Bildbomb från gårdagens agilityträning

Igår bestämde jag & Elin oss för att starta den här dagen med agilityträning på klubben. Men så hörde hon av sig redan igår kväll & frågade om vi inte kunde åka & träna då. Jag var inte ett dugg sen på att hänga på den idén, så vi packade in oss i bilen & åkte iväg till klubben.

Varken Dee eller Leo är i toppform kondismässigt eller agilitymässigt, men de kämpade på så otroligt bra ändå. <3 Vi körde korta kombinationer & fotade en del, så här kommer ett helt gäng med bilder!

DSC_0344 DSC_0356 DSC_0362 DSC_0383 DSC_0392 DSC_0399

Haha, Leo ser helt galen ut :P

Haha, Leo ser helt galen ut 😛

DSC_0415 DSC_0418

Kampa är kul!

Kampa är kul!

DSC_0429 DSC_0431 DSC_0437 DSC_0440

Här försökte hon springa som hon gör i vanliga tunnlar - på sidan, men det gick inte så bra, haha.

Här försökte hon springa som hon gör i vanliga tunnlar – på sidan, men det gick inte så bra, haha.

Haha

Haha

Finaste tjejen, tänk att hon är min! <3

Finaste tjejen, tänk att hon är min! <3

Idag har vi istället vilodag. Dee har varit lite slö & eftersom det ändå regnar ute så vilar vi oss i form som sagt. Imorrn tar vi nya tag igen, förhoppningsvis blir det något fartfyllt, typ inlines, agility eller bus. 🙂 Jag är med på det mesta.

Att släppa taget om någon, trots smärta

Det blir inte alltid som man vill här i livet, men det är ju ingen nyhet. Jag HATAR verkligen när pengar är det som styr, men likt förbannat så fortsätter det att vara så. Jag har insett mina begränsningar, & även om hjärtat säger en sak så säger hjärnan en annan, & den här gången lyssnar jag på hjärnan.

Mitt framtidshopp, min dröm, min egenuppfödda lilla Lix, kommer snart inte att tillhöra mig längre. 🙁 Ingen har väl missat att hon är sjuk & det kommer att krävas MINST en operation för att hon ska kunna leva ett normalt liv. Om hon nån gång kommer att kunna göra det, det beror ju på vad dem hittar för fler fel på henne. Och sanningen är den att jag som ensamstående sjukskriven inte får in sådär överdrivet mycket pengar, & därmed vet jag innerst inne att jag inte kommer att kunna gå hur långt som helst med henne. Hur ont det än gör i hjärtat, för jag älskar verkligen den lilla valpen! <3

Så hon kommer att få stanna där hon är nu & har varit den senaste tiden, hos Carina & gänget. De har bättre ekonomiska förutsättningar än vad jag har, så Lix har störst chans där. Jag får inte vara självisk, utan jag måste tänka på alla inblandade, inte minst Lix. Hon älskar att bo med sin mamma Rally, syster Hippo & ”moster” Clara. Visst skulle hon kunna anpassa sig & trivas hos mig & Dee också, men det känns inte helt rätt att göra så. Jag kommer säkert att ångra mig tusen gånger om, & gråta litervis med tårar, men jag får inte bara tänka på mig själv.

1605281

Jag har ju redan Dee, & hon har ju sina allergier, vilket medför att hon är mer infektionskänslig än vanligt. Sen att hon röjer järnet & lätt skulle kunna bryta alla benen gör ju inte saken bättre. Jag älskar hennes vilda sida, det gör jag verkligen, men den kan bli kostsam, som hennes hål i hakan när hon skadade sig i skogen för ett år sen. Och jag vill känna att jag har råd med att hjälpa Dee så mycket det bara går om/när nånting händer, plus att vi förhoppningsvis kanske kan få börja tävla snart & då vill jag ju ha råd med det också!

Så det blir bara jag & Dee ett tag framöver. Jag kanske skaffar nån daghund efter att vi har flyttat, det får vi se. Det är ganska praktiskt att bara ha en ”färdig” hund i vardagen, rumsren, kan vara ensam, kan gå långa promenader m.m.m. Och det är betydligt mer ekonomiskt att bara ha EN hund.

Men hur blir det då med uppfödning & allt det där? Det vet jag inte än, det beror ju på vad det visar sig vara med Lix. Har hon nånting ärftligt så kommer jag inte att ta någon mer kull på Rally, & då får jag aldrig någon valp efter henne. 🙁 Men det är en risk jag får ta, för som jag har nämnt innan, jag har inte obegränsat med pengar, hur gärna jag än hade velat haft det. OM det visar sig att Lix inte har något ärftligt så kommer jag ju att ta en kull på Rally om sisådär 1,5 år & då fatta ett nytt beslut om att eventuellt behålla en valp efter henne då. Men det är nånting som ligger långt fram i tiden, så mer än så kommer jag inte att spekulera om det nu.

Jag & Carina kommer att skriva ett kontrakt på Lix i samråd med SKK för att allt ska gå rätt till. Exakt när det kommer att ske vet jag inte, men ganska snart. Sen hur vi löser alla bitarna är upp till oss, det har ingen annan nånting med att göra.

Jag älskar lundehundar, har alltid gjort det & kommer alltid att göra det. Men JUST NU blir det ingen, utan jag & min vilda border collie kommer att försöka hitta styrkan i livet igen & leva ut det så mycket det bara går. Och jag kommer ju att få träffa både Rally, Lix & Hippo med jämna mellanrum, så dem försvinner ju inte helt ur mitt liv. Visst kommer det att bli asjobbigt att träffa henne & veta att hon tillhör någon annan, för så blev det när jag valde att omplacera Rally, men livet är fullt av motgångar, & man måste lära sig att härda ut i dem stormarna.

Så fullt fokus på mig själv & Dee nu, till veckan flyttar vi & får en nystart, något jag verkligen är i stort behov av!! Bara bort från det gamla trasiga livet, & in i ett nytt med friska vingar.

160528

Hundbus i massor

Både igår & idag har Dee fått springa av sig med sina favoritgrabbar, Spock & Jax. Spock & Jax springer efter bollen & Dee springer efter Spock…Man kan ju undra hur det går till i den lilla bc-hjärnan emellanåt. 😛

20160527_173005

Nu ligger hon helt utslagen i hallen & sover, men hon är nöjd med livet, & det är det viktigaste. <3

Imorrn får vi se vad som händer, jag håller på att kolla runt lite för att se om nån vill ses, men nja, jag har inte fått napp än. 😛 Först ska jag tillåta mig själv att verkligen sova, för det gjorde jag inte imorse, nej, då gick jag upp till tvättstugan & några ärenden. Så det har gått i ett i stort sett hela dagen. Så jag känner mig sliten nu & kommer att lägga mig tidigt ikväll.

Annars vill jag bara att det ska bli tisdag så att jag (åter igen) kan prata med hon som har hand om dispensansökningar på SKK. Vi är inte alls överens just nu, så jag måste prata med henne innan jag kan gå vidare. Jag vill ju bara få dispensen & kunna tävla med Dee, ska det verkligen vara för mycket begärt? Än är inte sista ordet sagt angående den saken, det är då ett som är säkert!

Men nu, bara vila & snart sova. Jag skiter i att klockan bara är strax över 19, jag känner mig helt slut & går efter min ”inre klocka”. 😉 Det där med att stanna uppe sent är inte riktigt min grej längre, haha.

Diagnos: Okänd

Så var vi tillbaka på ruta ett igen. Det är precis så det känns iaf. Veterinären hittade ingen shunt på ultraljudet & både lever & njurar såg normala ut. Hon har dock fortfarande väldigt ont i sin vänstra framtass, & kanske även i bakbenen, hon var lite svårbedömd där. Detta betyder inte att det inte finns nån shunt där, utan den kanske bara sitter på ett så svårt ställe att den inte syns med ultraljud.

Hon ska nu sluta med smärtstillande & sen ta nya prover på fredag om 2 veckor, alltså den 10 Juni. Är gallsyrorna fortfarande på tok för höga då så blir det remiss till Strömsholm för vidare utredning. Skulle proverna däremot se bra ut så blir det ”bara” fortsatt utredning av vänster framtass.

Så jag vet inte riktigt vad jag tycker, tänker & känner just nu. Jag som hade räknat med raka svar på vad det var för fel & hur hennes framtid skulle se ut. Nu vet jag (åter igen) ingenting. 🙁 Och det är det allra värsta, ovissheten, det som jag har varit med om så många gånger tidigare, bland annat med Java. Man grubblar nästan ihjäl sig till slut, & det tar som fan på en.

20160525_115318

Dee däremot mår kalasbra. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på med henne idag, vi tar nog dagen lite som den kommer. Ska kolla med buspolarna om det kan vara läge för lite hundbus? Med kameran kanske? Ja, det lät inte helt fel, ska genast kolla upp det, jag behöver få göra nånting roligt efter detta veterinärbesöket!

Imorrn hoppas jag få dem sista svaren

Idag har jag, Malin & hundarna verkligen gått långt! Över 7,5 km blev det & det var sol & svalkande vind större delen av tiden. 🙂 Vi gick förbi en badplats där hundarna kunde svalka sig, plus att vi hade med vatten till dem hela tiden, så att dem skulle klara av att gå såpass långt i den här värmen.

20160524_135648

Nu åskar det för fullt ute, så vi gick verkligen i rätt tid! Dee har lagt sig i köket (på sin favoritplats) & sover, helt klart nöjd med dagen. Det lär nog inte hända så mycket mer för oss idag, utan det blir nog datortid för mig & vila för Dee.

Imorrn 10:40 har Lix tid på Evidensia här i Karlstad. Då är det ultraljuddags för att bekräfta sjukdomen Porta Cava Shunt. Hon skulle vara fastande till ultraljudet, men var tvungen att äta innan blodprovet, så jag vet inte riktigt hur länge vi blir kvar där. För jag läste nånstans att det ska gå 2 timmar mellan maten & provtagningen. Så jag räknar med att det kan ta lååång tid där. Eller om det blir så att man åker hem emellan, det är ju trots allt inte alls långt dit. Sen har jag ju tusen frågor till veterinären, så jag ska sätta mig & skriva ner dem nu, så att jag inte glömmer nånting.

Jag lovar att uppdatera bloggen imorrn igen, så att ni alla får veta hur det gick & vad som sas. Just nu vet jag ju inte alls hur hennes odds ser ut, utan det får jag ju veta först imorrn. Men håll tummarna för min lilla rävunge. <3 (Som här myser tillsammans med sin kullsyster Hippo.)

13267872_10209501534924795_1696232756479750456_n

Porta cana shunt

Nu har jag äntligen pratat med veterinären på ReDog. Och Lix prover såg inte så bra ut, speciellt inte gallsyreproverna (som är högre efter att de har ätit & Lix var fastande inför provet) som ska ligga på max 10, & hennes låg på 87. Så ett nytt sånt prov ska tas EFTER en måltid för att se hur högt det ligger då.

Hon har med största säkerhet Shunt i levern, eller Porta cana shunt som det egentligen heter. Detta är en medfödd defekt & om jag har fattat det hela rätt så kommer det att krävas en operation om hon ska kunna leva vidare, MEN det är en dyr operation & det finns vissa risker med den.

Såhär står det på en sida på nätet: ”Beroende på shuntens omfattning varierar symtomen. Man kan se exempelvis magtarmbesvär, kramper och annan påverkan av nervsystemet, ökat drickande och kissande, trötthet och dålig tillväxt.” Allt det stämmer på Lix, utom magtarmbesvär, så det skulle ju förklara hennes ”krampanfall” som hon får med jämna mellanrum.

Metacamen skulle minskas då levern inte kan ta upp medicinen som den ska, & vi vill inte riskera att hon får en överdos p.g.a det. Eller att magen kraschar fullständigt.

Jag har ringt Evidensia här i Karlstad & vi ska in dit på ultraljud om en vecka, den 25 Maj, för att bekräfta sjukdomen & se hur allvarlig den är. Och det är först efter den undersökningen som jag kommer att bestämma mig för om jag ska gå vidare med Lix eller inte. Så det blir inget sånt beslut idag, vilket jag trodde att jag skulle behöva ta då jag trodde att de inte skulle hitta nåt avvikande på proverna, men där hade jag ju fel. Och det är jag ”glad” för, för att hela tiden höra att ens hundar är ”mystiska fall” är inte roligt nånstans. Jag vill ha en diagnos, så att man kan förstå mer & kunna hjälpa hunden på bästa sätt.

Den här sjukdomen är i & för sig ovanlig, men den har i alla fall ett namn! Och då blir det genast lättare att förstå & acceptera den. Hur vida den är ärftlig eller inte vet man ännu inte. Jag kommer att fråga veterinären om det när vi ska in nästa gång, så får vi se vad hon har att säga om det. Inte för att jag tänker avla vidare på Lix, men jag tänkte på om jag vågar ta nån mer kull på Rally eller inte. Samt hur det blir med Lix kullsyskon. Men men, den här sjukdomen är helt ny för mig, så jag får läsa på lite till om den innan nästa veckas veterinärbesök. Här & här har jag läst en del & dem sidorna rekommenderar jag till er andra som också vill läsa på lite.

Tänk att drömmar kan krossas så lätt. Jag hade ju så stora planer för mig & Lix i framtiden, men nu får jag vara glad om hon kan fortsätta leva. Det blir väldigt sällan som man har tänkt sig, i alla fall för min del. Men jag är så förbannat trött på all otur med hundarna! Varför får just mina hundar massa ”mystiska” & ovanliga sjukdomar? 🙁 Lilla söta Lix, hoppas verkligen att hon överlever detta.

160518

Imorrn fattas det tuffa beslutet!!

Det var fantastiskt kul att tävla igår!! 😀 Sen att vi kom i mål i 1 av loppen gör ju inte saken sämre. Jag är supernöjd med min galenpanna. <3 Film från ett av loppen finns på Dee’s Facebooksida. 😉

20160516_085351

Idag har vi varit ute några timmar tillsammans med bästa Malin & alla vovvarna. <3 Alltid lika trevligt. 🙂 Vi gick inte superlångt, men vi stannade & tog pauser emellanåt & alla hundarna skötte sig kanon. Dee har ALDRIG gått så fint i koppel som hon gjorde idag. *Stjärna i kanten på henne idag*

I förrgår träffade vi större delen av ”grabbligan” & de fick springa MASSOR på en av fotbollsplanerna här i närheten. Ett par filmer från den stunden finns på min Instagram. Kan säga att alla hundarna tog i för fulla muggar & efteråt var de jättetrötta.

20160515_174503

Nu när jag var ute & på väg hem så pratade jag med en kompis i telefonen, & så ringde nån samtidigt, men jag brydde mig inte om det. När jag kom hem så såg jag att det var veterinären från ReDog som ringde!! *Dumma människa, kolla alltid vem det är som ringer!!* Så jag ringde upp ReDog direkt, men veterinären hade tyvärr ingen tid idag för att prata, så hon skulle ringa mig under morgondagen. Jag trodde ju att Lix provsvar skulle dröja tills nästa vecka, så jag hade verkligen inte väntat mig samtal från dem idag.

Detta innebär ju att jag IMORRN kommer att fatta beslutet om Lix framtid. Allt beror på vad veterinären säger om proverna & hur hon tycker att vi ska gå vidare. Jag är nervös som satan & kan inte sluta banna mig själv för att jag missade samtalet. 🙁 Nu tvingas jag ju vänta ett dygn till, jäkla skit. Jaja, inte mycket att göra nånting åt nu. Håll tummarna för oss imorrn att dem har hittat felet & att det går att göra nånting åt det!

Att bryta det negativa

Just nu är livet oerhört tufft, på väldigt många sätt. Det känns som att allting händer samtidigt & det är inte så konstigt att jag ibland tappar fotfästet. Men tack vare vänner & familj så lyckas jag resa mig upp, gång på gång. Så tack snälla ni för att ni finns, det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig! <3 Skulle vilja ge er allt ni vill ha, om jag bara kunde.

När det gäller Lix så är allt kaos. Jag vet inte hur hennes framtid kommer att se ut, allt beror ju på vad dem sista blodproven visar, eller inte visar. När jag har fått dem svaren samt pratat med veterinären från ReDog så kommer jag att fatta ett beslut, hur jävla ont det än gör.

Om vi istället riktar uppmärksamheten mot Dee så kan jag med glädje säga att hon mår kalasbra! Lite tjock möjligtvis, men det ska vi snart börja göra nånting åt. 😉 Till veckan så ska jag ringa & boka in en tid hos veterinären för henne, så att jag på nytt kan ansöka om dispens för tävling. Tävlingarna i Juni är ju redan körda, men det vore roligt att kunna starta nånting till hösten iaf.

Fast tävla ska vi göra redan imorrn!! 😀 Wiie! Det är bara en liten inofficiell agilitytävling, men tävlingsmänniskan i mig är lika taggad inför den som inför vilken tävling som helst. Låt oss bara hoppas att Dee kommer ihåg agilityhinderna & hur dem ska tas, haha, det var ju lääängesen vi tränade agility senast. Och håll tummarna för att hon inte dör på gungan. 😛 *asg* Nejdå, det går säkert bra, 3 fina diskningar är vad jag räknar med, även om jag såklart hoppas på bättre resultat!

160515

Gårdagens veterinärbesök för Lix

Ledsen att jag inte uppdaterade här i bloggen igår då jag vet att det är många som följer Lix resa nu, men jag orkade helt enkelt inte. Egentligen har jag inte så mycket ork nu heller, men jag skriver detta för er skull.

Vi åkte till ReDog i Västerås där Lix blev tagen på fullt allvar. Veterinären hade aldrig hört talas om något liknande, men kunde konstatera att hon här VÄLDIGT ont på många ställen i kroppen. Så det är nånting med muskulaturen sa hon, men hon visste inte alls vad.

De tog massor av blodprover på henne, som kostade över 6 000:- och jag har fått svar på typ hälften av dem, och där ser alla bra ut. Om cirka en vecka får jag svar på dem andra proverna.

Skulle det vara så att även dem proverna ser bra ut så skulle veterinären ”ta upp” Lix fall i nåt forum för veterinärer i hela Sverige. Hon sa att jag skulle förbereda mig på att det kunde bli långa resor och dyra kostnader…Och än så länge helt utan några som helst garantier.

Det är asjobbigt och jag vet inte hur långt jag kan gå med min lilla räv. Jag har ju inte obegränsat med pengar, hur gärna jag än önskar att jag hade det. Men samtidigt så är jag beredd på att ge henne några chanser till. Förstår ni hur jag menar?

I väntan på dem sista provsvaren så får hon nu Metacam varje dag. Är det nånting ni undrar över så är det bara att fråga, jag svarar så gott jag kan.

20160513_104721

Såhär är det just nu

Just nu händer det inte mycket på hundfronten, därav min tystnad. Lix har fått fler ”anfall” eller vad man ska kalla det, & nu senast var det i BÄGGE bakbenen! Så det känns som att tiden till fredag är väldigt lång, vill ju bara få komma iväg & få lite svar på vad det är för fel! Och såklart göra Lix smärtfri. <3 ”Bara” 2 dagar kvar nu, sen rullar vi till ReDog.

160510

Dee fortsätter att vara stabil med sin klåda, eller rättare sagt, avsaknaden av klåda! 😀 Den aktuella kortisondosen funkar perfekt & hon kommer att gå kvar på den så länge det behövs, förmodligen resten av hennes liv. Så snart ska vi boka in en tid hos hennes veterinär & få ett ”intyg” om att hon är under full klinisk kontroll & sen skicka in ännu en dispensansökan.

Mitt uppe i allt detta så flyttar vi snart. Har ju dubbla lägenheter i Juni, så jag kan ju flytta lite när det passar, men ju förr desto bättre! Det kommer säkert att kännas bra bara det blir av, tiden innan är ju värst, den eviga väntan.