Stadsträningen fortsätter

Både igår & idag har vi varit på stan & miljötränat. Igår var vi ensamma & då var Zoom mer osäker än han var idag när tjejligan var med. Han blir så himla stressad, flåsar & drar som satan i kopplet. Men det blir bättre, små små steg hela tiden (när tjejligan är med), så jag hoppas att rädslan släpper snart. Jag vet ju vad den beror på, den är ju inte ärftlig, för innan han blev skrämd så var han ju inte rädd för nåt. Jag vill ha tillbaka den säkerheten, även om jag är fullt medveten om att det kommer att ta tid.

Har som plan att åka ner till stan imorrn igen, om det är bra väder. Både igår & idag har solen lyst från en blå himmel & det känns verkligen att våren äntligen är på väg. Ett annat bra vårtecken är när allt grus på marken tas bort – för då börjar inlinessäsongen!! 😀 Men eftersom Zoom inte får köra fullt ut så väljer jag att avvakta med inlinesen, tills dess att han får springa ordentligt.

Är riktigt träningssugen, men mina 2 polare här i stan är båda sjuka. 🙁 Så jag får roa mig på egen hand, med min älskade Zoom. Funderar på att gå till grusplanen senare idag & köra ett träningspass. Om nu inte Zoom är trött resten av dagen, men det brukar han inte bli efter att ha varit på stan. Han är jättetrött en stund, men efter att ha sovit lite så brukar han studsa omkring igen. 😉

I need you

Idag har inte någonting gått som planerat, & sånt kan få mig helt ur balans. Det hela började redan i morse när jag hörde av mig till Carina för att vi skulle åka & simma hundarna. Hon var sjuk & kunde inte följa med. *Panik* Jag visste ingen annan jag kunde fråga, & jag behöver ju hjälp av nån person eftersom jag inte kan stå på 2 olika sidor samtidigt. Ringde till djursjukhuset & frågade om Zooms fysioterapeut hade möjlighet, men tyvärr hade hon inte det. 🙁 Så jag fick avboka tiden, något jag inte trodde att jag skulle få eftersom det bara var typ 50 minuter innan tiden började…Så tack Solstaden! 🙂

Efter att ha tagit en powerwalk med grabben så gick vi & la oss igen, sov ett par timmar & var redo att ge dagen en ny chans. Jag taggade igång mig riktigt mycket i väntan på att det skulle bli freestyleträning i hallen, jäklar så laddad jag var!

Men även här sket det sig. 🙁 Malin blev sjuk & orkade inte följa med. Jag försökte övertala henne, men fick till slut ge upp. Jag försökte då få tag i någon annan som kunde följa med & träna, men alla jag frågade tackade nej. *Panik* Jag blev superstressad, fick världens ångest & grät utav bara helvete. Hur skulle jag göra? Åka & träna i hallen själv? Skita i att åka dit? Ta en promenad istället? Eller kanske träna lite här hemma? Till slut kom jag fram till beslutet att åka själv, med min inre tanke ”skiter det sig så är det bara att åka hem”. Så det var med tårarna rinnandes hej vilt som jag packade in mig själv & Zoom i bilen & åkte bort till hallen.

Väl inne i hallen så lyckades jag tagga om igen! Zoomen var superdupertaggad & det liksom smittade av sig! 😀 Så vi tränade lite på att runda pinnar, avståndsövningar, backa, kombinationer osv. men det allra viktigaste idag var – belöning med leksak! Han är ju ingen ”leksakshund” när det kommer till belöning för arbete, utan han föredrar godis, men jag tycker att det är oerhört viktigt att båda belöningarna funkar, så att man kan variera & på så sätt slippa tjata ut nånting. Han fick springa efter leksaken i hela hallen & han gjorde det med glädje!! 😀 Han sprang iväg, hämtade leksaken, kom tillbaka till mig & kampade!!! Det är inte många som förstår den lyckan, men det var underbart. Nu gäller det bara att hålla i det här träningssättet, för med en leksak i fickan så kan jag träna på att INTE ha godis/leksak i händerna när jag kör, den så kallade ”snuttefilten”. Ska det någon gång funka på tävling så måste man göra sig av med snuttefilten, annars går det aldrig. Så ja, nöjdare över ett träningspass kunde jag inte bli.

Imorrn ska det bli superfint väder & 10 plusgrader, så jag har tänkt miljöträning på stan. Vi får se om vi får med oss någon, annars åker vi själva. Det är STOR skillnad på att åka iväg själv när man har planerat det jämfört med när man har bestämt att någon mer ska med. Så följer någon mer med imorrn så blir det en bonus, annars tar vi en runda själva. 🙂

Äntligen fri!

Ja, det är nog ungefär så Zoom tänkte tidigare idag, när han för första gången sen skadan fick springa lös. 😀 Han sprang inte mycket, & inte tillsammans med nån annan hund, så det var en liten ”mjukstart” även om han satsade helhjärtat i varje språng.

Man kan ju undra vad han gör med öronen?

Skönt att sträcka ut!

Min fina kille!

Han måste ha blivit trött eftersom han la sig frivilligt efter hans tur. 😉

Förutom bilderna här i inlägget så har jag gjort en ny header, tyckte att det var hög tid att ta bort vinterbilden & ersätta den med en vårbild. 🙂 Nu när vi äntligen går mot ljusare tider.

 

Ännu en sväng på stan

I solsken gick jag & Carina en stadspromenad med hela ligan. Men tro inte att det var varmt, ånej, det blåste som fan så vi fick hålla i hundarna så att de inte skulle blåsa bort. 😉 Speciellt lilla Lix.

Det är ju ingen hemlighet att Zoom att väldigt rädd på stan, men vi jobbar hela tiden med att stärka hans självförtroende & inse att han inte kommer att dö där. Så jag har verkligen fått bevisat för mig att händelser i tidig ålder kan ge ordentliga men! 10 veckor gammal var han när han skrämdes, & nu är han snart 1 & ½ år. Jag hoppas att han till slut blir av med rädslan helt.

För att stärka hans självförtroende så tränar vi dogparkour. Han får massa godis när han vågar hoppa upp på saker, även om det ibland bara blir med framtassarna. Och även idag tog han emot godis hela tiden!

Vi kom hem för en liten stund sen & Zoomen sover nu. Det tar minsann på krafterna att vara på stan & konfrontera sina rädslor.

Ännu ett bra träningspass

Zoom blir bara roligare & roligare att träna med. 😀 Han bjuder på sig själv, försöker så gott han kan & man ser på honom hur roligt även han tycker att det är, hela han skiner liksom. <3 Jag tror att vår tvångsvila var bra, för nu har vi båda en helt nya energi i träningen.

Idag tränade jag & Malin tillsammans på Skutberget. Zoom stack iväg några gånger mot hennes hundar när hon kastade boll till dem, men kom tillbaka nästan direkt när jag ropade på honom. Han är så störningskänslig, men vi jobbar för att minska den störningen & istället fokusera på bara oss två & vad vi håller på med. Det kommer nog, bara jag håller i träningen.

Nu är vi båda lite slitna efter träningen, Zoom är tröttare än jag är. 😛 Men jag är så stolt över honom & tillsammans siktar vi mot stjärnorna!

Zoomen somnade direkt vi kom hem.

Min första uppfödda champion!

I lördags var vi i Malmö & ställde ut Zoom & Hippo, det var en lång resa, men helt klart värd varenda meter. För att göra en historia kort så blev Hippo bästa tik med cert, cacib & slutade sedan som BIR! Och iom hennes cert så blev hon både svensk & finsk utställningschampion!! 😀 Det är så himla kul att vara hennes uppfödare, då får man bevis på att parningen inte var helt galen. 😛 Haha.

Zoom skötte sig också exemplariskt. Han fick sitt första cert!! 😀 😀 😀 Och slutade sedan som BIM. Finns ingen som är lika stolt över honom som jag är. <3 Min finaste Zoom.

Ett superpass igår!

Igår på eftermiddagen så träffades jag & Malin & gick iväg till en gräs/grusplan här i närheten & där tränade vi freestyle. Jag har inte tränat utomhus med Zoomen på väldigt länge eftersom han är så lättdistraherad & då får jag slita mer med det än själva träningen. 🙁 Men han chockade mig helt! Han hade superfokus, tappade det lite då & då & sprang iväg mot Malin, men vände snabbt & kom tillbaka till mig när jag ropade på honom. <3 Vi tränade på flyt mellan byten & att jobba utan godis i händerna, behöver träna sånt MYCKET mer, tur att jag har lite tid på mig. 😉

Idag är det onsdag & som alltid på onsdagar så simmar Zoom på djursjukhuset. Idag fick han ha en lite större flytväst på sig vilket hjälpte honom lite mer att hålla sig i rak linje längs med vattnet. Han kom dock på att han kunde ligga & flyta stundtals, så nästa gång ska vi testa nånting helt nytt – jag ska vara i poolen tillsammans med honom! 😛 Vi får se vad han säger om det, & vad jag säger om den icke varma poolen. 😛 Haha, vattnet är väl inte kallt, men det är inte varmt heller. 😉 Spännande ska det som sagt bli.

Visst är hans nya halsband helt amazing?! 😀 Det glittrar typ tusen gånger så mycket mer i verkligheten än vad det gör på bild!! Han kommer lätt vara den snyggaste hunden på utställningarna framöver. 😉 Och nej, han kommer inte att ha på sig halsbandet i ringen, men utanför kommer att han glittra. <3

Nu är vi äntligen igång igen!

Igår tränade jag & Zoom ett litet freestylepass här hemma & jäklar vad han tycker att det är skoj! 😀 Och det gör jag också, det är underbart att få träna igen. Han blir så taggad att han inte alltid lyssnar på vad man säger, utan han chansar hej vilt på det han kan & hoppas att det ska bli rätt. 😛 Haha, så jäkla söt! <3

Idag har jag, Malin & Maria träffats ute & tränat tillsammans. Mycket nyttigt både för mig & Zoomen. Större delen av tiden så hade han bra fokus & kontakt med mig. Men en gång sprang han iväg mot Marias hund, men han ångrade sig ganska snabbt när Marias hund gjorde en lekinvit till Zoom & han blev så osäker att han pep lite & kom sen tillbaka till mig. Med andra ord, det bästa som kunde hända i Zooms träning att INTE springa fram till andra hundar. 🙂

Bortsett från när han sprang iväg så var det ett oerhört lyckat pass för oss. Vi repeterade mest dem tricken han redan kan, & glädjen fanns där för oss båda två. Nu gäller det ”bara” att hålla igång så att vi kan debutera i freestyle snart! Finns nog ingen som längtar så mycket efter det som jag gör, & i April blir det förhoppningsvis av! 😀

Jag var en bättre hundägare förut

Vissa perioder så saknar jag mina tidigare hundar extra mycket, & precis en sån period är det nu. Varje dag när jag får se mina minnen på Facebook så faller tårarna när jag tänker på min fina Java. 🙁 Jag saknar henne nåt så oerhört mycket, hon var verkligen helt perfekt. En sån hund kommer jag aldrig att få igen, men jag antar att jag får vara glad över att jag hade henne några år…?

Jag var en så mycket bättre hundägare när jag hade henne jämfört med hur jag är med Zoom nu, & det gör riktigt ont inombords. Med Java hade jag (nästan) alltid motivation & krafter att hitta på saker, träna, promenera, njuta av livet så gott vi kunde. Vart finns den motivationen nu? Jag vill ge Zoomen ett lika bra liv som Java hade, fast utan sjukdomarna såklart. Jag måste på nåt sätt bryta det mönstret som jag har hamnat i nu, ta tag i saker, motivera mig själv, kämpa varje dag även om det tar emot. Jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka Java, men det behöver inte betyda att jag aldrig mer kommer att bli en bra hundägare.

En sak som jag tänker extra starkt på är den delen att göra saker SJÄLV. När jag hade Java så gjorde vi som sagt saker hela tiden & det var BARA hon & jag! Nu har jag extremt svårt att ens gå en promenad själv med Zoom. Jag behöver liksom någon som drar ut mig, annars kommer jag inte iväg. Självklart går vi några rundor ensamma, men inte alls så många som vi borde.

När det kommer till miljöträning så var Java väldigt miljösäker, hon var med överallt & hade aldrig några problem. Stan, stallet, bussen, bilen, ishallen, tävlingar, klubben, mässor, marknader & stora folksamlingar, inga problem alls. Här ligger jag verkligen på minus när jag ser på Zoom. Han skulle verkligen behöva mer miljöträning, speciellt eftersom han blev så skrämd när han var 10 veckor & det sitter kvar jävligt hårt. 🙁 Och jag vill ju kunna träna & tävla varsomhelst, jag vill att han ska vara så miljösäker, men jag vill inte behöva göra jobbet, om ni förstår hur jag menar?

Jag har underbara kompisar som ständigt stöttar mig & får mig att gå framåt, & jag vill inte ens tänka på vad jag hade gjort utan dem. <3 En av mina bästa vänner försöker hela tiden få med mig på saker, men jag avstår 9,5 gånger av 10 möjliga. Varför? Jo, för att jag jämför Zoomen med Java & inser hur långt jag har kvar tills jag får en hund som kan träna lös tillsammans med andra hundar. Och samma sak där – jag vill ha det så, men jag vill inte behöva jobba för det. Jag vet egentligen att det inte finns någon genväg & ingen kommer att göra arbetet åt mig. Så man skulle kunna säga att jag bara skjuter fram det. Det jag verkligen behöver är alltså massor av träning på olika ställen MED andra olika hundar. Klart som fan att han inte kan träna lös med alla hundar, hur ska han kunna göra det när jag aldrig har lärt honom det? Ingen hund kan någonting innan man har lärt dem, så jag måste bli av med ”det där kunde Java utan problem”tänket. Men hur? Kan någon vara snäll & berätta för mig HUR jag ska göra det? Jag vill gå vidare, inte glömma Java, men inte jämföra henne med Zoom hela tiden. Zoomen har hela framtiden framför sig & jag är övertygad om att han kommer att bli duktig på massa saker, bara jag kan bryta mig själv & fokusera på rätt saker. Han är värd det, flera tusen gånger om. Jag älskar honom mest av allt & han betyder oerhört mycket för mig. Så bara för att jag jämfört honom med allt Java kunde så betyder det inte att jag älskar honom mindre! Åh nej, han är nästan hela min värld.

Snart sommar

När jag var liten så ville jag ha en hammock att mysa i, bara sitta eller ligga där när den gungar, fram & tillbaka, gärna när det regnar. När jag var hemma hos någon annan som hade hammock så passade jag självklart på att testa deras, man får ju inte vara dum. 😉 I många filmer ser man hammockar & ja, jag blir lika sugen varje gång! Så någon gång, jag vet inte när, men någon gång ska jag ha en egen.

Hos Trademax kan man köpa fina hammockar till bra priser. Det finns flera olika att välja på, så alla kan hitta en som passar en själv & plånboken. Förutom hammockar så har dem massor av utemöbler, innemöbler, trädgårdssaker, inredning m.m. Så letar ni efter något sånt till bra pris & snabb leverans så gå bara in på http://trademax.se & leta er fram till just eran favorit.

Sponsrat inlägg i samarbete med Trademax.