Rehab idag igen + paket till mig!

Dagens rehab-besök gick bra, Dee älskar att komma dit, för hon får massa godis & sånt där. 😛 Även om vi faktiskt snålade på det idag, p.g.a. hennes mage. Men hon fick massage, laser & så tränade vi lite stabilitet. Vi kunde snabbt konstatera att hon är väldigt ojämn i musklerna, det märktes jättetydligt på stabilitetsövningarna.

Hem & lämna Dee, sen iväg på ett möte & när jag kom hem så hade jag fått paket! 😀 Som jag har väntat, med spänning, på detta paketet, nu har jag lätt det snyggaste mobilfodralet som finns!!

20160822_162535

Nu sitter jag här i soffan & tycker att tisdag nästa vecka känns långt borta. Jag fick ju inga direkta svar från sjukgymnasten idag, om vad hon trodde om Dee’s framtid. Hon tyckte att vi skulle köra några fler laserbehandlingar & om hon fortfarande inte blir bättre så ville hon sätta nålar. Jag tror ju inte att några laserbehandlingar till kommer att göra nån skillnad, tyvärr, eftersom jag upplever att hon blir sämre. Kanske inte p.g.a lasern, men bättre blir hon då inte. 🙁 Så det är med skräckblandad förtjusning som jag styr bilen till Västerås nästa tisdag, med mig har jag förutom Dee, Jenny & hennes grabbliga. Så himla skönt med sällskap, är så drygt att köra så långt helt själv. Plus att eftersom jag inte alls vet vad det blir för besked jag får där, så vill jag ha lite mentalt stöd med mig också. Och det har jag i Jenny, så tack på förhand vännen! <3

Resten av kvällen blir lugn, både jag & Dee är slitna efter dem senaste dygnens spring ut & in. Magen är bättre idag, ganska mycket bättre, men jag vågar verkligen inte hoppas på att den kommer att fortsätta vara så. Jag förväntar mig att den kraschar inatt/imorrn igen, men jag skulle bli oerhört lättad om det inte hände.

Annars så har jag massa jobbiga beslut som måste tas, jag har ingen som helst aning om HUR det ska gå till att fatta dem, jag bara vet att jag MÅSTE. Jag kan inte skjuta fram dem hela tiden, men jag är så rädd för att välja fel. Jag har sån beslutsångest så det är nåt i hästväg kan man milt uttryckt säga. Jag måste på nåt sätt känna efter vad som känns mest rätt, eller minst fel. Men det är bara så jävla svårt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *