Omöjlig unghund!

Kursen igår gick inte alls bra. 🙁 Zoom var helt borta & ville bara springa fram till de andra hundarna, hela tiden. Jag fick en del hjälp av instruktören, hade jag inte fått det så hade jag nog gått därifrån, så illa var det. Jag kommer att ta med mig allt jag lär mig där, men känner inte att det JUST NU passar så bra. Zoomen är helt besatt av andra hundar nu, så att försöka ställa krav på honom i en hundhall med flera andra hundar är liksom dömt att misslyckas. Jag kommer att gå klart kursen, men sänker mina & framför allt Zooms krav. Bara att hålla kontakten får räcka. Skulle han sen vilja jobba på nåt sätt så kommer jag tacksamt att ta emot det, men jag ska inte räkna med nåt.

Idag har han fått massor av ensamhetsträning då jag dels har varit på gymmet & dels på Bergvik med Malin & ätit kebabtallrik. 😛 Måste ju passa på, från & med imorrn räknar jag med att gå på min PTs kostschema, & jag kan garantera att kebabtallrik INTE kommer att stå på det schemat.

Efter träning & mat så åkte vi ut till Sörmon för att träna hundarna. Det var jag, Zoom, Malin, Algot, Jax, Jenny & Abby. Att prata med en vägg hade gett mig mer respons än att försöka prata med Zoom där. Han hade enbart ögonen på Abby, förutom när jag gick iväg & gömde mig, då fasan kom han snabbt! Men direkt jag var tillbaka inom synhåll så sprang han iväg igen. 🙁 Så jag kunde glömma allt som hade med träningen att göra, för jag fick helt enkelt inte kontakt med Zoom.

Vi tog en sväng i skogen där med alla hundarna lösa & Abby fick en efterhängsen stalker. Zoom var HELT BESATT, han sprang bredvid henne hela tiden, oavsett hur sakta/snabbt hon gick. Och han ryckte päls från några ställen, samt slickade henne typ överallt. Det var liksom ingen idé att försöka bryta honom, för det gick inte. Så jag lät honom vara vart han ville, det kanske var dumt, men jag gjorde så den här gången.

Det känns väldigt tråkigt att inte kunna träna på det sättet jag vill/brukar. Jag vill ju så himla mycket! Men jag kommer bara att bli arg & besviken på honom, & en sån relation vill jag inte ha. Så jag får lägga ner alla krav, hur tråkigt & hemskt det än känns, men jag tror inte att jag har så mycket att välja på. 🙁 Vi får se hur det här utvecklar sig med tiden, men jag räknar med flera veckor (kanske månader?)  innan vi kan spela åt samma håll igen.

Jag älskar honom så himla mycket, trots att han är som han är just nu. Och jag tror & hoppas på att det vänder till slut så att vi kan göra roliga saker TILLSAMMANS! Men just nu känns allt mest tungt…

Positiva förändringar

Jag kan knappt tro att jag gör det jag gör nu! 😀 Det känns liksom för bra för att vara sant. Efter alla år som jag har klankat ner på mig själv & hatat mig på alla sätt & vis, samt förstört allt som kunde få mig att må bättre, så ser det nu ut att börja ljusna. Jag förstörde det inte medvetet, så jag insåg det inte då, men nu kan jag se det klart & tydligt.

Idag hade jag möte med boendestödet & vi ska nu avsluta kontakten då jag känner att jag klarar mig på egen hand. 🙂 Det trodde jag aldrig skulle hända! Men samtidigt som jag är glad över det så är jag även rädd för hur det ska bli. Detta med förändringar är ju inte riktigt min grej, vare sig dem är positiva eller negativa. Fast visst vore det coolt om jag kunde vänja mig vid positiva förändringar, tänk vilken ny värld man skulle kunna upptäcka. 😀

På torsdag morgon/förmiddag så är det som sagt dags för första mötet med min PT. Då är det massa prat, vägning, mätning samt kostschema. Det sistnämnda vågar jag knappt tänka på. 😛 Haha, maten är ju långt ifrån min starka sida, men vill jag ha en helförändring så är det bara att satsa! Jag ska göra mitt bästa, & skulle jag inte klara av det så finns det ju alltid ”det här” att gå tillbaka till (även om det skulle kännas skit att misslyckas!).

Men den största resan sker inom mig. Att peppa, heja & hjälpa mig själv framåt istället för bakåt kommer att göra stor skillnad. Allt det negativa, allt det sjuka, allt det ska bort! Jag har dragits med det alldeles för många år, det har nästan tagit död på mig & det har satt djupa ärr både på kroppen & inombords. Så det är dags att släppa taget nu. Släppa allt det där som ändå har varit en ”trygghet” för mig. Jag har alltid varit bra på att knäcka mig, så det är ett stort steg att förändra den bilden. Men jag tror på mig själv den här gången, nu ska det bli bra. 🙂

Satsar på mig själv!

Som jag skrev i lördags så har jag nu börjat träna på gym. Innan jag blev sjuk så älskade jag att träna, kanske inte på gym, men jag gillade att röra på mig. I takt med att jag blev sämre så rörde jag mig allt mindre, sjukdomen slog liksom bort det jag älskade, & även den saken gjorde mig sämre.

Idag tog det emot att åka till gymmet, för jag var så galet trött! 😛 Det kom inte som någon överraskning då jag alltid blir helt slut av att vara borta en hel dag. Men jag bet ihop & åkte dit ändå, tänkte att jag kunde köra ett lugnt pass eftersom jag var trött. Saker & ting blir inte alltid som jag tänker. Jag körde stenhårt, det var RIKTIGT LÄNGESEN jag svettades så mycket! Haha, det var jobbigt, men oj vad kul att köra slut på mig själv! 😀 Och nu känner jag mig mycket piggare igen.

Under tiden som jag tränade så tänkte jag igenom det här med att anlita en PT. Det kostar ju en del, & det finns liksom ingen garanti för att det ska göra mig bättre. Men så tänkte jag att det är väldigt sällan jag gör nånting för MIG, hade det vart för Zoomen så hade jag inte tvekat, men direkt det är jag själv som står i fokus så blir jag snål som fan. Så jag bestämde mig för att satsa på mig själv & bokade in första mötet redan på torsdag förmiddag. Då är det vägning & mätning som gäller, vilket är ganska jobbigt mentalt, men jag vet att det är värt det.

Jag mår ju helt klart bättre av att röra på mig, men det hjälper inte bara mig. Zoomen har nu en matte som är piggare & orkar göra mer saker. 🙂 Så även om han hatar när jag är borta, så får han roligare när jag väl kommer hem.

Jag vill bli lika smal som jag var på det här kortet.

Utställningen igår gick sådär för Zoom. Domaren tyckte att han behövde växa på sig lite runt bröstkorgen plus få bättre päls. Sen var han på gränsen till för stor för domarens tycke, men så är det ibland. Nu till helgen så drar vi ju till Sandviken & testar lyckan där. 😉 Efter den utställningen gör vi en paus på 2 månader innan nästa utställning, under den tiden hinner han nog bli lite mer ”klar” i kroppen.

Men för Hippo & Lix gick det desto bättre! 😀 Hippo fick cert & blev BIR, Lix 2:a med ck. Domaren hade svårt att bestämma sig för vem av tjejerna han tyckte mest om, för han gillade båda. 😉 Men till slut föll certet till Hippo då hon hade bättre päls. Riktigt roligt för Carina att ha 2 så fina tjejer, & roligt även för mig som har fött upp en så bra kull. 😉 Tänk hur det kan vara, Rally är långt ifrån en utställningshund, men lyckades ändå få kalasfina valpar. 🙂 Casper (pappan till H & L) är ju supersnygg så hans gener vägde nog in mer än Rally’s på den punkten.

Ett nytt kapitel

Nu för tiden är jag väldigt dålig på att uppdatera bloggen, men det betyder inte att vi inte gör nånting på dagarna. Ibland har vi slöa vilodagar, men för det mesta tar vi oss ut på promenader ändå. Man får ha det så.

Igår startade jag ett nytt kapitel i mitt liv – träna! Jag har länge velat komma i bättre form, bli starkare, orka mer samt gå ner i vikt. Så nu satsar jag hårt en månad, skulle jag då vilja fortsätta så är det bara att jag gör det. Skulle jag efter en månad känna att ”nej, det var inget för mig” så kan jag bara sluta, med andra ord är jag inte bunden till nånting om jag inte vill fortsätta. Jag tycker att det är svårt att redan nu veta om jag kommer att träna om ett år, så jag blev glad när dem sa att jag fick prova en månad innan avtal. 🙂

Igår provade jag mig mest fram, men idag körde jag hårt. Det är faktiskt en skön känsla när kroppen skakar av utmattning, haha. Då vet man att man tar i ordentligt! Efter att jag har kört några gånger så tänkte jag träffa en PT som då ska hjälpa mig med upplägg & kost & sånt där. Jag tror på det här spåret, jag hoppas att jag ska kunna må bättre både fysiskt & psykiskt nu när jag gör en satsning.

Annars då? Jo, jag & Zoomen promenerar en del, samt tränar. Vi går just nu en trickskurs i Lervik för en bra instruktör. Zoomen är klart yngst på kursen, så vi får liksom ta det i hans takt. Vi kör kursen varannan tisdag, så att man hinner träna ordentligt mellan gångerna. Sen förra tillfället har jag valt att bara fokusera på att leka, kamp- & jaktlekar, samt ordet ”okej”. Han blir allt bättre på att kampa, vilket gör mig väldigt glad. 🙂 Han har även lärt sig det viktiga ordet ”tack tack” när jag vill att han ska släppa leksaken, det underlättar mycket kan jag säga, så att man slipper bända ut det ur munnen på honom. 😛

Imorrn är det ÄNTLIGEN dags för nästa utställning!! 😀 Den här gången i Ljungskile, & för en (för oss) ny domare. Jag hoppas att Zoomen sköter sig, trots att löptikarna Hippo & Lix är med. När vi har träffats nu den senaste veckan så har han varit helt besatt av dem, så nu är han verkligen könsmogen! Men tjejerna borde vara i slutet av löpet nu, så förhoppningsvis blir han inte helt galen. 😛 Haha.

Nu väntar jag i princip bara på att bli tillräckligt trött för att somna. Var ju uppe tidigt i morse, så jag borde kunna komma till ro snart. 🙂

Livet på landet

Idag har Zoom fått en ny erfarenhet – livet på landet. Vi följde med Malin, Erik & grabbarna till Malins syster m.fl. Zoom var nog i sjunde himlen när han fick springa helt fritt på gården & göra vad han ville. Han tog glädjerus, sprang in till hästarna (& när han insåg att hästarna kom efter honom så sprang han fort som fan ut igen, haha), rullade sig i massa ”goda” lukter & så gick vi mycket i skogen. För vi plockade svamp, sammanlagt fick vi ihop typ 20 liter kantareller.

Nu är han helt slut. Han somnade t.o.m. i bilen på väg hem! :O Men jag förstår honom, för jag är också ganska sliten nu. Det får helt enkelt vara sängdags snart.

I need some help

6 Augusti skrev jag ett inlägg om att Zoom hade blivit besatt av att jucka på saker & ting, om han var besatt då, vad kallar man honom då nu?! :O

Det är skitsvårt att bryta honom, han bara försöker om & om igen, många gånger per dag. Det hjälper liksom inte att säga till honom, det är som att han inte hör nånting, han är helt låst. Han tar vad han får tag i, & bara juckar hela hela tiden. Som när vi ska sova, då försöker han ALLTID ta mitt täcke, han sliter & drar, flåsar som en tok & juckar så mycket han kan. När jag till slut får honom att ge upp kampen om täcket så går han ner till sin bädd & fortsätter med den! Jag kan liksom inte plocka bort hur mycket som helst, & han sover ju i sin hundbädd en stund varje natt, så det känns elakt att bara ta bort den. 🙁 Nån som har något bra förslag på vad jag ska göra? Eller är det bara att stå ut en period & sen försvinner det? Minns inte alls att nån annan hane jag har haft har hållit på så här.

Sen lite mer än en vecka tillbaka så äter han inte så bra heller. Han äter nästan aldrig upp maten har får både på morgonen & på kvällen, men till en början tänkte jag att han kanske var mätt. Men det är ganska skumt när han tigger, som han gjorde igår när jag åt kyckling. Då fick han smaka små bitar, men dem spottade han ut! :O Han ÄLSKAR kyckling (säg nån hund som inte gör det), så varför dissar han det nu? Ibland dissar han även all sin mat, även om han varje gång talar om att han vill ha den. Han är också sämre på att tugga på ben, det är lite samma sak där, han vill ha dem tills han får dem, då var dem inte längre nåt att ha.

Detta är som sagt nytt för mig, & jag vet inte hur jag ska gå vidare. Bli arg på honom, fortsätta som jag gör nu, ignorera honom, eller vad?! Om det inte vore för att han ska gå vidare i avel så hade jag testat att kastrera honom. Men nu är ju det INTE ett alternativ eftersom rasen är så liten, så inga såna tips tack. Kanske kan det bli bättre om han är mer trött i huvudet? Eller skulle det göra varken till eller från? Mina idéer börjar ta slut & det känns inte som att jag har kommit nånstans med att få honom att sluta. 🙁

Svårigheter i träningen

Igår började jag & Zoom på en trickskurs i Lervik. Den är på 4 träffar, varannan tisdag, så man hinner träna ordentlig emellan gångerna. Redan på första tillfället så fick jag en del tips som jag inte har hört tidigare. 🙂 Nu gäller det som sagt att träna på alla läxor vi fick, så att vi kan gå vidare nästa gång. Då ska vi jobba med såna där roliga saker som backa, front & vänd. 😀 Det tillfället vill jag INTE missa!!

Redan idag tränade jag & Malin igen, utomhus på en avlägsen plan så att vi fick vara ifred. Jag kände mig taggad till en början, men när Zoom inte var så intensiv som jag hade hoppats så försvann all lust från mig. Det kändes mest värdelöst att försöka träna när han inte ville vara med. (Och det är i precis dem stunderna som jag saknar mina tidigare bc’s som mest.)

Så vi bytte helt träningsfokus, istället för att jobba med läxorna & freestyle så fick han gå ett kort godisspår, för första gången. Han nosade på riktigt bra & verkade tycka att det var helt okej. 🙂 Inte så att han skulle vilja göra det varje dag, men det var ändå en sak vi kan köra lite ibland.

Godissök i träd är också nånting roligt om man frågar Zoom. Inte lika kul som att träna andra saker, men även det var helt okej. Han tycker inte om att jobba för mycket själv, förutom ibland, för då kan han BARA jobba själv! 😛 Ingen ordning på den vovven. 😉

Sen gömde jag mig i skogen & så fick Zoomen leta upp mig. Första gången såg han mig hela tiden, men andra gången så fick han leta lite. 🙂 Finns en liten film på det på min Instagram för den som är nyfiken.

Zoom väntar otåligt på sin tur.

Så vilka svårigheter stötte vi på idag? Jo, det gamla vanliga – en oengagerad matte ger en oengagerad hund. Jag TROR att jag belönar & leker tillräckligt mycket & att det är Zoomen som inte gillar det. Men jag har fel. Jag är fortfarande så låst vid att träna bc, där får man mer dämpa än att tagga upp & JAG tycker att det är lättare att dämpa än att tagga upp i träningen. Sen ska jag väl även erkänna att jag tycker att det är väldigt ”jobbigt” att vara ”överdrivet glad” & verkligen bjuda på mig själv. Mina tidigare erfarenheter skrämmer mig fortfarande. 🙁

Men som sagt, jag TROR att det är Zoomen’s ”fel”, men innerst inne vet jag att jag är orättvis mot honom genom att tänka så. Jag måste värdera honom lika högt i träningen som jag gör hela tiden annars. Han är min skatt, min dyrbaraste ägodel, min bästa vän, mittpunkten i mitt liv & det är omöjligt att älska honom mer än jag redan gör. Men på nåt sätt så försvinner det i träningen, & det är det jag måste se tidigt & sen jobba bort. För när dem tankarna sätter sig fast så är dem jävliga att bli av med! Så minsta tecken på sånt måste jag lära mig att se, & därefter hantera.

Jag säger att Zoom inte gillar att kampa så mycket, en liten stund funkar jättebra, men sen tröttnar han & vill inte ens titta på leksaken. MEN, & håll i er nu, med Malin så lekte han SUPERBRA idag!! :O wtf?! Hon vågar bjuda mer på sig själv & blir därför mer engagerad i leken än vad jag blir som inte vågar. Och när föraren är väldigt engagerad så verkar hunden också blir det… 😛

Så JAG måste träna på att VÅGA. Jag måste säga bye bye till alla hemska minnen, släppa dem & sen gå vidare utan dem. Men det är svårt, ojojoj, så svårt. Jag blir så irriterad på mig själv när jag vet hur det är, & att jag inte vågar ”rocka loss”. För om Zoom ska få en bra belöning, så MÅSTE matte också vara med på tåget! Så bara släpp taget om det förflutna, låt det inte hindra dig nu, flera år senare. Det är inte värt det. Jag vet dock inte riktigt HUR jag ska göra för att vända det, jag bara vet att jag måste.

9 månader

Jisses, hela den här dagen har i stort sett tillbringats i sängen. Jag är helt slut efter gårdagen, men så blir det alltid efter att jag har varit iväg nånstans. Det kostar liksom att ha roligt.

Men, men. Glömde ju att skriva med en sak igår som jag är sååå himla stolt över med Zoomen. Under HELA gårdagen, alltså både i bilen & i tältet samt rastningarna, så umgicks Zoom med Hippo & Lix, som båda löper!! Tänk att Zoomen kunde släppa dem & ändå lyssna på mig i ringen. Det hade nog aldrig funkat med Magic, för han var mycket mer ”besatt” av tikar än vad Zoom är, än så länge. 😛 Haha.

Sen var det nånting mer som jag glömde skriva igår & som nu är helt lost. Haha. Det här så kallades minnet har jag bara hört talas om. 😉 Önskar att jag hade det, men det verkar hopplöst.

Igår var det ju även den 12:e, vilket innebär att Zoomen har fyllt ännu en månad! 🙂 Hela 9 månader är han nu, min lilla skatt.

Officiell debut

Idag, på Zoomens 9-månadersdag så har han blivit utställd på riktigt. Det har varit en lång dag för oss båda, men vi har haft det bra. 🙂 Zoomen skötte sig så jävla bra på utställningen!! 😀 Innan vi gick in i ringen så låg han snällt & sov i sin bur, & jag fick direkt en förhoppning om att så småningom kunna ha tygbur till honom. 😉

Precis när vi skulle gå in i ringen så börjar dem prata i högtalaren & det tyckte Zoom var lite läskigt. Dem pratade glatt på i den under hela tiden vi var i ringen. Han visade inte på mycket osäkerhet, men jag som känner honom så väl såg det. Men han skötte sig ändå bra, lät sig hanteras & sprang fint. Resultatet blev excellent, men inget mer. Domaren förklarade att han var för ”luftig” än, han skulle behöva bygga lite bröstkorg & så. Men är man bara 9 månader så får man se ut så säger matte. 😛 Här kommer kritiken för den som är intresserad:

Nu har vi precis kommit hem & båda är helt slut. Zoom har sagt god natt & jag ska snart göra detsamma.

Måste bara berätta att Hippo & Lix också var med & Hippo gick det kalasbra för! 😀 Hon blev BIR med Cert (hennes andra cert) & CACIB!! 😀 Så hon fick gå in i stora ringen i slutet av utställningen, tyvärr oplacerad där, men en erfarenhet rikare. 🙂 Så himla kul att det går bra för henne, hon är ju trots allt den första valpen jag har fött upp! <3

Men nu blir det sängen, så jag försöker att orka med en morgondag.

Hundspel m.m.

Idag har Zoomen fått testa på ett hundspel för första gången. Han var väldigt intensiv & vägrade att ge upp. Han fattade dock inte att när han hade ätit upp godiset så var det slut. 😛 Han bara fortsatt & fortsatte, haha. Sen fick han köra lite med godisbollen, den har han testat förut, men det var längesen.

Sitter just nu i valet & kvalet om jag ska följa med Malin på hundträningen om typ en timme, eller om jag ska skita i det. Jag är inte supermotiverad om jag uttrycker det så. 🙁 Och jag måste ha koppel på honom hela tiden eftersom han annars kan sticka fram till dem andra. Man blir så begränsad med koppel, iaf när man tränar freestyle. Vet inte vad jag skulle träna om inte freestyle, utställningsträningen är ”klar” & lydnaden har vi knappt påbörjat. Känns inte som att han skulle kunna koncentrera sig på att lära sig fotgående när det är så stor störning. Han kanske behöver börja den träningen inomhus utan massa störning?

Så nej, vi följer inte med. Dels för att jag inte vet vad jag ska träna & dels för att jag är sliten efter en riktigt jobbig natt. Har haft sån ångest att jag flera gånger under natten har vaknat av att jag har skrikit så högt jag kunde. 🙁 Hatar när det blir så, önskar att det aldrig skulle behöva hända, men alla ens önskningar går inte i uppfyllelse.

Zoomen ligger nu i andra delen av soffan & sover. <3 Det tog mycket på krafterna i huvudet att först spela spel & sen jobba med godisbollen. Min älskade grabb!! <3

Tack till er som delade med er av era tips angående hans juckningar! Jag fortsätter att försöka avleda honom & gärna det i ett tidigt stadium. Ska även jobba med andra kvällsrutiner, typ en stunds massage precis när vi lägger oss eller så. För han blir ju besatt VARJE kväll vi går & lägger oss. Men skam den som ger sig!