På tävling med Rally!

20160620_174124

Idag har jag lånat världens coolaste lundehund – Rally! 😀 Vi var med på en agilitytävling här i Karlstad, trots att vi inte har tränat på typ 1 år. Men hon var sååå himla duktig, jag kan verkligen inte vara mer nöjd med henne än jag är. <3 T.o.m. när hon totalkraschade i ett hopphinder så reste hon sig bara upp, kom till mig, & sen kunde vi köra vidare. Här kan ni se loppet:

Eftersom det regnade & Rally HATAR regn så var det inte superkul att vänta på nästa klass. Och Rally har ju varit skadad för inte så jättelänge sen & jag vet inte riktigt hur bra tränad hon är fysiskt just nu. Så det, plus att jag var rädd att hon slog sig i kraschen i första starten, gjorde att vi strök oss ur sista klassen & åkte hem istället.

På vägen hem bytte jag & Carina tillbaka hundar, så att hon fick Rally & jag fick Dee. Och VARJE gång de två möts då blir Dee superduperspänd & svansen så stor & hög den bara kan bli. Rally däremot kryper ihop, fjäskar allt vad hon kan & kissar ner sig. Det är både skönt & jobbigt att se de så, skönt av den anledningen att jag VET att jag tog rätt beslut med att låta Rally flytta, men samtidigt jobbigt eftersom jag tycker synd om Rally som är så låg & osäker mot Dee. Och Dee spänner inte upp sig så för någon annan, utan enbart mot Rally. 🙁 Visst, nu är det skönt att hon inte är sån mot alla hundar, men relationen Dee – Rally funkar helt enkelt inte.

Nu sitter vi i soffan, jag skriver här & Dee tuggar på ett ben. Imorrn vet jag inte riktigt vad som händer, men på onsdag ska vi åka till Strömsholm i hopp om att göra en CT-röntgen på madam Dee. Vi (jag, Carina & Patric) kommer även att ta med oss Lix som vi också hoppas får sin CT då. Allt är klart med Folksam, dem ersätter båda CT-röntgerna, så det är ”bara” att få undersökningen gjord.

Dee var ju på rehab i förmiddags & hon var inte bättre nu. Inte jättemycket sämre heller, men jag hör ju själv hur ofta hon släpar i vänster baktass när hon går. 🙁 Det är som att nerverna inte kopplar hela vägen alla gånger, & jag vill inte att hon ska behöva gå så hela sommaren i väntan på en planerad CT. Därför väljer jag att åka in akut med henne på onsdag morgon. Jag har ingen aning om hur hennes odds ser ut, & jag är livrädd för att få fel svar när jag frågar veterinären. Min älskade galenpanna, hon bara MÅSTE bli såpass bra att hon kan leva ett aktivt liv igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *