En tuff tid

Snacka om att jag går igenom många prövningar just nu, både på hundfronten & det personliga planet. Tårarna rinner varje kväll & många gånger vill jag bara lägga mig ner & ge upp. MEN jag ger inte upp, jag torkar tårarna & reser mig upp, trots världens alla bekymmer på mina axlar. Jag lever på hoppet om att det kommer att bli bra till slut, jag menar, det bara måste bli bättre, det får inte finnas några andra tankar. Jag får oerhört mycket stöd från mina nära vänner, både gamla & nya, & det betyder så mycket för mig. Jag blir rörd av att folk vill hjälpa mig, så tack! <3

Idag har vi tränat lite apportering & godisspår i skogen & Yori var jätteduktig! 😀 Spåret tog väääldigt lång tid & jag ska nog inte lägga så mycket godis i det nästa gång som jag gjorde idag, men han löste det till slut & hittade godisskålen i slutet. 🙂 Och apporteringen fick han högsta betyg på! Så himla duktig & han tycker att det är superskoj, vilket även gör att jag tycker att det är väldigt roligt! Och tänk vad långt vi har kommit med avlämningarna, han kör inte längre några ärevarv utan kommer direkt till mig. Lite svårt hade han dock när Malin stod kvar ute i skogen efter att ha kastat dummyn, då visste han inte riktigt om han skulle springa till henne eller till mig, så det behöver vi träna mer på. Vi har även börjat jobba med att han ska lämna dummyn/leksaken I HANDEN & han börjar fatta grejen tror jag, det känns som det i alla fall. Med andra ord; apporteringen börjar bli vår starkaste gren.

Av flera olika anledningar så blev det inga inlines igår & det kommer att vara vila fram tills i alla fall på fredag, sen får vi se hur det blir med motioneringen. Det hela har sina förklaringar, men det tänker jag inte dela med mig av här & nu. 😛 Mina vänner vet, & det räcker så just nu.

Lite träning i solen

Wow, vill bara börja med att säga tack för allt stöd jag har fått efter gårdagens blogginlägg, det värmer mycket. <3 Nu när allt har landat lite mer så känns det lugnare, eller ja, jag tänker inte på det oavbrutet längre, utan kan tänka på andra saker också, vilket är väldigt skönt. Så det blir nog bra, bara jag får svar på blodproverna om några veckor, efter det kommer det säkert att kännas bättre.

Idag träffades jag & Malin & tränade lite ute i solen med våra grabbar. Så nej, det blev inga inlines idag, är för varmt för det, så vi körde lite freestyle/dummy-träning istället. 😉 Yori skötte sig faktiskt riktigt bra, bäst gick dummyträningen som han verkligen älskar, så jag borde verkligen lägga ner mer tid på sånt. Hade med mig min gamla kamera, så jag kunde fota lite när Malin körde med honom, samt att hon fick ta några bilder på mig & Yori tillsammans. MÅSTE lämna in min nya kamera på rengöring så att jag kan börja använda den sen, för den är mycket lättare att fota med & bilderna blir mycket bättre. Men här kommer några bilder från idag:

Imorron ska det regna hela dagen så då har jag tänkt att sätta ihop en liten bana till Yori här hemma, med läskiga saker som han ska övervinna, vilket ska bli spännande. En del av dem ”hindren” jag tänker ha har han redan mött i sitt liv & klarat av, så det mesta blir en repetition, men några nya ska vara med också. Vi får hoppas att vi båda vaknar på rätt sida – massa tålamod för mig, & massa mod för Yori.

Tollare för hela slanten (med film)!

Igår var vi som sagt på tollarträff med Värmlandstollarna & hade det hur roligt som helst! Idag bjuder jag mest på ett gäng bilder samt en film från gårdagen. 🙂

Dessa bilder är tagna av Maria Fridell:

Och dem här är tagna av Angela Olsson:

Det var det med överlämningar….

Anden-i-strumpan!

