Min räddande ängel

Vad skulle jag göra utan Yori? Han finns alltid troget vid min sida, i vått & torrt & han ställer upp på det mesta. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, min själ & min kropp, jag kommer vara där för honom tills den dagen då det tar stopp. Min lilla guldhund, vi båda är långt ifrån perfekta, men vi kämpar vidare ändå, som dem krigare vi är. Jag hoppas & tror på en rolig framtid för oss tillsammans, vi måste bara hitta dem rätta knapparna på varandra, det är långt ifrån lätt, men vi försöker som sagt, & vi har inga planer på att ge upp!

Jag håller nu på att studera alla våra freestyleprogramsfilmer för att försöka lista ut varför han sticker, vad det är som stör honom, men oj, vilket detektivarbete! Han gör det inte alltid i samma rörelse eller tid i programmet, så det här blir inte lätt. Jag har tänkt att hyra hallen snart & köra igenom programmet för att checka av vart han ligger idag. Vi har ju inte kört program på flera månader, så jag hoppas att han har glömt sina dumheter, fast det tror jag inte att han har gjort. 😛 Ånej, vi kommer att få kämpa som satan, det är jag helt övertygad om! För varför skulle nånting vara lätt?

Jag har sänkt kraven ordentligt, både öppet & inombords, & jag hoppas att jag ska kunna fortsätta tänka & känna så. Samtidigt kan jag inte förneka mina drömmar, men vi får ta babysteps framåt, något som JAG har extremt svårt för! För i min värld ska allt gå på direkten, eller inte alls. Det där med lugnt & lagom finns liksom inte, men vem vet, även jag kanske hittar till det en dag?

Yes, han är perfekt!

Dagen startade på allra bästa sätt – resultatet från HD- & ED-röntgen som vi gjorde förra veckan, & resultatet var HD grad B & ED ua (0)! 😀 😀 😀 Så han är perfekt, friröntgad samt ögonlyst ua. Nu är det bara att köra! 😀

Men det är inte det enda bra som har hänt idag, utan jag & bästa Malin har gått en skogspromenad med våra grabbar. Detta var första gången på väldigt länge som Yori fick springa lös under en promenad, & han skötte sig mycket bra! 😀 Vi jobbade med inkallningar, både med & utan störning, & jag är nöjd med min vilde. Jäklar vad han sprang emellanåt, han var så lycklig, & jag blir så lycklig av att se honom så lycklig, ja, ni förstår. 😉 Så att gå där i skogen, men min älskade hund, & en av mina bästa vänner, det kan inte bli mycket bättre. <3 Så tack vännen för promenaden!

Åh, jag är så glad, jag ser fram emot vad framtiden har att erbjuda. Nu när jag VET att Yori är bra fysiskt så känns allt så himla mycket bättre. Vi kommer att kunna fortsätta med agilityn, plus att vi kan göra så mycket mer. Ni är några få som vet om mina planer helt, & nu vågar jag börja tro på dem på riktigt! Nu är det ”bara” BPH kvar innan vi kastar oss iväg på äventyret. Och BPH:t kommer att bli av 28 september i Örebro, så allt är på väg, äntligen! 😀