Han som räddade mig

Efter att ha förlorat min älskade Dee så mådde jag åt helvete. Flera gånger varje dag sprutade tårarna samtidigt som ångesten höll på att ta livet av mig, riktigt jävla illa var det.

Först så visste jag inte om jag någonsin skulle ha hund igen med tanke på att allt som hände i samband med att jag tog bort Dee. Men samtidigt fanns drömmen om en ny hund inom mig.

Sen så var tanken att jag skulle para Rally igen & behålla en av dem valparna, men hon började aldrig löpa & jag behövde någon som behövde mig. Så därför satt jag vid datorn & kollade på lundehundskullar & när jag hittade Zoom & hans bror kände jag mig säker, jag ville verkligen ha en valparna!

Efter att ha pratat lite med uppfödaren så började jag må bättre, men jag var fortfarande ostabil. Jag, morsan & Anders åkte hem till uppfödaren där vi pratade mycket innan vi båda bestämde oss för att genomföra ”affären”, & det var en glad Malin som åkte hemåt den dagen. 🙂

Sammanlagt så var jag hundlös i 3 månader(!!) innan lilla Zoom kom. Och han gjorde det som ingen annan har kunnat gjort – nämligen ta mig bort från skiten! Bort från självskador & överdoser, jag blev fri. Jag hade aldrig klarat mig utan Zoom, han räddade mig.

Vi står varandra väldigt nära, jag & min fina Zoom. När jag är ledsen & gråter så kommer han fort som fan & vill torka mina tårar. Han är så himla go, trots att han inte är en lätt hund. Man får ingenting gratis, utan man måste jobba sig till allt, men jag kommer aldrig sluta älska honom. <3

Nu har han ju varit skadad & jag var rädd för att jag skulle tvingas omplacera honom p.g.a hans skada, ifall han aldrig skulle kunna leva ett aktivt liv. Eftersom jag bor själv med Zoom & Yori så kan jag inte bara göra saker med en av dem, utan båda behöver få dela min tid så att dem får massa kärlek. Jag kan inte ha en hund som inte skulle klara av att gå långa promenader eller att träna (främst freestyle). Så ja, jag var VÄLDIGT NÄRA att låta honom flytta, men när jag fick beskedet att hans skada bara var muskulär & därmed kunna leva ett aktivt liv igen så blev jag såå himla glad! För det betydde ju att jag kunde ha kvar honom! 😀 Ibland är det bra att dra ut på saker, att inte stressa fram ett beslut som man kan ångra sig hela livet att man gjorde. 🙁 Med andra ord kan beslutsångest vara bra ibland. 😉 Haha.

Jag hoppas att jag & Zoom (& Yori såklart!) har många år kvar tillsammans. Jag gör allt för honom, vår kärlek kommer att vara för evigt. Min fina kille som betyder mycket mer än ord kan beskriva!

5 timmar ute i solen

Jag, Malin, Caroline & Emma träffades ute idag & tränade hund, samt pratade massor & mycket fotande blev det också. 😛 Vi var ute sammanlagt 5 timmar & det var underbart! Mina killar har varit jätteduktiga! Jag är så stolt över dem båda två. Vi avslutade med att köra sök & Zoom är duktig på det, Yori däremot måste träna mer på sånt!

Yori är minst sagt engagerad vid snurrar! 😛

Zoomen försöker också få till en snygg snurr. 😉

Jag & mina fina killar. <3

Finaste Zoom. <3

Det kunde ha blivit ett fint kort, men Yori hade andra tankar. 😛

Bästa Yori! <3

Både jag & killarna är rätt så trötta nu, så det lär inte hända så mycket mer idag. Eller nja, jag ska skjutsa min lillebrorsa & Loppis till en fest, men bortsett från det så blir det inte många meter. 😛

Helt plötsligt så leker livet igen

Jag tror att mina killar tänker nånting sånt, för nu när dem får röra sig & träna mer så njuter vi alla 3 av det. 🙂 Det har varit väldigt efterlängtat!

Idag följde Carina & tjejligan med ut på ängen, något som båda killarna verkade uppskatta. Jag måste jobba som satan med Yori’s inkallande när han är lös, idag tror jag att han glömde hörseln hemma…Men jag fick några bra bilder iaf! 😛

Vild & fri!

Bli jagad av Clara är toppenskoj! 😀

Min ståtliga Zoom. <3

Jag är så kär i denna hunden att det är galet. <3

Imorron på förmiddagen väntar en tur på stan, vi får se om vi får med oss någon eller om vi åker ensamma. Kl. 14 har jag tid hos läkaren, & sen kl. 19 så ska Zoomen får testa vattentrask för första gången! 😀 Hur spännande som helst, iaf för mig. 😉 Haha.

Fångarna släpptes ur sina bojor

Ja, nånting sånt kan man kalla det. 😛 För första gången på länge så fick dem springa lösa på ängen & dem var såå himla lyckliga! De sprang hej vilt, t.o.m. Zoom gjorde det. Jag passade på att fota lite & efter att ha låtit dem springa i typ 10-15 minuter, så kopplade jag dem & så gick vi till bilen & åkte hem igen. Imorron blir det bara vanliga koppelpromenader, & på torsdag får dem springa lösa lite till. Har fått ett noggrant träningsschema av Stefan på ReDog, så det följer vi till punkt & pricka!

Snygg stil Yori! 😛

Sötaste av dem alla. <3

Springa med brorsan är skoj!

Alltid vid din sida.

Här lever örat sitt egna liv…

Vad sägs om en liten flört i farten? 😛

My crazy one!

Han med sina springstilar.

Jag vill också ha pinnen ju!

Spring Zoom, du har en galning efter dig!

Så himla fin. <3

Zoom är stolt över sin pinne.

Frågan är om pinnen är god eller äcklig…

Om några timmar ska jag & Yori (tillsammans med Malin & Jax samt Elin & Muffin) åka iväg till Karlskoga på privatlektion i freestyle! Zoomen får vara hemma hos Erik & Algot under tiden, så han får det också bra. 🙂 Idag ska vi fokusera på fokus & få tips på hans backande. Ni som följer oss på Instagram vet ju hur Yori backar…Han springer liksom inte, utan HOPPAR bakåt, en rörelse som inte är så bra för ryggen, samt att man får lägre poäng på tävling på det, just eftersom det inte är en sund rörelse. Så det ska vi jobba med idag. 🙂

Jag har liksom startat upp massor av grejer nu! Det är promenader, fotostunder, uppvärmning, nedvarvning, stretching & massa träningar! Nu när Zoomen får träna igen så kommer han att få följa med till hallen mycket oftare, vilket är skönt för då slipper jag ha dåligt samvete för att han aldrig får följa med eller göra nåt. Så ÄNTLIGEN kan vi börja leva igen!

Friskförklarad!

Ja, det stämmer, min fina Zoom är nu friskförklarad!! 😀 Besöket på ReDog var underbart & nu ska Zoomen sättas igång & leva ett roligare liv än bara små korta koppelpromenader. På fredag väntar vattentrask & redan imorron ska han få röra sig lite fritt ute för första gången på väldigt länge. Så jag tänkte ta med mig kameran & fota. 😉 Han brukar inte springa jättemycket när han är lös, utan han rullar sig mest, äter gräs & kissar överallt. 😛 Så jag behöver nog inte oroa mig för att han ska överanstränga sig. 😉 Haha.

Så himla skönt att kunna ta längre promenader, & att kunna träna freestyle på riktigt!! Och så skönt att veta att han är smärtfri! <3 Hans mediciner håller på att sättas ut, eller ja, ena medicinen är ju redan helt utsatt & det var den medicinen som har ett halvårs karenstid, så om lite mindre än ett halvår kan jag ställa ut honom igen! 😉 Onsior ska börja trappas ner om några dagar, & den är det ju bara 28 dagars karens på. Så äntligen kommer vi nånstans! Åt rätt håll!

Så duktiga killar

Idag har jag & några kompisar varit ute i solen & tränat ett par timmar. Eller ja, vi pratade en hel del, samt fotade, så själva träningen blev inte så lång. 😛 Haha. Men BÅDA mina killar var såå duktiga! Zoomen var den som glänste mest, fullt fokus hela tiden. Yori hade lite andra saker i näsan emellanåt, men han är ju en ungspoling som precis börjat intressera sig för alla lukter utomhus. Så jag är grymt nöjd med båda två! <3

Kolla vilket fokus!!

Som en dröm.

Imorron börjar dagen med en bilresa till Västerås där Zoomen ska till ReDog & få ett igångsättningsschema, så länge inte skadan är värre. Men det hoppas vi verkligen inte att den är! Han är piggare & gladare, så jag tror att han är bättre. 🙂

Miljöträning i stan

Idag har jag & Malin varit & miljötränat i stan med våra fina killar. Zoom gillar ju inte stan, men det är bra träning för honom. Emellanåt blir han osäker & då stöttar jag honom så mycket jag kan, & undviker såklart att pressa honom till sånt han inte klarar av! Med mycket mer träning så hoppas jag att han ska få tillbaka sitt självförtroende i såna här situationer. 🙂

Yori däremot brydde sig inte ett dugg om nånting, tills vi ”träffade” en staty som inte var att leka med! 😛 Haha, han skällde ut den kan jag säga, men vågade med lite stöttning gå hela vägen fram & dessutom hoppa upp med framtassarna på den. *Duktig kille* Så han släppte det snabbt.

Vi passade även på att träna lite i museiparken. Eller ja, Yori var så besatt av snön att han inte kunde koncentrera sig, så jag lekte bara med honom. 😛 Zoomen däremot fick träna på ”mellan” & det gjorde han med stor glädje, fokus & självsäkerhet! Min duktiga lundehund, tänk, jag börjar verkligen att få upp hoppet för honom igen. <3 Det var svajigt ett tag, men nu har det som sagt blivit mycket bättre.

Jag har lagt ut både bilder & filmer från dagen på min Instagram, så välkomna dit! 😉

Dagens stora chock…

…Stod Zoom för! Och det var en POSITIV chock jag fick!! 😀 Eftersom han är skadad, & för att han har varit så svår att träna runt andra hundar, så har han inte fått följa med på träningar i hundhallen. Men idag hade jag ingen som kunde ta honom, så jag hade inte så mycket att välja på. 🙁 Men tur var väl det, för vilken stjärna han var idag!! 😀 Fullt fokus med riktigt bra attityd! Ni anar inte hur varm jag blev inombords, min fina svåra Zoom, tänk att han var vara så bra! <3

Yori var till en början väldigt ofokuserad, jag tror att han tyckte att det var jobbigt när Zoom var med, & Zoom hade ett tuggben medan Yori fick träna. Dock så sket Zoomen i att tugga på benet, men det är en helt annan sak. 😛 Efter att ha tränat lite med båda så tog jag den vanliga lilla pausen i mitten av passet där jag skrev ner i mitt block hur det hade gått & vad jag behövde göra. Kom då fram till att jag ville ÖKA Yori’s motivation & fart, så sista delen av passet hade vi tennisboll som belöning! MYCKET roligare om ni fråga tollaren. 😉 Så vi avslutade med en grym attityd & vi båda (eller alla 3) kände oss samspelta & glada, precis så som man vill att det ska vara.

Jag har lagt upp några filmer från dagens träning på min Instagram för den som vill se mina underbara träningskamrater!

Efter att ha tränat så med Zoomen så vaknade mitt hopp om en tävlingshund upp igen. Tänk om jag kan få honom att kunna tävla, fatta vad roligt!! 😀 Det har jag ju velat sen innan jag skaffade honom, men hade gett upp hoppet för ett tag sen. Men det är en LÅÅÅNG väg dit kan jag säga, om vi nånsin kommer dit, men nu tänker vi banne mig försöka! Först väntar dock rehab med målet att bli smärtfri & stark, sen tar vi tag i miljöträning & sånt som behövs. 🙂

