Dags att starta ett aktivare liv!

Ja, jag har varit mycket mer aktiv förr, så jag tänker försöka komma dit igen. Till min hjälp har jag Carina, vi ska försöka ta oss ut på en långpromenad varje förmiddag! Jag måste, i hopp om att få en bättre sömn, ha regelbundna tider när jag lägger mig, & framför allt går upp, så att starta varje dag med en långpromenad tror jag kan göra mig väldigt gott. 🙂 Och Yori kommer inte att klaga han heller. 😉 Och det kommer att vara mycket lättare att komma upp i tid varje förmiddag när man vet att man ska ut & gå, än om man bara går upp & sätter sig vid datorn. Jag tänker verkligen kämpa för att få tillbaka mitt aktiva liv, för jäklar vad jag saknar det!! Och nu snart kommer värmen på allvar så då kommer man inte att kunna gå några längre promenader på dagtid, men kör man då varje förmiddag så kommer det att funka. 😀

Inatt hade jag myrkrypningar i 6 timmar, så jävla vidrigt! Myrkrypningar är verkligen djävulens påhitt! Finns inget värre, fy fan. När klockan var typ 05:30 så lyckades jag till slut somna, så det har blivit väldigt lite sömn med senaste nätterna. Men med mer aktivitet & regelbundna tider så hoppas jag att det ska bli bättre. För jag har redan testat dem flesta medicinerna som finns mot sömnproblem & dem hjälper inte fullt ut, uppenbarligen. Så att jobba på andra sätt än mediciner tror jag stenhårt på!

Jag känner mig så sjukt peppad så ni anar inte!! 😀 Jag har så mycket att se fram emot, & jag tror på en bra framtid. Jag ska lyckas med allt jag vill, jag är en fighter & jag tänker aldrig ge upp!

Hårdträning för kropp & knopp

Idag har jag & Yori varit med Sonja & Taci i stallet igen, & den här gången tog vi en tur i kärran bakom Jorma! 😀 Yori har lekt döv i stallet, jäklar vad olydig han var, helt besatt av att äta allt möjligt, skrämde hästarna i hagen vid ett tillfälle när han fick ryck & bara sprang runt som en galning m.m. så nej, inget bra betyg där! 🙁 Men när vi tog en tur på sandbanorna i kärran bakom Jorma, då minsann skötte han sig super! Iaf större delen av tiden. 😉 Han fick verkligen sträcka ut när vi travade, han var inte alltid med i starterna så han fick ta i som satan för att komma ikapp oss till att börja med, men jag såg hur nöjd han var över att få springa så fort han kunde! <3 En liten film från det finns snart på vår Instagram.

Direkt vi kom hem så åt vi & sen blev det en dusch för oss bägge två, så nu luktar vi gott. 😉 Ville få bort hästlukten även från herrn & han är ju så snäll att duscha, så varför inte? Han var dock mindre nöjd, haha, men ändå snäll som sagt. 🙂 Resten av kvällen blir lugn, Yori sover i soffan & jag sitter här vid datorn samtidigt som jag ser på tv. Vad som händer imorron får vi se, än så länge har vi inget planerat.

Vi jobbar mot rädslorna!

Det är ju ingen hemlighet att Yori har massor av rädslor, & en av dem är ljud. Men inte alla ljud, skott t.ex. är han inte ett dugg rädd för, men många andra ljud tycker han är väldigt läskiga. Redan när jag fick hem honom så var han rädd för sin metall-matskål eftersom den låter lite när man tar i den när den sitter i ställningen som håller den på plats, men jag har låtit honom jobba med det istället för att ha bytt matskål. Det har jag gjort dels för att han behöver ha matskålen högt, & dels för att jag inte vill undvika allt han är rädd för, utan jag vill att han ska utmana sig själv & övervinna sina rädslor. Numera äter han ur den 2 gånger/dag, utan större problem, så jag tyckte att det var dags att höja ribban lite, detta efter att ha fått inspiration från en film jag såg på YouTube idag. Så kvällsmaten serverades i matskålen TILLSAMMANS med en sked, & oj, vad läskigt det var! Han skällde lite på den, men vägrade ändå att ge upp eftersom han så gärna ville ha maten, & till slut hade han ätit upp allt, trots att skeden låg i! 😀 Han var spänd som en stålfjäder & hoppade bakåt många gånger, men gav som sagt inte upp & det är jag glad över. Jag kommer att fortsätta ha skeden i matskålen tills han inte längre bryr sig om den, för åter igen, här jobbar vi med att övervinna rädslorna, inte fly från dem.

Jag glömde såklart att fota innan jag gav honom maten, därför fick jag hälla upp en liten portion till med foder & ge honom, därför är det så lite i skålen. 😉

Vi lyckades även träna ett kort pass inomhus för en liten stund sen & det gick jättebra! Han vågade t.o.m. leka lite som belöning!! 😀 Ni anar inte vilken lycka det är för mig att se honom våga göra saker inomhus, för ja, rädslorna är värst inne. Antagligen beror det på att han känner sig mer ”fångad” & inte kan springa iväg på samma sätt som han kan ute, det är i.a.f. vad jag tror.

Det är inte helt lätt att ha en hund med rädslor, det tycker inte jag i.a.f. utan jag blir ofta frustrerad över det, vilket såklart inte hjälper till ett dugg. När jag blir det så brukar jag avbryta det jag håller på med, sätta på hög musik i hörlurarna & bara vänta på att frustrationen ska försvinna, ibland med tårar strömmades nerför kinderna. Det sättet brukar funka, & tårarna rinner av den anledningen att jag dels tycker synd om honom att han är så rädd, & dels för att det finns så mycket saker som förstörs p.g.a. rädslorna. Mycket av min hundträning sker inomhus här hemma eftersom det är minst störning, framför allt när jag ska lära in nya saker, men att då ha en hund som ibland knappt vågar röra sig inomhus är väldigt jobbigt. För hur ska man kunna träna & ge hunden en positiv bild av träningen, när miljön är så läskig? Och jag fattar inte varför han är så rädd inne, för såvitt jag vet så har det inte hänt nåt, så det måste vara så att det är för att han inte kan fly på samma sätt som ute. Ändå är ju inomhuslivet mer kontrollerat, men ja, jag vet inte, allt är inte alltid logiskt. Jag hoppas verkligen att Yori kommer över sina rädslor till slut, så att vi kan ha roligare än vi har nu. Jag hade såna drömmar för oss, men många av dem har krossats & jag tvivlar på att det går att bygga upp dem igen.

Ute är han som sagt tuffare, men ändå inte tuff. Numera klarar han dock av att se en soppåse stående nedanför soptunnan utan att flippa helt, så visst går det framåt, men väldigt långsamt. När det kommer till främmande människor så är det väldigt olika, en del är han jätterädd för, en del bryr han sig inte om, & en del älskar han från första stund. Det går lite fram & tillbaka med människor, just nu lite framåt där han inte har skällt på nån på ganska länge, *peppar peppar*, men jag är alltid redo ifall det händer. Jag bor ju på en gård med massor av lägenheter runt omkring så man möter alltid folk när man är ute, mest barn som springer omkring & dem brukar ju inte vara tysta. Dem flesta barnen är faktiskt rädda för honom & skriker & springer åt andra hållet, men dem brukar han inte bry sig om. Det är värre med dem barnen som ska visa sig tuffa & kanske springer några steg MOT oss & skriker, dem gillar inte Yori alls & jag förstår honom. När det händer så brukar jag försöka flytta Yori’s fokus från dem till mig genom att prata med honom eller locka honom med godis, & det kan inte vara helt dumt eftersom han som sagt har blivit bättre. 🙂 Men vi har en lång väg kvar innan det är perfekt, om vi nån gång kommer dit. Fast även om vi kanske aldrig får det perfekt så tror jag absolut att vi kan få det bättre än det är idag, så lite hopp lever än.

En tuff tid

Snacka om att jag går igenom många prövningar just nu, både på hundfronten & det personliga planet. Tårarna rinner varje kväll & många gånger vill jag bara lägga mig ner & ge upp. MEN jag ger inte upp, jag torkar tårarna & reser mig upp, trots världens alla bekymmer på mina axlar. Jag lever på hoppet om att det kommer att bli bra till slut, jag menar, det bara måste bli bättre, det får inte finnas några andra tankar. Jag får oerhört mycket stöd från mina nära vänner, både gamla & nya, & det betyder så mycket för mig. Jag blir rörd av att folk vill hjälpa mig, så tack! <3

Idag har vi tränat lite apportering & godisspår i skogen & Yori var jätteduktig! 😀 Spåret tog väääldigt lång tid & jag ska nog inte lägga så mycket godis i det nästa gång som jag gjorde idag, men han löste det till slut & hittade godisskålen i slutet. 🙂 Och apporteringen fick han högsta betyg på! Så himla duktig & han tycker att det är superskoj, vilket även gör att jag tycker att det är väldigt roligt! Och tänk vad långt vi har kommit med avlämningarna, han kör inte längre några ärevarv utan kommer direkt till mig. Lite svårt hade han dock när Malin stod kvar ute i skogen efter att ha kastat dummyn, då visste han inte riktigt om han skulle springa till henne eller till mig, så det behöver vi träna mer på. Vi har även börjat jobba med att han ska lämna dummyn/leksaken I HANDEN & han börjar fatta grejen tror jag, det känns som det i alla fall. Med andra ord; apporteringen börjar bli vår starkaste gren.

Av flera olika anledningar så blev det inga inlines igår & det kommer att vara vila fram tills i alla fall på fredag, sen får vi se hur det blir med motioneringen. Det hela har sina förklaringar, men det tänker jag inte dela med mig av här & nu. 😛 Mina vänner vet, & det räcker så just nu.

Oväntat mail

Även inatt hade jag stora problem med att somna, men lyckades till slut & fick sova några timmar innan Yori väckte mig vid 12:30, då behövde han gå ut. 😉 Han väcker mig genom att sätta sig bredvid, nära sängen & stirra på mig, då vaknar jag ALLTID! Klarar inte av att sova när nån stirrar på mig. 😛 Så det krävs inte så mycket för att väcka mig, haha.

Den här dagen har varit bra än så länge, jag är riktigt nöjd med mig själv som faktiskt tog tag i tvätten & tänk, snart är jag helt klar med tvättstugan & jag har MASSOR av kläder att välja mellan! 😀 Har dragit ut på tvättandet så himla länge, men nu när jag typ inte hade några rena kläder kvar så hade jag inget val längre. Och nej, det är EGENTLIGEN inte så jobbigt som jag alltid tänker att det kommer att vara, men visst är det tråkigt. 😛

Yori får vila fysiskt idag, så får vi träna kropparna imorron istället. Ilmo kommer hit, han har ju varit ”ledig” i en vecka, men imorron så återkommer han som sagt. 😉 Jag har sjukgymnasten på dagen, kanske skulle jag testa att åka inlines med BÅDA SAMTIDIGT efter det? Tror att Yori skulle dra bättre framåt om han fick lite konkurrens, & jag åkte ju mycket med Java & Bira tillsammans, men det är ju ett tag sen. 😛 Vill gärna överleva det hela. 😉 Haha. Ska ju vara uppehåll & inte blåsa så mycket, så vädermässigt vore det perfekt. Men vi får se imorron, vilket humör jag är på & om vädret stämmer, samt hur jag mår i kroppen efter besöket hos sjukgymnasten.

Den här veckan som kommer händer det mycket. Jag har bokade möten VARJE vardag, plus saker med Yori & lite annat smått & gott. 😉 När jag tittar i kalendern så känns det jobbigt med så mycket bokat, för det blir en stress för mig, samtidigt som jag tycker det är bra att ha saker bokade för att jag då får lite struktur på dagarna.

Avslutar dagens blogginlägg med att berätta att jag fick ett oväntat mail från en f.d. vän, hon som jag skrev om i inlägget ”Hoppas att ni är nöjda!” (12:e maj). Hon förklarade lite om hur hon har tänkt & känt kring allt med Dee & jag blev väldigt rörd, för tårarna rann hej vilt. Jag svarade på mailet, utan minsta lilla tvekan. Sen om detta leder till att vi ger vänskapen mellan oss en ny chans eller inte får vi se, det finns ju så många starka känslor i mig kring henne, men inget är väl hugget i sten, eller?

Idag är han dyr!

Ja, tänk, idag är han värd både sin egen & min vikt i guld, han var såå himla duktig på träningspasset vi hade med bästa träningsgänget! Ändå var vi UTE på en stor gräsmatta, precis bredvid några som spelade volleyboll, men tro inte att Yori brydde sig om dem, ånej, han hade bara ögon (& öron!!) för sin matte!! 😀 <3 Vi tränade ganska intensivt , men inte så länge. Vi körde dem tricken han redan kan plus 2 nya, det ena nya är att han ska springa runt ”pinnen”, fast åt andra hållet, & det andra tricket är att han ska springa runt mig, fast åt motsatt håll som han redan kan, så det var inte så avancerade trick. 🙂 Har precis lagt upp 3 små filmklipp från träningen på min Instagram för den som är nyfiken på att se hur det såg ut.

Under natten som var så sov jag inte en enda minut. 🙁 Så jag satt en del vid datorn & fixade filmen som jag har planerat att fixa ett tag nu, så nu är den klar & uppladdad på min YouTube-kanal. Skulle egentligen velat haft med fler saker, men låten var inte längre än såhär, så därför fick jag välja bort en del. När jag själv ser på filmen så inser jag att Yori har ett bra liv, vi gör massa saker tillsammans, även om det många gånger inte känns så. Känslor stämmer ju inte alltid överens med verkligheten, & precis så är det i det här fallet. Men men, här kommer filmen:

Nu är Yori helt slut, han ligger utslagen på träningsmattan i vardagsrummet & sover, min lilla fina guldhund. <3 Just nu har jag mycket hopp om vår framtid tillsammans, & nästa gång jag inbillar mig nåt annat så ska jag se på filmen & sen avgöra vad som är mest troligt att det stämmer – mina tankar & känslor, eller verkligheten.

Såhär gick viltspåret

Nu är det 1 vecka sen jag uppdaterade här senast, men det har varit fullt upp, så jag har inte orkat att blogga, men förhoppningsvis blir det ändring på det nu.

Kan börja med att berätta om viltspåret. Lix var först ut & hon spårade riktigt bra, hittade klöven & bar stolt omkring på den & vägrade att släppa taget om den, utom dem gångerna hon försökte gräva ner den, för att sen snabbt ångra sig & ta upp den igen. 😛 Sen var det Yori’s tur & han hade helt andra tankar i huvudet. Han var mer intresserad av att kissa överallt, & att rulla sig. Men stundtals hittade han & följde spåret, & till slut hittade han ju klöven, så helt lost var han inte! 🙂 Men tro inte att han var intresserad av den, ånej, han tog den i munnen vid nåt tillfälle när jag lekte med den, men annars var han totalt ointresserad av den. 🙁 Kanske väcks intresset till liv efter några gånger? Sist ut var Hippo, hon hade ungefär lika bra spårförmåga som Yori. 😛 Men även hon hittade klöven till slut, men ville inte heller ta den. Tur att vi hade Lix med oss som tyckte att det var roligt, både att spåra & att bära klöven, så vi fick ha lite bra känsla. 😉 Men vi kommer definitivt att testa fler gånger, man kan ju inte räkna med ett perfekt resultat första gången, även om jag önskar att det kunde ha gått lite bättre än det gjorde.

Under veckan som har gått så har vi inte gjort så mycket roligt tillsammans, så som jag hade tänkt. Så vi får nya tag med det, nånting roligt varje dag, nånting som bättrar på vårt samarbete & stärker bandet mellan oss. Kanske borde testa att springa? Är bara så rädd för att min kropp inte ska palla det, men helt säker kan jag ju inte vara fören jag har testat det, eller hur? Jag har ju älskat att springa & tror att jag skulle må bättre av det, bara kroppen som sagt klarar av det. Sist jag försökte så ramlade jag ihop & det vill jag inte göra igen, men testa lite försiktigt borde jag kunna göra, för jag tror som sagt att både jag & Yori skulle tycka om det.

Idag har det blivit lite mer filmning till filmen jag ska göra, plus att vi har gått en långis i skogen med tjejligan. Fast idag fick alla hundarna gå kopplade hela tiden, något dem inte var helt nöjda med, men oj vilken bra träning! Yori skötte sig faktiskt bra större delen av tiden, han fick gå med sele & jag hade midjebältet på mig. Promenaden fick mitt humör att ändras från irriterad till glad, så det var oerhört skönt. Bara att hoppas på att humöret stannar såhär resten av dagen. 😉

Filmat massor idag

Idag har jag, med hjälp av Loppis, filmat en hel del med Yori. 😀 Vi har gjort lite olika saker, som freestyle, fångat bollar i luften & åkt inlines. Jag har bestämt mig för att göra en liten film, var längesen, så jag är sugen på det. Har redan valt ut en låt, så nu gäller det ”bara” att filma många olika saker & sen klippa & klistra i filmprogrammet. Jag har skrivit upp saker jag vill ha med i filmen, så det är bara att börja bocka av listan. 😉

En annan sak jag har bestämt mig för är att testa viltspår med Yori! 🙂 Spår sägs ju kunna stärka självförtroendet på hunden & det behöver verkligen Yori. Om han tycker om det & blir bra på det så kommer vi att satsa på championatet, men det vet vi inte än. Vi ska få hjälp att komma igång, så får vi se hur det går sen. 🙂 Jag har ju inte så mycket egen erfarenhet av spår, även om jag spårade lite med Magic, så det ska bli skönt att få hjälp av en kunnig person. Dessutom är det väldigt längesen jag hade Magic, så med andra ord är det väldigt längesen jag la ett spår själv. Så det ska bli spännande att lära sig nåt nygammalt igen. 😉

Helt fantastisk dag!

Igår gjorde inte jag & Yori nåt speciellt, men antar att det får vara okej att hoppa över nån dag. Idag däremot har vi tränat agility! 😀 Yori har ju aldrig tränat agility utomhus förut, utan bara i hallen, så han hade lite svårt för att koncentrera sig emellanåt & det var inte alls samma fart & säkerhet, men jag är nöjd med honom ändå. <3 Vi kommer definitivt att fortsätta träna agility både inne & ute, förhoppningsvis kan vi komma igång ordentligt nu när jag äntligen har blivit medlem i en hundklubb som gör att jag har tillgång till en agilitybana! 😀 Det var på tiden, har velat fram & tillbaka med vilken klubb jag skulle välja, men nu har jag äntligen valt & valet föll på Sörmons Hundklubb. Vi får se om jag kanske blir medlem i fler klubbar, men inte just nu, för ekonomin tillåter inte det.

Vi tränade en liten bana, film finns på min Instagram. Han fick även köra balansen för första gången nånsin, & den gick kanon! Och han var supermodig när han vågade ta gungan HELT SJÄLV!! 😀 Jag hade honom i koppel & han fick massa godis, men ingen höll i gungan utan den åkte ner med naturlig fart & han pallade det! 😀 Ni anar inte vilken vinst det är för oss! Hoppet lever helt klart! Min duktiga kille. <3

Innan vi åkte hem så fick han även testa den lilla bruksstegen för allra första gången & efter lite tveksamheter så tog han även den!! :O Vad hände idag liksom?! Han var så modig & jag var/är så stolt över honom. Fick även ännu ett bevis på att han är helt skottfast då han inte brydde sig ett skit om att det small ganska högt emellanåt. Så många guldstjärnor till min guldpojke idag. <3 Kunde inte vara så mycket nöjdare med honom än jag är med tanke på omständigheterna. 🙂

Nu har vi precis tränat ett litet trickpass här hemma – inomhus(!!) & det gick kalasbra! 😀 Yori var supertaggad & avvek inte en enda gång! Han vågade bjuda på beteenden & prova sig fram, ibland blev det tokigt, men för det mesta så blev det rätt. 🙂 Han verkade även börja fatta första delen av det nya tricket, eller ja, första steget av det nya tricket, för han gjorde rätt flera gånger, men det tar nog lite tid innan han blir säker på det. Kan sammanfatta passet som fantastiskt! Han var så himla duktig & det får mig att må så bra.

Idag har det verkligen varit vår dag, allt vi har gjort tillsammans har gått bra. Han var ju supermodig ute på klubben & även här hemma, tänk om det alltid kunde kännas såhär. Ska försöka minnas den här känslan när det tar emot, för det vet jag ju att det kommer att göra många gånger. Men det känns som att vi äntligen är på rätt väg & det känns underbart! 😀

Hoppas att ni är nöjda!

Idag är ännu en sån dag då jag tänker mycket på allt som har hänt med tidigare hundar & alla andras reaktioner i samband med det. Det spelar liksom ingen roll hur längesen det är, jag kan inte glömma det, eller ens släppa det & gå vidare. Jag fattar inte hur folk kan vara så jävla elaka som dem är, inte alla, men väldigt många, & jag tror tyvärr att det alltid kommer att vara så. 🙁 Såhär skrev jag i ett inlägg för nästan 1 år sen, men hade lika gärna kunnat skriva det förra veckan:

”Men det finns en POSITIV del i gårdagens alla tankar & känslor, & det var att jag såg klart & tydligt hur min ”tävlingshjärna” fungerar. Jag känner en ENORM press på att lyckas PERFEKT med i princip allt jag gör. Ribban sitter på toppen & det är ingen annan än JAG som har lagt den där, men det är p.g.a allt som har hänt. Så många gånger i mitt liv har jag fått höra att jag är värdelös, inte värd ett skit, aldrig kommer att lyckas med nåt o.s.v. & det har gjort att min hjärna då tänker ”jag ska visa dem, jag ska bli bäst”, & ja, vid dem tankarna så lägger jag ribban där den inte borde ligga. Och det värsta är att ribban inte bara drabbar mig, utan framför allt mina fina killar. <3 Jag vill så gärna visa alla att JAG KAN, men då behöver ju hundarna vara lika duktiga dem, & därför ställer jag på tok för höga krav på dem. Jag ”räknar med” att dem ska förstå saker mycket snabbare eftersom mina tidigare hundar har kunnat göra si & så. Inte schysst.”

Samma tankesätt sitter kvar än, SÄNK KRAVEN MÄNNISKA! Min & Yori’s relation just nu är inte den bästa, det skrev jag om senast igår, & vi har som sagt massor att jobba på om vi nånsin ska kunna hitta tillbaka till varandra. Jag MÅSTE sänka kraven, på både han & mig, men hur ska det gå till efter alla år jag har fått stått ut med massa skit? Om ni bara visste hur mycket det har skadat mig, hur mycket det har förstört för mig & hur mycket jag hatar det som har hänt. Det känns som att det inte spelar någon roll vad som händer härnäst, för mitt förflutna kommer alltid att finnas kvar & jag kan som sagt inte släppa det & gå vidare, det är omöjligt, & det känns inte som att det finns nån som kan förstå. Jag har ingen att ventilera det här med, eller jo, till viss del, men jag har ingen som kan förstå mig fullt ut, & det är precis det jag skulle behöva. Och JA, jag skulle verkligen BEHÖVA gå vidare, men hur ska jag kunna göra det när ingen annan gör det? När jag ständigt får höra att jag har mördat mina hundar typ ”för skojs skull” när det i själva verket har varit katastrofer för mig att förlorat dem. Som sagt, det finns ingen som förstår allt jag har fått genomlida, & fortfarande genomlider.

Och en del av dem som så innerligt hatar mig & gör allt för att förstöra för mig vågar inte ens stå för vilka dem är, så jävla fegt. Det är lätt att vara tuff bakom en dataskärm, men att säga vem man är, nej, det är alldeles för farligt. Men att driva nån till vansinne & förstöra dens liv är tydligen helt okej. Skulle så gärna vilja veta vilka alla är, många vet jag, men inte alla, & det är oerhört jobbigt. Håll dina vänner nära men dina fiender närmare. Jo, det skulle jag, om jag visste vilka dem var.

Jag förlorade många vänner i samband med att jag förlorade Dee, & särskilt en av dem tänker jag ofta på. Jag saknar henne, vi träffades inte jätteofta, men tillräckligt ofta för att jag skulle se henne som en vän. Träffade henne på en tävling i vintras & det var så fruktansvärt jobbigt, för jag var så kluven, skulle jag prata med henne eller undvika henne? Vad skulle skada mig minst? En del av mig ville ju inget hellre än att prata med henne, & tala om hur mycket jag saknar kontakten med henne. Och en annan del ville inte ens tänka på att hon var där. Att den här personen finns så nära mig är riktigt jobbigt, & ja, jag brukar undvika tävlingar där hon kan dyka upp, men samtidigt så vill jag inte att en sån här sak ska få hindra mig från att åka på tävlingar, vare sig jag tävlar själv eller är med nån som sällskap! Så ja, lite skönt är det nu med alla inställda tävlingar, för det innebär att jag inte aktivt måste ta beslut om jag ska åka eller inte.

Jag skulle kunna skriva om det här i all evighet, men vem skulle förstå? Svaret är enkelt; ingen. Ingen kan förstå & det gör så ont inombords. Dem som vill förstöra för mig & göra mitt liv till ett helvete har verkligen lyckats, så grattis till er.

Nu ska jag gå ut en kort sväng med Yori & sen försöka sova, så att jag orkar med morgondagen. Jag hoppas att jag får sova ordentligt inatt, för det behöver jag verkligen! Och så hoppas vi att det känns bättre imorron!

Dee utklädd till E.T. (Shit, vad jag saknar henne, min galenpanna!)