Plättlätt, eller?

Det är mycket märkligt, men av någon anledning så gillar han aldrig bandagen han får av djursjukhuset här i Karlstad. Han går mycket sämre & biter mer mot benet. När vi däremot har varit på Strömsholm så bryr han sig inte om bandaget & går nästan vanligt… Är det fler som har liknande upplevelser?

Natten var asjobbig, Zoom var som väntat väldigt orolig & visste inte riktigt vart han skulle ta vägen. 🙁 Det är svårt att få honom att förstå att jag alltid finns där för honom. Alltid. Men så tycker jag att JAG har varit helt bombad när det gäller att slå ihop ett & ett! Java var likadan när hon hade varit drogad, så varför kunde jag inte få ihop det själv? Utan en djursjukvårdare fick tala om det för mig. Snacka om att hjulet snurrar men hamstern är död! 😛 Så ja, besviken på mig själv är nog rätt uttryck.

Under dagen så har han hoppat på 3 ben hela tiden, så jag ringde till Strömsholm & frågade en gång till om jag verkligen skulle ta bort bandaget. Hon jag pratade med läste i hans journal & sa att jag kunde ta av det om han irriterade sig på det, vilket han verkligen gjorde. För vi vill ju inte att han går hur mycket ”fel” som helst eftersom det blir sån belastning på andra delar av hans kropp.

Så jag tänkte att det skulle bli en lätt match att bara klippa upp bandaget, men fuck you sa Zoom!! Han blev helt rabiat & skulle bita mig hela tiden, morrade & betedde sig som att jag skulle mörda honom eller nåt i den stilen. Så jag fick ge upp, & vänta på att Malin skulle komma hem från jobbet & hjälpa mig. 😛 Under tiden fick han ha tratt på sig då han drog väldigt mycket i det bandaget som satt kvar.

När allt bandage var borta så märkte jag att hans ena klo har legat klämd & blödde lite. Självklart ville han tvätta på det oavbrutet därav har han tratt på sig även nu. Han hade lite skav på fler ställen, men inget som blödde. Nu har han det svarta skyddet på sig, så jag hoppas att alla skav ska få läka fint.

Behöver jag ens tillägga att jag & Zoom just nu inte är bästa kompisar. 😛 Haha, han är min bästis, men jag tror inte att han är min efter dagens bravader. 😉

Det går åt rätt håll

Idag är det onsdag, vilket innebär att Zoomens bandage är omlagt. När han var klar så diskuterade jag lite med en sköterska där & vi kom överens om att inte droga honom nästa onsdag. Det KAN vara så att det är efter sederingen som han blir orolig & inte kan sova. Så att inte droga honom hoppas jag kan göra allt lite lättare, för oss båda två. 🙂

Han är inte jätteglad över bandaget nu, har naggat lite på det. Fortsätter han med det inatt eller imorrn så ryker det, men han får lite mer tid på sig att vänja sig. För det bästa är som sagt om det får vara omlindat för att stabilisera hasen ännu mer.

Det är svårt att planera saker när jag inte vet hur det blir angående hans skada. När den har läkt så väntar ju rehab, hur lång den blir vet jag inte än. Men när han får gå längre än rastningar så är planen att miljöträna mycket, för det behöver han. Jag vill ju att han ska trivas i alla möjliga miljöer & för att det ska funka så mycket vi träna ordentligt på det.

Ingen koll

Idag hade jag ingen koll alls. 😛 Jag var helt övertygad om att bytet av bandaget skulle gå snabbt & lätt, eller rättare sagt, i min värld fanns inga andra tankar. Men jag hade helt fel. Jag fick lämna kvar honom där HELA dagen! För op. hade inte tid att ta honom på förmiddagen, därför fick han vara kvar så länge. Och självklart var dem tvungen att droga honom. 🙁 Allt hade sett bra ut när dem bytte bandaget bortsett från att ena skenan låg lite fel så att den skavdes mot hasen. Men nu ligger allting rätt & vi kan påbörja nedräkningen inför nästa bandagebyte som är onsdag nästa vecka. Då vet jag ju vad jag har att förvänta mig. 😉

Under tiden som Zoom var på djursjukhuset så var jag hemma hos Carina & tjejligan. Nästan alla löper där nu, så vi har inte umgåtts på ett tag. Men idag är Zoomen var ”borta” så passade jag på. 😉 Som ni ser på bilden nedan så var det väldigt lugnt där & Lix verkligen ÄLSKAR  sin tygbur!

Hur livet med Zoom kommer att se ut efter den här skadan har jag ingen aning om. Jag hoppas såklart att han blir helt återställd, men ”förbereder” mig på att det kanske inte blir så. Vi får se. Först ska ju frakturen läka & sen väntar rehab. Så håll tummarna för att allt går bra.

Tristessen äter upp oss inifrån

Dagarna bara fortsätter att gå som sirap. 🙁 Både jag & Zoom är uttråkade till max, men vad kan man göra? Idag fick han en aktiveringspyramid med godis i som han gillade mycket. 🙂

Saknar att umgås med Carina & tjejligan, men just nu så löper tjejerna så jag & Zoom kan inte vara där. Jag tycker helt klart att dem får vara färdiga med det där snart. 😉 Men de är ju 4 stycken så det tar säkert en stund till…

Imorrn startar vi tidigt med att åka till djursjukhuset här i Karlstad, då väntar bandagebyte för Zoomen. Kanske får jag veta då hur det verkar gå med hasen? Vill ju ha svar helst innan det hände! Får jag inga svar vid bandagebyte så får jag vänta på nästa CT, & det är ju några veckor kvar till det.

Jag vill bara åka ut & fota massor (kanske inte just nu, men på dagarna)!! Men jag kan ju inte ta med mig Zoomen ut i snön. 🙁 Och det är ju framför allt honom jag vill fota.

Någon gång måste ju detta bli bättre, för att leva såhär är fan hur tråkigt som helst! Snälla has, bara läk fort & bra nu.