Här slutar den här sagan

Det har varit extremt tyst från mig den senaste tiden, men det har sina förklaringar. Det senaste halvåret (från juni) har jag & Yori kämpat dygnet runt, hans mage har krånglat massor plus att han har varit tvungen att gå ut minst 3 gånger varje natt för att kissa. Han har varit på massor av undersökningar, provtagningar, testat olika foder samt testat flera olika mediciner, men ingenting har hjälpt mot kisseriet. Och vid en mag. & tarmbiopsi upptäckte vi att han hade en tarmsjukdom, IBD (kronisk inflammation i grovtarmen). Magen lyckades precis stabilisera sig & då blev jag väldigt lättad över att ha hittat nånting som hjälpte honom, för när han började med det nya fodret så slutade han att bajsa 6-8 gånger/dag & bajsade istället bara 1-2 gånger/dag. Så ja, jag såg ljust på framtiden i samband med det.

Men idag hittade veterinären en tumör i hans urinvägar, den satt väldigt dumt & tryckte hela tiden på urinblåsan, vilket då gjorde honom kissnödig hela tiden. Veterinären sa att den inte skulle kunna tas bort eftersom den som sagt satt väldigt dumt till, så hon rekommenderade att låta honom somna in. Tårarna rann hej vilt, för självklart så ville jag inte förlora min bästa vän, men han mådde inge bra, & hans sjukdom höll även på att knäcka mig. Men att ta bort en sån ung & pigg hund var/är jobbigt, men som sagt, jag gjorde det för hans skull. Jag hade inte väntat mig att åka hem utan min fina kille, men istället för att väcka honom & sen komma tillbaka en annan dag för att ta bort honom, så valde jag för hans skull att låta honom fortsätta sova.

Nu är det bara tomt. Jag saknar honom redan hur mycket som helst & vet inte riktigt hur jag ska klara av att gå vidare utan honom. Jag befinner mig nog fortfarande i en slags chock, det känns bara så overkligt. Min älskade lilla flängmupp, vi ses på andra sidan. <3

Om det är nån som har elaka saker att säga om allt det här ber jag bara hålla käften. Det här är redan oerhört jobbigt för mig & det sista jag behöver/vill ha är påhopp från folk som inte har varit med på den här resan. Jag älskade min Yori högt, & den sorgen jag har nu räcker som sagt gott & väl.