När kroppen ger upp

Nu ska jag bli lite mer personlig här igen, men jag föredrar ärlighet & sanningen före allt annat.

Dem senaste månaderna har jag känt mig svag, orkeslös, haft huvudvärk, yrsel, varit oerhört skakig periodvis i framför allt händerna, m.m. Dessa symtom har gjort att jag inte har orkat vara så aktiv med Dee som jag egentligen velat. Gotlandsresan gick ändå bra, visst behövde jag vila en del emellanåt & vi gick inga längre stunder p.g.a värmen, men som sagt, jag klarade av den bättre än väntat.

Sen jag kom hem så kan man säga att jag har kört rätt in i väggen. 🙁 Pang!! Jag orkar nästan ingenting, måste lägga mig & vila flera gånger/dag för att ens ha nån chans att orka med nånting alls. 5 minuters lugna promenader med Dee får mig svimfärdig & benen näst intill viker sig för mig. Jag känner mig som världens sämsta matte just nu, men jag vet inte hur jag ska vända det.

I förmiddags var jag på vårdcentralen & sökte hjälp för det här, för jag misstänker att det är nåt fel i kroppen, vad vet jag inte, men nånting känns galet, & därför vill jag kolla upp det ordentligt! Tyvärr hade dem ingen tid just då för undersökning & provtagning, utan jag skulle få en tid inom 2 veckor för det. Läkaren sa att jag skulle utredas noggrant! Massor med prover skulle dem ta, så jag hoppas att dem visar nånting galet. Visst låter det dumt när man hoppas på att nåt är galet? Men om allting ser bra ut, vad beror min orkeslöshet då på?! Om det inte finns några fysiska fel, hur ska jag då ta mig ur den här skiten som jag har hamnat i? Sen får det mer än gärna vara något lättfixat, typ järnbrist eller nånting sånt, så helst ingenting allvarligt.

160726

Men idag har jag ändå tränat i hallen med Jenny, jag fick dock köra en del sittandes just p.g.a. orkeslösheten. Men jag måste ändå säga att det gick bättre än väntat även där, men det är klart, det kommer ju att straffa sig senare idag eller imorrn.

Jag saknar så att inte kunna gå några ordentliga långisar med kompisar & alla hundarna. Visst nu har värmen gjort att man inte kan göra det ändå, men tidigt på morgonen & senare på kvällen så är det ju svalare, men nej, då fungerar inte min kropp som den ska. 🙁

Jag hoppas att jag får en tid så snart som möjligt, helst redan imorrn! Fast det vet jag ju inte kommer att ske, så det blir säkert aktuellt nästa vecka.

Jag kämpar som fan med att hålla humöret uppe & gör så gott jag kan på alla sätt & vis, men ändå känns det inte som att det räcker. Jag vet inte hur jag ska kunna ”acceptera” att det är såhär just nu? Jag känner mig bara hemsk mot Dee som inte har någon rolig matte för tillfället. Och ska jag vara helt ärlig så kan jag ju säga att jag är SKITRÄDD för att det ska vara nåt allvarligt fel. Ni som känner mig vet mycket väl om min ”talang” att måla fan på väggen & det har jag gjort med råge även denna gång! Men just nu kan jag inte göra mer än att bita ihop, hålla i & invänta läkartiden & alla provtagningar som kommer.

2 thoughts on “När kroppen ger upp

  1. Måla fan på väggen – något som jag själv är expert på så jag förstår hur det är. Min första tanke, du som är ute så pass mycket, har du fått någon fästing? De äckliga parasiterna som man gärna klarar sig utan.
    Jag har klarat mig, Bror har fått och även Dipp har fått trots fästingmedel.
    Nå väl, det var bara en allmän tanke.
    Men hoppas att de finner en orsak, men ingen allvarlig..
    Försök tänka på tiden på Gotland, då fick hon ju ordentligt med skoj

    • Jag har inte haft nån fästing vad jag vet, men möjligheten att jag har haft det ändå finns ju.
      Jo, visst hade hon kul på Gotland, men mitt dåliga samvete kommer ikapp mig iaf, jag vill ju att hon ska ha skoj VARJE dag! Då mår jag som bäst psykiskt. Så ja, jag har svårt för att gilla läget just nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *