Mitt liv blev ett rent helvete

Igår eftermiddag tog jag ett djupt andetag & la sen upp en träningsfilm på mig & Dee på Youtube. Jag skrev i länken på Facebook att jag tvekat mycket för att lägga ut den med tanke på all skit som blev när jag tog bort henne. Flera stycken undrar vad som hände & jag tänkte att jag nu skulle berätta det, hela historien.

Under hela Dee’s liv så hade hon mag- & tarmproblem. Redan innan jag hämtade henne så skrev uppfödaren att hon var sjuk då magen var kass på henne, men inte på dem andra valparna i kullen. Jag tänkte bara att hon kanske hade fått i sig nåt olämpligt eller så, & det gick ju över efter några dagar. Men det skulle visa sig vara en åkomma som hon fick leva med hela sitt liv. Hennes mage krånglade fler dagar än den var snäll, & stackars Dee fick ligga inne på djursjukhuset emellanåt p.g.a uttorkning i all diarré & blod (som ofta kom med bajset). Jag tyckte så grymt synd om henne, men jag kunde inte göra så mycket mer.

När hon var nästan 1 år så kom vi fram till att hon även var allergisk & en utredning startades direkt. Kvalsterallergi blev domen & hon fick då testa specialmat, mediciner, hyposensibilisering m.m. men inget utom en hög dos av kortison hjälpte henne. P.g.a kortisonet så kraschade magen ännu mer & i slutet så både bajsade & spydde hon blod & då gav jag upp.

Jag orkade inte så henne lida mer, JA, hon var BARA 2 år när jag tog bort henne, men hennes sjukhistoria var allt annat än att leka med, så jag släppte henne fri från alla plågor. Jag skrev ut på Facebook & sådär om att allergin hade blivit värre & att jag övervägde att ta bort henne. Några människor (nämner inga namn) hörde av sig & ville ”ta över” henne, för hos dem så kunde hon bli frisk. ALDRIG i hela mitt liv att jag omplacerar en så sjuk hund till, för henne, helt främmande människor! Och varför skulle hon bli frisk hokus pokus bara hon flyttade?!

Jag skrev öppet om att jag inte hade råd att gå längre med allergin då det enda alternativet var Atopica som är väldigt dyrt, typ 1 300:- /månad. Jag kanske skulle ha kunna fixa det, men problemen med magen var ju lika aktuella ändå. Och som sagt, när hon spydde blod en natt så kände jag att det var dags att låta henne gå vidare.

När ”alla” i Polen fick höra att jag skulle ta bort henne så startade helvetet på riktigt. Jag skulle ha tagit bort henne på en torsdag, men djursjukhuset var tveksamma eftersom dessa idioter hade ringt dit & hotat dem!! Jag sköt på det en dag, för att verkligen vara säker, mitt hjärta skrek nej, men min hjärna sa lugnt ja. Det fanns inget annat sätt att kunna hjälpa henne, inte hur mycket jag än önskar att det fanns.

Men iaf, dem hotade djursjukhuset & dem hotade mig ännu mer. Jag blev kontaktad på telefon, mail, Facebook, hemsidan, Instagram m.m. & dem höll på att knäcka mig. Precis när jag hade tagit bort henne så vågade jag inte längre stanna hemma, utan fick fly & bo hos en kompis i en helt annan stad. Jag visste ju inte om dem skulle sätta alla tankar & ord till handlingar för då hade jag inte suttit här idag, det är då en sak som är säker.

Jag polisanmälde hela högen, & polisen var helt förbluffade, dem hade ALDRIG hört talas om något liknande. Att folk hotade mig så mycket för att jag tog bort MIN hund, som dessutom var jättesjuk! Hade jag bara inte velat haft kvar henne & hon hade varit frisk så hade jag ju aldrig tagit bort henne, men det fattar visst inte alla. Eftersom dem flesta personerna var från Polen så kunde inte(?) polisen göra så mycket, utan dem tog emot en anmälan & sen var det inte så mycket mer med det.

Tiden gick & varje dag utan min fina tjej var en dag fylld av smärta. Och rädsla. Jag hatade världen för att Dee var så sjuk & ingen kunde hjälpa henne. Jag hatade mig själv för att jag gav upp. Men mest av allt hatade jag alla sjuka idioter.

Dem gjorde en hemsida om mig där dem skrev ut alla mina uppgifter, samt länkar till alla mina sociala medier. Den sidan finns fortfarande kvar, men jag vill inte skriva ut adressen då jag inte vill att den ska få så mycket visningar. Kan dock visa den här bilden som är från den hemsidan:

Jag bestämde mig för att aldrig mer köpa en border collie, för bc-människorna skrämde mig utan bara helvete! Det var inte bara folk från Polen, utan även några här i Sverige, både såna jag kände(!!) & såna som var helt främmande för mig. Dem gaddade ihop sig & anföll hela tiden, på alla sätt dem kunde. Så nej, aldrig mer en border collie!

Efter att jag tog bort Dee så kände hela jag att jag ville ha en lundehund, för i den världen finns det inte lika många idioter (det är iaf vad jag intalar mig själv), plus att den rasen har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Jag väntade på att Rally skulle börja löpa så att jag kunde para henne & sen behålla en valp. Men löpet kom aldrig…

Så jag kollade runt på lite olika lundehundssidor & hittade då Zoom hos en kennel i Norge. Jag skrev till uppfödaren & kollade om någon av de 2 hanvalparna fanns kvar & då var den ena ledig (det var bara 2 valpar i kullen). Jag skrev inte om det öppet, med rädsla för att all skit skulle sätta igång igen, utan jag berättade bara för dem närmsta. Jag, min morsa & Anders åkte & hälsade på uppfödaren & valparna. Jag hade redan innan skrivit & berättat för henne om det som hade hänt i samband med att jag tog bort Dee. Hon sa att hon ville bilda sig en egen uppfattning om mig, något jag var väldigt glad över.

När det blev klart att jag skulle ha honom så skrev jag ut det, & mycket riktigt, en del av helvetet kom tillbaka. Dem trakasserade mig & hörde även av sig till Zoom’s uppfödare & ”varnade” henne för att sälja valp till mig. Som tur var så brydde hon sig inte om dem, för hade hon gjort det så hade jag inte haft någon Zoom idag…

Det händer fortfarande att nån av dem hör av sig, & det är lika jobbigt varje gång, även om jag inte låter mig knäckas. Jag VET att jag gjorde det som var bäst för Dee, även om tusen andra hävdar motsatsen. Jag älskade henne hur mycket som helst & det gör så fruktansvärt ont att sakna henne & att tänka på allt det här. Men jag tänker inte vara tyst längre, jag har inte berättat detta öppet tidigare, men kände att det var dags för det. Om nån har råkat ut för något liknande så är ni inte ensamma, jag vet vilket helvete andra människor kan skapa för en. Jag skulle gärna vilja prata med nån som har liknande erfarenheter, för jag är övertygad om att det finns fler där ute.

Angående valet av en framtida border collie låter jag vara öppet, jag ÄLSKAR den rasen & det kommer jag ALLTID att göra, men frågan är: vågar jag mig nånsin in i den världen igen?!

Avslutar detta långa, ärliga inlägget med filmen som jag la upp igår. Vi tränade på vårt freestyleprogram för att vara redo den dagen hon var bättre & fick tävla, synd bara att den dagen aldrig kom. 🙁

11 thoughts on “Mitt liv blev ett rent helvete

  1. Så tragisk historia .
    Så vänligt av dig att låta henne slippa smärtor och lidande.
    Vet hur svårt det beslutet ör och hur ont det gör , men det skall vara vördigt att leva och att få ett värdigt slut.
    Önskar dig lycka till med din nya kamrat??

    • Ja, hon var verkligen dålig i slutet, min fina galenpanna. 🙁 Men det beslutet måste tas av varje djurägare, även om man önskar att man nån gång slapp. En sak som INTE behöver bli verklighet är all skit som man får ta från massa personer.

  2. Fyyy vad jag ryser!! Helt otroligt att man kan uttala sig på sådant sätt?! Jag beklagar verkligen vad du har fått genomlida, jag kan inte för mitt liv sätta mig in i hur det skulle vara. Massa styrkekramar till dig, huvudsaken är att du vet att du tog rätt beslut och gjorde vad som var bäst för henne! ❤️

  3. Vad hade andra gjort för o rädda henne ifrån hennes mag & tarmproblem då? Alltså folk ??

    Man blir inte lite trött man blir jäkligt trött folk tror dom kan rädda liv o att alla andra är skit dåliga, men du vet ju o såg hur hon led o hur jobbigt allt var o läsa en text är en sak, men uppleva de en annan.

    Dessutom mycket pengar på en sån hund hade alla dessa möjlighet o lägga dom pengarna då? Inte alla som har den ekonomin att åka ut/in på djursjukhus, specialfoder osv.

    Jättefin hund!!
    Men bra beslut av dig att inte låta henne lida mera

  4. naw blev helt tårögd av videon <3
    vet att det inte är enkelt men har följt dig sen du skulle skaffa Dee och strax innan och känns som du är en person som skulle göra allt för sina hundar så bryr dig inte om vad folk säger finns alltid dem som tror de vet bättre som tror de vet mer om din hund än du gör. lycka till med Zoom och är det menat har du en Bordercollie i framtiden med.

  5. Men fy sån hemsk historia? Men folk kan va så fruktansvärt idiotiska enellanåt! De har ingen aning hur ni hade d och hur kan man ens säga: jag tar henne för då kommer hon bli frisk??? Måste va d dummaste ja hört på länge? Lider med dig men samtidigt glöds jag av att höra om den andra uppfödaren som valde att sälja till dig o bilda sin egen uppfattning❤️??❤️ All lycka till dig❤️

  6. Det finns hundar som lever på bristningsgränsen av vad som är etiskt för vad som anses ok och ha ett bra hundliv. Att åka in fram och tillbaka till veterinären, knappt kunna stimulera sin hund, eller motionera. Är inte ett ok hundliv enligt mig. Det är så lätt att tro att allting handlar om pengar. Men troligtvis hade någon som haft mer pengar kanske ändå låtit Dee somna in. Om inte, det är där jag funderar på om det är ok etiskt. Som jag sagt till dig förut, folk ska veta bäst på internet, folk tror de är veterinärer. Folk tror även också att för att några symtom är liknande som Dee att det är ok att ge diagnoser till andras hundar ( som är helt outbildade). Folk blir så oerhört provocerade när hundar omplaceras eller de avlivas. Det är så synd tycker verkligen vi ska stötta varndra, inte kasta hat!

  7. Förstår inte hur folk kan bete sig så!
    Hade ju varit värre att ha henne kvar.
    Tycker du gjorde helt rätt. Det svåraste beslutet för dig som ägare, men det rätta. Att inte låta hunden lida för att du var självisk och ville ha henne kvar, utan tänka på hennes bästa – det är det ansvar man har som hundägare tycker jag. Undrar just hur de som hotat dig är funtade? De låter alltså sina djur genomgå massa lidande bara för att dem ska få njuta av dem?

    Nä, stå på dig. Starkt och rätt gjort! ❤️

  8. Även jag blev anmäld för djurplågri, min första bc blev nära femton år. Fick ta bort henne på grund av cancer i juver o lungorna. En granne anmälde mig för jag hade skaffat en ny bc. Hon trodde den satt ensam på dagarna, när hon var på dagis. Anmälde mig också för om valpen gick åt ett håll o jag lockade den åt ett annat, då var det en dragkamp, valpen var tio veckor gammal. Jag sa till länsstyrelsen att man får ingen lydnadshund på en valp på tio veckor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *