Våga prova eller stanna kvar?

Alltid dessa val. Hur man än vrider & vänder på saker & ting så tvingas man att fatta beslut, vare sig man vill det eller inte. ”Beslutsångest deluxe” är något jag lider av. Men så tänker jag såhär, om det jag har gjort har känts bra, varför testa nånting nytt? Det känns ju mer ”säkert” att hålla sig till gamla vanor, eller hur? Fast då vet man ju inte vad man eventuellt missar för att man var rädd att chansa på det nya. Klurigt, minst sagt.

Nu när det råder värmebölja så blir det inte mycket gjort på dagarna. Eller ja, inte utomhus iaf. 😉 Jag & Carina umgås typ hela tiden & det är skoj. Trivs bra i hennes sällskap & Zoomen älskar sin tjejliga. <3

Idag har vi varit & badat, eller ja, vi SKULLE bada, men vattnet var så äckligt att vi hoppade över badet. Zoom fick dock simträna ute med flytvästen, & då var ju jag ute & höll i honom eftersom han inte vill simma själv i flera minuter. 😛 Fick bära honom upp ur vattnet när han var klar, p.g.a. alla dem gula frö/pollen-äckliga sakerna. Annars hade jag fått med mig en gul hund hem! Gissa hur Clara såg ut? 😛 Haha, hon älskar verkligen vatten över allt annat.

Har inga bestämda planer för resten av den här veckan, så jag & Zoomen kan ta dagarna som dem kommer & göra sånt vi vill göra. 🙂 Det är både skönt & jobbigt. Jag gillar rutiner, men är ändå väldigt spontan & impulsiv av mig. Så det kan liksom sluta precis hur som helst, precis när som helst. 😛 Haha, välkommen till mitt liv! 😉

Vart fan är världen på väg?

Under senare delen av mitt liv så har jag varit väldigt ”öppen” med det mesta. Jag har skrivit oändligt mycket i olika bloggar & sökt efter tips & råd från andra som förstår, oavsett vad det har gällt just då. Men allt förändras.

Ni som brukar följa mig vet att det blev ett rent helvete för mig när jag tog bort min senaste bc, p.g.a. sjukdom. Folk från flera olika länder hotade mig & ja, det blev ett jävla liv kan man minst sagt säga! Men jag är inte ute efter att dra upp all den skiten nu, så låt oss gå vidare.

Jag önskar att jag kunde vara så öppen jag vill vara, jag vill kunna uppdatera bloggen varje dag & skriva om allting som händer & sker. Jag vill våga stå stadigt på benen igen & dela med mig av allt jag möter. Jag vill kunna skriva om Zoom riskfritt, & allt det som vi gör tillsammans. Men jag vågar inte.

Jag har flera gånger fått höra hur hemsk jag är & till slut orkar man inte höra mer, benen viker sig & så ligger man där på marken samtidigt som andra står & sparkar på en så mycket dem orkar. Varför finns det så mycket hat? Varför kan man inte bara vara snäll? Och om man nu tycker olika (vilket folk såklart alltid gör) så kan man väl säga det på ett snällt sätt? Eller inte säga nånting alls. Men nej då, det ska huggas & hackas i småbitar, om & om igen, tills inget finns kvar. Vart fan är världen på väg?!

Som sagt, jag saknar att skriva. Det har alltid fått mig att må bättre, klara ut lite tankar & funderingar, sätt ord på saker & kunna reflektera över allt. Det har inte bara hjälpt mig som person, utan även om hundägare & hundtränare. Det har med andra ord varit väldigt givande för mig på alla sätt.

Ska jag nu ”tvingas” vara tyst? Och förlora allt det där som egentligen hjälper mig? Bara för att vissa idioter inte verkar ha något bättre för sig än att försöka förstöra för mig? Någon dag ska jag stå där, rak i ryggen & vägra att vika mig en gång till, men den dagen är inte idag.

 

Men kan ändå avsluta med ett par bilder från den senaste veckan. Det har varit toppenväder så vi har varit ute en del. 🙂

Total katastrof

Freestyletävlingen i lördags gick så dåligt den bara kunde gå. 🙁

I första klassen så sprang han av planen flera gånger, men kom tillbaka varje gång jag ropade/visslade på honom, för att sen direkt springa iväg igen. Jag fick leksaken inkastad & då stannade han på planen & kunde göra flera trick, så det var ändå en okej känsla.

Inför andra starten så tänkte jag att nu kanske han stannar kvar på planen eftersom han fick en positiv upplevelse där under första starten, men oj vad fel jag hade! 🙁 Han sprang iväg, sket fullständigt i både mig & leksaken, han ville helt enkelt inte alls vara med. Så till slut fick jag tag i honom & bar honom av planen, väldigt besviken & ledsen.

Som jag skrev i förra inlägget så vet jag ju att han inte gör så för att jävlas, det är helt enkelt hans sätt att hantera en situation som han inte är redo för. Men jag måste ändå vara ärlig, jag var helt förstörd efteråt, för jag ville ju så gärna att det skulle gå bra. Tävlingsmänniskan i mig hoppades så mycket, därför blev så jag ledsen/besviken.

Så nu har jag fått det bekräftat, han är inte redo för freestyletävlingar än, & det måste jag acceptera. Det är ingen mening med att åka på freestyletävlingar & försöka få honom att stanna på planen, det om nåt är att kasta bort pengarna, plus att jag själv inte skulle må så bra av det. 🙁 Hur långt vårt uppehåll blir vet jag inte. Tävlingsupphållet blir väl minst ett hösten/vintern, beroende på hur träningen går. Men JUST NU så tar vi paus även från freestyleträningen! Jag har tappat all min motivation så vi har uppehåll tills dess att jag känner suget efter att börja träna igen. Hur lång tid det tar har jag ingen aning om. Så träningen hädan efter kommer att bli miljöträning, för det behöver han.

På tal om miljöträning, idag besiktade jag bilen & passade då på att miljöträna honom lite på den platsen. Han kände sig inte helt trygg, men efter en liten stund så la han sig faktiskt ner, & det skulle han inte göra om han kände sig helt otrygg. Små små steg framåt. Och så länge det går framåt så får stegen vara hur små dem vill.

Så alla freestyletävlingstankar är på off, & utställningar är på on! Vi har en del planerade utställningar det här året, men jag går inte ut med vilka innan jag vet att dem blir av. Utställningar är ju också miljöträning, så det är BÅDE en tävlingsgren OCH miljöträning, jag menar, kan det i dagsläget bli bättre?! 🙂 Redan nu på söndag så åker vi till Lidköping, & jag längtar hur mycket som helst! 😀

Han kanske inte är mogen än?

Ni som känner mig vet att jag är världens tävlingsmänniska, på gott & ont, & ibland, som nu, så ställer det till ett kaos i huvudet & känslor som slår hej vilt inombords. Jag vill så himla mycket & det gör att jag ställer höga krav på Zoom, vilket resulterar i besvikelser för min del.

Idag när vi tränade programmet till musik ute så var han supertaggad under uppvärmningen & jag tänkte att nu jäklar kommer det att gå bra! Men direkt vi körde programmet så tappade han fokuset, sprang iväg, kom tillbaka, sprang iväg osv. Så jag fångade in honom & satte honom i bilen. Helt klart besviken.

Efter en liten stund så gjorde vi ett nytt försök, han höll fokus liiite längre tid då, men sen slutade det likadant som gången innan. 🙁 Så in i bilen igen medan jag samlade ihop mig. Precis innan vi åkte hem så körde jag bara små korta trick (med godis) med honom för att det skulle sluta bra, & det gjorde det.

På vägen hem kände jag mig först ledsen, jag lever verkligen för tävlingarna, det är dem som får mig att må som bäst, & jag vill så himla mycket. Så när Zoomen springer iväg så känns det bara som att han skiter i mig, skiter i allting som har med mig att göra, & bara tar för sig av livet på egen hand. 🙁 Det är en oerhört jobbig känsla & en tanke om att det bästa vore att bara ge upp. MEN jag vet att han inte gör så för att vara elak, han tänker inte ”nu jävlar ska jag skita i henne”, utan han kan bara inte hålla fokus. Han är typ 1,5 år & har vilat flera månader p.g.a att han bröt benet, så vi har inte tränat supermycket, även om det känns så. Jag ställer för höga krav på honom, & mig själv, & det är något JAG måste jobba med!

På lördag väntar freestyletävling UTOMHUS i Kumla & istället för att gå in med tanken ”vi ska vinna det här”, så går jag in med tanken ”hoppas att han stannar kvar på planen”. Det är en väldigt STOR skillnad både i tanke & i känsla. Och det är riktigt jobbigt. Jag kommer att vara beredd att diska mig om (eller när?) han tappar fokus, för då KANSKE vi kan få en positiv känsla med oss hem.

Bortsett från lördag så har jag ingen mer freestyletävling bokad, jag har flera olika alternativ & hade jag en hund som verkligen funkade på planen så hade jag nog åkt på alla. Men nu ser ju inte läget ut så. 🙁 Så jag har bestämt mig för att om han inte kan fokusera på lördag (vilket jag inte tror att han kommer att kunna göra då det är allra första gången utomhus), så kommer vi att ta ett uppehåll med freestylen, & miljöträna mer samt låta honom mogna.

Så antagligen blir lördag sista tävlingen på ett tag, det känns tufft, men det är det bästa jag kan göra, både för mig själv & för Zoom. Jag vill inte riskera att förstöra nånting, det är det inte värt. Fast oavsett hur svår han än är så älskar jag honom över allt annat! Han är värd sin vikt i guld, vare sig han funkar på tävling eller inte.

Men vi har stora planer för utställningar, så där kommer mitt ”tävlingsfokus” att ligga. Jobba på hans bra självförtroende & utstrålning i ringen. Han brukar visa upp sig riktigt fint, men det kan bli ännu bättre. Det kan det alltid. 😛