Jag har saknat dig som fan

För många år sen (shit vad gammal jag känner mig nu) lärde jag känna en helt underbar person. Vi läste varandras bloggar (ej hundbloggen) & började skriva med varandra. Efter att ha gjort det en längre tid så bestämde vi oss för att träffas på riktigt! Så jag & Java satte oss på tåget som tog oss till Eskilstuna där vi mötte underbara Em! Java som i vanliga fall hade väldigt svårt för nya människor hoppade upp på Em samma sekund som hon såg henne, precis som att dem var världens bästisar, & jag fattade absolut ingenting. 😛 Vi umgicks några dagar & en speciell vänskap hade växt sig stark mellan oss, en vänskap som fortfarande betyder hur mycket som helst för mig.

Sen dess så har vi upplevt galna saker tillsammans, som första året vi åkte till Gotland, & hennes helt nya gps sa ”kör sen fågelvägen” när vi hade ställt in koordinaterna på en fyr. 😛 Haha, det kommer jag aldrig att glömma! Och vi har pratat så mycket, om saker som man inte kan prata med alla om, saker som är väldigt känsliga. Vi kunde lita på varandra, vi visste att den andra alltid fanns där när vi behövde. Hon var alltid den första jag kontaktade när jag blev inlagd på sjukhuset, det var henne jag ringde & fick ny kraft, energi & nytt hopp av. Hon som fick mig att inte ge upp när allt runt omkring kändes skit. Min allra bästa vän.

Tyvärr har vår vänskap svajat, eller rättare sagt, vår kontakt har svajat rejält. Vi har inte varit ovänner, vi har bara inte pratat med varandra. Det har blivit så några gånger & ingen av oss vet egentligen varför det har blivit så. Jag har inte ”vågat” skriva till henne, & hon har inte ”vågat” skriva till mig, vi har inte heller ”vågat” gilla varandra inlägg på Facebook, men VARFÖR?! Ingen av oss vet, utan det har bara blivit så. Jag kan bara prata för egen del & jag har varit så rädd för att hon inte skulle ha svarat om jag skrev, för det skulle göra ondare än att jag inte skrev alls. Kanske har hon tänkt/känt likadant? Ni vet uttrycket ”det är lättare att lämna än att bli lämnad”, det är så jävla sant!!

Men igår tog hon mod till sig & svarade på mitt inlägg om att jag sökte någon illustratör som kan hjälpa mig med ett par bilder, & jag blev så sjukt glad! Jag skrev då ett pm till henne & där satt vi sen & skrev med varandra. En underbar känsla. Vi kom fram till att vi ville ses igen, så på måndag drar jag & mina killar hem till henne! 😀 Vi kommer att sova där en natt också, det är lika bra när man ändå åker så långt. 😉 Jag är så glad över att hon vågade ta steget & skriva till mig, om hon bara förstod hur saknad hon har varit. Så jag ser fram emot måndag, jättemycket.

Nu på kvällen så har jag & Yori varit iväg & tränat i hallen med några kompisar. Han skötte sig super & var så himla duktig! *Stolt* Och tänk, jag tränade LAGOM!! 😀 Det har jag jättesvårt för, jag tränar oftast lite för intensivt, eftersom jag vill så mycket, men idag som sagt så tränade jag perfekt! 😀 Finns en liten film på min Instagram för den som är nyfiken på vad vi gjorde. 😉

Imorron väntar tvättstugan & sen fs-träning UTE med bästa träningspolarna! Vi får se vad Yori säger om det, han är ju inte alls van att träna ute, men all träning är bra träning sägs det ju. 😛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *