Magic

LP1 FD1 SE NO UCH Eriksro Chic Magic

IMG_0817Kallas: Magic, Magge, Trasan, Herr M
Reg. Nr: S42753/2006
Född: 7 April 2006
Död: 26 Oktober 2010
Kön: Hane
Ras: Norsk Lundehund
Färg: Röd & vit
HD/ED: Grad B/U.a. (0)
Öga: U.a. (2008-04-17)
Mankhöjd: 38 cm
Vikt: 8,5 kg
Uppfödare: Anneli Rosenberg, Åland

Här finns allt från hans MH!

 

Lite om Magic:

Magic föddes i en kull med 4 valpar, 2 hanar & 2 tikar, på Åland hos kennel Eriksro den 7 April 2006. Magic var minst i kullen & vägde endast 120 gram.

Det första året med honom innehöll en del blod, svett & tårar, men också mycket glädje. Han var en krävande valp som kissade inne stup i kvarten – trots att vi gick ut väldigt ofta. Han gillade aldrig att vara ensam hemma (även om han till slut lärde sig det) så i ca. 1,5 år gick han på Karlstads Hunddagis där han trivdes bra.

Magic var (enligt sig själv) världens snyggaste hane & en riktig Casanova. Han flörtade helhjärtat med alla tikar han träffade – vare sig de gillade honom eller inte. Mot andra hanar var han också väldigt snäll, men lät en del vid mötet för att med rösten göra upp vem om bestämmer, en typisk lundehundsgrej.

För att vara lundehund var han väldigt aktiv. Vi tränade & tävlade agility, lydnad & freestyle (samt ställde ut honom), med otroligt blandande resultat, allt beroende på vilket humör han var på under tävlingsdagen.

Hade man en godis i handen så var han beredd att slå knut på sig själv för att få den så när det gällde att lära honom saker så brukade det inte ta lång stund innan han fattade vad han ska göra. Så med andra ord var han otroligt intelligent & väldigt lättlärd.

Något Magic värderade otroligt högt var att få springa lös i skogen, gärna tillsammans med någon annan hund. Han skuttade fram som en antilop i det höga gräset – ju högre gräs – desto bättre!

En annan sak han ÄLSKADE var att åka cykelkorg, varje gång man gick fram till cykeln så ställde han sig på bakbenen & la framtassarna på cykelkorgen för att tala om att han ville upp dit. Något som (enligt honom) nästan var lika roligt som cykelkorgen var moppen! Han njöt i fulla drag när han satt framför mig när en kompis körde.

Innan Magic fyllde 4 år så blev han dålig & vi åkte in till djursjukhuset där han undersöktes flera gånger, prover togs & så röntgades han, men ingen kunde hitta felet. När de gjorde en gastroskopi så såg de att han hade kroniskt grovt inflammerad magkatarr, så det var därför han var så dålig i magen, men det slutade inte där. Vi satte honom på specialmat som vi gjorde ordning själva, men det hjälpte inte alls, han fortsatte bara att bli sämre & sämre, trots medicinering. Han fick bland annat kortison & det gick han upp mycket i vikt av, så i slutet var han mer en knubbsäl än en smidig lundehund…Det var inte bara magen det var fel på, han fick massa konstiga gnölar över hela kroppen, det var som stora finnar med var i, & trots massa provtagningar på dem så visade inga prover att det var något fel, så utslagen förblev en gåta för oss alla.

Efter att ha åkt in & ut på djursjukhuset i nästan 7 månader, & personalen stod handfallna & visste inte vad de skulle göra för att hjälpa min kung, så fick vi träffa specialisten Stefan Rosén (från ReDog). Han undersökte Magic & kom snabbt fram till att han hade rejält ont. När han sedan tittade på Magic’s röntgenbilder så upptäckte han det alla andra hade missat – Magic hade en ländkota för mycket! Detta gjorde att de tryckte på hans nerver & orsakade svår smärta. Han fick nya mediciner & började simma ett par gånger i veckan & till en början såg det lovande ut & jag trodde att min kung skulle fixa det, men saker & ting blir inte alltid som man hoppas eller tror. En dag när han simmade så ville han inte alls sträcka ut sin ena sida, utan han simmade som en makaron & jag berättade det för personalen direkt så att vi kunde boka in en ny tid hos Stefan.

När det besöket ägde rum så var det slutet av Oktober & kylan hade kommit, & det var Stefans bästa förklaring – kylan gjorde honom sämre – mycket sämre! Magic skrek vid beröring & man hörde smärta i varje andetag, han led så otroligt mycket på slutet, trots alla smärtstillande mediciner. I slutet klarade han bara av att gå 5-minuters koppelpromenader på plan mark med dubbla täcken & då insåg jag att han aldrig skulle klara av vintern. Så beslutet att låta honom somna in var självklart, jag ångrar inte för en sekund att jag lät honom bli fri. INGEN förtjänar den smärtan han fick utstå, så jag skulle utan tvekan fatta samma beslut om det hände igen.

Under hela hans liv så hade han vissa underliga beteenden som ingen till en början kunde säga vad det var & varför han reagerade som han gjorde, men nu, med facit i hand så vet jag precis. Från det att han var liten så kunde han helt plötsligt börja skrika rakt ut när man klappade honom eller lyfte upp honom. Vi kollade upp det på djursjukhuset men de hittade inga fel, & eftersom han inte visade någon smärta när vi var där så visste de inte hur de skulle gå vidare. En annan skum sak han gjorde var att sträcka ut frambenen VARJE gång han åt, & ibland skrek han även till. Ingen anade hur illa det var & han kämpade sig igenom 4,5 år med den smärtan. Ibland får jag dåligt samvete över hur mycket jag tränade & tävlade med honom, men jag visste ju inte då att han hade den där missbildningen, plus att han faktiskt fick ett bra & händelserikt liv, ett liv värt att komma ihåg.

Om jag fick chansen att välja om valp, med vetskapen om att Magic inte skulle bli äldre än 4,5 år så skulle jag ändå, utan tvekan välja honom igen, jag skulle aldrig vilja byta bort de fantastiska åren vi fick tillsammans. Han var det bästa som hade hänt mig, han räddade mig, utan honom hade jag inte levt idag. Han var beredd att offra sitt liv för mig & att ta bort honom var bland det jobbigaste jag har varit med om, även om jag inte hade så mycket att välja på. Jag gjorde det bästa för min allra bästa vän, han förtjänade inte att lida & ha ont, därför släppte jag honom fri. Jag kommer aldrig att glömma honom, den lilla röda hunden som förändrade mitt liv fullständigt, & det är jag honom evigt tacksam för!

Vila i frid min älskade bästa vän, så ses vi någon gång!