Simträningen fortsätter

I förmiddags var Zoom & simmade. Han simmar lite skumt med bakbenen, men vi får se om det rättar till sig. Han orkade inte lika långa simtider som sist, så jag fick korta ner tiderna lite.

Hippo fick också testa att simma. Hon tyckte nog att det var helt okej, men inte så mycket mer än så. 😛 Det är ju nyttig träning för alla, & eftersom varje hund simmar såpass lite så finns det ju tid & plats att låta fler simma. Eller ja, det räcker med Zoom & Hippo.

Både igår & idag har vi bott hos Carina & co. Det är härligt att komma hemifrån ibland. 🙂 Men imorrn ”flyttar” vi hem igen, om inget oväntat händer.

Han skrämde mig ordentligt

Igår kväll var vi uppe hos Malin, Erik & deras lilla ”zoo”. 😛 Haha, nejdå, men de har ju 2 hundar & 2 katter, & Zoom älskar de allihop! Synd bara att det enbart är Jax som gillar Zoomen tillbaka. 😉 Vi åt tacos & spelade kort, & som vanligt så blev det sent, vilket gör att jag idag är väldigt trött. Men det är det värt.

När jag & Zoomen tog utevägen hem så började han hoppa på 3 ben igen. 🙁 Höger bakben högt upp, inte stöd alls på den. Jag tänkte att nu jävlar är det kört, skadan har gått upp igen & vi tvingas börja om från början. Men idag har han inte visat nånting alls, så han haltade säkert p.g.a kylan, för det var riktigt kallt ute. För säkerhets skull så har vi tagit det lugnt, för han skrämde mig verkligen!

Om en halvtimme börjar hockeyn på tv:n, något jag har sett fram emot sen innan OS-uppehållet. 😛 Tycker att det är så himla skönt att bädda ner sig i soffan & kolla på SHL. Då trivs jag på riktigt. Så vi får hoppas på en bra match med 3 poäng till Färjestad.

Duktiga killen!

Zoom är ju inte ensam hemma överdrivet mycket, eller ska man säga nästan aldrig? 😛 Han kan vara ensam, men jag tycker att det är jobbigt att vara nånstans utan honom. För att vara säker på att han inte skulle bita sönder något så har han enbart fått vara i hallen när han har varit själv, för där finns inget att tugga på. Men min fina ”anordning” med kompostgaller förstördes när det var några gubbar här som kollade på alla elementen, & det var i tisdags.

Sen dess har jag inte lämnat honom ensam nånting, men idag fick jag göra det. Jag & Malin skulle bara åka & handla, så jag gjorde en chansning. När jag kom hem så plingade jag på dörren, men nope, inte ett ljud, när jag sen öppnade dörren med nyckeln så kom han springandes från soffan. 😀 Han har inte varit på nånting alls!! 😀 ”En stjärna i kanten” blir istället stjärnklar. Sen känns det väldigt bra att han är helt tyst när han är ensam, då behöver man inte oroa sig för att han stör grannarna. Så ja, idag är han duktig!

Dagens lilla ”uppdrag” var ett hälsotest – patella. Jag var nervös inför att han skulle ha något fel iom sin skada, men nope, allt var felfritt! 😀 Så himla skönt. Nästa fredag är det dags för ögonlysning. När röntgen blir är inte bestämt än, jag kommer att vänta med den eftersom jag inte är miljonär & det finns andra saker jag prioriterar mer så får det vänta helt enkelt. Hade jag misstänkt att han har någon sån skada så hade jag kollat det tidigare, men nu verkar han fullt frisk & därför blir röntgen vid ett senare tillfälle.

