Jag är så rädd

Nu fick jag det bekräftat, Dee har mycket klåda igen. 🙁 Hon har slickat till sig ett sår på ena frambenet, precis där jag oftast ser att hon tvättar sig. Och då betyder det att hon har rejält med klåda, men tar endast ut ”begäret” på frambenen. Hon vankar inte omkring på nätterna, än, men visst är jag orolig för att det också ska komma tillbaka.

Hur som helst, jag pratade med veterinären i telefonen idag & hon skrev ut ett nytt recept på Prednisolon Pfizer, så ikväll byter vi tillbaka till rätt fabrikat & hoppas att klådan försvinner igen. Gör den inte det så…Ja, så långt vågar jag knappt tänka.

Idag har vi varit ute på Skutberget där hundarna har fått simma en hel del, ja, alla utom Dee då. Hon har fått simma ytterst lite, men gått omkring i vattnet en del. Som sjukgymnasten sa ”hon kommer ju aldrig bli bättre i sin rygg om hon inte tränar”, sen får jag såklart se till att hon gör det i små doser, & ökar försiktigt takten. Så att man inte går från noll till hundra på nån dag, vilket Dee allra helst skulle vilja göra.

(Bild från förra året.)

(Bild från förra året.)

Jag försöker att hålla humöret uppe, men det är svårt, riktigt svårt. Titt som tätt rinner tårarna, antingen för att jag saknar Java så mycket, eller för att jag är så rädd att förlora min Dee, om inte bägge delarna!! Jag känner mig verkligen inge stark just nu, men jag vet att jag måste fortsätta kämpa vidare ändå. Om inte annat så för Dee’s skull.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *