Mål för Zoom 2017+2018

Idag startade vi med en timmes freestyleträning i hallen! Kan man få en bättre start på julhelgen? 😉 Jag skulle lätt kunna göra det till en bra vana. 😛 Förhoppningsvis så är hundarna lite trötta under dagens julfirande hos farsan. Men dem hinner väl vakna till liv innan dess misstänker jag…

Målen för detta året var följande:

Agility: Vi uppnådde målen. 🙂 Sen kan man ju alltid ha tränat mer, men som sagt, jag fixade målen iaf.

Lydnad: Här har vi knappt börjat…Blir till att försöka med ett bra fotgående det kommande året istället.

Freestyle: Även här uppnådde vi målen! 😀 ”Tävlingsklar” kan ju innebära många saker & även här kan ju allt jobbas med ännu mer. Men ja, jag skulle kunna säga att han är tävlingsklar. Uppvisningen på rasspecialen gick  även den superbra.

Utställning: Rasspecialen ställde vi upp i, dock inofficiellt eftersom han inte hade fyllt 9 månader när den var. Sen har vi ställt ut flera gånger än planerat. 😛 Jag & Carina har åkt runt lite i Sverige & ställt, det är så himla roligt att komma iväg på olika hundrelaterade saker. 🙂 Resultatmässigt så har det inte gått så bra, han måste helt enkelt bygga på sig lite mer. Men det kommer säkert med åldern. Mässan blev inte av p.g.a. personliga skäl.

Övrigt: Valpkurs – check! Miljöträningen alldeles för dålig!! Måste lägga MYCKET fokus på det framöver om vi ska kunna lyckas på tävlingar. Så skärpning nu Malin, sätt fart! Passiviteten har funkat sådär, han har lärt sig att ligga tyst & någorlunda stilla i bur, både stålbur & tyghage. Så himla skönt att han har insett att han inte dör när han är där inne, för som tävlingshund måste han kunna slappna av & vila emellanåt, annars kommer han inte att orka.

Och målen för kommande år är dem här:

Agility: Bara att fortsätta träna, nu när han är typ färdigväxt så kan man ju träna lite mer seriöst. Vi kommer inte att ha agility som prio ett, men någon tävling ska vi väl starta på.

Lydnad: Eftersom målet för 2017 inte blev klart så kör jag på samma mål även 2018.

Freestyle: Här kommer det att hända grejer!! 😀 Jag kommer att göra en storsatsning med allt vad det innebär. Ska verkligen satsa på att tävla MYCKET. Och även om vi kanske inte uppnår alla målen så gäller det att sikta högt för att komma nånstans! Sen får jag även tänka att varje tävling blir en ny erfarenhet för Zoomen. Han har ju aldrig tävlat freestyle så det blir helt nytt för min lilla vän.

Utställning: Siktar på rasspecialen även i år, den här gången officiellt. Sen TROR jag att jag kommer att ställa honom några fler gånger, det beror på resultatet. För om han behöver bygga på sig lite mer så är det ju bättre att vänta & ställa honom senare, istället för att bara kasta bort pengarna på utställningar som jag redan innan vet att dem inte kommer att gå bra. Mässan siktar jag dock på att åka till, & med mycket miljöträning så skulle det faktiskt kunna gå riktigt bra. 😉

Övrigt: MILJÖTRÄNING som sagt!! Eventuellt kommer jag även att undersöka honom ordentligt, med röntgen, patella-koll & ögonlysning, men det är inte helt klart än. Vi får se lite hur allting går & vad pengarna räcker till, jag har ju inte direkt obegränsat med pengar om jag uttrycker mig så. Och freestylen är som sagt prio ett!

