Inga tävlingsrutiner än

Härom dagen hyrde jag hallen och tränade freestyle med Yori, och känslan var så härlig. Han och jag tillsammans. ❤️ Jag testade både nya och gamla trick och han skötte sig galant! Det var som att han lyssnade och verkligen gjorde sitt bästa, så himla duktig.

Annars så är det inte mycket fart just nu, utan vi har en lugnare period, såhär lagom inför tävlingen. 😛 Jag vet ju inte hur bästa upplägget är med honom inför tävling eftersom vi bara har tävlat en rallylydnadstävling hittills. Förhoppningsvis har vi snart lite mer tävlingsrutiner.

Detta med höga krav

Så länge jag kan minnas så har jag varit tävlingsmänniska & sett det som en av mina bästa egenskaper, men jag är inte helt säker på det längre. Att jag är tävlingsmänniska ja, men inte att det är bland det bästa. När man är en så ”utpräglad” tävlingsmänniska som jag är så jämför man alltid allting med andra & man gör allting till en tävling, på gott & ont. Och det värsta är att man nästan aldrig känner sig nöjd, utan man strävar hela tiden efter mera.

Den senaste tiden har jag tappat glädjen i träningen med Yori. Jag har hela tiden jämfört mig (& honom) med andra & när vi då inte har kunnat prestera som andra så har det bara känts värdelöst. Sen att Yori bara är 1 år & dem andra hundarna är äldre, det spelar ingen roll. När våra träningskompisar har frågat om vi har velat följa med & träna så kändes det alltid jobbigt, för jag ville ju inte träna, det var ju inge roligt längre, men det kunde jag ju inte erkänna för någon! Så jag åkte iväg på en del träningar, eller snarare, jag TVINGADE mig iväg på några träningar. Detta gjorde det inte rättvist mot Yori på nåt sätt, han har inte farit illa, men han har blivit lite understimulerad.

Nu är jag högst medveten om mina höga krav, så det är dags att göra nånting åt dem. Jag ska verkligen FÖRSÖKA tänka att vi tränar & tävlar för att det är ROLIGT & jag vill hitta tillbaka till glädjen, till den där underbara känslan där man känner sig som ETT med hunden. Men det lär inte bli helt lätt, dem flesta gånger tänker jag inte på kraven fören det är ”för sent”. Om inte kraven kommer från någon annan dvs men oftast kommer dem bara från mitt huvud, även om jag många gånger är mer eller mindre övertygad om att andra tänker likadant & ställer samma krav på mig. Så det blir ett hårt jobb för mig framöver.

Annars så är det ganska lugnt nu, vi promenerar & Yori badar, sen så tränar vi emellanåt, det har ju blivit väldigt dåligt med uppdatering både här & på Instagram, men vi lever. 😉 Tanken är att jag ska komma igång & uppdatera mer, samt börja med massa Youtube-filmer igen, men allt har sin tid.

Nästa helg, om allt går som planerat så åker jag, Yori & Loppis ner till Sölvesborg för att tävla freestyle!! 😀 Det blir min & Yori’s debut i freestyle så allt kan hända, haha. Det blir 2 starter & vi har nummer 6 i båda klasserna, så det blir lätt att komma ihåg. Självklart är jag redan lite nervös, så redan nu får jag anstränga mig med mina tankar ”vi gör det för att det är roligt”. Jag har en tydlig plan för hur jag ska hantera diverse konstigheter på planen, men när det gäller Yori så vet man ju aldrig, det kan dyka upp nåt helt nytt & oväntat, haha. Så det blir ett litet ”test” kan man säga, i jakten på att sänka kraven på mig själv.

Tävlingsdebuten är nu gjord!

Ja & vad ska man säga om den? Haha, för det första så har vi tränat rallylydnad kanske 4-5 gånger sammanlagt NÅNSIN, så kraven var inte så höga från min sida. 😉 Första klassen kändes helt okej ändå, han var lite ofokuserad, men vi tog oss ändå igenom banan. I andra klassen var han vild…Han hoppade på mig flera gånger, bet mig i armen (på skoj såklart) & ja, han tyckte att livet lekte helt enkelt. 😛 Haha, jag hörde hur domaren skrattade emellanåt, så det var väl kul att han kunde roa någon. 😉 Nejdå, jag är nöjd med honom, vi har som sagt knappt tränat nåt nåt alls på detta, utan startade nu för att våra träningskompisar skulle starta. Sen var det ett bra tillfälle att testa honom i tävlingsmiljö, & det funkade kanon. Vi fick kvalificerade resultat i andra starten!! :O Där han gick som sämst, haha, men så kan det tydligen bli. 😛

Lite senare idag blir det förmodligen en skogspromenad med några kompisar, vi får se om jag orkar. Sov nästan inget inatt så jag är rätt så sliten. Men jag vet ju att Yori vill springa i skogen, så för hans skull så kanske jag masar mig iväg. 😉

Han får mina tårar att rinna

Ja, tänk den där hunden, han kan få alla mina tårar att rinna, både ledsna tårar & glädjetårar. Idag lockade han fram glädje- & ”jag-är-så-stolt-över-honom-”tårar. Jag & Malin träffades för att gå en miljöträningspromenad i stan, samt träna koppelhyfs. Det blev många steg, både framåt & bakåt, men hundarna skötte sig riktigt bra större delen av tiden & även om det var tråååkigt att träna koppelhyfs så var det skönt att inte bli runtdragen av en nosande besatt Yori som prompt skulle kissa överallt. Det kommer dock att krävas mycket mer sån träning innan polletten faller ner & stannar där, men nu har vi iaf kommit igång! Målet är att han ska kunna gå både bredvid mig, men också ”fritt” i kopplet & kunna nosa/kissa UTAN att dra! Vi får se hur lång tid det kan tänkas ta.

Men förutom koppelhyfs så blev det massa parkour & här har det hänt grejer!! :O Yori har varit väldigt försiktig av sig, knappt vågat nudda i saker med framtassarna, & nu, ja, han bara kastar sig hejdlöst upp på allt jag ber honom om! Det är inte alltid jag har tänkt att han ska hoppa upp med alla tassarna, men det tänker han dem flesta gångerna. Som på den här zebran, den är ganska smal & hal då den är rundad över ryggen, så jag tänkte ”hoppa upp med framtassarna”, Yori tänkte ”detta fixar jag, alla tassar upp var det”.

Sen hittade vi en skottkärra som vi bara inte kunde låta bli att använda. 😛 Den 18 juni (jag kollade exakt datum nu) tränade vi på att vara i en skottkärra & då var Yori jätteosäker, ja t.o.m. rädd. Idag tvekade han inte en sekund på att hoppa upp i den! Nu var det i.o.f.s. inte en exakt likadan skottkärra, men vinsten är lika hög ändå. Det har hänt så otroligt mycket som jag inte ens har lagt märke till, fören nu. Han vågade även utan problem hoppa upp med framtassarna på en tjock kedja som rörde på sig!! 😀 Det har han heller aldrig vågat förut, utan såna kedjor har varit jätteläskiga. Han ser dock fortfarande ”spöken” ibland, men jag tror att det går åt rätt håll även där.

På torget köpte vi en varsin mjukglass & självklart fick även hundarna smaka! Yori satt fint & väntade med hängande koppel medan jag åt min del av glassen. *Stolt* Ojojoj, det tar liksom aldrig slut. <3 Innan vi gick vidare så körde vi även lite freestyleträning där & jag blev riktigt nervös när han, mitt i träningen, hittade en liten pinne som han tog & sen sprang runt lite med. Jag fick tillbaka honom till mig ganska snabbt, men jösses vad tankarna hann rusa ändå. Vi har ju ett litet problem där, han springer gärna ”ärovarv” när han har nånting i munnen som han värderar högt, något vi MÅSTE jobba bort, men det är svårt. Men hur som helst så fick jag tag i honom ganska snabbt & kunde träna några rörelser till innan jag kopplade honom & vi gick vidare. (Film finns på vår Instagram!)

Lite över 2 timmar var vi ute, & vi hade riktigt tur med vädret. Det har hunnit vara alla väder utom snöstorm & hagel idag, det kom en liten regnskur när vi gick, men den var såpass liten så den kunde vi ta oss igenom utan att behöva använda våra simkunskaper. Nu kan det regna bäst det vill resten av dagen, visst ska Yori ut & rastas, men det blir inga långa promenader eller träningar.

För att sammanfatta det här inlägget så kan man väl säga att Yori har gjort ENORMA framsteg vad det gäller självförtroende & balans!! Tårarna rinner bara jag tänker på det, min fina fina Yori, min vilde, han börjar verkligen växa på många olika sätt, många bra sätt. Jag hoppas att han kommer att fortsätta utvecklas såhär, för då kan han ta sig hur långt som helst. Och ja, självklart hänger jag med honom! <3

På en annan planet

Idag var jag taggad & redo att köra igenom mitt & Yori’s freestyleprogram ordentligt till musik, i hallen, jag pluggade programmet som satan igår & ja, jag hade en tydlig plan för hur det skulle gå. Yori hade en annan…

Det var som att han var på en annan planet, han skällde massor, hoppade både på & över mig, tog upp ”foten” till pinnen & sprang runt med, & ja, han gjorde det mesta – utom det jag bad honom om. Han hade mycket roligare än vad jag hade, även om jag måste erkänna att det var lite underhållande att titta på honom. 😛 Loppis var med & filmade & skötte musiken & hon skrattade lite åt alla hans tokigheter. Så idag var han verkligen unghund!

Vi avslutade passet med lite agility-slalom & en tunnel = en mycket nöjd tollare! Han sprang omkring hur mycket som helst hela tiden, inget fokus på nånting annat än att springa, springa & åter springa, helst med nånting i munnen. Det var liksom ingen idé att försöka göra nåt avancerat, utan han fick väl springa. 😛 Haha.

Freestyletävlingen som närmar sig känns inte alls lika lockande längre. 🙁 Han har ALDRIG varit såhär ofokuserad som han var idag, tänk om han är så på tävlingen? Allt kan hända & ja, han ÄR ung, men idag var han knäpp, haha. 😛 Det jag var osäker på om det skulle funka funkade kanon & det jag inte ens tänkte en tanke på att det inte skulle funka var inte ens i närheten av att funka. Så helt fel idag. Men han är ju en levande varelse, så allt kan hända, alltid.

Guldstjärna till Yori

Igår var vi som sagt i Stockholm där vi träffade en speciell hundinstruktör några timmar, innan vi satte oss på tåget & åkte hem igen. Yori har varit jätteduktig på allting, utom när jag lämnade honom för att få på toa på tåget, det tyckte han inte om! 😛 Men nyttig träning, som vi definitivt behöver träna mer på.

Efter att ha mött upp instruktören så gick vi till ett café/restaurang där vi satt & pratade massor, & såhär gjorde Yori större delen av tiden:

Detta trots att dem plingade i en klocka hela tiden & det gick folk fram & tillbaka hela tiden, gissa om jag var stolt över honom då?! <3

Efter fiket blev det lite träning på en gata där, i koppel. Han kunde söka kontakt utan problem, så det känns väldigt lovande inför tävlingskarriärerna med tävlingar på många olika platser.

Sen fick han gå runt & nosa massor i en park (i koppel) innan vi gick bort till tåget som tog oss hem igen.

