Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.

Saknar henne

Ja, saknaden efter Nika är emellanåt väldigt stor. Jag får bilder & små filmer på henne från hennes nya ägare & jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar henne när jag ser dem! 🙁 Tänk att hon var MIN. Men trots smärtan så ångrar jag inte att jag sålde henne, & hon har det ju superbra i sitt nya hem, så allt slutade bra, även om hjärtat inte alltid håller med.

När jag inte tänker på Nika så tänker jag på Zoom & vår framtid tillsammans. Imorrn är det ju ÄNTLIGEN måndag & jag kommer att få svar på exakt hur läget är med Zoom & vad som väntar oss. Jag kommer att veta hur vi ska gå vidare & hur lång tid det kan tänkas ta innan han är helt återställd. Så håll tummarna nu alla ni som läser det här, för vi hoppas på ett mycket positivt besked! <3

Igår fyllde mina valpar 2 år!

Haha, minnet är fan bra kort alltså. 😛 Igår innan jag uppdaterade bloggen så tänkte jag att jag måste ju skriva lite om valparnas födelsedag, men det hann jag ju glömma. När jag sen hade publicerat inlägget så kom jag på att jag hade glömt det. 😛 Haha, så vi gör ett nytt försök idag. 😉

Sessan, Lix & Hippo

Fancy-kullen är min första, & hittills enda kull som jag har fött upp själv. Den drömmen var stor & slog in, & jag ångrar inte för en sekund att jag såg till att den blev verklighet. Och nu är de redan 2 år!!

På bilden ovan ser ni Lix, den lilla tiken som skulle ha stannat hos mig. Jag valde henne tidigt & såg verkligen fram emot att få ha henne så nära mig det bara gick. Men livet blir inte alltid som man vill eller ens tror att det ska bli. 🙁

Jag lärde sig mycket när jag tog valpkullen, både bra saker & mindre bra saker. Inte bara om hundar & framför allt valpar, utan även om mig själv. Det tog hårt på mig att vara så engagerad i valparna, för det var jag verkligen. Kunde i princip bara slappna av när dem sov, så ni kan ju tänka er hur slut jag blev. Så när Sessan åkte till Åland, & Hippo stannade kvar hos Carina, så flyttade jag, Dee & Lix hem till oss. Allt gick så bra & jag var så lycklig, MEN det sket sig. Jag hade Lix i ungefär ett dygn, sen var jag tvungen att vila upp mig ordentligt & så hände lite saker som jag inte vill gå in på. Det hela slutade iaf med att Lix fick stanna hos Carina & gänget. Ibland när jag ser henne så ”drömmer jag mig bort” om hur mitt liv kunde ha sett ut om hon var min, men det betyder inte att jag ångrar mitt beslut om att låta henne få en ny ägare. Hon har det superbra där, har blivit ”husses hund” i familjen, & hon & syrran Hippo är extremt tajta. Mamma Rally håller sig gärna i bakgrunden. 😛 Och så får vi inte glömma ”moster Clara”, som sedan de var små valpar tog hand om dem när Rally ville ha paus. Tänk, alla hundar vill nog ha en ”moster Clara”.

Nu den senaste tiden så har jag velat fram & tillbaka hur jag skulle göra med en till valpkull. Hjärtat har alltid sagt JA, men hjärnan har varit bestämt med ett NEJ. Jag har diskuterat & vänt på saken miljoner gånger, & till slut kommit fram till att nej, jag ska inte ta någon mer kull på Rally. Och nu när hon fyller 5 år i Mars så övergår hon i Carinas ägo, så det här var liksom ”sista chansen”. Men jag måste tänka långsiktigt, måste vara ärlig mot mig själv & göra det som jag tror är bäst, inte vad som är roligast. Jag skulle så gärna vilja sälja lundevalpar till alla som har skrivit till mig i hopp om att få en valp, men det är omöjligt & just nu låter jag andra uppfödare sköta det. Och numera har jag ju bara Zoom, & han kan inte få några valpar eftersom han är hane. 😛 Men förhoppningsvis så kan han bli pappa framöver, när allt är läkt, medicinerna bortplockade & lite hälsotester är gjorda. 🙂

Denna eviga väntan

Igår flyttade vilddjuret till Skåne. Hon hälsade glatt på sin nya ägare när de var här för att hämta henne. Pusskalas i ansiktet. 😉 Men så går det när man har en social valpis.

Direkt efter att Nika åkte så började jag städa ordentligt. Tog nånstans mellan 2-3 timmar! Men nu är det fint här hemma, utom i köket, för det orkade jag inte ta. 😛 Så får bakläxa på det.

Annars så väntar vi mest på att få en tid på Strömsholm, men det verkar gå väldigt trögt…Kan dem inte bara ringa?! Jag vill ju veta när det blir av. Och stackars Zoom vill bli smärtfri. Jag förbereder mig på att få åka in akut med honom, precis som jag fick göra med Dee när hon hade ryggproblem. För då var det lååång väntan på en CT, tror att jag skulle fått vänta nånstans runt 2 månader! Så för att slippa vänta så länge så åkte jag in akut med henne, det var t.o.m. så att personalen som jag pratade med i telefonen rådde mig att göra så. Så skulle det vara väldigt lång kö igen så är det bara att sätta sig i bilen & köra. Allt för att min grabb ska få bli smärtfri så fort som möjligt.

Jag kommer att sakna henne så

Det går inte att beskriva hur delad jag är inför morgondagen. 🙁 Att säga hejdå till det svartvita vilddjuret, även om jag vet att hon får det bra i sitt nya hem. Jag kommer att sakna alla race (finns film på det på min Instagram), alla hennes hopp & snurrar som hon gör varje gång man gör ordning maten, att ha henne liggandes över min kudde på nätterna, att hon skuttar omkring överallt osv. Och jag vet att även Zoomen kommer att sakna henne.

Hon kommer att få med sig hennes 2 favoritleksaker, för hon älskar dem så. En liten rund ”fotboll” samt fiskpipen. Hon leker med dem varje dag, & har dem även med i sin race. 😉

Det är redan jobbigt, & värre kommer det att bli. Jag kommer säkert bryta ihop när hon åker, eller precis efteråt, men då har jag ju min älskade Zoom kvar. <3 Han kommer att vara min stöttepelare genom den här fasen.

Så eftersom jag nu tycker att det här är så jobbigt, varför säljer jag henne då? Svaret är lätt, vi passar inte ihop. Därmed inte sagt att vi inte älskar varandra, det är STOR skillnad!! Jag önskar så att vi skulle ha samma känsla som jag & Zoom har, men det har vi tyvärr inte. Så därför blir det bäst såhär.

Räddare nu

Zoom har helt klart tomtar på loftet, eller säger man hjärnspöken? 😛 Nog för att han brukar vara skällig runt hemmet, men han är värre nu. Jag antar att han är mer vaktig nu för att han är osäker pga sin skada, kan det vara så? Han skäller så fort han tror att nån går utanför, & ännu värre är det när vi är ute. Utomhus har han även ”smittat” Nika, så hon är mer osäker ute nu jämfört med tidigare. 🙁 Men det är nog inga problem att träna om det med henne, det är värre med Zoom.

Nika har hittat ett nytt, helt perfekt hem. 😀 Så hon flyttar på söndag. Trots att jag kommer att sakna ihjäl mig efter henne så blir det bäst såhär. Grät ett bra tag igår efter hennes besiktning, för då insåg jag hur mycket jag älskar henne & kommer att sakna henne, det är helt grymt. 🙁 Men som sagt, jag ångrar mig inte, för vi är inte gjorda för varandra. I det nya hemmet kommer hon att träna & tävla framför allt lydnad & agility, samt även valla mycket. Så det blir perfekt för henne & ingen är så glad över det som jag är. <3