När det gäller lilla Nika så kommer det att satsas mycket på miljöträning direkt. Direkt hon blir 4 månader så kommer hon att få följa med på i princip alla tävlingar, så att en tävlingsmiljö inte är något ”speciellt” som hon behöver stressa upp sig för. Annars så har jag inte bestämt så mycket vad vi ska satsa på, bortsett från att göra henne tävlingsklar i freestyle. 😉 Kommer att skriva ett inlägg om hennes mål när jag har bestämt mig för hur dem kommer att se ut. 😛

Agilitytävling med Rally

Idag har jag & Rally tävlat agility, en inofficiell cup här i Karlstad. Jag & Rally har ju inte tränat ihop på nästan 1 år, så jag hade inte så höga krav på henne. Sen så har inte kört långa banor på minst 1 år, så jag hade inte så höga krav på mig heller. 😛 Bortsett från att komma ihåg banorna!

I första klassen så fick nog Rally en chock över att hinderna var så höga. På träning kör vi alltid med lägre hinderhöjd, för att inte slita ut hundarna i onödan. Och Rally är ju PRECIS över gränsen till medium. 🙁 Hade hon varit 1 cm lägre så hade hon gått som small. Så hinderna är höga för henne.

Men iaf, hon fick verkligen ta för att hoppa, det syntes lång väg att hon hade det lite kämpigt. Hon sprang förbi några hopphinder, tog A-hindret några gånger för mycket, men vi båda hade så himla roligt!

I andra klassen så var hon mer med på noterna. Hon hade bra fart & flög över att hinder!! :O Sen att hon var flera dm över ribban gjorde ju inte att hon blev mindre trött. 😛 Men hon var så duktig & även om vi diskade oss så kunde det inte ha gått bättre. 🙂

Det var en klass till, men jag valde att stryka oss, för att inte riskera att knäcka Rally när hon hade fått ta i så mycket. Hon hade säkert klarat av det, men jag kände mig nöjd med 2 lopp, så så blev det.

Det var inte bara på banan som Rally skötte sig utmärkt, utan det gjorde hon även i buren, & Zoom också. Zoomen är ju för ung för att starta så han fick vara med på ”miljö- & burträning”. Och han var så himla duktig, han har ju inte legat i bur särskilt många gånger, så därför tog jag stålburen (varför chansa när man inte är säker?). Men som sagt, inga problem alls. 🙂

Imorrn ska vi nog ha vilodag, jag antar att jag kommer att vara trött då med tanke på dagens aktivitet. Eller också kanske jag studsar omkring, det lär märkas. 😉

Lycklig trots allt

Tiden går & saker & ting händer, men det är ju så livet är. Jag fick inga fler ”påhopp” i samband med Dee’s årsdag, vilket var väldigt skönt. Kanske fattar dem nu att det inte är någon idé?

Sen snart 2 veckor tillbaka så är jag dunderförkyld! Tät i näsan, hosta, ont i halsen, feber & allmänt hängig. Nu börjar det dock gå åt rätt håll, äntligen. Under tiden jag har varit sjuk nu så har jag ju inte kunnat träna nåt på gymmet. Och maten har skitit sig totalt, så jag lär ju få börja om från början igen. Har liksom inte haft några krafter till att laga mat varje dag, men så kan det vara.

Under tiden som jag har varit sjuk så har även Zoom haft det jättetråkigt. Jag har umgåtts en del med Carina så att han har kunnat leka med nån av tjejerna. Plus att jag har haft Rally här ett par nätter, & då ska ni veta att Zoomen är i sjunde himlen! Han blir så superdupermegaglad när jag har nån annan hund här, & lika ledsen som glad blir han när dem åker hem.

Jag har passat på att rensa klädkammaren, kan villigt erkänna att det var MASSOR av saker där som jag egentligen inte behöver! Och plötsligt så kändes min hall ganska liten…

Känns mycket bättre nu, den är inte helt klar, men jag orkade inte allt, så jag får ta det lite som det kommer. 🙂 Jag har ju gått om tid på mig.

Idag har vi varit i hallen & tränat agility! 😀 ÄNTLIGEN sa Zoom!! Han var helt vild, lyssnade på ett halvt öra emellanåt, men så himla glad. Vi körde små kombinationer & testade flera olika hinder & han var superduktig. Min förkylning är dock inte lika imponerande efter träningen.

Igår hände en creepy sak. Jag tappade känseln i höger sida av ansiktet. Först var det mungipan som inte ”hängde med”, men jag tänkte att det går nog över. Men så igår blev det samma sak fast med ögat! Jag ringde 1177 för att rådfråga & stackars tanten i telefonen höll på att flippa! Hon frågade om jag hade nån som kunde göra mig DIREKT till akuten, eller om hon skulle skicka en ambulans. Jag såg dock inte lika allvarligt på det, utan tog bilen själv (för synen är det inget fel på!), efter att jag hade lämnat av Zoom hos Carina. Väl på akuten så fick jag träffa en läkare väldigt snabbt & hon förklarade att det var nånting som hette Bells pares. Man vet inte varför man kan få så, men det går över, med hjälp av kortison & ögondroppar. Det kan vara så att det utlöstes eftersom jag har ett virus i kroppen. Dem tog även ett blodprov för att utesluta borrelia. Jag måste sova med en typ av ”mask” över ena ögat så att det inte torkar ut. Så för enkelhetens skull så kan man säga att höger ögonlock är förlamat.

Resten av den här dagen blir lugn, jag räknar med att hostan kommer att bli värre eftersom jag har sprungit lite samt burit tungt. Men jag överlever nog. 😉

Så trots allt som händer just nu så är jag så himla lycklig! 😀 Det spelar ingen roll att jag är sjuk & egentligen inte orkar så mycket, för viljan ger mig kraft. Det har varit såhär ett par veckor nu, bortsett från mycket små dippar, & det är så SKÖNT att känna sig så lugn inombords. Jag vet att jag är på rätt väg genom mycket här i livet & jag längtar efter att se vad framtiden har att erbjuda. 🙂

Olika planer

Igår hade vi vilodag & idag har vi kommit igång igen. Ingen skogspromenad, men seriös träning i hallen en timme. Jag & Zoom körde igenom vårt freestyleprogram det första vi gjorde & ja, vad ska jag säga om det? Jag hade en plan & Zoom en annan. 😛 Haha, han var supersprallig & lyssnade inte så bra om jag uttrycker det så. Men vi tog oss igenom programmet till slut ändå, så alla erfarenheter är bra.

Sen körde vi lite agility, eller ja, en raksträcka med två hopphinder (med bommarna på marken) & en lång tunnel. Jag tänkte att det skulle gå kalasbra, men det gjorde det verkligen inte. 😛 Zoomen hade andra saker i huvudet då också. Tjuvstartade, sprang förbi sista hindret, sprang bredvid tunneln osv. Vi fick inte många rätt om jag uttrycker mig så. 😉

Innan vi åkte därifrån så körde vi igenom freestyleprogrammet en gång till & då gick det MYCKET bättre!! 😀 Inte helt felfritt, men jag fick ändå lite rätt känsla. Och jag vet nu vad jag behöver lägga krut på inför uppvisningen i slutet av Juli.

Har även bestämt mig för att ta en helt ny låt till Rally’s program. Jag har börjat tröttna på ”Amazed” & vill därför ha lite omväxling. Problemet är bara att jag inte kommer att kunna träna så mycket med henne innan eftersom hon inte bor här. Men, men, bara JAG kan programmet så ska det väl gå bra. Motivationen har hon, & jag vet ju vad hon kan & inte kan, så det blir nog inte helt omöjligt. 🙂

På rasspecialen så kommer Zoom att få köra sitt program båda dagarna så länge han klarar av det. Skulle det bli för mycket för hans lilla valphjärna så får han bara köra en dag & så får Rally köra en extra uppvisning. Det går att lösa, det kommer att bli så jävla bra!

Färre hundar här nu

Nu har jag ”bara” 3 hundar här hemma, för Rally åkte hem till sig tidigare idag. 🙂 Storm & Boss åker hem imorrn eftermiddag. Jag längtar efter att få vara själv med Zoom, trots att han nog tänker tvärtom. 😛 Haha, han & Boss leker som tusan, & tro på fan att Zoom är den som leker mest hårdhänt. Boss skriker till emellanåt & då släpper Zoom sitt tag i honom, för en sekund ungefär. Sen tar han ett nytt grepp. 😉 Haha.

Visst kan det vara mysigt med 2 eller fler hundar, men jag längtar som sagt tills det bara jag & min Zoom här. Jag har än en gång ”upptäckt” att jag bara vill ha en hund som läget är nu. Det är så mycket jag vill uppleva med honom, så att skaffa en hund till har jag liksom inte tid med. 😛 Så nej, det blir bara enbart jag & Zoom ett tag framöver. 🙂

Om en vecka så gör Zoom sin ”tävlingsdebut”, en inofficiell utställning här i Värmland. Han skulle ju ha gjort den premiären för några veckor sen, men vi fick ju skippa den då han skadade sig med pinnen. Ett stort plus till är att Mumrik kommer hit & gör sin debut där även han. 😀 Zoom kommer garanterat att bli överlycklig när han får träffa Mumrik igen, det är liksom hans absolut bästa vän! (Tätt därefter kommer Hippo & Lix. 😛 )

Annars så ser jag en hel del på WAO på Youtube, & längtar ännu mer efter att få tävla hund igen. Jag saknar tävlingarna som satan, & så tvingas jag vänta eftersom Zoom inte är tillräckligt gammal än. Så kan någon vara snäll & spola fram tiden?

Hittar motivationen tillbaka nu?

Dagarna bara flyger förbi, & jag har blivit kass på att uppdatera bloggen. 😛 Vi har inte varit helt passiva sen sist, även om måndagen var en riktig slappdag. Vi har varit hos Carina & tjejligan, vi har varit på landet & träffat Molly & idag blev det agility- & freestyleträning ute på klubben. 🙂

Zoom & Molly

Det var Zoom’s första besök på klubben idag & han skötte sig kanonbra! 😀 Visst flängde han iväg några gånger, men kom oftast tillbaka lika snabbt igen. Han blev trött väldigt snabbt, men den här gången kunde jag se det tydligare & på så sätt bryta träningen i tid! *Duktigt Malin* En kort film från agilityn finns på min Instagram.

Under en längre tid så har jag ju varit näst intill ointresserad av att träna trick med Zoomen, men nu kanske det är på väg att ändras? Rasspecialen närmar sig med stora steg & i dagsläget vet jag inte om jag kommer att ha med mig Rally, eller om Zoom får glänsa på alla uppvisningarna. Vi tränade några programdelar idag & det börjar ta sig. 🙂 Ligger just nu i hårdträning med Peekaboo. Han behöver kunna det för att få till programmet på bästa sätt.

Just i denna stund så ligger han utslagen i soffan & sover. Det tar hårt på krafterna att vara iväg & träna. Måste som sagt komma igång med träningen igen, & speciellt dem där korta passen med inlärning av nya trick. För om vi bara tränar på trick som han redan kan så blir dem uttjatade & då tappar han motivationen. Med andra ord behöver vi fylla på förrådet med tricks.

Ett annat förråd som också behöver fyllas på är hans matförråd. Vi ska åka iväg till djuraffären lite senare & köpa mer färskfoder. Zoomen är kanonbra i magen så denna kombination är perfekt för honom. 😀 Så varför ens fundera på att börja krångla med det? Nej nej, Eukanuba (torrfoder) & Mush (färskfoder) is the shit om ni frågar Zoom.

Vart är min träningsmotivation?!

Under April så har jag & Zoomen nästan inte tränat nånting alls!! :O  Vi har varit ute på olika saker, men inte sån träning som vi brukar syssla med. Fast att vi har varit på valpkurs, jag hade tänkt att jag verkligen skulle träna mellan tillfällena på valpkursen, men det har inte alls blivit av. Så enda seriösa träningen den senaste månaden är valpkurstillfällena. Min motivation har helt försvunnit, & jag vill ha tillbaka den!!

Om en timme börjar sista tillfället på valpkursen, & då får jag plocka fram träningsmotivationen en stund. Hoppas att den snart hittar tillbaka på heltid, jag menar, träna hund är ju det bästa jag vet!! :O Imorrn ska jag & Malin träna i hallen, så då blir det förmodligen lite freestyle & sen agility. Min motivation till agilityn brukar lättare komma fram, så det är vad jag vill att den ska göra imorrn. För hur ska vi kunna ha uppvisning & även tävla om vi inte tränar nånting?! Exakt, det skulle aldrig funka. Så jag måste hitta tillbaka till träningarna. Jag menar, hur svårt kan det va?!

 

Många hundar på kort tid (Del 1)

Det är många som har funderat & diskuterat, samt bildat sig en egen uppfattning om varför jag har haft så många olika hundar på så kort tid. Så jag tänkte förklara & reda ut era funderingar. Men för att ni ska orka läsa allting så har jag delat upp texten i 3 delar.

Våren/sommaren 2006 köpte jag min första hund, en liten norsk lundehund vid namn Magic.

Jag hade inte så stora planer för oss från början, men ju mer vi tränade på brukshundklubben, desto mer fast blev jag för hundsporter. Tyvärr så var inte Magic lika fascinerad av att träna & tävla som jag var, därför gjorde jag slag i saken & köpte min drömhund: border collien Speed.

Mot människor var han rena drömmen, han älskade alla & var oerhört lätt & rolig att träna med. Vi hann tävla lite lydnad & freestyle under det dryga året jag hade honom. Så ja, utåt sett verkade allt super, men vardagen funkade inte alls. Redan när jag gick valpkursen med honom (vid 4 månaders ålder) så började mardrömmen. Han attackerade, bet & slet i alla hundar han nånsin träffat (dock inte varje gång han träffade nån). Stackars Magic var nära att förlora livet många gånger, Speed hade ingen gräns alls när det gällde slagsmål. Han provocerade, attackerade & gav sig aldrig. Enda sättet att bryta slagsmålen var att få tag i honom & dra han därifrån. Han kunde heller inte se nån annan hund när han åt, för då smällde det direkt, så han & Magic fick hela tiden äta i olika rum. Jag fick tipset om att sätta fast båda hundarna i elementen & sen låta dem äta i samma rum. Stackars Magic bara stod & skakade, vågade inte alls äta, & Speed, ja, han försökte slita sig loss. Jag pratade med flera olika hundvana personer, men ingen hade nåt tips som funkade för oss. 🙁 Fick tipset av flera stycken att köra slut på honom, ifall han anföll p.g.a för mycket energi, så det testade vi också. Sista gången han bet Magic kommer jag ihåg så väl. Jag & Speed hade varit ute på en inlinestur i 35 minuter & när vi kom hem så la jag mig på golvet & stretchade. Magic kom då & ville busa lite med mig & från ingenstans så kom Speed flygande & högg Magic i pungkulorna. Den gången fick jag nog, Speed skulle aldrig mer få bita Magic, så under dem 3 dagarna han stannade kvar hos mig efter det så hade jag dem åtskilda hela tiden. Jag tog inte ens promenader med dem tillsammans om jag var ensam. Sen flyttade Speed, mina drömmars hund & det var ett oerhört hårt slag för mig.

Magic & jag fortsatte att träna & tävla under begränsade former. Jag ville hela tiden mer än honom, & det kändes inte så schysst att pressa honom såpass mycket som jag faktiskt gjorde. Ibland sa han ifrån, han vägrade att göra saker & då fick jag jobba mig tillbaka tills han ändrade sig & ville vara med igen.

Men allt var inte bra ändå, för min lilla kung var sjuk fysiskt. 🙁 När han kom upp i 3 års ålder så började han med lite småskumma saker, han sträckte frambenen galet många gånger/måltid, skrek ibland när man bara rörde honom & han ville inte gå som vanligt. Vi åkte in & ut hos veterinären under drygt 7 månader, utan att någon kunde hitta felet. Hans mage kraschade av alla mediciner, kroniskt grov magkatarr blev diagnosen för magen, men det värsta felet var fortfarande en gåta. Sen fick vi träffa Stefan Rosén, en specialist på muskulaturen, & han gjorde det ingen annan kunde; hitta felet på Magic! Han upptäckte att Magic hade en ländkota för mycket, så när han stod & åt så trycktes nerverna ihop i ryggen då det inte fanns plats för den extra ländkotan. Därför sträckte han ut den så mycket. Magic fick gå på rehab i 2 månader, simma 3 ggr/vecka, gå med benviktsmanschetter, kontrollerade promenad m.m. & till en början såg det mycket lovande ut. Sen kom kylan…Det märktes när han simmade på djursjukhuset, han ville inte alls simma rakt längre utan var som en makaron i kroppen. Jag bokade genast en ny tid hos Stefan & smällen jag fick där tog oerhört hårt, han var inte bara sämre – han var MYCKET sämre! Han klarade knappt av att gå 5-minuters koppelpromenader på plan mark med dubbla täcken (det var Oktober då), & då bestämde vi oss för att ge upp. Man hörde hans smärta i varenda andetag & han somnade in väldigt snabbt när vi väl släppte honom fri.

Jodå, vi lever

Snacka om att bloggen hamnar i skymundan nu för tiden. Jag uppdaterar Instagram typ varje dag, för där går det snabbare att uppdatera än vad det gör här. Men jag ska försöka bli bättre, ändra lite gamla texter & sådär.

Träningen med Zoom fortsätter dock som vanligt. Vissa dagar tränar vi lite mer & vissa lite mindre. Han älskar det fortfarande lika mycket, så han är en fröjd att träna. <3 Han bjuder på ganska många beteenden när vi shejpar så det blir liksom aldrig tråkigt. Vissa trick vet jag inte hur jag ska få honom att förstå vad jag vill, men det kommer nog med tiden, det felet ligger ju hos mig & inte hos honom. 😉

Vi har tränat ganska mycket dogparkour på våra promenader & nu börjar han långsamt söka egna stubbar, stenar, träd, rötter osv att hoppa upp på! Och detta har redan gjort honom mer uppmärksam på mig när vi är ute. Han är rätt så tuff här, för även om han åker ner så försöker han alltid ta sig upp igen, vilket självklart belönas massor!

Igår var vi på stan en sväng där vi körde mycket parkour (bilden ovan är från den promenaden) & miljöträning. Zoom tog sig fram med självförtroende tills vi mötte världens läskigaste monster – en betonghålslagare!! Han blev så rädd att jag trodde att han skulle slita sig, & efter det så var han mer på spänn & blev osäker på fler saker. Så mer träning här, låta honom övervinna sina osäkra sidor & ge tillbaka honom hans men självförtroende.

Idag har vi varit i hundhallen & tränat lite agility. Det gick bra nästan hela tiden, men klart att det blir tokigt ibland eftersom han är så liten. <3 Sen vet ju jag med mig att jag inte heller gör saker perfekt jämt. 😛 Så vi ligger lite lika där, jag & min Zoom.

Har även anmält grabben till en inofficiell utställningen i Maj, vi måste ju träna ett par gånger innan rasspecialen äger rum. På dessa utställningar kan man få riktigt bra träning som lönar sig i flera olika sammanhang med tiden. Så dem utställningarna ser jag verkligen fram emot. 🙂

Vad morgondagen har att erbjuda har jag inte en aning om. Vi får se lite hur vädret är & vad vi känner för att göra. Samma sak gäller faktiskt hela helgen, så låt oss hoppas på bra väder & mycket krafter, för då kan det hända massa roliga saker! 😀

Agilityfilm på Zoom

Fick några frågor om hur Zoom’s träningskalender ser ut inuti, så jag tänkte att jag lägger upp ett foto här med så att alla som vill se kan göra det. 😉

Idag har vi lekt agility i hallen. 😉 Zoom skötte sig super & jag kan inte vara mer nöjd med honom än jag är. Eftersom vi körde med belöningsmaskinen så kunde jag & Malin filma varandra, så här kommer första agilityfilmen på min nya stjärna!