Dee

By Your Side Ścigając Wiatr

IMG_0817Kallas: Dee, Dee-Dee
Reg. Nr: REGV1045/2015 (PKR.I-76268)
Född: 12 Augusti 2014
Kön: Tik
Ras: Border Collie
Färg: Chocolate Tricolour
HD/ED: Grad B/U.a. (0)
Öga: Kommer senare
Mankhöjd: 48 cm
Vikt: 16 kg
Uppfödare: Kaja Chudalewska, Polen
Övrigt: Allergisk


Lite om Dee:

Dee föddes i en kull med 7 valpar, 6 tikar & 1 hane, i Polen hos kennel Ścigając Wiatr tisdag den 12 Augusti 2014. Hon kom ut som nummer 7 (alltså sist) & vägde 414g.

När jag förlorade Java så bestämde jag mig för att köpa en ny bc så fort som möjligt, men efter någon vecka så ändrade jag mig & bestämde mig för att vänta tills nästa höst. Sen så fick jag se ett kort på Dee & då var jag fast direkt! Jag kunde inte släppa henne, & nu är hon min.

Men hon har inte varit någon lätt hund! Jösses, jämför man henne & Java (som var rena drömmen) så är dem som dag & natt, sommar & vinter, ljus & mörker osv. 😉 Hon har haft svårt att koppla ihop ord med beteende, men handtecken lärde hon sig lite snabbare. Så vi har jobbat jättemycket med ordförståelse. Hon är i skrivande stund 2 år & verkar ha fått ordning på myrorna i hjärnan, för detta med fokus var inte hennes starka sida, haha. Men nu är det mycket bättre med det, inte alltid, men hon är ju inte riktigt som alla andra.

Hon hade en del skumma saker för sig som liten, som att rulla sig i nästan allting hon hittade! Det spelade ingen roll om det var bajs, nån spya, skurningsmedel, tvättmedel, nysläckt cigarettfimp, döda smådjur, favoritleksaken eller duschtvål, allt dög lika fint. Så ja, vi tränade ganska intensivt på att duscha…Även detta har blivit bättre, utom när det kommer till nytvättade kläder/handdukar, då bara MÅSTE hon stryka sig mot dem så mycket hon orkar! 😛 Men en sån grej är helt okej, för då behöver hon inte duscha efteråt.

Hon älskar att springa! Hon kan nog springa hur länge som helst, det verkar inte finnas något stopp hos henne. Men självklart vill hon ha någon att springa med. Spock är favoriten, sen kommer Jax. Hon är en typisk border collie som inte kan leka med flera hundar samtidigt, utan hon ser ut sin favorit & har då enbart ögon för den. Precis så var Java också. 😀

Vi har tränat ganska mycket freestyle & agility, lite lydnad samt en del vallning. Tanken var att vi skulle debutera på freestyleplanen i slutet av Augusti 2015 (när hon precis hade fyllt 1 år), men då råkade hon ut för en olycka i skogen, så vi fick ställa in den tävlingen. Vi tränade dock på som tidigare & skulle debutera i November, men då bröt hennes allergi ut & hon blev satt på medicin = inget tävlande då heller.

Hon är allergisk mot amerikanskt husdammskvalster, spannmålskvalster & mjölkvalster. Plus att hon har en extremt känslig mage, vilket med största säkerhet hänger ihop med allergin. Detta gör att hon aldrig kommer att användas i någon avel då det är ärftligt.

Hon kommer med andra ord enbart att vara tävlings- & sällskapshund. När vi hade fått ordning på medicin & dispens så fick hon istället ryggproblem, & där är vi idag. Hon har en liten medfödd missbildning i ländryggen, som orsakar smärta, troligen en smärta som strålar ut i andra delar av kroppen. Hon är under rehab på djursjukhuset så tävlingsplanerna har vi helt fått lägga åt sidan för tillfället. Vilket såklart är jättetråkigt, men det viktigaste är ju att hon ska få må bra.

Det är synd att hon inte kan gå vidare i avel, för hon har en underbar mentalitet! Hon älskar precis alla människor, när hon var liten så hånglade hon med alla hon fick tillfälle att hångla med. 😉 Numera kan hon kontrollera sig mer & hånglar bara ibland med dem hon gillar allra bäst. Och blir hon rädd för nåt så får den grejen sig en ordentlig utskällning & sen går hon ALLTID fram till det! Det ser jag som en otroligt modig grej, & det ska bli väldigt spännande att se hur hon beter sig på sitt MH-test.

Avslutningsvis kan jag säga att hon är en mycket aktiv hund som kräver aktivitet, vilket passar hennes matte alldeles perfekt! 😀

Det där skrev jag medan det ännu fanns hopp. Men hennes allergi, mag- & tarmsjukdomar plus senskadan blev för mycket. 🙁 Så fredag den 23 September 2016 somnade hon in tätt intill min sida. Jag kommer aldrig att glömma min galenpanna, hon lärde mig massor som jag nu ska försöka ta tillvara på.