Lycklig trots allt

Tiden går & saker & ting händer, men det är ju så livet är. Jag fick inga fler ”påhopp” i samband med Dee’s årsdag, vilket var väldigt skönt. Kanske fattar dem nu att det inte är någon idé?

Sen snart 2 veckor tillbaka så är jag dunderförkyld! Tät i näsan, hosta, ont i halsen, feber & allmänt hängig. Nu börjar det dock gå åt rätt håll, äntligen. Under tiden jag har varit sjuk nu så har jag ju inte kunnat träna nåt på gymmet. Och maten har skitit sig totalt, så jag lär ju få börja om från början igen. Har liksom inte haft några krafter till att laga mat varje dag, men så kan det vara.

Under tiden som jag har varit sjuk så har även Zoom haft det jättetråkigt. Jag har umgåtts en del med Carina så att han har kunnat leka med nån av tjejerna. Plus att jag har haft Rally här ett par nätter, & då ska ni veta att Zoomen är i sjunde himlen! Han blir så superdupermegaglad när jag har nån annan hund här, & lika ledsen som glad blir han när dem åker hem.

Jag har passat på att rensa klädkammaren, kan villigt erkänna att det var MASSOR av saker där som jag egentligen inte behöver! Och plötsligt så kändes min hall ganska liten…

Känns mycket bättre nu, den är inte helt klar, men jag orkade inte allt, så jag får ta det lite som det kommer. 🙂 Jag har ju gått om tid på mig.

Idag har vi varit i hallen & tränat agility! 😀 ÄNTLIGEN sa Zoom!! Han var helt vild, lyssnade på ett halvt öra emellanåt, men så himla glad. Vi körde små kombinationer & testade flera olika hinder & han var superduktig. Min förkylning är dock inte lika imponerande efter träningen.

Igår hände en creepy sak. Jag tappade känseln i höger sida av ansiktet. Först var det mungipan som inte ”hängde med”, men jag tänkte att det går nog över. Men så igår blev det samma sak fast med ögat! Jag ringde 1177 för att rådfråga & stackars tanten i telefonen höll på att flippa! Hon frågade om jag hade nån som kunde göra mig DIREKT till akuten, eller om hon skulle skicka en ambulans. Jag såg dock inte lika allvarligt på det, utan tog bilen själv (för synen är det inget fel på!), efter att jag hade lämnat av Zoom hos Carina. Väl på akuten så fick jag träffa en läkare väldigt snabbt & hon förklarade att det var nånting som hette Bells pares. Man vet inte varför man kan få så, men det går över, med hjälp av kortison & ögondroppar. Det kan vara så att det utlöstes eftersom jag har ett virus i kroppen. Dem tog även ett blodprov för att utesluta borrelia. Jag måste sova med en typ av ”mask” över ena ögat så att det inte torkar ut. Så för enkelhetens skull så kan man säga att höger ögonlock är förlamat.

Resten av den här dagen blir lugn, jag räknar med att hostan kommer att bli värre eftersom jag har sprungit lite samt burit tungt. Men jag överlever nog. 😉

Så trots allt som händer just nu så är jag så himla lycklig! 😀 Det spelar ingen roll att jag är sjuk & egentligen inte orkar så mycket, för viljan ger mig kraft. Det har varit såhär ett par veckor nu, bortsett från mycket små dippar, & det är så SKÖNT att känna sig så lugn inombords. Jag vet att jag är på rätt väg genom mycket här i livet & jag längtar efter att se vad framtiden har att erbjuda. 🙂

1 år av saknad – nu anfaller dem!

Idag är det exakt 1 år sedan jag lät min fina bc Dee somna in. :'( Och med andra ord 1 år sedan helvetet bröt ut på riktigt. 🙁 Jag har skrivit om det några gånger här i bloggen, & även på Facebook. Jag försöker hela tiden att lägga det bakom mig, men det är svårt när dem då & då dyker upp på nätet & påminner mig om all skit.

Varje dag när jag läser ”mina minnen” på Facebook så står det att Dee var dålig, på ett eller annat sätt. Inte bara senaste året, utan även åren innan dem. Om nån ska må dåligt & vara arg för att Dee var sjuk, så borde det vara JAG! Jag som känner mig lurad på en sjuk hund. Hon hade fan problem med magen innan hon flyttade till mig! Vi kämpade mot det såå många gånger, men hittade aldrig nånting som hjälpte. 🙁 Men dem som ”flög på mig” anser att dem, & endast dem, har all anledning att hata & såra mig. Dem är förmodligen tappade bakom en vagn eller nåt…

Ibland får jag vänförfrågningar på Facebook som verkar ”mystiska”. Jag kollar alltid vad det är för person som vill bli vän med mig där, så jag godkänner inte folk bara hur som helst. Idag hade jag fått en förfrågan från en i Polen. Vi har inga gemensamma vänner, så jag är ÖVERTYGAD om att hon är med ”dem”. Jag tog självklart bort förfrågningen. Jag fick även en mindre trevlig kommentar från nån av dem, en fråga om jag skulle döda Zoom nu när jag blivit sjuk. Den raderades ungefär samtidigt som jag läste den!

Varför ger dem aldrig upp? Herregud! Efter att ha blivit utsatt för deras hat så litar jag inte så mycket på folk längre, vissa som jag trodde var mina VÄNNER försökte förstöra allting ännu mer. Dem ringde fan & hotade djursjukhuset!! Och polisen hade aldrig hört talas om en så sjuk grej som det här. Och alla dessa hot & allt detta hat kom av EN anledning – jag tog bort MIN sjuka hund! Men som sagt, jag försöker att lägga det bakom mig så mycket som möjligt. Även fast det är skitsvårt.

Men idag kan dem inte knäcka mig. Jag föll förra gången, jävligt djupt, men idag är jag starkare & beredd på att attackerna kan öka kraftigt i styrka nu runt årsdagen. Men dem ska aldrig få mig att må så dåligt igen, det är då en sak som är säker.

Kärleksfull hund

Nu vet jag inte riktigt vad som händer, jag tycker att jag inte gör nånting på dagarna, men ändå hinner jag inte med bloggen så mycket som jag vill. Får ta & se över mina ”scheman”. 😛 Haha

I tisdag följde Rally med hem till mig & Zoom då Carina (hennes fodervärd) skulle in & opereras. Carina kommer hem imorrn så då flyttar med största säkerhet Rally hem till sig igen. Zoomen är ÖVERLYCKLIG över att ha Rally här!! 😀 Han vill vara nära henne hela tiden, pussa på henne, smånagga lite & bara känna hennes närhet. Synd att de är så nära släkt med varandra, annars kunde det ha blivit fina parningar. 😉 Haha. Nejdå, de tänker inte på sånt nu, utan nu är det bara kärlek som ”flockmedlemmar”. Finns en liten film på min Instagram från gårdagens lek i soffan, det finns inga tvivel om att de gillar varandra!!

Själv mår jag allt annat än bra. 🙁 Har åkt på världens dunderförkylning med halsont, hosta, täppt näsa, feber, illamående samt ömhet i hela kroppen. Natten har varit hemsk! Jag kurerar mig med piller från alla håll & kanter, tar det lugnt & njuter av att se hundarna så lyckliga. <3 Det är det som piggar upp mig som mest just nu, att se Zoomens mjuka, sällskapliga sida. Han visar ju MIG den varje dag, men nu har jag även fått se att han kan vara likadan mot andra hundar. 🙂 Jag visste ju redan att han ÄLSKAR andra hundar, men att han & Rally skulle bli såhär tajta, det trodde jag inte.

Vissa svårigheter i livet

När Zoom var väldigt liten så blev han skrämd ordentligt under en miljöträningspromenad i stan. Och efter det så sitter hans rädsla i, i en del situationer. Vi testade att gå på marknad en dag, vi kom ganska sent så det var inte så mycket folk eller liv där. Men det hjälpte inte, Zoomen hade panik & skulle bort därifrån till varje pris. 🙁 Jag TRODDE verkligen att han skulle fixa det, men det gjorde han inte. Tjejligan var med & dem gick med svansarna på topp & nosen i backen där dem letade efter ätbara saker. Så inte ens med deras lugn lyckades jag få honom att trivas.

Igår var det prideparad här i stan & förra året var ju jag & bästa Dee med & gick! Hon fotades i tidningarna & strålade helt klart mest av alla! (Inte ett dugg partisk nu.) 😉 Jag trodde inte att Zoom skulle fixa den miljön, inte mitt i smeten, men tänkte att jag kunde prova att iaf vara i närheten av allt. Men nope, han hade panik, tog inte emot godis (trots att jag hade korv!) & ville bara bort till varje pris. Stundtals lyckades jag (eller Malin) bryta honom & få honom att göra ”spinn” & ”snurr” & efter en sån rörelse så tog han emot lite korv. Men sen sket det sig igen & så höll det på. När vi kom hem så var han helt slutkörd, så han somnade i soffan direkt.

Jag måste på nåt sätt bygga upp hans självförtroende, men jag vet inte riktigt hur.? I vissa situationer så är han ju superkaxig, & andra gånger livrädd. Svårt att hitta en balans däremellan.

Jag börjar sakta inse att jag kanske inte kommer att kunna fullfölja mina planer med varken utställningar eller freestyletävlingar, & det gör ont som fan. :'( Mycket kan fortfarande hända, både till det positiva & det negativa. Men om det fortsätter som det är nu så tror jag inte att han kommer att fixa mässan i December. Och inte heller freestyletävlingen i November. Dessa tävlingar har jag längtat efter hur länge som helst & jag blir så ledsen över att jag kanske inte kan uppleva dem. Men vi har ju några månader på oss än, så bara jag visste HUR jag ska jobba med honom så skulle jag kunna jobba varje dag.

Jag vill att han ska trivas & njuta av tillvaron överallt, så att vi båda blir glada över att åka iväg på saker. Precis så jag vill ha det. Men kommer det nånsin att hända?

Nervös inför imorrn

Idag har Zoomen haft en tråkig matte. Han har fått vara ensam flera timmar i 2 omgångar. Jag har dels tränat på gymmet & så var jag i väg & fixade lite grejer som jag lär behöva imorrn. Träningen var asjobbig! Svetten rann åt alla håll & hela kroppen skakade, lite läskigt är det, men samtidigt skönt. Detta var mitt första tillfälle med det nya träningsprogrammet jag har fått & det är MYCKET tuffare än det jag började med! Men det kommer också att betyda att det gör mer nytta. 😉

Jag är så trött på att inte trivas i min egna kropp. 🙁 Så nu gör jag verkligen allt jag kan för att nå mina mål! Jag tränar rätt & kommer från & med imorrn även att äta rätt. Måste erkänna att jag är galet nervös inför kostschemat jag ska få imorrn. Jag är ju så jävla feg när det gäller att prova nya saker att äta, så jag kommer verkligen att ge allt. Låt det bära eller brista som man brukar säga.

Zoomen har som sagt varit mycket ensam hemma idag. Han HATAR när jag lämnar honom, men han är ändå tyst när jag går, & tyst när jag kommer hem igen. Han brukar ligga i sin tygbur när han är ensam, tror att han känner trygghet i den. Självklart är han inte instängd i den, utan den är stängd på 3 sidor & ”dörren” är öppen jämt. Så ni behöver inte oroa er för att han ligger instängd i en bur & inte kan ta sig nånstans.

Förutom träff med min PT & kostgenomgång så ska jag & Zoomen gå en långpromenad. Vet dock inte vart eller exakt när, men nån gång under dagen SKA vi gå! Zoomen har ju tid hela dagen. 😉 Själv har jag mötet & sen handling av mat. Men en långis ska vi nog fixa.