När Nika har flyttat så blir det bara jag & Zoomen. Jag ska inte ha någon mer hund än min Zoom ett bra tag framöver. Jag behöver bli starkare i mig själv, inte lika stresskänslig & stå mer stabilt innan det kan bli någon tanke på att köpa en hund till. MINST 1 år ska jag vänta, & jag vet inte om jag ska ”ge upp” min drömras border collie eller om jag ska göra ett nytt försök, det lär märkas, jag behöver inte alls bestämma mig nu. 😛 För det är som sagt långt kvar tills det bli aktuellt. 🙂

Här händer det grejer

Som jag skrev igår så är Zoomen skadad. 🙁 Trots smärtstillande sen i söndags eftermiddag så har han fortfarande väldigt ont. 🙁 Han går runt & gnäller emellanåt, & är inte alls nöjd med livet. När vi var inne på djursjukhuset i söndags så ville jag vänta med röntgen, så den kommer att ske imorrn. Det är bara att hoppas på att inget är trasigt där inne. När han är på djursjukhuset så låser han sig & visar ingen smärta, så det är svårt för veterinärerna att få fram ”rätt” reaktioner. Jag vill bara att han ska bli smärtfri, ingen förtjänar att gå runt med smärta, & speciellt inte min lilla grabb! <3

Zoom på nyår, inte alls lycklig över att ha fluga på sig. 😛 Haha

Ni som har mig på Facebook &/eller Instagram vet vid det här laget att Nika söker ett nytt hem. Anledningen är väldigt enkelt – vi passar inte ihop. Jag har haft henne i typ 4-5 veckor & ingenting stämmer mellan oss. Jag tycker att hon är helt galen & underbar, men tyvärr inget för mig. Zoomen kommer att bli mest knäckt, för han står Nika närmast av oss. 🙁 Jag har KANSKE redan hittat det perfekta hemmet till henne, så håll tummarna för att det går hela vägen. Hon förtjänar nån som hon klickar med, det förtjänar alla. Även om det kommer att bli tomt (& stilla!!) här hemma.

Så jag ska mysa massor med Nika nu innan hon flyttar, jag kommer att sakna henne, det är en sak som är säker. Fast det är lite svårt att mysa med henne, utan vassa valptänder kan man ju INTE mysa! 😛 Haha, piraya-tänder.

Det är fan inte sant :(

Lyckan varar inte för evigt, eller i mitt fall, inte länge alls. 🙁

I lördags när jag & Malin var i skogen med alla hundarna så skadade sig Zoom. 🙁 Han är fortfarande blockhalt större delen av tiden, men får nu smärtstillande. Ingenting är brutet & korsbandet är helt. Så vila i 2 veckor är det som gäller för honom. Hur lätt tror ni att det är att hålla han lugn med Nika? Jag kan inte mer än försöka hålla honom så stilla som möjligt, men det är allt annat än lätt.

Detta innebär ju (såklart) att vi får stryka oss från freestyletävlingen. Jag som längtade så. Självklart går hälsan först, men ni förstår nog hur ledsen jag är över att inte kunna tävla. Får försöka tänka att det kommer fler tävlingar, men just nu är det inte mycket till tröst.

Nya året är igång!

Nu är äntligen 2018 här! Det här året kan bli det bästa någonsin då jag och Zoom gör en storsatsning i freestyle! 😀 Vi får väl se om han tycker att det är lika roligt som jag gör.

Sitter just nu i stugan i skogen i Norge. Zoom älskar livet på landet, själv är jag inte jättelycklig här kan jag väl säga. 😛 Detta med kyla och möss är inte riktigt min grej. 😉 Men jag överlever några dagar till. Nika är hemma i Sverige med Carina och tjejligan. Saknar henne kan jag säga, men det är samtidigt lite skönt att ”vila” från alla hennes galna upptåg. Haha

Zooms mål har jag ju redan satt upp, så nu filar jag på Nikas. Dem blir nog ganska lika Zoomens mål förra året. 😉 bortsett från utställningsdelarna. Det ska bli spännande att sätta igång med Nikas träning och lära känna varandra ordentligt. 🙂

Mål för Zoom 2017+2018

Idag startade vi med en timmes freestyleträning i hallen! Kan man få en bättre start på julhelgen? 😉 Jag skulle lätt kunna göra det till en bra vana. 😛 Förhoppningsvis så är hundarna lite trötta under dagens julfirande hos farsan. Men dem hinner väl vakna till liv innan dess misstänker jag…

Målen för detta året var följande:

Agility: Vi uppnådde målen. 🙂 Sen kan man ju alltid ha tränat mer, men som sagt, jag fixade målen iaf.