Man kan tro att han är mycket äldre, eller väldigt miljötränad, men så är det ju inte. 😛 Han bara är cool. 😀 Fick en del tips på vad vi ska träna på fram tills nästa träff, som koppelgående, passivitet & spöken. Och behöver jag säga att jag redan längtar tills nästa gång?! 😀

Nu börjar det om

Idag är det mångas semestrar som tar slut & folk återvänder till sina jobb, så nu blir ensamheten större igen. 🙁 Visst kan det vara skönt att vara ”ledig” jämt, men man blir så fruktansvärt ensam. Jag önskar att jag var såpass stark att jag kunde klara av att jobba, kanske inte heltid, men lite iaf. Istället har jag varit sjukskriven sen jag gick ur gymnasiet & kommer kanske att vara det resten av livet. Det är ingenting som jag har valt själv, men snällt får acceptera.

Om en liten stund är det dags att åka ut till skogen där vi ska gå en promenad med Elin & Caroline, samt alla hundarna såklart. 🙂 Ska bli skönt att komma ut lite, behöver verkligen det. Den här dagen har varit extrem seg & tråkig, vi får hoppas att morgondagen blir bättre. Vem vet, det kanske blir ett pass i hallen? Måste ju sätta igång & hålla kvar träningen med Yori, annars kommer vi ju inte att kunna tävla med så bra resultat som jag vill. 😉 Nog för att han har vilat sig i form nu, men han lär sig inte nya saker genom att bara vila, haha. Och jag tränar mycket mer seriöst i hallen jämfört med ute, så jag får helt enkelt satsa på fler timmar i hallen! Och Yori kommer inte att tacka nej till det. 😉

Avslutar med en bild på Yori som valp, som hans uppfödare har tagit. Hur söt var han inte redan då?! <3

En dag i tårar

Ja, fy fan vilken jävla dag det har varit. 🙁 Jag hade planerat att åka till hallen & träna med Yori, men istället har jag legat hemma i soffan/sängen & bara gråtit tills jag somnat av ren utmattning. Jag vill så gärna bara sätta mig i bilen, åka ner till Zoom, & ta med honom med igen. Men han har ett nytt hem nu, men en ny matte, & det är väldigt svårt för mig att acceptera. Kollade på SKK Hunddata & nu är ägarbytet genomfört, & det var liksom droppen som fick den berömda bägaren att svämma över. Tårarna hade inget slut.

Jag vet att han har det bra, han har det t.o.m. superbra, men det hjälper tyvärr inte mig i min smärta. Jag unnar honom ett fritt liv på landet, samtidigt som jag som sagt bara vill hämta hem honom. Så ja, det är väldigt dubbelt. Jag saknar min Zoom. <3

Yori har fått haft en jättetråkig dag, men vissa dagar är så, tyvärr. Han är väldigt snäll som bara accepterar det, lägger sig bredvid mig i sängen & jag kan krama honom hur hårt jag vill, vilket jag många gånger gör för att försäkra mig om att han finns kvar hos mig, att inte han också är borta. Det går inte att på långa vägar beskriva den smärtan jag går igenom just nu, & utan Yori så vet jag inte hur jag skulle klara av den. Min fina fina Yori. <3 Guldhunden som håller mitt huvud ovanför vattenytan när resten av kroppen sjunker.

Igår blev det dock bestämt att jag & Yori ska åka iväg till Stockholm på onsdag! Så nånting positivt har funnits med i tankarna under dagen. Vi ska åka tåg, så det blir första gången för Yori, vilket ska bli spännande. Jag tror inte att han kommer att ha några problem med det, men man vet aldrig. Bra träning blir det i vilket fall som helst.

Och imorron blir det en rolig dag, för då är det träff med freestylesatsningen! 😀 Så en heldag i Lervik med underbara människor & massa freestyle, kan inte bli så mycket bättre faktiskt. Så den här dagen arkiverar jag snart, & satsar på en morgondag som bara kan bli bättre.