Och självklart filmen, som är filmad av Elin Lorenz:

Idag har vi gått en skogspromenad med tjejligan i värmen, shit, jag blev jättevarm! 😛 Haha, men samtidigt skönt att värmen äntligen har kommit! 😀 Yori den dåren sprang runt som en galning hela tiden, rullade sig massor av gånger & sprang sen vidare. Så han var nog ännu varmare när vi kom till bilen, haha. Tur att det fanns lite vatten kvar i bilen som hundarna kunde få, & sen blev det ac:n på hela vägen hem. 😉

Just nu är Ilmo här för första gången! Jag & Yori har ju träffat han (&  hans husse) & gått promenader vid 2 olika tillfällen tidigare, men nu är det första gången som dem träffas inomhus. Om allt går bra så kommer Ilmo att vara här på dagarna när hans husse jobbar, & hittills är det inga problem alls. 🙂 Så det är bara att hoppas att det fortsätter såhär.

Vår allra första tollarträff!

Idag var då den stora dagen då jag & Yori skulle åka iväg på vår allra första tollarträff, & den blev (såklart) tillsammans med Värmlandstollarna!

Vi startade tidigt i morse, åkte & hämtade upp Elin & Muffin innan vi styrde bilen mot Torsby. Väl där så blev det ”frukost” samt genomgång om hur dagen skulle se ut. Fint väder & trevligt folk, kunde det bli mycket bättre?

Vi började med lite passivitetsträning, som gick ut på att vi stod i en stor cirkel, & hundarna skulle stanna kvar medan vi kastade ut dummies till mitten av ringen. Yori var superduktig fram tills dess att jag började kasta…Ojojoj, vad svårt det blev för den vilda då! Han ville så gärna ta den & förstod inte alls varför han inte fick göra det. Så helt klart en mycket nyttig övning för oss!

Vi fortsatte sedan med dummysök, Yori har ju vid något enstaka tillfälle letat efter någon leksak, men aldrig en dummy & aldrig ”seriöst”. Och med tanke på vår okunskap så ställde jag nog tusen frågor om HUR man skulle göra, samt bad dem som kunde, att visa mig hur det hela skulle gå till. När det sedan var vår tur så hamnade jag i nåt chockläge en kort sväng, för jäklar vad lugn & fokuserad Yori var när han letade efter dummyn!! :O När han sen hittade den så var han ju bara ”tvungen” att ta ett ärevarv ute på den stora gräsytan. 😉 I omgång nummer 2 så hade han fattat vad det hela gick ut på, så han hittade dummyn snabbare & bestämde sig sen för att köra flera ärevarv på gräset, helt överlycklig var han & mitt hjärta kunde inte älska honom mer. <3

Sen blev det lunch & massa prat för oss tvåbeningar medan dem fyrbenta fick vila i bilarna.

Efter lunchen testade vi på tolling, men det var visst inte vår starkaste sida…Yori hittade mer intressanta lukter i marken än dummyn som jag kastade. Sen, när han väl hade tagit den, så tänkte han, åter igen, dra på ärevarv, men då fick jag honom att ångra sig & istället komma till mig. Med andra ord behöver vi VERKLIGEN träna på avlämningar!!

När det sedan blev vattenmarkering så var jag övertygad om att det skulle vara Yori’s paradgren, men ajaj, fel igen. Han tvekade på att hoppa i vattnet (när hände det senaste liksom?) & sen ville han inte ta med dummyn in till land! :O Istället fortsatte han att leta efter något & jag TROR att han letade efter tennisbollen, för jag brukar ju alltid kasta i en tennisboll till honom när han badar. Så jag måste helt klart träna på att kasta dummies till honom! Fast inte ”vanliga kast” har jag fått lära mig. 😛

Sist, men inte minst, så fick Yori bekanta sig med vilt (en död and). Hans tidigare erfarenheter av vilt går ju helt klart att diskutera med tanke på att han är en jakthund som SKA apportera döda fåglar. Jag TROR att han har apporterat fågelvinge när han var bebis, innan han kom till mig, men jag är inte helt säker. Under tiden som jag har haft honom så har han iaf fått nosa på ett renhorn & han var LIVRÄDD för det! Skällde som en galning, reste ragg, kröp omkring på marken osv. så jag hade inte jättehöga förväntningar på dagens viltbekantskap. Efter att ha skällt ut anden ordentligt så vågade han, med min hjälp, till slut gå hela vägen fram & nosa på den! Duktiga killen! Sen fick han även träffa ”anden-i-strumpan” & den tog han t.o.m. i munnen efter lite lek!! 😀 En chockad, men lycklig matte såg sin hund springa omkring med anden i munnen, hur stolt som helst.

Efter det åkte alla hem utom jag & Elin, vi släppte hundarna lösa & gick en skogspromenad så att dem fick rejsa av sig det sista lite som dem ville, & jävlar i havet vad dem sprang! Snacka om att sträcka ut, & äntligen hade Yori en hund med sig som var lika snabb som han själv är. 😉

Jag tror att det var längesen Yori var så lycklig som han har varit den här dagen, & så himla duktig! Vi har haft så sjukt skoj & kommer garanterat att komma på fler träffar, samt träna vidare hemma på allt vi har lärt oss idag. Så STORT TACK till alla som var med idag, jag har som sagt frågat miljarder saker & faktiskt fått svar på allt, så tack för ert tålamod. <3

Nu har Yori checkat ut för dagen, han ligger med andra ord i min säng & sover. Själv väntar jag på att filmen från dagens alla övningar ska laddas upp klart, men det tar tid. 🙁 Så i morgondagens blogginlägg kommer en film om hur allting såg ut under dagen, så titta gärna tillbaka då!

ÄNTLIGEN kan man säga!!

Nu ÄNTLIGEN är han hemma igen, min vilda vän, mitt håriga ”barn”, min Yori! <3 Eftersom jag inte har haft feber sen i onsdags morse & känner mig superpigg idag så tog jag för givet att jag är frisk från det, & därför hämtade jag hem honom. Han var lika knäpp som vanligt när jag hämtade honom, skällde på mig när han såg mig genom glasrutan i dörren på trapphuset, & när han väl kom ut så sprang han bara rätt förbi mig & in i bilen där han la sig i sin bur…! Haha, tack för att du dissar mig liksom, det kunde inte ha blivit tydligare. 😛 Han gjorde likadant förra gången, så nästa gång ska jag fan filma så att ni får se hela kalaset. 😉

Bilden ovan är från vår träning den 4/4. Han skulle ta bollen-på-snöret, men fick syn på nånting annat & liksom ”missade” målet, haha.

En annan sak som jag verkligen säger ÄNTLIGEN över är att jag har fått en tid för magnetröntgen av min hjärna!! Och den tiden är på torsdag kväll nästa vecka, lite konstigt att få en tid 19:30, så jag ska dubbelkolla så att dem har skrivit rätt. Röntgen skulle ta mellan 60-90 minuter då den även ska göras med kontrast. Så snart får jag ÄNTLIGEN veta om jag har någon hjärntumör & hur stor den isf är. Nervös över det beskedet, men jag vill ha ett svar, den ovissheten som jag lever i nu är ju inte rolig alls. Jag har ju fått medicin som ska få tumören att krympa, men om det skulle visa sig att läkaren har fel & att den inte ens finns nån tumör, ja, då känns det onödigt att gå på den medicinen. Men vi får se, spännande är det, minst sagt.

Imorron väntar tollarträffen!! 😀 ÄNTLIGEN ska vi få hjälp att komma igång med apporteringen, så att vi på egen hand kan fortsätta träna det sen. Är så himla förväntansfull inför träffen & hur den kommer att gå, tänker ”bara Yori sköter sig”, vill ju gärna inte skämma ut mig redan på första träffen! 😛 Haha.

Träning & fotografering i solen

Jag, Malin & Elin träffades idag för att träna & fota tillsammans, & även om det blåste en del så var ju solen framme så det var rätt så skönt ändå. 🙂 Själva träningen gick sådär…Freestylen funkade inte alls, eller ja, han gjorde väl tricken jag bad honom om, men det gick långsamt & inte så mycket engagemang från hans sida. Att apportera dummies var däremot hur roligt som helst!! 😀 Han tog i som satan för att hämta dem, men ville inte alltid lämna ifrån sig dem. 😛 Haha. Sen måste vi jobba på hans grepp, vill ju att han ska hålla den ordentligt i munnen, & inte på sidan som han gjorde dem flesta gångerna idag. 😛

Efter träningen så fotade vi varandra på kanten vid sandtaget & Yori skötte sig mycket bra där! Han kan ju tröttna på detta med fotografering, men idag tyckte han att det var roligt! 🙂

Väntar snällt på sin tur.

Lite mys mitt i träningen.

Rivstart mot dummien!

Resten av kvällen blir lugn för oss här hemma, & imorron på dagen ska vi försöka hitta på nåt. På eftermiddagen ska vi träffa lite nya bekantskaper som jag hoppas att både jag & Yori ska tycka om! Det är en tollare & hans ägare, så jag hoppas att Yori kan bli vän med honom. 😉 Vi får hoppas att det är en ”springare” & inte en som vill tacklas, haha, eftersom Yori har svårt med närkontakt vid lek, han vill liksom ha sitt space & springa järnet, allra helst med någon hund efter sig. 😉

Nästa års mål, 2020

Ja, nu har jag satt upp massor av mål inför nästa år! Och genast känns allt mer verkligt & jag ser fram emot att tävlingssäsongen ska dra igång.

Agility vet jag inte hur mycket tid vi kommer att lägga på, men att debutera i hoppklass ska väl inte vara omöjligt? Jag har satt det som mål, så det är ett ganska lågt mål, men som sagt, agilityn är inte prio ett här.

Lydnaden ska vi banne mig fixa diplomet i startklassen! Vi behöver ”bara” mer fokus & framför allt mer träning. Många tävlingsgrenar går ju in i varandra på så sätt att fokuset ökar överallt när man får tävlingsrutiner, & jag hoppas att freestyletävlingarna ska hjälpa oss med fokuset inför lydnaden också. 🙂

Rallylydnad är inget vi kommer att satsa på, men eftersom vi redan har 1 uppflyttningsresultat i nybörjarklassen så måste vi ju fullfölja den klassen & ta titeln där. 😉 Annars blir det nog snålt med såna tävlingar som sagt.

Och den älskade freestylen!! Vi ska gå från att debutera i klass 1 till att debutera i klass 3, & längs vägen ta 2 titlar, FD1 & FD2. Så här kommer vårt fokus att ligga, men det förstår ni nog redan? 😛 Freestylen är liksom våran gren, där känner vi oss båda mest trygga, bortsett från agilityn då, men den vill jag inte satsa stenhårt på p.g.a slitage på Yori. Då är freestylen mycket bättre, där kan man ju anpassa allt till hunden & sig själv.

Om vi ser bort från tävlingarna så kommer vi att jobba MYCKET med miljöträning & träning i olika miljöer. Jag vill att han ska kunna fokusera bra i alla tänkbara miljöer & känna sig trygg överallt. Och ett BPH ska väl inte heller vara omöjligt att få till? Sen ska vi såklart testa apportering om vi får chansen, skulle ju ha testat det i år, men av olika anledningar så har det inte blivit av. Så jag hoppas att vi har bättre flyt nästa år.

Men mest av allt hoppas jag att vi båda får må bra & kunna njuta av livet & vår tid tillsammans. Att sjukdomar & skador håller sig långt borta, dem har vi redan haft nog av! Låt oss göra nästa år till det bästa nånsin! 😀

Lydnadsdebut a la Yori

Ja, nånting sånt kan man nog kalla det, haha. Jag var jättenervös, försökte tänka på att andas, men det var svårt, för jag ville ju så mycket! Värmde upp väldigt kort tid då vi hade startnummer 1, vi behövde inte snabba oss, men när alla stod där & bara väntade på oss så kände jag mig stressad, så det smittade säkert av sig på Yori, som för det första precis kommit ut ur bilen, & för det andra så har han aldrig varit på den klubben förut. Jag gjorde lite freestylemoves innan startrutinen & sen gick vi in på planen, mer eller mindre redo för att göra vår lydnadsdebut!

Följsamheten gick sådär, vi krockade några gånger, dels för att han hade fokus på annat, & dels för att jag själv inte kan gå rakt när jag är nervös. 😛 Utan jag vinglade lite & det gjorde ju inte saker bättre, haha!

När jag ropade på honom på inkallningen så svek rösten mig (är ju förkyld), men han hörde mig ändå & kom som skjuten ur en kanon! Jag hann tänka ”det här kommer aldrig att sluta bra” & mycket riktigt, han använde mig som stoppkloss. Men han kom iaf. 😉

I momentet sättande under marsch fick jag hjärnsläpp, glömde helt bort vad jag höll på med, men vi fick några poäng med oss från det ändå.

Sen var det ju apporteringen, tollarnas huvudnummer, & helt klart dagens shownummer från Yori’s sida! Senast igår ville han knappt ta apporten, & idag, ja, då tjuvstartade han, tog apporten & sen sprang han runt några varv runt planen, skitlycklig! Jag ropade på honom flera gånger, men tror ni att han hörde nåt? Haha, nope, han var bara så jävla glad. Till slut kom han tillbaka till mig, med apporten, men ja, en nolla där som ni förstår.

Fjärren är ett av hans bättre moment, likaså idag. Han stannar bra när jag lämnar honom, kastar sig ner i liggande position på mitt första kommando, men sen, när jag gick tillbaka till honom så reste han sig upp & satte sig sen väldigt snett. Synd, för som sagt, han lägger sig jäkligt bra!

Hoppet gillar han också & det gjorde han bra idag. Kunde ha blivit en bättre ingång, men det finns alltid saker att slipa på. 😉

Jag är nöjd med min vilde, haha, jag var rädd för att vi skulle bli diskade efter hans race, men det blev vi inte. 😀 Och han är ju ung & vi har knappt tränat nån lydnad, herregud, han har ju precis lärt sig vad ordet ”fot” betyder! Egentligen är det på tok för tidigt att låta honom tävla i lydnaden, men jag trodde ju att min träningsmotivation skulle komma tillbaka, men det gjorde den ju inte. 🙁 Så kraven på min lilla sprätt är inte så höga, han hade störtskoj & det är det viktigaste! 😀 Ja, jag hade också roligt, även om det kändes lite pinsamt emellanåt. Vill ni själva se hur allt såg ut, så kommer här en film från tävlingen (tack Malin för att du följde med, höll mig sällskap, samt filmade!). <3 Slutpoängen blev 119,5 poäng, vilket betyder 0,5 poäng ifrån godkänt. Helt okej med tanke på omständigheterna!

Imorron väntar lydnadstävling igen, men den gången i Kristinehamn. Har jag fattat PMet rätt så kommer vi att gå ut som startnummer 3 i första klassen. Då hinner jag värma upp honom lite mer innan. Det är ju alltid så svårt att veta hur man ska göra med nya hundar innan man har hittat vad som funkar bäst. Tänkte även att Yori skulle få springa av sig här hemma med Farro innan vi åker imorron bitti, så kanske han inte kör race på planen. 😉 Haha, för jag tror ju inte att han skulle bli för trött av det, han ska ju inte springa en mil liksom, & brist på energi är inte hans melodi, så det blir nog bra. 🙂