Nu längtar jag mest efter våren/sommaren, för då kommer Zoom vara tillräckligt igångsatt & musklad för att kunna springa lös utan problem. 🙂 Men fram tills dess så kör vi kopplade promenader med benviktsmanschetterna. Så det kommer att bli bra. 🙂

Hemma-studio-fotografering

Vi körde lite ”hemma-studio-fotografering” idag. 🙂 Korten blev helt okej, några bättre än andra. 😛 Jag har tänkt att åka till en riktig studio & fotograf, men just nu ligger det inte högst upp på priolistan. Hur som helst, här kommer några av bilderna:

Zoom, Lix, Rally, Hippo & lilla Clara längst fram. 🙂

Imorrn har vi ett litet ”uppdrag” på morgonen/förmiddagen som jag är nervös inför. Jag vill så gärna ha ett bra resultat, så håll tummarna för mig. Berättar imorrn efter ”uppdraget” är slutfört. 😉

 

Foto med snögubben

Idag har vi varit ute på isen & gått lite grann. Hundarna älskade det, precis som jag & Carina gjorde. 🙂 Vi såg en snögubbe som självklart var tvungen att få vara med på kort. 😛 Zoom ser superstor ut jämfört med tjejligan! Min ”lilla” kille. <3

Bortsett från dagens lilla utflykt (& tiden hemma hos Carina) så går tiden väldigt sakta. Vi har några saker att se fram emot, så dagarna får gärna gå lite snabbare. 😉 Väntar även på en del svar från olika ställen, men samma sak där, tiden går på tok för långsamt.

Jag & Carina planerar utställningar för brinnande livet, så dem ser jag verkligen fram emot! Jag & Zoomen ska ”tävla” på olika sätt det här året, vi börjar med utställningar & till sommaren freestyle. 😉 Agilityn får nog vänta tills nästa år, vågar ju inte riskera att hans fraktur ska gå sönder. Även om han klassas som frisk nu så vet jag ju inte hur stabil hasen är. Den kanske håller bra? Eller behöver musklerna jobbas upp runt omkring? Hur som helst så väntar vi med agilityn. 😛

Fy fan vad skönt!

Rehaben idag gick bättre än bäst! Ingen hälta, inga smärtreaktioner, ingenting. Så fysioterapeuten sa att man kan klassa honom som frisk! 😀 Han behöver ingen mer rehab i det syftet, men att simma skadar ju aldrig så jag köpte ett 10-kort på simmet. Så simning 1 gång/vecka & om 3 veckor ska vi tillbaka till fysioterapeuten för en extra koll. Fysioterapeuten var chockad över hur snabbt han blev bra, med tanke på att han hade en fraktur. Själv är jag bara glad över att allt går åt rätt håll nu, snart kommer våren & då kan vi ta dem där underbara promenaderna med hundarna lösa & fria, som på bilden nedan.

Jo, måste ju berätta en sak till. 😛 När vi typ var klara på rehaben så fick Zoom syn på klockan som hängde högt uppe på en vägg. Han satt som en staty & kollade på sekundvisaren, haha. Undra vad han tänkte då, för fokuserad, jag det var han verkligen.

Det känns verkligen bra, som att jag ser ljuset i tunneln, & det är inte alls långt borta. 🙂 Min finaste Zoom, finns inga ord i världen som kan beskriva hur mycket jag älskar honom & hur mycket han betyder för mig, så jag tänker inte ens försöka. Jag är så himla glad över att jag hittade honom & att Ida ville sälja honom till mig. <3 En lyckoträff, helt enkelt.

Miljöträning i stan idag

Det blev ingen agilitytävling igår, jag fick inte med mig nån & eftersom jag inte vet om jag känner nån som tävlar klass 2 så sket jag i att åka dit. Visst är det roligt att titta, men att sitta helt själv är ju inte så rockigt.

Idag har vi däremot haft miljöträning i stan! 🙂 ÄNTLIGEN tog jag mig iväg, mycket tack vare att Carina & tjejligan följde med. <3 Det gick bättre än väntat med Zoom, så han kände sig lite säkrare med bästa polarna bredvid. 😉 Men vi har ännu långt kvar innan man kan säga att han är trygg i den miljön. Så det är bara att träna vidare, vi går ju inga långa sträckor så hela ”utflykten” går ganska snabbt.

Såhär ser det många gånger ut när man försöker få något bra gruppfoto. Alla kollar åt alla håll – utom mot kameran.

Sen fick jag en bild där alla utom Zoom tittar in i kameran.

Imorrn startar vi dagen med rehab på djursjukhuset. Kl 10 ska vi vara där, så ingen vidare sovmorgon. Men det blir bra att vi kommer iväg. 🙂 Jag har inte sett någon hälta överhuvudtaget sen vi var där sist. Inte ens när han har haft något litet race. Ibland hinner man inte hindra honom, haha, han är en snabb jäkel ska ni veta. 😛 Men som sagt, ingen hälta alls. Så vi får hoppas på bra resultat imorrn, & kanske blir det ett dopp i poolen också, det bestämmer hundfysioterapeuten.

Tråkig träning

Nu när Zoom inte får träna det vi brukar träna, dem roliga sakerna, så får vi helt enkelt blicka åt ett annat håll & där finner vi den mycket tråkiga koppelträningen. Med start igår kväll så tog jag tag i den träningen, för här finns MYCKET att förbättra! Igår var han nästan omöjlig, idag mycket bättre. Men vi får väl se hur det kommer att gå framöver, vi har ju mycket tid på oss så att säga. 😛

Imorrn har jag tänkt att åka till hundhallen & kolla på agilitytävlingen som är där. 🙂 Blir bra miljöträning för lillgrabben. Plus att jag själv tycker att det är skitskoj att kolla på agility! 😀 Speciellt largeklasserna, för där händer det grejer.

På måndag (om inte vädret är alltför hemskt) så tänkte jag dra ner till stan för en liten miljöträningspromenad med Zoomen. Förhoppningsvis så följer Carina & en av tjejligan med, dels blir det mycket roligare & dels så tror jag att Zoom skulle känna sig mer säker om han har ”en trygghet” med sig. Zoom blev ju väldigt skrämd på stan när han var jätteliten, så sen dess har han problem i vissa miljöer, bland annat i stan. Jag hoppas att han övervinner sin rädsla till slut, & kan gå genom alla miljöer med svansen på topp.

Första rehab-besöket

Idag har vi varit på djursjukhuset på rehab! Zoom var högst skeptisk till en del av dem sakerna vi gjorde, som typ laser, mätning av muskler & benviktsmanshetter. Och när han hade överlevt det så blev det ett dopp i poolen.

Så ja, hade Zoom haft egen telefon så hade han garanterat ringt efter hjälp! Det vi gjorde var i hans tycke inte alls okej.

Fram till på tisdag så ska han gå 2-3 stycken 10 minuters promenader/dag, varav 2 av dem med benviktsmanshetterna på bakbenen. Sen ska jag massera 2 ggr/dag, passivt böja & sträcka 2 ggr/dag, samt köra cavaletti (5-10 cm).

På tisdag förmiddag ska vi dit igen.

Rehab-fysioterapeuten trodde att det kommer att ta lång tid innan han får tillbaka full rörlighet i hasen – om han nån gång får det! 🙁 Så det är bara att kämpa på & göra det man ska varje dag, & hoppas på det bästa.

Med andra ord så har jag skjutit bort freestyledebuten ännu mer. Tidigast 6 Juni blir vår debut av. Så att han hinner bli helt bra & komma igång ordentligt med träningen, för vi måste ju se till att ha en bra chans på tävlingen. 😉

Det blir bättre

Större delen av dagen idag har varit kanonbra. Jag har umgåtts med Carina & vi smider lite planer inför den närmsta framtiden. 🙂 Med andra ord, jag borde må bra.

Men dem senaste timmarna har varit riktigt jobbiga, & är det än. Jag försöker motarbeta all ångest som rusar genom kroppen, men den är svår att hejda. I huvudet slåss det positiva mot det negativa, i hopp om att vinna. Men fighten är tuff. Jag bara gör allt jag kan för att rida ut den här stormen, för JA, jag VET att detta går över, även om det inte känns så just nu. Det är en sak som jag har lärt mig genom åren, att allt förändras, hela tiden. Det jobbiga försvinner, det som är bra försvinner, all tveksamhet försvinner osv. Allt kommer & går, bara för att jag har några tuffa timmar nu så betyder det inte att jag ligger livlös på botten, inte längre, sånt är historia & ska aldrig mer bli framtid.

Imorrn väntar första rehab-besöket för Zoom. Jag har ingen aning om vad vi kommer att göra, så det känns väldigt spännande. Vi kommer förmodligen att få massa tips på saker som vi ska träna på, så jag går dit med öppet sinne. 😉 Det blir bra det här.