Avundsjuk

Ja, snacka om att jag är avundsjuk på alla som den här helgen har tävlat freestyle i Göteborg!! Den tävlingen skulle ju bli min & Zoomens debut, men p.g.a skadan så fick vi stryka oss. 🙁 Så att se massa resultat därifrån gör ont inombords, men nån gång hoppas jag verkligen att jag & Zoom får stå på planen tillsammans, & njuta av det allra bästa livet kan ge!

Istället för att tävla så har vi faktiskt tränat ett superkort pass inomhus idag! 😀 Zoomen är så taggad att han inte vet vart han ska ta vägen, haha. Sån glädje i blicken, så full av energi. Vi tränade enbart på ”buga” kanske 10 gånger, det var allt, så hans ben borde ju inte bli värre av det, för han anstränger ju inte hasen i den rörelsen på samma sätt som han gör när han bland annat bara går bakåt.

En hel jävla vecka kvar. Kan tiden gå långsammare?! Sen vi tog bort bandaget så är han svårare att hålla stilla, för han vill så himla mycket. Stundtals går han helt perfekt, men så plötsligt stödjer han inte alls på benet, för att i nästan stund vara ohalt…Jag undrar hur ont han egentligen har, det är bara han som vet det. På tisdag får han sista Onsior-tabletten, sen är tanken att han ska klara sig utan den smärtstillande medicinen, hoppas att det kommer att gå bra. Vi får liksom ta ett steg i taget, med hopp om att allt kommer att bli bra igen. <3

Avundsjuk & bitter

Dagarna går sakta, & det lär dem väl fortsätta att göra en månad framåt. 🙁 Den här månaden kommer nog att vara en av dem längsta i hela mitt liv. Dels för att den kommer att vara så tråkig (speciellt för Rally), & dels för att jag bara vill veta om jag kommer att kunna para Rally kommande löp eller om jag måste vänta tills ett annat löp. Ingen vet ju svaret just nu, utan det beror helt på hur hon svarar på behandlingen, & det får jag veta om en månad.

Träningshelgen i Göteborg som jag hade sett fram emot så sjukt mycket är inställd. 🙁 Detta för att jag helt enkelt inte har råd att åka ner nu. Eller ja, jag kanske skulle kunna komma iväg, men då måste jag prioritera bort nånting annat, & det vill jag inte. Som typ Rally’s laser, som hon ska börja med imorrn & sen få 2 gånger/vecka i 5 veckor. Sen är det ju också så att jag måste ha lite pengar över till eventuella valpar. Så nej, någon träningshelg i Göteborg blir det tyvärr inte nu, men vem vet, vi kanske drar dit en helg under vintern/våren istället?

Igår & idag har jag varit ganska bitter om jag får säga det själv. Typ alla mina tävlingskompisar har varit iväg & tävlat, & det skulle ju jag också ha varit! MEN hundarna skadade sig. 🙁 Jag blir så avundsjuk på alla, det är fan inte rättvist! Det känns som att det inte hade spelat någon roll för HUR det gick på tävlingen, bara den BLEV AV. Men jag hade förmodligen tänkt annorlunda om jag har tävlat (tävlingsmänniska som jag är).

Jag vill bara få svar på hur lång tid Rally’s läkning kommer att ta, jag vill veta NU när jag kan tävla nästa gång (utan att nåt händer) samt om det blir några vintervalpar här. Så många frågetecken, så lite tålamod. Bara Rally blir bra igen, så att hon kan gå tillbaka till sitt aktiva liv igen. Jag är livrädd för att hon aldrig ska bli helt återställd, utan tvingas att leva ett stillsamt liv. Då vet jag inte vad jag gör. :/ Usch, hemsk tanke, min lilla krigare, hon MÅSTE fixa detta, det finns inget annat alternativ.

20150830_171101

Ikväll tänkte jag försöka pigga upp mig lite genom att åka inlines med Dee. Förhoppningsvis får jag även med mig Jens & Spock, är ju mycket roligare om man har nån mer med sig. Men det måste bli svalare ute först, så klockan får gärna slå på lite fortare nu…