Rädslan hugger på insidan

Det känns mest som att jag rabblar samma sak om & om igen, men då får det vara så, för det är en av dem få sakerna jag tänker på hela tiden! 🙁

Har idag varit med en kompis till veterinären med hennes hund, & hon fick bra besked där, dock så måste hon vänta på provsvaren som dröjer typ en vecka. En annan nära vän till mig har också varit iväg till djursjukhuset idag & hon fick väldigt negativa besked. 🙁 Jag tycker så synd om henne, skulle bara vilja krama om henne hårt & säga att allt blir bra (även om jag inte tror på det själv). Livet är så jävla orättvist!!

Detta gör att jag är, om möjligt, ännu räddare inför Dee’s besök på tisdag!! :O Hur kommer domen att lyda? Är det kört eller finns det en chans? Jag vet inte vad jag tar mig till om det är kört, jag klarar liksom inte ens av tanken.

”Bara” helgen kvar nu. Fast det känns som 7 svåra år till tisdag. Tiden går så himla långsamt.

Min galenpanna, varför var just du tvungen att bli både sjuk & skadad? 🙁 Räcker det inte med allt jag redan har gått igenom?! Nej, uppenbarligen inte, jag ska visst få genomlida ett helvete ännu en gång. Som sagt, livet är fan inte rättvist nånstans!!

160826 1608261 1608262 1608263 1608264 1608265 1608266

Så som hon ser ut på bilderna, så vill jag att hon ska känna JÄMT! Och alltid kunna göra alla dem där roliga sakerna som hon älskar så högt. Visst kan jag köpa att hon inte skulle hålla för agility, även om det är oerhört jobbigt, men bara hon klarar av att leva ett aktivt liv. Kunna springa lös på promenader, kunna träna & tävla freestyle, motionera ordentligt & bara ha det roligt. Det räcker väl med att hon inte får köra agility? En av mina favoritsporter, & definitivt Dee’s favorit! Men vi båda kan leva utan det, vi kan däremot inte leva som vi gör nu. Det här är inget liv, det här är bara tidsfördriv, ett jävligt långsamt tidsfördriv…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *