Det går åt rätt håll

Idag är det onsdag, vilket innebär att Zoomens bandage är omlagt. När han var klar så diskuterade jag lite med en sköterska där & vi kom överens om att inte droga honom nästa onsdag. Det KAN vara så att det är efter sederingen som han blir orolig & inte kan sova. Så att inte droga honom hoppas jag kan göra allt lite lättare, för oss båda två. 🙂

Han är inte jätteglad över bandaget nu, har naggat lite på det. Fortsätter han med det inatt eller imorrn så ryker det, men han får lite mer tid på sig att vänja sig. För det bästa är som sagt om det får vara omlindat för att stabilisera hasen ännu mer.

Det är svårt att planera saker när jag inte vet hur det blir angående hans skada. När den har läkt så väntar ju rehab, hur lång den blir vet jag inte än. Men när han får gå längre än rastningar så är planen att miljöträna mycket, för det behöver han. Jag vill ju att han ska trivas i alla möjliga miljöer & för att det ska funka så mycket vi träna ordentligt på det.

Poppade hönsfötter

Ja, ni läste rätt, poppade hönsfötter är kalas om ni frågar Zoom! Såg dessa i en djuraffär förra veckan & jag kunde inte stå emot att köpa 2 stycken. Eftersom jag inte visste om Zoom ens skulle tycka om dem så blev det bara 2. Foten väger typ ingenting & känns nästan som frigolit, men hon i djuraffären sa ”poppade hönsfötter”. 😉 Och som sagt, Zoom ÄLSKAR dem!

Den här dagen har varit hemsk. 🙁 Min mage har gjort uppror hela tiden, på alla möjliga sätt! Tur att Zoom är så snäll & bara följde med mig till sängen när jag har varit tvungen att lägga mig för att vila. Så guldstjärna i kanten till min underbara vän. <3

Strömsholm ringde för en liten stund sen. Ortopederna hade diskuterat Zoom & kommit fram till följande:
* Bandagebyte 1 gång/vecka här i Karlstad
* Blir han obekväm med bandaget när det är bytt så är det bättre att ta av det helt.
* Är han halt & verkar ha ont utan bandage så har jag ett skydd som jag kan sätta på för att stabilisera hasen mer.

Om 2 veckor är det dags för en ny CT. Jag känner ett ganska stort hopp där faktiskt. Vi verkar ju ha kommit en bra bit på vägen i & med att Strömsholm sa som dem gjorde angående bandaget. Så snart kanske vi kan börja göra roliga saker igen! 😀 Och nej, jag tänker inte köra stenhårt med honom på en gång. Men jag kan se fram emot fartfyllda aktiviteter samt starta uppbyggnaden av nya muskler i det bakbenet. Det kommer att bli bra det här! 🙂

Ser framåt

Även om läget just nu är väldigt tråkigt så kan jag se framåt & längta efter allt som väntar mig & min finaste vän. <3 Jag vill bara sätta igång med träning, tävling & långa promenader. JAG behöver verkligen komma i form, men har noll motivation till det. 🙁 Vad hände med min gymträning? Ska ge den en chans till, nån gång…

Zoomen har fått lite hjärngympa i form av godispyramiden. Den var fylld med mat, men ändå gav han upp den efter en liten stund. Han äter mycket sämre nu, kanske kan vara någon biverkning för medicinen? Han dricker ordentligt & är pigg som vanligt, så jag vet inte riktigt varför han knappt äter. Kanske för att han inte känner att han behöver äta, nu när han inte kan jobba för att bli hungrig? Eller? Hur som helst, jag är inte ett dugg orolig för honom på den punkten. 😉

Igår var vi ju ute på en halvlång promenad med Malin & hennes grabbar. Zoom & Algot (som båda är skadade & inte får gå) fick åka i en varsin barnvagn. Algot älskar att åka barnvagn. Zoom var inte lika övertygad om att det var en bra idé. 😛 Haha. Med lite mer träning så kommer det nog att bli bra, om inte hans ben hinner läka snabbt så att han inte behöver åka barnvagn. 😉 *Önsketänkande*

Självklart kommer jag att låta veterinärerna säga vad dem tycker om träningar, tävlingar & promenader ett tag framåt, men lite får man ju tänka själv. 😉 Det känns som att vi får lägga agilityn på vila, för den är så ansträngande för kroppen & skadan får INTE gå upp igen! Freestyle kan man ju anpassa väldigt mycket själv, men några snurrar & sånt där kommer det ju att innehålla, så vi kommer att få ta det i lugn takt. Utställningar kommer nog att prövas först. 🙂 Bara han blir lika musklad på båda sidorna bak, för jag kan ju inte ställa honom med en musklad sida & en jättetunn svag sida. Haha, nope, han ska vara LIKA PÅ BÅDA SIDOR! Och det är ju faktiskt den tävlingsformen som är minst ansträngande för hunden.

Men innan dess så är det fortsatt vila & sen väntar rehab. Visst, jag är löjligt otålig, men det får ta den tid det tar, bara han blir helt bra igen. <3

Ingen koll

Idag hade jag ingen koll alls. 😛 Jag var helt övertygad om att bytet av bandaget skulle gå snabbt & lätt, eller rättare sagt, i min värld fanns inga andra tankar. Men jag hade helt fel. Jag fick lämna kvar honom där HELA dagen! För op. hade inte tid att ta honom på förmiddagen, därför fick han vara kvar så länge. Och självklart var dem tvungen att droga honom. 🙁 Allt hade sett bra ut när dem bytte bandaget bortsett från att ena skenan låg lite fel så att den skavdes mot hasen. Men nu ligger allting rätt & vi kan påbörja nedräkningen inför nästa bandagebyte som är onsdag nästa vecka. Då vet jag ju vad jag har att förvänta mig. 😉

Under tiden som Zoom var på djursjukhuset så var jag hemma hos Carina & tjejligan. Nästan alla löper där nu, så vi har inte umgåtts på ett tag. Men idag är Zoomen var ”borta” så passade jag på. 😉 Som ni ser på bilden nedan så var det väldigt lugnt där & Lix verkligen ÄLSKAR  sin tygbur!

Hur livet med Zoom kommer att se ut efter den här skadan har jag ingen aning om. Jag hoppas såklart att han blir helt återställd, men ”förbereder” mig på att det kanske inte blir så. Vi får se. Först ska ju frakturen läka & sen väntar rehab. Så håll tummarna för att allt går bra.

Tristessen äter upp oss inifrån

Dagarna bara fortsätter att gå som sirap. 🙁 Både jag & Zoom är uttråkade till max, men vad kan man göra? Idag fick han en aktiveringspyramid med godis i som han gillade mycket. 🙂

Saknar att umgås med Carina & tjejligan, men just nu så löper tjejerna så jag & Zoom kan inte vara där. Jag tycker helt klart att dem får vara färdiga med det där snart. 😉 Men de är ju 4 stycken så det tar säkert en stund till…

Imorrn startar vi tidigt med att åka till djursjukhuset här i Karlstad, då väntar bandagebyte för Zoomen. Kanske får jag veta då hur det verkar gå med hasen? Vill ju ha svar helst innan det hände! Får jag inga svar vid bandagebyte så får jag vänta på nästa CT, & det är ju några veckor kvar till det.

Jag vill bara åka ut & fota massor (kanske inte just nu, men på dagarna)!! Men jag kan ju inte ta med mig Zoomen ut i snön. 🙁 Och det är ju framför allt honom jag vill fota.

Någon gång måste ju detta bli bättre, för att leva såhär är fan hur tråkigt som helst! Snälla has, bara läk fort & bra nu.

Hemma från Strömsholm

Nu har jag & Zoomen precis kommit hem från Strömsholm. Efter lite tvekande i morse så kom vi iväg, & bilvägen var bättre än väntat. 🙂

Väl framme så fick vi vänta en liten stund, sen tog dem in oss på ett rum där dem undersökte honom lite snabbt, lyssnade på hjärtat, kollade i munnen, öronen osv. Han var något skeptisk till det hela, men stod så snällt stilla uppe på bordet.

Efter att ha träffat & pratat med både en djursjukvårdare & veterinär så blev det bestämt att vi skulle göra en CT-röntgen IDAG! Det var ju min förhoppning, för annars hade jag ju inte åkt dit, men ändå väldigt skönt att få det beskedet. Så då behövde vi bara vänta lite till.

Väl på röntgen så tyckte veterinärerna (de var flera stycken) att hans fraktur i höger has såg GAMMAL ut!! :O De hade svårt att tro att den bara var 14 dagar gammal, så de frågade mig om han har haltat nånting innan, men det har han ju inte gjort. Snacka om skumt, frakturen måste ha kommit i skogen för 2 veckor sen, för innan det så var han ju hel. 😉

Veterinärerna tror att frakturen kommer att läka av sig själv! 🙂 Så ingen operation bokad. Hasen måste ”bara” hållas vilande & i exakt rätt läge, så är det bara att hoppas på att det läker bra. Under tiden får han gå på smärtstillande & hållas så stilla det bara går. Och ute måste han ha en bajspåse (eller liknande) över gipset som han har på sig. Eller det är glasfiberbandage, som ska byta 1 gång/vecka & det måste ske på ett djursjukhus, men som tur är så kan djursjukhuset här fixa det. 🙂

Om 3 veckor ska vi tillbaka till Strömsholm för en ny CT-röntgen, för att se om hasen  läker bra eller inte. Så resultatet där kommer att spela STOR roll, för är det sämre så kanske han måste opereras iaf. Så håll nu tummarna för att frakturen läker fint alldeles av sig själv.

Stamtavla – check!

Har fortfarande inte hört ett ljud från Strömsholm! 🙁  Och jag satte ut hans smärtstillande tidigare idag istället för att vänta. Skulle jag följa ”schemat” från djursjukhuset så skulle jag sluta med dem till helgen, men det vill jag inte just för att det är helg då. Så skulle han bli sämre direkt så vill jag ju kunna hjälpa honom. Visst man kan åka in akut, men slipper vi det så är ju det att föredra.

Idag testade vi att träna lite & jösses vad taggad han var!! :O Jag tänkte köra trick typ när han ligger ner (korsa framtassarna), men han tränade mest på backa & buga. 😛 Sen när jag fick honom på min bana igen så såg jag att han inte alls kände sig bekväm med att ligga ner (vanligt, ligger han helt på sidan så är det en annan sak), förmodligen gjorde det ont, så jag la ner det direkt. Han tyckte ju verkligen att det var ASROLIGT!! Men hälsan går före träning, alltid.

Så vi får fortsätta att bara vänta. Imorrn lär jag ju märka om han får mer ont nu utan medicinen, & skulle han bli mycket sämre så åker jag banne mig in till Strömsholm! Om jag så ska åka ensam i snöstorm så gör jag det för min grabb. <3 Men förhoppningsvis har han inte så ont att det behövs, vi får se.

Under typ ett dygn så har jag kämpat med html-koder för att kunna göra en stamtavla med bilder här på hemsidan. Idag lyckades jag, till slut!! 😀 Jag fick kombinera 2 olika modeller för att få ihop det, men nu är jag mer än nöjd med den! Vill ni se den så gå in på ”Hundar” – ”Zoom”- ”Stamtavla”. Söker fortfarande efter bilder på några släktingar, men jag hoppas att kunna få tag i dem, vore skoj med en komplett stamtavla. 🙂

Orättvisa värld!

Inatt har det snöat hur mycket som helst! Det var såpass mycket snö att jag fick kämpa för att få upp altandörren. 😛 Först så ville inte Zoom gå ut, men när jag väl hade krattat bort massa snö från plattorna så ville han köra race! Men p.g.a sin skada så var jag tvungen att avbryta honom. 🙁 Livet är så orättvist. Kan han inte bara få bli bra igen?

Bild från tidigare.

Har noll motivation till att göra vadsomhelst. Försökte träna lite med Zoom (bara på några få saker som inte belastar hasen), men tröttnade pinsamt för snabbt. Jag tycker så synd om min lilla grabb, våra dagar känns mest långa & tråkiga.

Vad kan man hitta på med en hund som inte får röra sig? Tänkte att vi kunde miljöträna lite, men då behöver han få gå lite längre sträckor än han får nu. Det är så svårt att komma på saker man kan göra som INTE inkluderar belastning för hasen.

Tycker bara att Strömsholm kan ringa! Som läget är JUST NU så är han ganska smärtfri verkar det som, men så går han på höga doser smärtstillande, så det är med största säkerhet därför. Han haltar lite i så gott som varje steg, men han lägger lite tyngd även på höger bak. Om 2 dagar ska han sluta helt med dem smärtstillande tabletterna, så hur fan ska det gå då?! :O Jag tror ju att han kommer att bli mycket sämre på väldigt kort tid. För skadan har ju knappast läkt då…Skulle det inträffa, att han blir mycket sämre så tänker jag fan åka till Strömsholm direkt, oavsett om dem har ringt & bokat en tid eller inte. Min lilla kille förtjänar att leva ett liv utan smärta, & jag ska göra allt jag kan för att det ska vara så.

Denna eviga väntan

Igår flyttade vilddjuret till Skåne. Hon hälsade glatt på sin nya ägare när de var här för att hämta henne. Pusskalas i ansiktet. 😉 Men så går det när man har en social valpis.

Direkt efter att Nika åkte så började jag städa ordentligt. Tog nånstans mellan 2-3 timmar! Men nu är det fint här hemma, utom i köket, för det orkade jag inte ta. 😛 Så får bakläxa på det.

Annars så väntar vi mest på att få en tid på Strömsholm, men det verkar gå väldigt trögt…Kan dem inte bara ringa?! Jag vill ju veta när det blir av. Och stackars Zoom vill bli smärtfri. Jag förbereder mig på att få åka in akut med honom, precis som jag fick göra med Dee när hon hade ryggproblem. För då var det lååång väntan på en CT, tror att jag skulle fått vänta nånstans runt 2 månader! Så för att slippa vänta så länge så åkte jag in akut med henne, det var t.o.m. så att personalen som jag pratade med i telefonen rådde mig att göra så. Så skulle det vara väldigt lång kö igen så är det bara att sätta sig i bilen & köra. Allt för att min grabb ska få bli smärtfri så fort som möjligt.

Jag kommer att sakna henne så

Det går inte att beskriva hur delad jag är inför morgondagen. 🙁 Att säga hejdå till det svartvita vilddjuret, även om jag vet att hon får det bra i sitt nya hem. Jag kommer att sakna alla race (finns film på det på min Instagram), alla hennes hopp & snurrar som hon gör varje gång man gör ordning maten, att ha henne liggandes över min kudde på nätterna, att hon skuttar omkring överallt osv. Och jag vet att även Zoomen kommer att sakna henne.

Hon kommer att få med sig hennes 2 favoritleksaker, för hon älskar dem så. En liten rund ”fotboll” samt fiskpipen. Hon leker med dem varje dag, & har dem även med i sin race. 😉

Det är redan jobbigt, & värre kommer det att bli. Jag kommer säkert bryta ihop när hon åker, eller precis efteråt, men då har jag ju min älskade Zoom kvar. <3 Han kommer att vara min stöttepelare genom den här fasen.

Så eftersom jag nu tycker att det här är så jobbigt, varför säljer jag henne då? Svaret är lätt, vi passar inte ihop. Därmed inte sagt att vi inte älskar varandra, det är STOR skillnad!! Jag önskar så att vi skulle ha samma känsla som jag & Zoom har, men det har vi tyvärr inte. Så därför blir det bäst såhär.