Blir det en rallylydnadsdebut snart tro?

Dem senaste dagarna har jag varit extremt orkeslös & inte mått så bra. 🙁 Kroppen har inte alls samarbetat & jag har fått gå & lägga mig flera gånger på dagarna, trots att jag sover hela nätterna. Jag vet inte om det beror på vädret eller vad det kan vara. Jag bara hoppas att det vänder snart!

Igår bet jag ändå ihop & åkte ner till hundpromenaden i stan, eller ja, vi möts i stan, sen går vi olika rundor omkring stan. Jag var inte alls taggad på det, men åkte som sagt dit ändå & det är jag glad för eftersom jag mådde så mycket bättre efteråt, eller ja, redan efter en kort tid från det att promenaden startade.

Idag har jag mått, om möjligt, ännu sämre. Har inte varit uppe särskilt många timmar sammanlagt & det är inte alls roligt när kroppen strejkar. 🙁 Så jag hade bestämt mig för att inte åka till träningen idag, men jag ändrade mig även idag & jösses vad bra! 😀 Jag är så himla stolt över mig själv att jag vann kampen i mitt huvud, så ni anar inte. Och träningen gick super, vi körde en rallylydnadsbana & Zoom fick även träffa vilt för första gången. Han tyckte att kråkorna var spännande, men samtidigt liiite läskiga. 😛 En kort film på det ”mötet” finns på min Instagram.

Superfin kontakt!

Efter träningen så gick vi en promenad i skogen & det är så härligt att alla hundarna bara accepterar nya hundar utan större problem, så att man kan gå tillsammans utan att behöva oroa sig för att det ska bli bråk. Zoom sprang med dem flesta, tills han insåg att border collien Min var en tik. 😛 Haha, han fjäskade en del om jag säger så. 😉

Hela ligan! Linus, Min, Zoom, Algot & Jax. 🙂

Nu har vi landat hemma & Zoomen sover. Själv ska jag försöka lägga mig ganska snart, även om jag JUST NU inte är trött. Ute blåser & regnar det & det är så mysigt när man sitter inne & är nöjd över att ha gjort saker, för då kan det regna bäst det vill!

Det närmar sig

Tiden bara går & plötsligt så händer det roliga saker! 😀 Jag & Zoom har tävlingar/utställningar bokade varje helg i 9 veckor, om det inte blir några ändringar. Förra helgen var det ju debut i freestyle i Ulricehamn, nu på lördag är det utställning i Västerås & nästa helg är det freestyle i Kumla.

Jag trivs med att ha mycket att göra, samtidigt som det kan bli för mycket för huvudet & då kraschar jag fullständigt. Så MYCKET VILA på veckodagarna, annars kommer jag aldrig att orka. Men om det nu är så, att jag riskerar att krascha när jag har så här mycket planerat, varför har jag det då? Jo, för att tävla är det allra bästa jag vet & mår bra av det! Även om jag under resten av tiden kanske inte mår så bra så är det värt det! Utan tvekan.

Vi kämpar på med simningen 1 gång/vecka, & det går sådär…Nästa vecka har jag bokat tid till fysioterapeuten också för att kolla igenom honom ordentligt samt att hon får se när han simmar. Han stressar upp sig så himla mycket att han inte orkar simma några längre stunder. 🙁 Så om inte fysioterapeuten har någon bra idé så kommer jag att testa Annika’s sätt – vara i poolen med honom. Vill ju inte att han ska ha panik hela tiden när han simmar, för det är verkligen inte schysst. Men än har jag inte gett upp.

En annan sak jag har fixat den här veckan är trycket på min nya träningsväst!! 😀 Jag är supernöjd med den, & den är helt i reflex så den är dubbelt så bra! 😉 Loggan där är min nya logga som kommer att tryckas på kläder samt bildekaler. Så himla roligt att ha en bild på Magic, som kenneln är döpt efter & som visade mig hundvärlden på riktigt. Visst älskar jag Zoom sjukt mycket & skulle kunna ha en bild på honom, men som sagt, Magic kommer alltid att vara min FÖRSTA.

Idag har Zoomen (äntligen!) fått springa lös med tjejligan & leka med dem & jösses vad glad han var! 😀 Vi var vid en liten strand så hundarna kunde få gå i vattnet om dem ville, så gissa vart Clara var? 😛 Dem hittade även mycket fågelbajs som dem alla rullade sig i, så direkt hem till duschen, för samtliga. Nu luktar alla jättegott. 🙂

Om ett par timmar är det tänkt att jag ska åka ut till brukshundklubben & träna med Malin & Emma, men börjar det regna massor så stannar vi hemma. Vi har ju faktiskt inte legat på latsidan alls idag, varken jag eller Zoom. För förutom tiden på stranden & badandet av 5 hundar så har jag dammsugit lägenheten, plockat upp alla leksaker samt rensat lite på bordet. Så jag kan med gott samvete stanna i soffan om vädret inte samarbetar.

Stadsträningen fortsätter

Både igår & idag har vi varit på stan & miljötränat. Igår var vi ensamma & då var Zoom mer osäker än han var idag när tjejligan var med. Han blir så himla stressad, flåsar & drar som satan i kopplet. Men det blir bättre, små små steg hela tiden (när tjejligan är med), så jag hoppas att rädslan släpper snart. Jag vet ju vad den beror på, den är ju inte ärftlig, för innan han blev skrämd så var han ju inte rädd för nåt. Jag vill ha tillbaka den säkerheten, även om jag är fullt medveten om att det kommer att ta tid.

Har som plan att åka ner till stan imorrn igen, om det är bra väder. Både igår & idag har solen lyst från en blå himmel & det känns verkligen att våren äntligen är på väg. Ett annat bra vårtecken är när allt grus på marken tas bort – för då börjar inlinessäsongen!! 😀 Men eftersom Zoom inte får köra fullt ut så väljer jag att avvakta med inlinesen, tills dess att han får springa ordentligt.

Är riktigt träningssugen, men mina 2 polare här i stan är båda sjuka. 🙁 Så jag får roa mig på egen hand, med min älskade Zoom. Funderar på att gå till grusplanen senare idag & köra ett träningspass. Om nu inte Zoom är trött resten av dagen, men det brukar han inte bli efter att ha varit på stan. Han är jättetrött en stund, men efter att ha sovit lite så brukar han studsa omkring igen. 😉

Ännu en sväng på stan

I solsken gick jag & Carina en stadspromenad med hela ligan. Men tro inte att det var varmt, ånej, det blåste som fan så vi fick hålla i hundarna så att de inte skulle blåsa bort. 😉 Speciellt lilla Lix.

Det är ju ingen hemlighet att Zoom att väldigt rädd på stan, men vi jobbar hela tiden med att stärka hans självförtroende & inse att han inte kommer att dö där. Så jag har verkligen fått bevisat för mig att händelser i tidig ålder kan ge ordentliga men! 10 veckor gammal var han när han skrämdes, & nu är han snart 1 & ½ år. Jag hoppas att han till slut blir av med rädslan helt.

För att stärka hans självförtroende så tränar vi dogparkour. Han får massa godis när han vågar hoppa upp på saker, även om det ibland bara blir med framtassarna. Och även idag tog han emot godis hela tiden!

Vi kom hem för en liten stund sen & Zoomen sover nu. Det tar minsann på krafterna att vara på stan & konfrontera sina rädslor.

Jag var en bättre hundägare förut

Vissa perioder så saknar jag mina tidigare hundar extra mycket, & precis en sån period är det nu. Varje dag när jag får se mina minnen på Facebook så faller tårarna när jag tänker på min fina Java. 🙁 Jag saknar henne nåt så oerhört mycket, hon var verkligen helt perfekt. En sån hund kommer jag aldrig att få igen, men jag antar att jag får vara glad över att jag hade henne några år…?

Jag var en så mycket bättre hundägare när jag hade henne jämfört med hur jag är med Zoom nu, & det gör riktigt ont inombords. Med Java hade jag (nästan) alltid motivation & krafter att hitta på saker, träna, promenera, njuta av livet så gott vi kunde. Vart finns den motivationen nu? Jag vill ge Zoomen ett lika bra liv som Java hade, fast utan sjukdomarna såklart. Jag måste på nåt sätt bryta det mönstret som jag har hamnat i nu, ta tag i saker, motivera mig själv, kämpa varje dag även om det tar emot. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka Java, men det behöver inte betyda att jag aldrig mer kommer att bli en bra hundägare.

En sak som jag tänker extra starkt på är den delen att göra saker SJÄLV. När jag hade Java så gjorde vi som sagt saker hela tiden & det var BARA hon & jag! Nu har jag extremt svårt att ens gå en promenad själv med Zoom. Jag behöver liksom någon som drar ut mig, annars kommer jag inte iväg. Självklart går vi några rundor ensamma, men inte alls så många som vi borde.

När det kommer till miljöträning så var Java väldigt miljösäker, hon var med överallt & hade aldrig några problem. Stan, stallet, bussen, bilen, ishallen, tävlingar, klubben, mässor, marknader & stora folksamlingar, inga problem alls. Här ligger jag verkligen på minus när jag ser på Zoom. Han skulle verkligen behöva mer miljöträning, speciellt eftersom han blev så skrämd när han var 10 veckor & det sitter kvar jävligt hårt. 🙁 Och jag vill ju kunna träna & tävla varsomhelst, jag vill att han ska vara så miljösäker, men jag vill inte behöva göra jobbet, om ni förstår hur jag menar?

Jag har underbara kompisar som ständigt stöttar mig & får mig att gå framåt, & jag vill inte ens tänka på vad jag hade gjort utan dem. <3 En av mina bästa vänner försöker hela tiden få med mig på saker, men jag avstår 9,5 gånger av 10 möjliga. Varför? Jo, för att jag jämför Zoomen med Java & inser hur långt jag har kvar tills jag får en hund som kan träna lös tillsammans med andra hundar. Och samma sak där – jag vill ha det så, men jag vill inte behöva jobba för det. Jag vet egentligen att det inte finns någon genväg & ingen kommer att göra arbetet åt mig. Så man skulle kunna säga att jag bara skjuter fram det. Det jag verkligen behöver är alltså massor av träning på olika ställen MED andra olika hundar. Klart som fan att han inte kan träna lös med alla hundar, hur ska han kunna göra det när jag aldrig har lärt honom det? Ingen hund kan någonting innan man har lärt dem, så jag måste bli av med ”det där kunde Java utan problem”tänket. Men hur? Kan någon vara snäll & berätta för mig HUR jag ska göra det? Jag vill gå vidare, inte glömma Java, men inte jämföra henne med Zoom hela tiden. Zoomen har hela framtiden framför sig & jag är övertygad om att han kommer att bli duktig på massa saker, bara jag kan bryta mig själv & fokusera på rätt saker. Han är värd det, flera tusen gånger om. Jag älskar honom mest av allt & han betyder oerhört mycket för mig. Så bara för att jag jämfört honom med allt Java kunde så betyder det inte att jag älskar honom mindre! Åh nej, han är nästan hela min värld.

Miljöträning på stan för Zoom & tjejligan

Det har verkligen varit superfint väder hela dagen, så jag & Carina tog en miljöträningspromenad på stan. 🙂 Hundarna skötte sig galant! 😀 Zoomen var såpass säker att han vågade ta emot godisar HELA TIDEN. Med andra ord var han bättre idag än han var senast. Skönt att det går åt rätt håll! <3 Ser redan fram emot nästa stadspromenad. 😀

Efter promenaden så följde vi med Carina & tjejligan hem där vi planerade saker i framtiden. Det kommer att bli galet skoj! Längtar som satan, snälla, kan inte tiden gå lite snabbare?!

Hemma igen efter några dagar borta

Nu är jag & Zoom hemma igen efter att ha bott hos Carina, tjejligan & resten av deras flock. 😉 Vi har haft det kanonbra, bortsett från en natt då jag verkligen inte kunde sova. Vi har gått lite promenader, varit & simmat hundarna, tittat på x antal filmer m.m. Zoom har lekt mycket med Lix, till hans stora glädje! Jäklar vad kul de har haft!

I förmiddags så var vi hos hundfysioterapeuten där Zoom fick laser & sen simma 2 x 3 minuter. Han tyckte att det var ganska jobbigt, men kämpade på bra. Finare simteknik nu än för 2 gånger sen. Och som alltid när han har simmat så får han på sig sin badrock som håller honom varm ett tag. 🙂 Den är perfekt då den drar åt sig det blöta så att hunden torkar mycket snabbare.

Resten av den här dagen blir nog lugn, med en tidig läggning i sängen ikväll, jag behöver sova ikapp lite. 😉 Jag skulle behöva städa, men no, no, det orkar jag inte nu. Direkt vi kom hem så gick jag in i duschen så nu känner jag mig fräschare igen, vilket är en härlig känsla. Så ja, det känns bra nu. 🙂

Hemma-studio-fotografering

Vi körde lite ”hemma-studio-fotografering” idag. 🙂 Korten blev helt okej, några bättre än andra. 😛 Jag har tänkt att åka till en riktig studio & fotograf, men just nu ligger det inte högst upp på priolistan. Hur som helst, här kommer några av bilderna:

Zoom, Lix, Rally, Hippo & lilla Clara längst fram. 🙂

Imorrn har vi ett litet ”uppdrag” på morgonen/förmiddagen som jag är nervös inför. Jag vill så gärna ha ett bra resultat, så håll tummarna för mig. Berättar imorrn efter ”uppdraget” är slutfört. 😉

 

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛

Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.