är väldigt enkelt – vi passar inte ihop. Jag har haft henne i typ 4-5 veckor & ingenting stämmer mellan oss. Jag tycker att hon är helt galen & underbar, men tyvärr inget för mig. Zoomen kommer att bli mest knäckt, för han står Nika närmast av oss. 🙁 Jag har KANSKE redan hittat det perfekta hemmet till henne, så håll tummarna för att det går hela vägen. Hon förtjänar nån som hon klickar med, det förtjänar alla. Även om det kommer att bli tomt (& stilla!!) här hemma.

Så jag ska mysa massor med Nika nu innan hon flyttar, jag kommer att sakna henne, det är en sak som är säker. Fast det är lite svårt att mysa med henne, utan vassa valptänder kan man ju INTE mysa! 😛 Haha, piraya-tänder.