Magiska bilder

Nu är jag & killarna hemma i Karlstad igen, efter att ha spenderat ett par dagar i Eskilstuna hos Em. Vi alla är lite slitna, så det blir nog en sovmorgon imorron. 😉 Jag blev fotad av Em & hennes proffskamera + att hon redigerade bilderna lite. Jag är GALET NÖJD med bilderna, så jag ska fundera ut poser till nästa gång vi åker dit, så att jag kan få fler magiska bilder på mig & hundarna. <3

Min favorit bild blev helt klart den översta. Snacka om fin bild!! Tack finaste Em! <3

Jag har saknat dig som fan

För många år sen (shit vad gammal jag känner mig nu) lärde jag känna en helt underbar person. Vi läste varandras bloggar (ej hundbloggen) & började skriva med varandra. Efter att ha gjort det en längre tid så bestämde vi oss för att träffas på riktigt! Så jag & Java satte oss på tåget som tog oss till Eskilstuna där vi mötte underbara Em! Java som i vanliga fall hade väldigt svårt för nya människor hoppade upp på Em samma sekund som hon såg henne, precis som att dem var världens bästisar, & jag fattade absolut ingenting. 😛 Vi umgicks några dagar & en speciell vänskap hade växt sig stark mellan oss, en vänskap som fortfarande betyder hur mycket som helst för mig.

Sen dess så har vi upplevt galna saker tillsammans, som första året vi åkte till Gotland, & hennes helt nya gps sa ”kör sen fågelvägen” när vi hade ställt in koordinaterna på en fyr. 😛 Haha, det kommer jag aldrig att glömma! Och vi har pratat så mycket, om saker som man inte kan prata med alla om, saker som är väldigt känsliga. Vi kunde lita på varandra, vi visste att den andra alltid fanns där när vi behövde. Hon var alltid den första jag kontaktade när jag blev inlagd på sjukhuset, det var henne jag ringde & fick ny kraft, energi & nytt hopp av. Hon som fick mig att inte ge upp när allt runt omkring kändes skit. Min allra bästa vän.

Tyvärr har vår vänskap svajat, eller rättare sagt, vår kontakt har svajat rejält. Vi har inte varit ovänner, vi har bara inte pratat med varandra. Det har blivit så några gånger & ingen av oss vet egentligen varför det har blivit så. Jag har inte ”vågat” skriva till henne, & hon har inte ”vågat” skriva till mig, vi har inte heller ”vågat” gilla varandra inlägg på Facebook, men VARFÖR?! Ingen av oss vet, utan det har bara blivit så. Jag kan bara prata för egen del & jag har varit så rädd för att hon inte skulle ha svarat om jag skrev, för det skulle göra ondare än att jag inte skrev alls. Kanske har hon tänkt/känt likadant? Ni vet uttrycket ”det är lättare att lämna än att bli lämnad”, det är så jävla sant!!

Men igår tog hon mod till sig & svarade på mitt inlägg om att jag sökte någon illustratör som kan hjälpa mig med ett par bilder, & jag blev så sjukt glad! Jag skrev då ett pm till henne & där satt vi sen & skrev med varandra. En underbar känsla. Vi kom fram till att vi ville ses igen, så på måndag drar jag & mina killar hem till henne! 😀 Vi kommer att sova där en natt också, det är lika bra när man ändå åker så långt. 😉 Jag är så glad över att hon vågade ta steget & skriva till mig, om hon bara förstod hur saknad hon har varit. Så jag ser fram emot måndag, jättemycket.

Nu på kvällen så har jag & Yori varit iväg & tränat i hallen med några kompisar. Han skötte sig super & var så himla duktig! *Stolt* Och tänk, jag tränade LAGOM!! 😀 Det har jag jättesvårt för, jag tränar oftast lite för intensivt, eftersom jag vill så mycket, men idag som sagt så tränade jag perfekt! 😀 Finns en liten film på min Instagram för den som är nyfiken på vad vi gjorde. 😉

Imorron väntar tvättstugan & sen fs-träning UTE med bästa träningspolarna! Vi får se vad Yori säger om det, han är ju inte alls van att träna ute, men all träning är bra träning sägs det ju. 😛