Lydnad: Här har vi knappt börjat…Blir till att försöka med ett bra fotgående det kommande året istället.

Freestyle: Även här uppnådde vi målen! 😀 ”Tävlingsklar” kan ju innebära många saker & även här kan ju allt jobbas med ännu mer. Men ja, jag skulle kunna säga att han är tävlingsklar. Uppvisningen på rasspecialen gick  även den superbra.

Utställning: Rasspecialen ställde vi upp i, dock inofficiellt eftersom han inte hade fyllt 9 månader när den var. Sen har vi ställt ut flera gånger än planerat. 😛 Jag & Carina har åkt runt lite i Sverige & ställt, det är så himla roligt att komma iväg på olika hundrelaterade saker. 🙂 Resultatmässigt så har det inte gått så bra, han måste helt enkelt bygga på sig lite mer. Men det kommer säkert med åldern. Mässan blev inte av p.g.a. personliga skäl.

Övrigt: Valpkurs – check! Miljöträningen alldeles för dålig!! Måste lägga MYCKET fokus på det framöver om vi ska kunna lyckas på tävlingar. Så skärpning nu Malin, sätt fart! Passiviteten har funkat sådär, han har lärt sig att ligga tyst & någorlunda stilla i bur, både stålbur & tyghage. Så himla skönt att han har insett att han inte dör när han är där inne, för som tävlingshund måste han kunna slappna av & vila emellanåt, annars kommer han inte att orka.

Och målen för kommande år är dem här:

Agility: Bara att fortsätta träna, nu när han är typ färdigväxt så kan man ju träna lite mer seriöst. Vi kommer inte att ha agility som prio ett, men någon tävling ska vi väl starta på.

Lydnad: Eftersom målet för 2017 inte blev klart så kör jag på samma mål även 2018.

Freestyle: Här kommer det att hända grejer!! 😀 Jag kommer att göra en storsatsning med allt vad det innebär. Ska verkligen satsa på att tävla MYCKET. Och även om vi kanske inte uppnår alla målen så gäller det att sikta högt för att komma nånstans! Sen får jag även tänka att varje tävling blir en ny erfarenhet för Zoomen. Han har ju aldrig tävlat freestyle så det blir helt nytt för min lilla vän.

Utställning: Siktar på rasspecialen även i år, den här gången officiellt. Sen TROR jag att jag kommer att ställa honom några fler gånger, det beror på resultatet. För om han behöver bygga på sig lite mer så är det ju bättre att vänta & ställa honom senare, istället för att bara kasta bort pengarna på utställningar som jag redan innan vet att dem inte kommer att gå bra. Mässan siktar jag dock på att åka till, & med mycket miljöträning så skulle det faktiskt kunna gå riktigt bra. 😉

Övrigt: MILJÖTRÄNING som sagt!! Eventuellt kommer jag även att undersöka honom ordentligt, med röntgen, patella-koll & ögonlysning, men det är inte helt klart än. Vi får se lite hur allting går & vad pengarna räcker till, jag har ju inte direkt obegränsat med pengar om jag uttrycker mig så. Och freestylen är som sagt prio ett!

När det gäller lilla Nika så kommer det att satsas mycket på miljöträning direkt. Direkt hon blir 4 månader så kommer hon att få följa med på i princip alla tävlingar, så att en tävlingsmiljö inte är något ”speciellt” som hon behöver stressa upp sig för. Annars så har jag inte bestämt så mycket vad vi ska satsa på, bortsett från att göra henne tävlingsklar i freestyle. 😉 Kommer att skriva ett inlägg om hennes mål när jag har bestämt mig för hur dem kommer att se ut. 😛